torsdag 12 april 2018

Islam och kvinnosyn.

Om nu muslimska kvinnor måste klä sig på ett visst sätt för att muslimska män är så taskigt uppfostrade att de inte kan hantera att se lite av en kvinnas hår eller hud utan att få kåtslag, då är det väl för hundra gubbar männen som ska uppfostras inte kvinnorna.

Ska det vara så svårt att begripa? men svenskarna verkar vara helt hopplösa när det gäller att säga ifrån. 
Man tassar som katten runt het gröt.

Varför demonstrerar inte alla dessa goda svenska feminister som ylar som stuckna grisar om allas lika värde varje dag mot muslimernas uppfattning att kvinnan är bara värd hälften mot en man eller anser man verkligen att det är kvinnorna som ska anpassa sig? Det övergår tammef-n mitt förstånd.

Lika märkligt är att, det säkerligen är kvinnorna som uppfostrar sina söner, men de stackars mödrarna är väl kuvade redan från vaggan.
Och det här finns det svenskar som försvarar. Man tar sig för pannan.
Man jamsar runt för den stenåldersuppfattning man har vad gäller kvinnor inom islam och blir så förbannad att man kan få hjärtinfarkt av mindre.
Man kan inte kan säga rakt ut att nu får ni för f-n lägga av. Det här kom vi bort ifrån för hundratals år sedan.
Istället jamsar man på som om det viktigaste av allt är att inte stöta sig med muslimerna.
Ynkedom är vad det är, inget annat är ren ynkedom.

Så delar den feministiska regeringen ut hundratals miljoner till organisationer som kämpar med näbbar och klor för att behålla stenåldersåsikterna istället för att säga som riktiga feminister borde göra "så länge ni inte kraftfullt motarbetar den här unkna kvinnosynen på ett märkbart sätt, får ni inte ett enda öre i bidrag" punkt slut.
Eller vill man kanske att tiotusentals kvinnor i Sverige ska leva med ett halvt människovärde. Ni och ert allas lika värde.

Till råga på allt elände är det en kvinnlig minister som godkänner att bidragen betalas ut. Man bbaa döööör!

Svenskt feministiskt systerskap Ja jäklar!

lördag 17 mars 2018

Sagan om det lilla, lilla landet med den stora, fina värdegrunden.

Det var en gång ett land som hette Sverige. Det var ett land där det var gott att leva.
Där rådde fred, demokrati och jämlikhet. I det landet fanns ingen rasism, nazism eller fascism.
Begrepp som "islamofobi", "xenofobi" eller "homofobi" etc. var inget som någon ens hade hört talas om.

Man kunde titta på Tv och se Hylands hörna, Nygammalt, Drutten och Gena, Dallas, Rötter eller Jakobs stege utan att fundera på könsmaktsordningen, eller intersektionell postkolonial analys av vitheten som norm ur ett binärt transgenderperspektiv. Man kunde till och med äta små goda bakverk rullade i antingen pärlsocker, eller kokosflingor, utan att fundera på om deras namn var kränkande mot någon folkgrupp eller inte.

I det landet lekte barn tillsammans, både pojkar och flickor.
De lekte dunken, kurragömma, hoppade hopprep eller lekte cowboy och indian i skogen.
På sommaren gick de i simskola i någon sjö dit taxin skjutsade dem och där kunde de lära sig simma och ta baddaren, grodan, fisken och magistern i både järn, brons, silver och guld.
På vintern åkte de pulka, snowracer, skidor och skridskor.
Annars lekte de ryska posten, frågade chans, gick på skoldans eller spelade kort, yatzy eller monopol.

I det landet arbetade mammorna och papporna.
Vissa mammor jobbade mer och andra mindre. Vissa hade lön och andra inte, eller bara delvis.
Några valde att vara hemma med sina barn när de var små och andra hade inte samma möjlighet.
Många valde att arbeta av fri vilja, vissa med lön och andra med annan belöning än pengar.

I det landet arbetade människor tillsammans och stretade mot ett gemensamt mål. Ärlighet och hederlighet premierades.
Män var män och kvinnor var kvinnor. Flickor var flickor och pojkar var pojkar.
Djur var djur och människor var människor.
Sjuka och handikappade hjälptes man åt att ta hand om.

I det landet var några rika och andra lite mindre rika.
Några var arbetare och andra var direktörer. Sedan fanns det bönder som kunde vara både det ena och det andra. Man tyckte inte alltid lika, men man kunde sätta sig ned och prata och så småningom komma överens.

Ibland var man överens om att man inte tyckte lika.
Till skolan kunde barn och ungdomar gå och få en chans att visa vad de gick för och mötas på lika villkor och sedan bli bedömda efter prestation och inte för vem de var, eller vilken bakgrund de hade.

Eftersom landet Sverige var gott att leva i kom en dag landets politiker på den geniala iden att Sverige borde bli en humanitär stormakt.
En feministisk sådan till och med.
För att man ville stå upp för alla människors lika värde och kvinnors rättigheter i synnerhet.

Dessförinnan hade en politiker sagt att nu var det dags för invånarna i Sverige att öppna sina hjärtan.
Det fanns ju hur mycket plats som helst i landet. Det hade han sett när han åkte flygplan över Norrlands skogar.

I det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden innebar uttrycket "Öppna sina hjärtan" och principen om "allas lika värde" att alla som ville, kände sig nödställda eller ville försöka få ett bättre liv kunde komma till Sverige.
Sverige var ju ett så rikt land och man ville gärna dela med sig av sitt överflöd, till andra, som inte var lika lyckligt lottade.

Här kunde alla få ta med sig sin kultur och sina normer och värderingar och leva med dem fullt ut.
Någon inhemsk svensk kultur fanns ju ändå inte. Här gällde allt åt alla och i Sverige byggs inga murar.
Gränser dödar och vi klarar det tillsammans.
I Sverige hade vi ju sin fina värdegrund och principen om "allas lika värde".

Eftersom alla var lika mycket värda så slöt man en tyst överenskommelse om att om Benny slog Mohammed så var det ett hatbrott, men om Mohammed slog Benny så skulle man absolut inte berätta att det var Mohammed som hade gjort det.
Det kunde nämligen vara både islamofobi, hat och rasism, att säga så.
Om man ville skriva om det i dagspressen så skulle naturligtvis Muhammeds bild vara suddig så han inte kunde kännas igen. och hans namn döljas.
Benny kunde man däremot publicera både en bild på, skriva ut hans fullständiga namn och gärna bostadsort och om han sympatiserade med något parti, som man ansåg inte hade den rätta värdegrunden, eller stod upp för principen om alla människors lika värde.

På det sättet visade tidningen minsann för alla att man var god, hade rätt värdegrund och stod upp för alla människors lika värde.

I det lilla landet Sverige som bestämt sig för att vara en feministisk humanitär stormakt ville man naturligtvis värna om kvinnors rättigheter.
Därför tyckte man att det var en ypperlig idé att ta in väldigt många unga män i landet som kom från länder med patriarkala strukturer där kvinnan var värd hälften av vad en man var värd.

Dessa placerade man på särskilda hem som kallades HVB hem (Hem för Vård eller Boende) med kvinnlig personal och försåg dem med fickpengar, busskort och gymkort.
De kvinnor som kom från andra länder såg man naturligtvis till att de fick behålla sin rätt att vara hemmafruar, föda många barn samt inte minst, de fick inte klä sig som de ville eller gå ut ensamma..

Om de giftes bort som minderåriga eller fick delar av sitt underliv bortskurna var det helt I sin ordning, för det var mycket viktigt att inte peka ut människor som grupper, eller antyda att det kunde hänga ihop med en viss religion.

Nu hände det sig så att det fanns några i det lilla, lilla landet som inte var helt nöjda med utvecklingen.
De gillade inte bilbränder, att det kastades handgranater, eller att folk mördade varandra med automatgevär.

De gillade heller inte att det talades om allt fler våldtäkter, men där de varje gång fick de höra att överfallsvåldtäkter i grupp var något som minsann Kalle, Johan och Pelle alltid sysslat med sedan urminnes tider och att det var så de vita männen betett sig I alla tider och inget annat.
Andra gillade helt enkelt inte utvecklingen med ökade klyftor och segregerade parallellsamhällen.

Men i det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden fick då alla som protesterade, eller opponerade sig, höra att de inte stod upp för principen om alla människors lika värde. Och något fulare brott fanns inte i den feministiska humanitära stormakten Sverige.

Det betydde att man inte bekände sig till den heliga statsfeministiska läran och principen om alla människors lika värde, fast ingen egentligen kunde berätta i vilken valuta människors liv skulle värderas i.

Och straffet var naturligtvis att dessa personer skulle mobbas ut, uteslutas från olika sociala sammanhang och att deras inflytande skulle begränsas på alla plan.
Självklart skulle alla människor uppmanas att ta avstånd från dem, eftersom de motsatte sig principen om alla människors lika värde, något av de mest hemska brotten man kunde göra sig skyldig till. Nästan allvarligare än att smita från skatten.

I det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden började till slut allt fler undra om det där med att vara en feministisk humanitär stormakt verkligen var en så bra idé.
Men då fick de höra att de förmodligen var både rasister, nazister och fascister.

Så i det underbara, vackra och trygga landet Sverige har den feministiska humanitära stormakten numera sett till så att det vimlar av rasister, nazister och fascister.
Om man är rädd för alternativa fakta kan man alltid läsa Expressen., DN eller Aftonbladet. De redovisar precis som SVT objektiv, konsekvensneutral fakta i alla lägen.

Snipp, snapp, snut så var sagan slut!
Poff och där gick luften ut!"

lördag 3 mars 2018

Herrefolket

03 March 2018 13:49

Sverige är åtminstone enligt svenskar bosatta i landet det bästa landet i världen att bo i.
Det har redovisats i ett antal intervjuundersökningar att uppemot 97% av de tillfrågade anser just Sverige är bäst. Trots att väldigt få av de tillfrågade bott i något annat land och bland de som gjort det är det försvinnande del som bott i fler än ett annat land.
Det kan vara onödigt  onödigt, för det vet ju alla att Sverige är förträffligt. D
et Sverige där man tror sig vara så otroligt duktiga och vet hur alla ska sköta sig för att uppnå ordning och perfektion i det perfekta samhället, det är då man undrar varför är då  inte Sverige paradiset på jorden?
Det är bara att ta en titt på landet så vet man att Sverige borde hålla käft och göra sin egen hemläxa. Men svenskar vet ju bäst och har ingenting att lära av andra, därför måste man om och om igen försöka uppfinna hjulet. Trots att det för det mesta misslyckas. Det blir ju ändå aldrig runt. vilket lett till att
det knappast finns något annat land som raserar sin välfärd i samma takt.
Den svenska förträffligheten kan få en vuxen människa att gråta. Och våra grannländer att storskratta.
Men vad kan den här märkliga oförmågan att se sina egna brister bero på?
Det påstås från visst håll att Sverige är ett av världens minst rasistiska länder, Men den motsatta tanken slår mig. Kan det istället vara så att Sverige är ett av de mest rasistiska länderna.
Ett land där den nazistiska tron på herrefolket överlevt?
Ett land bestående av människor överlägsna alla andra? Eller sagt på ett annat sätt befolkat av en överlägsen ras. Undantaget skulle möjligen kunna vara de som inte röstade på Trump I USA…
De politiskt korrekta står för den tydligaste rasismen då de tydliggör gränserna hela tiden med hänvisning på något oklart definierat som man kallar en humanistisk värdegrund. Man gör dessutom vad man kan för att tysta de med en annan uppfattning.
Visst, de har säkert en god intention. Men ibland slår det totalt fel och de goda avsikterna river ner mer än de bygger upp.
I Sverige är det många som blir kränkta å andras vägnar, men är inte det egentligen en idiotförklaring av de som inte har vett nog att känna sig kränkta.
Den strukturella rasismen i alla led visar sig på många olika sätt, och det paradoxala är att de politiskt korrektas godhet I förlängningen blir rasism. Motsatt rasism blir också rasism.

Men tillbaka till svenskarnas herrefolksmentalitet
Den kravlöshet som så många goda ser som humanism, blir inget annat än rå rasism och nedsättande för den som blir utsatt för den. Herrefolket ser det som godhet, när man behandlar invandrare som hjälplösa mindre vetande, som måste tas om hand och daltas med för de begriper inte bättre. En tanke som är lika bakvänd som när man skämmer bort barn på alla sätt, så att de aldrig ska behöva uppleva och hantera den minsta motgång.
Herrefolkstanken har gjort att när det gäller migranter har man förlorat förmågan att se dem som vuxna människor och betraktar dem istället som okunniga försvarslösa barn istället för att behandla dom precis som man behandlar alla andra vuxna.
Den undermedvetna tanken verkar vara att man kan inte kräva något av invandrarna. De begriper inte det lika bra som vi svenskar gör, ide är ju inte indoktrinerade I den svenska modellens värdegrund.
Vi måste vara snälla och låta dom hållas för de förstår ju inte bättre. .
Man agar inte barn som inget begriper. Det är precis den här svenska herrefolksmentaliteten som gör Sverige till det ett av de mest fördomsfulla och rasistiska länderna.

lördag 30 september 2017

Lägg ner SVT.

Finns det verkligen något trovärdigt argument för att behålla SVT i dess nuvarande form?
Ett problem för public service är att man inte vet vilket ben man vill stå på, eller hur man ska kunna konkurrera med de kommersiella kanalerna. 
Å ena sidan används argument som att SR och SVT är livsviktiga i sin roll att förmedla ”samhällsinformation”.
Å andra sidan vet man ju mycket väl att samhällsinformationen, i form av nyheter, granskningsreportage och direktsändning från Riksdagen, skulle kosta svenska folket mindre än felräkningspengarna i statens budget.
För att kunna motivera en hög skattesats/licensavgift måste man helt enkelt satsa på svindyra sporträttigheter, melodifestivaler och HBO eller Netflixserier (som deras kunder kunder redan betalat för via ett separat abonnemang.
SVT köper alltså in program som kommersiella kanaler också sänder, från produktionsbolag som även säljer till privata marknaden.
Det här är inget annat än ett slöseri med skattepengar och snedvrider konkurrensen. Och för det vill man ha rejält betalt och de som ska betala kalaset ges inget val utan måste hosta upp pengarna till Radiotjänst.
För ett hushåll kostar public service ungefär lika mycket som HBO och Netflix tillsammans (ungefär 2 400 om året). Är det ett pris som ett normalt svenskt hushåll är berett att betala? Knappast.  Det verkar inte SVT tro heller. Det är därför man vill ha licensavgiften eller pengar direkt via skattsedeln.

Det skulle inte vara något som helst  problem att göra SVT till betalkanaler och med en Pay per view möjlighet.
Då skulle man verkligen se vilka program tittarna är beredda att betala för. En kanal med ”samhällsinformation” skulle kunna ligga kvar i det så kallade marknätet. Egentligen skulle det räcka med att man behåller radions   P1 för det ändamålet.
Att ändra finansieringsformen från licens till skatt ändrar tyvärr inte på det faktum att svenska folket även framöver måste finansiera program eller kanaler som de egentligen inte vill betala för.
Det enda man vill med att finansiera SVT via skattsedeln  är att komma åt de som idag inte betalar licensavgiften ska tvingas betala i framtiden. För möjligheten att stänga ned SVT för de som inte betalar är ju inget alternativ som politikerna  kan tänka sig eller är villiga att ens diskutera.

torsdag 14 september 2017

Jasin, ett muslimskt parti

En intressant men inte oväntad händelse, ett muslimskt eller "islamistiskt" parti, "Jasin", söker tillstånd för registrering för att delta i riksdagsvalet 2018.
Det är väl bara en tidsfråga innan man har ett muslimskt parti I i riksdagen
Vi kan väl anta att ett muslimskt parti, åtminstone inte öppet I varje fall, skulle säga att man  vill ha ett samhälle styrt av ett muslimskt prästerskap, utan att man tror på de demokratiska idéerna, men I övrigt vill ha mer muslimska värden om t.ex. kvinnosyn och utbildning i samhället.
Det intressanta med den här utvecklingen med tanke på att inget riksdagsparti vill eller vågar ha något samröre och föra några politiska samtal med Sverigedemokraterna, eftersom Sverigedemokraterna inte bekänner sig till den godkända värdegrunden.
Hur tror ni att tror ni att riksdagspartierna och de politiskt korrekta kommer att bemöta ett muslimskt parti i Sveriges riksdag!?
Och hur kommer det övriga etablissemanget ha för hållning till ett muslimskt parti!?
Samma strikta avståndstagande och under inga omständigheter föra några politiska samtal, på liknande sätt som man hanterar SD.
Eller med öppenhet, inkludering och utan rädsla för samröre!?

Ett avståndstagande och utfrysning av ett muslimskt parti i Sverige borde med tanke på det rådande debattklimatet innebära att de blev rasiststämplade och fick islamofobidiagnosen fastsmetad på sig, med de konsekvenser det kan innebära.

Vi har verkligen en spännande tid att se fram emot.

tisdag 6 juni 2017

Godhet en mildare form av dumhet?

Sveriges väg från ett välfungerande, samhälle till ett land som kämpar med ökad oro, otrygghet och allt större revor i välfärdssystemet stavas misslyckad integration. I decennier har den svenska integrationspolitiken präglats av naivitet och styrts av principer baserade på omhändertagande, offerideologi, relativism och godtrogenhet, snarare än på krav, förnuft och rättvisa.
Den som sökt sig till Sverige, undan krig, förtryck, förföljelse eller fattigdom har omedelbart informerats om Sina rättigheter. Utan krav på motprestation har vederbörande erbjudits bostad, bidrag och utbildning. Det svenska samhället har nästan slagit knut på sig själv i sin iver att tillgodose och möta de nya svenskarnas krav och behov.

Sverige ställer upp med tolkar och hemspråksundervisning, ser till att blanketter och broschyrer översätts till diverse språk, ordnat med specialkost och bönerum i skolan, understödjer religiösa grupper och kulturföreningar med generösa ekonomiska bidrag, accepterar barnäktenskap och månggifte, inför speciella badtider for kvinnor, tvingar arbetsgivare att acceptera slöjor, bara för att nämna något.
Det ar fullt möjligt att leva ett helt liv i Sverige utan att lära sig tala svenska och utan att anpassa sig en millimeter till svenska värderingar.

Konsekvensen har blivit segregation och att parallella samhällen växer fram.
Den svenska integrationspolitiken har alltför länge styrts av en banal godhet, en naiv välvilja. 0m man så vill — en önskan 0m att vara "god " och "göra gott " utan att reflektera över konsekvenserna av sina handlingar och beslut. Alltför många beslut har fattats utifrån känslomässiga bevekelsegrunder.
Men nu när vindarna har vänt, så är det troligen för sent, nu återstår bara att bita i det sura äpplet. Men trots det kommer svenska folket om drygt ett år att rösta in samma inkompetenta och verklighetsfrånvändapersoner för ytterligare fyra år.

söndag 7 maj 2017

Slöjan igen.

Så var det dags igen. En muslimsk kvinna fick inte jobbet denna gång Aye Alhassani hos SAS, nekades anställning då hon inte accepterade en logisk, lättbegriplig policy, så nu är rasvänsterfeministerna igång igen.
Det är inte lätt att vara ung muslim i Sverige trots alla moskéer och frikostiga bidrag: Då övertygar man sig själv om att minsta motgång beror på rasism och diskriminering, så att man kan hytta näven i luften och skrika i megafon.
”Rätten till våra kroppar” ropar de, som om SAS krökt ett synligt hårstrå på någon.
”Rätt till slöja” skanderar de, samtidigt som de alla redan bär hijab fritt.
”Rätten att välja” gapar de och förtränger det faktum att även företag har den rätten.
Företag har ingen skyldighet att ge jobb till alla som söker, allra minst de som vägrar följa företagets regler.
Tror någon att svenska företag nu tänker ”åh vilka härligt arga tjejer, de borde vi ha hos oss”? Eller väcker de senaste demonstrationerna snarare ilska hos alla svenskar som ej tillhör rasgenusvänstern?
När personer, vars föräldrar flytt från sina hemländer till ett av världens mest homogent vita länder, oförskämt avbryter statsministerns tal och säger saker som ”vita män kommer till oss och talar om hur vi ska göra, men vi för vår kamp mot rasisterna som vi vill”, då kan du vara övertygad om att även många invandrade svenskar får lust att sponsra enkelbiljett från Arlanda.
Det paradoxala i sammanhanget är att den här sortens aktivism enbart skapar så dålig PR för muslimer att de borde få betalt av SD.
Lösningen för dessa stackars diskriminerade  kompromisslösa hijabaktivister vore att ta söka jobb som SD:s kampanjstrateger. De visar att de klarar av det jobbet med bravur.