onsdag 17 juni 2009

Annika Q? Humorist eller årets blådåre?

Det är otroligt faktiskt. Vi har människor som sitter i riksdagen med ett logiskt tänkande som inte verkar vara sant.

Jag läste inlägget och min första tanke var, hon är inte hon riktig, men sedan insåg jag det humoristiska och skrattade så tårarna rann.

Men ärligt talat, är det här det som representerar Centerpartiet vad ska man då tro om deras väljare.

Sicken blådåre och hon kan ju inte ens stava till Karlsson.

http://qarlsson.se/blogg/?p=710 Piratpartiet värnar om integriteten. Unga män röstar på piratpartiet. Unga män våldtar kvinnor. Vilket leder fram till slutklämmen "Och jag får inte ihop det - tycker unga män att integritet är viktig eller tycker de inte det?

Hur tusan får hon ihop det.

Det är väl samma logik som gör att vi får femton nya poliser som ska syssla med olaglig fildelning. Kommer säkert att minska antalet pedofiler och våldtäktsmän.

måndag 15 juni 2009

Frustration, frustration.

Det sägs att vi genom val, får de politiker vi förtjänar, men när man läser Åsa Torstenssons artikel på newsmill där hon bland annat skriver :
“Möjligheten att fritt kunna välja mellan olika tjänster är en fundamental del av vad Internet är”.
då känner jag hjälp det är bara för mycket.
Människan vet ju för tusan bövlar inte vad Internet är “olika tjänster” Internet är definitivt inte en samling olika tjänster det är ett sätt att kommunicera, att jobba tillsammans, att dela kunskap och erfarenheter. De frågor som t.ex Piratpartiet handlar inte om tt kunna välja mellan olika tjänster. Det handlar om att slippa bli övervakad och ifrågasatt av mediamaffian. Det handlar om att själv kunna söka och sprida information.
Nu när man redan har kommit så långt med alla vansinniga övervakningslagar att klockan visar en minut i midnatt, då vill hon plötsligt utreda “ett fritt internet” Jösses!
Finns det ingen som kan g människan en snabbkurs innan hon rört till allt?
Vad har vi gjort för ont som lyckats få en infrastrukturminister som är helt okunnig om att Internet är en av de viktigaste förändringarna sedan boktryckarkonsten.
Hela artikeln avslöjar en total okunnighet om internet och allt jag kan säga är precis som Strindberg sa en gång, “det är synd om människan”.
Men det blir också synd om oss som ska behöva leva med konsekvenserna av politiker som helt klar tycker att “den gud gett ett ämbete har han också gett förstånd att sköta det”
Men allt ä inte nattsvart, att en politiker visar sin totala inkompetens vad gäller Internet bådar gott inför nästa riksdagsval. Synd bara att svenskarna har så kort minne, det gäller för oss som vill ha en förändring att hålla minnet levande.

lördag 13 juni 2009

En katastrof för demokratin.

Man kan ha många åsikter om vad som är en katastrof, men när en ledande socialdemokrat börjar ifrågasätta fria val till EU parlamentet och undrar jag fundera om det är uttalandet, EU-valet eller socialdemokratin som är katastrofen.

I vilket fall som hels läser jag i en artikel i Östran där Håkan Juholt tycker att det dåliga valdeltagandet i EU valet är en katastrof för demokratin i Europa. Så långt håller jag med. Men när Juholt utvecklar sina tankar vidare, då börjar hjärncellerna arbeta. För Juholts lösning på problemet är inte att försöka göra EU frågorna mer intressanta utan att helt enkelt slopa de fria valen.

- Ett alternativ är att låta varje parlament utse dem som ska representera sitt land i Europaparlamentet. På så sätt blir det 100 procent demokratiskt förankrat i stället för för kanske 15-20 procent som valdeltagandet ligger på i vissa länder nu.

Hur väljarna ska kunna känna det alternativet som mer demokratiskt förankrat framgår inte av artikeln, men för min del låter det lika galet som om svansen skulle vifta med hunden.

Att Juholt sedan beklagar sig över att väljarna kastat bort sina röster genom att rösta på fel partier som Piratpartiet och Junilistan det understyker väl bara socialdemokraternas uppfattning att de representerar makten, och att alla röster på annat än det rätta partiet är bortkastade. Härifrån är väl inte steget så lång att argumentera för en enpartistat.

Nu vet man inte om artikeln verkligen speglar Juholts åsikter eller om han vinklas av journalisten, men i vilket fallsom helst styrker det min uppfattning om att socialdemokraterna har tappat kompassen och famlar liksom på måfå för att hitta vägen igen. men det är inte bara socialdemokraterna som är förvirrade, för nu först börjar de inse omfattningn av den förändring av samhället som Piratpariet är ett resultat av. Helt plötsligt fungerar inte den gamla modellen där partiledningen fastställer ett program som sedan politikern ska förankra hos väljarna. Nu har världen vänt så att väljarna vet mer och kan mer än politikerna och väljarna kräver att politikerna lyssnar på dem.

Samtidigt får man väl se det som ytterligare en fläck på socialdemokraternas vapensköld att den verkligt stora förloraren i EU-valet är en annan socialdemokrat nämligen Margot Wallström som trots en väl tilltagen budget, inte lyckats med sitt uppdrag att öka deltagandet i EU-valet, men som man brukar säga det är en annan historia.

onsdag 10 juni 2009

SAPs kräftgång


Det var en gång för länge sedan då jag som ordförande i fackklubben och den lokala SSU klubben engagerade mig starkt i det Socialdemokratiska partiet.
Visserligen är det så förbaskat länge sedan att det är glömt och preskriberat nu. Tack och lov fanns inget Internet på den tiden så det lär knappast dyka upp några påminnelser om det vi kämpade för då.
Men det här gör att någonstans finns intresset för partiets väl och ve kvar, och SAPs konvulsioner i försöken att förnya sig ledde mig till en artikel av Hans Dahlgen som publiceras på politikerbloggen.
Det fick mig också att titta i SAPs partiprogram och mina farhågor besannas. Man tycks ha glömt vad man skriver under rubriken "Ny produktionsordning" nämligen att samhället förändras i en allt snabbare takt och att politiken måste också förändras i takt med den förändringen.
Men Hans Dahlgen säger också "Vi måste se att de lagar som stiftades för industrins villkor för snart hundra år sedan inte fungerar på dagens kunskapsintensiva arbetsmarknad".
Jag undrar om resultatet i EU valet sett ut på samma sätt om SAP insett det tidigare, om man haft den minsta fingertoppskänsla för vad som är på väg att hända i samhället. Innan det blivit alldeles för sent.
Men det slutar inte här för Dahgren sätter faktiskt fingret på sossarnas största problem, man är bara destruktiv, man saknar lösningar, man gnäller och klagar istället för att komma med konstruktiva förslag, man vill skatta folket till döds och detaljstyra människors liv.
Själv tycker jag att de har blivit smått desperata i sin strävan efter makt och att de ständigt försöker vända kappan efter varje vind som blåser. Jag tänker naturligtvis på att nu säger man att man vill riva upp FRA lagen och förändra upphovsrätten. Sent ska syndaren vakna.
Hur jag uppfattar SAP just nu är precis som i en låt från sextiotalet "när dom pekar i det blå fattar ingen om dom visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser åt"
Men det finns ändå ett ljus i sossarnas mörker, låt oss hoppas att Hans Dahlgren inte blir utfryst inom Partiet som så många andra med nya ideer.
För trots allt verkar det finnas fler än en socialdemokrat som fortfarande har förmåga att tänka se Anita Ardins inlägg.

tisdag 9 juni 2009

Äntligen

När man läser debatten EUvalet får man inbland samma känsla som när man sover på ett tåg helt plötsligt vaknar man upp och ser att man befinner sig på en helt ny plats. Någon annanstans än där man var igår.

Idag får jag den känslan när jag läser tidningarnas kommentarer till EU-valet. Jag läser i DN "Lär av piraterna"
När jag kommer till slutet av artikeln och ser att Ola Larsmo skriver

"Men det avgörande som skedde i detta val var att just de frågorna äntligen tog plats på den politiska scenens mitt. Det handlar om så mycket mer än fildelning. För den som inte ser att grundläggande demokratifrågor i dag stavas som Ipred och FRA och döljer sig bakom råttgrå begrepp som Datalagringsdirektiv har varit på en annan planet de senaste åren".

Det är då jag känner Äntligen. För äntligen börjar det så sakta gå in i medvetandet på fler och fler vad vi som varnat för politikers och industrins angrepp på grundläggande demokratiska rättigheter har sagt under så lång tid.

Nu har Piratpartiet fått verktygen och nu gäller det att förvalta sitt pund. Visst kan man tycka att de frågor PP engagerar sig i både räcker och blir över. Men i längden duger det inte.

Det håller inte att säga i TV att "det tar vi ställning till då" det förstärker bara intrycket av att man inte vet, kan eller vill det gör också folk väldigt osäkra.
Man börjar säkert fundera, kan jag rösta på ett parti som inte vet hur de ska ställa sig i andra frågor än personlig integritet.

En fråga som kommer nästan med automatik är ska de som sitter i parlamentet själva kunna följa stundens ingivelse i frågor som inte gäller Internet. Sjukvård t.ex. hur går det då med medlemsinflytandet.

Här ligger en stor fara. Det gäller att inte göra samma misstag som Bert karlsson och Ny Demokrati.
De hade inget färdigt program när de blev invalda i riksdagen och slets sönder av inbördes strider.

Hamnar PP i samma i den sitsen då är det inte länge förrän partiet kommer att splittras i en sjuhelsikes massa sinsemellan krigande fraktioner precis som vänstergrupperna på sextiotalet.

måndag 8 juni 2009

Surt sa räven

När KD:s partiledaren Göran Hägglund i sin valvaka kommenterar Piratpartiet med att säga "Men samtidigt är det ett fattigdomsbevis ur demokratiskt synpunkt att ett parti som har en agenda som inrymmer en promille av det politiska spektrat kan få en sån valframgång"

Tvärt om är det en styrka att svenskarna reagerar. Det visar att demokratin fungerar.
Det här bådar det gott för Piratpartiet, för trots att KD med nöd och näppe klarade en plats i EU parlamentet har han inte insett att de 999 promille av KDs politik engagerar iinga. Sedan kan Ella Bohlin orera för alkoholförbud och att tillåta snus hur mycket hon vill, frågor som istället visar vilka tankar Hägglund har om väljarna. Enligt honom man klarar inte av svårare frågor än snus och sprit.

När Göran Hägglund och hans kamrater i regeringen inser att rättssäkerhet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är villkoren för en fungerande demokrati och försvarar dem, då ska jag börja intressera mig för de övriga 999 promille. Men innan den ordningen är återställd ha jag inga som helst problem med att låta de frågorna vänta.

Faktum är att jag gärna vill veta Göran Hägglunds uppfattning om vad som är viktigare?




 

Eftertankens kranka blekhet

När Lena Mellin i dagens Aftonblad skriver ..."så tror jag att deras (Piratpartiets) höga siffror rymmer en protest mot etablissemanget"
Skulle väl isåfall vara det etablissemangs om representeras av kultursnobbar, bakåtstövare och okunniga politiker som vägrar inse att samhället håller på att förändras till ett globalt kunskapssamhälle.

Jag tror mig förstå att här har vi att göra med någon som fortfarande inte insett vilken betydelse de frågor som Piratpartiet tar upp har för så många människor.

Mellin verkar höra till den grupp som vars kunskap om nätet begränsar sig till e-mail och internet banking.

Men det e-mail och fildelning är mer som flugskit i marginalen, för fortfarande är det alldeles för många som precis som Lena Mellin inte förstått att vad det gäller är balansen mellen det privata och staten.
Folk inser vad politikerna inte har kunskap nog att förstå, nämligen att lagar och databaser håller på att skapa ett övervakningssamhälle utan motstycke i historien.

Ett samhälle där stora företags intressen värderas högre än rätt till ett privatliv. Där jag blir betraktad som en potentiell brottsling som måste övervakas och kontrolleras varje minut.

Låt oss hoppas att PiratPartets representant i Europaparlamentet inser att under året som kommer gäller det att inte försvinna in i dimman i Bryssel och låta sig bli förförd av välavlönade lobbyisters gratismiddagar.

Utan att jobba stenhårt för att även enögda journalister ska inse faran i politikernas okunskap, och att frågorna hålls aktuella så att piratpartiet kommer in i riksdagen efter valet 2010.

fredag 5 juni 2009

Enfrågeparti ja tack



Om jag väljer ett av de traditionella partierna får jag lov att köpa hela paketet. Det är orimligt att tro att ett enda parti har samma uppfattning som jag i alla frågor. Väljer jag ett av gammelpartierna  blir jag tvingad att acceptera deras åsikt även i frågor där jag tycker annorlunda
Jag ser det som en fördel att PP inte tar ställning i annat än kärnfrågorna.
Jag tror inte att jag har speciellt mycket gemensamt med exempelvis Falkvinge i andra frågor, men när det gäller medborgarrätt verkar han veta vad han vill och han drar sig inte för att ta strid.
Tack vare att PP fokuserar på medborgarrätt och BARA medborgarrätt känner jag mig mycket lugn med  att rösta på dem. De  kommer säkert inte att lyckas så bra som man hoppas, men de kommer garanterat inte bidra till att situationen blir värre än vad den redan är, till skillnad från alla andra partier.
De övriga partierna har inte insett vidden och omfattningen av idiotlagar man drivit igenom. Man har  varken kunskap eller intresse av att förstå vad som händer, man ser bara fildelning, som man dessutom anser vara en ungdomsfråga, men ungdomar har ingen rösträtt så dom kan vi skita i. Följden blir att man låter lobbyister och kommersiella intressen utforma lagarna inom det här området.
Kärnfrågefokus är en förutsättning för att PP skall finnas, det bådar gott för verkliga resultat, men det finns också andra fördelar.
PP fokuserat med ett extremt tydligt mål. Ett mål och en vision är enligt min erfarenhet avgörande om man vill ha resultat.
Genom att man har målet klart, visionen tydlig och  inte splittrar sig på alla möjliga och omöjliga frågor som gammelpartierna gjort. Något som förvandlat dem  till vindflöjlar som pekar än hit än dit beroende på opinionen just nu. Det verkar inte som om att medlemmar i andra partier helt öppet diskuterar och kritiserar partiledningens strategier och utspel. Det verkar mer vara en fråga om att sälja och övertyga sympatisörerna om det riktiga i det centralt utformade budskapet.
Eftersom PP är ett nytt parti som inte stelnat i gårdagens tankemönster innebär det med automatik att den öppenheten och idémångfald som är en förutsättning för att engagera och intressera finns och  fungerar. Jag upplever det som mycket ovanligt och mycket bra.
Det känns konstigt att säga, men saker är faktiskt på väg rejält åt helvete nu.
Personligen blir jag illamående när jag ser Reinfelt eller Anders Borg i TV-rutan. Jag trodde aldrig jag skulle behöva se Bildt i sveriges regering igen, men där är han. Lika dryg och obehaglig som alltid.
Alliansen monterar ner samhället med ett hånleende. Det är ett allvarligt problem. Det är fel. Men det är tamejfan inte viktigare än vår åsiktsfrihet.
Vi har en situation nu där underhållningsindustrin har laglig rätt att agera privatpolis. Där all elektronisk kommunikation ska lagras av staten. Där domstolar ser intrång i upphovsrätten som ett svårare brott än våldtäkt. Där lobbyister krigar för inskränkningar i offentlighetsprincipen och meddelarskyddet. Och en regering som sätter kommersiella intressen före folkets.
Rättsstaten urholkas och det är på väg att bli värre!
Om ingen reagerar sitter vi snart i samma situation som Frankrike eller ännu värre ett övervakningssamhälle av DDR modell.. Vad som händer efter det kan man bara spekulera kring 
PP är enda hoppet för närvarande som jag ser det. Rättssäkerhet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är inte förhandlingsbart. Det är villkoren för demokrati. Tills dess att ordningen är återställd har jag inga som helst problem med att låta de övriga frågorna vänta ett tag.
Ärligt talat har jag svårt att förstå vad som skulle vara viktigare.

torsdag 4 juni 2009

Låt upphovsrätten vila i frid

Skriver Hans Brändén i SVD idag.  Ska man ta det som att den analoga världen så sakteliga inser  vad som är på väg att hända.

Men jag tycker mig ändå se att en missuppfattning  lever kvar i hans tankevärld, nämligen att någon skulle tjäna pengar på kopierade exemplar. Men vem i hela friden skulle betala någon för en hembränd CD när man själv kan kopiera ner från nätet.

Hans har en viktig synpunkt, nämligen att nu gäller det att stiga upp ur skyttegravarna och diskutera om, hur och hur länge ska de som skapar t.ex läroböcker  få lön för arbetet.

Ett annat läsvärt inlägg har Ravenna om kulturens resa.

Intelligenstest a la facebook

Jag var in och tittade på Facebook idag, och såg att någon bjudit in mig till ett intelligenstest. Riktigt intressant tyckte lilla jag, jag kunde ju se hur andra lyckats dessutom och tävlingsinstinkten finns ju.
Så jag svarade glatt på frågorna.

Men det verkliga testet kom  som avslutning. Då skulle man knappa in sitt mobilnummer för att få resultatet dit.

Den verkliga testen var ju om man läste det finstilta. Med minimal text i ett hörn står att om man lämnar sitt mobilnummer har man dessutom abonnerat på en tjänst som kommer att kosta 3,80 Euro eller 40 svenska kronor i veckan.

Jag såg det som tur var. Jäkla bondfångeri faktiskt.


EU valet och verkligheten

Jag kan inte släppa tankarna på cirkusen kring EU-parlamentsvalet, för mig är det inte förvånade alls att folk inte bryr sig. Varför,jag tänker så,  ja det ska jag försöka förklara.

Det första som  förvånar mig valet av kandidater, det intryck man får är att partierna endera ser EU som en utbildning för påläggskalvar eller en avstjälpningsplats för obekväma eller avdankade partikämpar. När de yngre  vid  de tillfällen de får prata själva verkar alltför många vara oerfarna inom politiken. De verkar inte veta vilka frågor som Europaparlamentet kan besluta om. De tycks ha en dimmig uppfattning hur EU parlamentet fungerar, de verkar tro att de ska kunna förändra världen inser inte att de kommer att vara en försvinnande liten minoritet och att de måste kunna få den partigruppering  de hamnar i att driva frågorna de är intresserade av.

De avdankade däremot går på som om det vore ett kommunalval och tror att EU ska kunna besluta om vad som egentligen är lokala frågor. 
Deras syn på vad som de realistiskt sett ska kunna åstadkomma är även för den här gruppen helt verklighetsfrämmande.

Det andra som förvånar mig att kampanjerna drivs som om det vore ett val till den svenska riksdagen och de som syns i media är partiledarna och inte de som ska väljas.
Det får mig att tro att folk i allmänhet ser ingen skillnad på EU valet och riksdagsvalet,  så varför bry sig?

Det tredje och sista skälet till att inte bry sig är de förväntningar skapade av en massa orealistiska vallöften gör att man har ingen som helst ta kandidaterna på allvar.

Nu när man vill se oss väljare som kunder borde de se sig själva som leverantörer, men den leverantör som lovar lika mycket i sin reklam som politiker men levererar så lite skulle hamna hos marknadsdomstolen.

Nu beror det här inte enbart på politikernas förmåga, för en del åstadkommer faktiskt saker, men vad som är avgörande för framgång eller förlust är hur väl man lever upp till förväntningar.

Så de som genom okunskap, övertro på sig själva eller ren hybris skapar orealistiska förväntningar binder ju ris åt sin egen rygg och bidrar bara till att folk rycker på axlarna.

Slutligen är de etablerade partierna på sätt och vis de stora förlorarna i det här valet, för folk är förhoppningsvis inte dummare än att dom fattar att partiernas fladdrande fram och tillbaka visar att egentligen vill man bara bli invald, för att sedan drabbas av den hårda verkligheten, för vad man ger sig in i verkar man inte ha en aning om

onsdag 3 juni 2009

Hot mot samhället

Efter en vår av debatt kring yttrandefrihet och övervakning, och efter det kampanjandet inför valet till EU parlamentet har jag blivit mer och mer övertygad om att att människor i allmänhet är en viljelös och osjälvständig skock som utnyttjas av så kallade ledare.

Den stora majoriteten använder inte sin förmåga att tänka och reflektera, låter sig manipuleras av lobbyister och korrupta journalister.

Accepterar i stort sett alla halvsanningar och rena lögner som regeringar och de politiskt korrekta serverar dem. Som en följd av detta är vi på väg mot undergången. Nu precis som tidigare så står diktatorerna och väntar i kulissen på rätt tillfälle att utnyttja likgiltiga människors dumhet till sin egen fördel.

Etablerade politiker har insett att det största hotet mot deras plats vid köttgrytorna är de möjligheter som Internet ger oss att själv söka information, bilda oss en egen uppfattning och skapa opinion.

För att försvara sina privilegier och sin makt tar man till alla tänkbara knep till att sprida desinformation,som t.ex att ge sken av att Internet är enbart en plats för pedofiler, grovt kriminella och terrorister.
Man leder det vidare till att internet är till en lekstuga för fildelande ungdomar och ett hot mot vår kultur, något som intet ont anande medborgare måste skyddas mot.

På det sättet hoppas man kunna få kontroll över informationen och de som vissa fisförnäma kulturarbetare kallar, pöbeln. Att dessutom kunna behålla sitt åsiktsmonopol, för i botten ligger vetskapen om att ju mindre folk i allmänhet dess lättare är de att styra.

Det här och allt mygel, lobbyism och ren korruption som redovisas om och kring EU och dess företrädare har gjort mig till EUskeptiker och Piratpartist.

Piratpartist inte så mycket för deras program, men därför att de framstår som det enda alternativet till de etablerade partierna, som fladdrar i opinionsvindarna.

Väl medveten om att makt korrumperar, så var jag står vid nästa val, är en helt öppen historia, baserad på resultat.