lördag 10 augusti 2013

Total kontroll.

Globaliseringen och internet gör att nationalstaten som begrepp blir alltmer irrelevant. Västvärldens stater förlorar gradvis kontrollen över sina medborgare, samtidigt som de desperat kämpar för att upprätthålla en konkurrenskraft och välfärdsmodell som hålls vid liv av tredje världens fattiga länder.
Minskande skatteintäkter men  ökande pensions- och äldrevårdskostnader gör att man måste prioritera och minska kostnader. Den enkla vägen blir oftast använda robotar och datorer, på så sätt kan man kapa personalkostnader. Finns det en teknisk möjlighet att med IT hitta pågående våldsbrott, skattefiffel eller sjukförsäkringsbedrägerier, eller att profilera fram människorna som kan tänkas begå brott – då  använder man självklart dessa verktyg. Det är betydligt billigare än att bemanna upp med patrullerande poliser och skattmasar på gator och torg.
Det sägs att vi fått det kontantlösa samhället för att minska rånrisken och för att krångla till det för den organiserade brottsligheten. I själva verket handlar det om att uppnå en fullständig, digital spårbarhet i alla monetära transaktioner människor emellan.
Lägg till initiativen PRISM och vårt egna FRA, så uppnås snart fullständig spårbarhet i all mänsklig elektronisk kommunikation och transaktioner. 
Tittar man lite längre fram, så är EUs forskningsprojekt INDECT ett utmärkt (skräck) exempel på vad som kommer.
Här används EUs forskningspengar till ett stort teknikutvecklingsprojekt. Målet äratt få fram system som kan samla upp, samköra och analysera information från internet, bloggar och chatsajter, från övervakningskameror och från allt material som polis och säkerhetstjänst på andra sätt samlat in.

Inom projektet utvecklas därför program för ansiktsigenkänning i realtid. För automatisk analys av material på bloggar och chatsajter. För kartläggning och analys av sociala nätverk.  Och system som ska kunna koppla ihop och analysera allt detta i ett svep.  Inte för att kunna följa rörelser hos dem som redan är misstänkta. Utan för att hitta misstänkta mönster hos människor som polis och säkerhetstjänst ännu inte intresserat sig för, så att de kan ta sig en närmare titt på dem!
Ännu mer skrämmande inser man att projektet är om man tittar på projektets hemsida. Då känner jag  att den övervakning som bedrevs och bedrivs i kommunistiska diktaturstater kan betecknas lika upprörande som en fis i en ullfäll, jämfört med vad EU planerar att införa.

Kanske kan man försvara att man försöker hitta kostnadseffektiva sätt att motverka terrorism. Problemet är bara att kostnaden många gånger blir betydligt större än resultatet och att resurser används till fel saker. ta bara som exempel att hundrafallt fler dör eller skadas varje år i fallolyckor än av terroristdåd  men ändå satsas otroligt mycket mer för att förhindra terroristdåd an fallolyckor. Dessutom visar det sig att myndighet efter myndighet kommer att v begära tillgång till detta ymnighetshorn av värdefull kunskap. Ändamålsglidningen är betydande.

Skattemyndigheten och Försäkringskassan står redan och stampar i farstun. Försäkringsbolag och personalrekryterare tackar heller inte nej. Sakta men säkert kommer vi att vänja oss vid det. Tills vi märker att det slår tillbaka mot oss, men då är det alldeles för sent att gå tillbaka.
Men inte bara våra egna politiker vill bevaka och kontrollera  oss. Västvärlden förlorar konkurrenskraft till öst. Välfärdsmodeller och hela vår försörjningsförmåga sätts på allvarligt prov. Därför finns det ett stort intresse av att få tillgång till information som ger respektive nation fördelar, och sätta käppar i hjulet för de andra. Detta är inget nytt, men kraften i ettorna och nollorna gör detta exponentiellt kraftfullare. Digitala sökrobotar blir farligare än kärnvapenrobotar.
För USA kan det nationsgränsöverskridande övervakningsverktyget PRISM bli lika viktigt som militären och Hollywood för att främja den amerikanska drömmen. Svenska makthavare lär inte vara sämre dom  heller.
USA har ändå en enorm fördel. Västvärldens privatpersoner och en hel del företag och myndigheter lagrar sin kommunikation i det digitala molnet, centrala servrar som rymmer många kunder och enorma mängder data. Oftast ligger dessa serverparker i USA. Många svenska kommuner och utbildningsinstitutioner har sina mejllådor hos de stora nätaktörerna i USA. Utrikesminister Bildt jobbkommunicerar delvis med sitt Gmail-konto, bara för att ta ett exempel.
Barack Obama tog nyligen bort en visselblåsarpositiv text från sin sajt.
Visselblåsare har blivit högvilt. Ingen får riskera nationalstatens suveränitet att göra vad som krävs för att upprätthålla sin makt. Detta krockar kraftfullt med alla människor som växt upp med internet och nationalstatens minskade betydelse.
Det är nu vi behöver att medierna fokuserar sin kraft på de här frågorna, men de är handlingsförlamade och vingklippta av sina kostnadskriser. Istället riktar man in sig på skvallerjournalistik och annat dravel som säljer lösnummer och tar avstånd från internets styrkor, bland annat genom att stänga ned sina kommentarsfält för att de inte begriper hur de ska hantera dem.
Alla har nåt att dölja. Alla har skelett i garderoben, från små pinsamheter till något betydligt värre. Allt kan dessutom filtreras och/eller  tolkas av betraktaren så att det stöder dennes syften.
Alla vill själva ha åtminstone en liten möjlighet att själva kontrollera om, när och inför vem hemligheterna ska avslöjas inför.
Här en fyndig men samtidigt klargörande dialog från en välspridd seriestripp:
Lilla pojken: Pappa säger att du spionerar på oss.
Barack Obama: Han är inte din riktiga pappa.
Kunskap är makt, och den som har bäst information vinner alla strider, på ett eller annat sätt. Före sökrobotarnas tid hade ingen all information.
Då fanns det fanns en enorm tröghet i all informationsinhämtning, vilket gjorde att du som Svensson eller Sverige sällan togs fullständigt på sängen av någon som kände till alla dina brister och svagheter.
Jag tycker inte att jag är foliehattsivrare som ser konspirationer bakom varje skeende., men jag laddar hellre ner filmer och musik än köper dem. Det är inte av ekonomiska skäl, utan det enda sättet jag ser  att protestera mot de begränsningar som mediaindustrin och upphovsrättsivrarna med blåögda politikers hjälp tvingar på oss. Jag röstar på Piratpartiet, för vem ska man rösta på nästa år om man börjar bli djupt bekymrad över vad som håller på att hända? Jag ser inte att det finns något annat alternativ. Ser du det? Eller tror du att “rent mjöl i påsen” gör dig immun mot intrånget i ditt privatliv?
Men vad som är “rent mjöl i påsen” varierar från tid till annat beroende på vilka opinioner man kan skapa, och samtidigt står  framtidens Stalin eller Hitler i kulissen och bidar sin tid.