tisdag 23 september 2014

Brev digitalt och analogt

Brevet har fyra viktiga egenskaper som förverkligade viktiga mänskliga fri- och rättigheter.
Brevet var för det första anonymt. Alla hade rätt att skicka ett anonymt meddelande till någon annan. Du kunde välja att identifiera dig själv inuti meddelandet, så att bara mottagaren kunde kunde se det, eller på kuvertet, så att postverket kunde se det, eller inte alls. Eller så kunde du skriva ett fullständigt påhittat namn, organisation och adress som avsändare, och det var också okay. Inte bara okay, det var till och med något som förekom ganska ofta.
För det andra var det hemligt under transporten. När vi talar om brev som öppnades och granskades rutinmässigt går tankarna till det forna Östtysklands beryktade säkerhetstjänst Stasi --- Ministerium für Statssicherhet. (Ja, direktöversätter man Stasi's namn till engelska blir det alltså National Security Agency.) Brev som öppnas och granskas? På riktigt? Det krävdes att man var direkt misstänkt för något mycket allvarligt brott för att det skulle ske i demokratiska länderna i väst.
För det tredje riskerade brevbäraren aldrig att hållas ansvarig för innehållet i breven han delade ut. Själva tanken var absurd. De hade ju överhuvudtaget inte rätt att ta del av meddelandena, så det var otänkbart att hålla dem ansvariga för vad de de plikttroget delade ut.
För det fjärde spårades inte breven. Ingen hade rätten --- eller för den delen förmågan --- att kartlägga vem som kommunicerade med vem.
Alla de här egenskaperna, som alla är kopplade till viktiga fri- och rättigheter, har gått förlorade i övergången till det digitala eftersom upphovsrättsindustrin har insisterat på det --- för att de, som utomstående, ska kunna förhindra människor att skicka brev med innehåll som de inte vill ska skickas, av företagsekonomiska skäl.
Frågan "hur ska någon tjäna pengar" är fullständigt irrelevant. Varje entreprenör och företagare har själv ansvaret för att tjäna sina pengar givet de begränsningar som samhället och tekniken sätter upp.
Ingen bransch har rätt att montera ner våra mänskliga fri- och rättigheter med den dåliga ursäkten att de inte kan tjäna pengar annars. I så fall har de det enkla valet att endera göra något annat eller lägga ner. Och ändå är det precis det vi har låtit upphovsrättsindustrin göra: att montera ner våra grundläggande fri- och rättigheter. Och de fortsätter att göra det med vackra men vilseledande ord.
När jag förklarar situationen så här, händer det påfallande ofta att polletten ramlar ner hos människor, så att de slutar ställa den inlärda men fåniga frågan hur någon ska få betalt om vi får behålla rätten som vi alltid har haft --- att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt.

Det är den analoga motsvarigheten: rätten att kunna skicka vad som helst till vem som helst anonymt. Den rätten måste vi få med oss i den digitala världen, även om en överspelad bransch inte gillar det eftersom det kanske eller kanske inte går ut över deras vinster. Det är fullständigt irrelevant.

söndag 14 september 2014

Svensk debatt

Det här går igen överallt i landet Sverige.
På alla områden är rädslan enormt stor för att någon ska sätta etiketter på dig som islamofob (so what)? om nu någon tycker det) eller rasist eller beskriva dig med något annat ord (nazist kanske).
Hellre får folk dö när ambulansvårdare och brandmän inte kan ta sig fram för att gäng i utanförskapsområden (nyspråk för getton) kastar sten och attackerar dem på andra sätt, än att du slår näven i bordet och säger att: Nu får det vara nog!
Nej, för tänk om sanningen, om du börjar tala klarspråk och kallar en spade för en spade, gör att någon, kanske rentav någon av de boende i dessa områden, hemska tanke, kallar dig för främlingsfientlig eller rasist?
Hur ska du överleva det?
Och inte vågar du som svensk andas en stavelse om att det här är ditt land, här gäller dina och dina förfäders värderingar och här vill du att den som kommer hit ska anpassa sig för att du vill att den livsstil och den levnadsstandard dina föräldrar, far- och morföräldrar och deras föräldrar har skapat med möda och svett, ska bestå.
Nej, för då riskerar du att etiketteras som nazist eller något annat påhittigt.

Men varför inte bara strunta i dessa dumheter och stå upp för din så viktiga värdegrund och skaka av dig korkade epitet?
Nej, se det vågar alltså svensken inte. Och det ser människor, bland annat nyanlända, och de utnyttjar den feghet och mesighet som svenskar uppvisar och känner i sitt eget land.
Många tycker uppenbarligen att det är en för känslig fråga för att man ska våga prata om det.
Speciellt rädda verkar politiker vara, rädda för att bli utpekade som islamofober, det är ju valår gudbevars.
Asylboenden får svämma över och ilska och frustration bland folket får växa och skapa en grogrund för både främlingsfientlighet och svenskfientlighet.
Det senare är för övrigt ett ord som, i sig, kan göra att någon säger att du sympatiserar tydligen med Sverigedemokraterna. Vilket i sin tur leder till att samma någon tar sig rätten att sätta etiketten rasist på dig trots att du bara påpekar det självklara som varken har med SD eller rasism att göra.

Herre Gud, så trött jag blir på att det inte går att samtala, debattera