onsdag 25 mars 2015

Rasisterna

Traditionellt har man med rasist avsett en person som hävdar att det finns raser och att vissa raser är överlägsna andra på grund av medfödda, genetiska skillnader. Med den definitionen finns det väldigt få rasister i Sverige. Men i den svenska politiska och mediala debatten har en rasist kommit att bli något mycket vidare och bredare: En rasist kan vara föräldern som blir orolig att det sjuåriga barnet inte ska få tillräcklig lärartid i skolan när den lilla kommunen plötsligt tar emot så många asylsökande att hälften eller fler av förstaklassarna kommer från denna grupp. En rasist kan vara en tonåring som inte visar tillräcklig inlevelse när hon på en skolteater uppmanas att ta ställning mot polisen och för stenkastande och bilbrännande ungdomsbrottslingar. En rasist kan vara eldsjälen i hembygdsföreningen som skriver något om kulturarvet som råkar låta ungefär som en formulering i SD:s partiprogram. Rasister är alla som uttrycker oro för att Europas högsta invandringsnivå kan hota tilliten, kulturen eller välfärden i Sverige. Rasister är alla som anser att svenskar, liksom kurder eller judar, är ett folk med rätt till sitt land. Rasister är alla som är bekymrade över hur gängbrottslighet, våldtäkter och annan våldsbrottslighet tycks öka. Rasister är dessutom ytterligare ett antal människor, som inte har gjort sig skyldiga till något av ovanstående men som rasiststämplas ändå, eftersom det är bättre att ta en för mycket än en för litet när det handlar om något så fruktansvärt som rasism.
Med den ursprungliga definitionen av rasism är det däremot självklart att politiken bör söka balansera invandringsnivåerna så att de inte blir så stora att det hotar tillit, kultur eller välfärd, och det ligger ingen rasism i det. Svenskar i allmänhet en positiv inställning till invandrare, men när de blir för många inom samma område då drar man. Svensken som var glad och nöjd när det gick två invandrare i det egna barnets klass, men som byter skola när det plötsligt är 20 invandrare i klassen, har han plötsligt blivit rasist, eller drar han slutsatsen att utbildningen blir sämre när 20 individer inte behärskar språket och måste få extra stöd från läraren?
Vad händer när svenskar som säger att de gillar olika och är 87 procent, men samtidigt betalar mångmiljonbelopp för att leva i vita reservat, inte längre kan fly från sin omhuldade mångkultur?
Jag kan inte tro på medias alla litanior om SD som ett rasistiskt eller nyfascistiskt parti. SD säger att de vill minska invandringen med 90 procent, men de vill inte stänga gränserna. Men just det påstår journalister till leda. Samma journalister skriver att SD vill avskaffa den fria aborten när sanningen är att SD vill ändra tidsgräns för den fria aborten från 18 veckor till 12 samma är den tidsgräns våra nordiska grannländer har. Men grannländerna styrs naturligtvis av rasister, för de har ju ungefär sådana invandringsvolymer som SD vill att Sverige ska ha.
För bara något decennium sedan såg Moderaternas invandringspolitik ut som den SD har i dag, och för drygt två decennier sedan tog Ingvar Carlssons S-regering vad som kom att kallas luciabeslutet, som minskade invandringen till Sverige. Borde inte M och S skriva vitböcker och göra upp med sin rasistiska historia, för nu är allt som är mindre än dagens invandringsvolymer rasism?

lördag 21 mars 2015

Ser vi demokratins dödsryckningar?

De politiska partierna i Sverige gradvis förvandlats från folkrörelser till exklusiva intresseföreningar för den nya politiska yrkesklassen. Denna klass består av makthungriga karriärister som i stort sett saknar både yrkeserfarenhet och betydande utbildning. Journalisten Anders Isacsson döpte dem en gång helt riktigt till den politiska adelsklassen, som likt den gamla adeln skaffade sig toppositioner i samhället utan andra meriter än sin klasstillhörighet.
På femtio år har partierna gjort sig av med nästan alla sina medlemmar och verksamheten har gått över från medlemsavgifter till att finansieras med skattepengar. Konsekvensen av den här utvecklingen är att den tidigare folkligt förankrade idédebatt som formade partipolitiken har tystnat. De partiaktiva ser mest politiken som en enkel karriärväg till fett avlönade skattefinansierade maktpositioner.
I den här miljön gäller det att minimera riskerna som skulle uppstå om man tillät vanligt folk att påverka politiken. De politiska adelsmännen har numera starkare gemensamma intressen att försvara, intressen som är gemensamma för deras klass, men som inte på något sätt är i folkets intresse..
Resultatet av den här utvecklingen är att politikerklassen format vad de kallar den demokratiska värdegrunden. Bli nu inte lurade av namnet, det har inget med demokrati att göra. Det handlar istället om att begränsa de politiska aktiviteterna till den riskfria politik som de inom politikeradeln har eget intresse av, och att tysta andra åsikter än de som släpps fram i den s.k. åsiktskorridoren.
Debatten mellan partierna handlar inte längre om idéer hur samhället bäst skall formas. Den begränsas stegvis till en allt tunnare fasad, där man bjuder någon enstaka procent upp och ner för att ge sken av olika ståndpunkter. I vissa frågor gör man inte ens det, utan där tystats alla avvikande åsikter direkt..
Skapandet av en för den politiska adeln gemensam politisk doktrin har kommit att helt styra det politiska livet. Folkets möjlighet att öva inflytande över politiken har i stort sett försvunnit och demokratin dör. Den här olyckliga utvecklingen är ett resultat av en noga vald politisk strategi från politikerklassens sida.
En grundpelare i det tidiga folkstyret var en yrkeskår av kritiskt granskande Precis som folkrörelsepartierna finansierades av medlemmarna, finansierades tidningarna ursprungligen av läsarna. Och precis som med partierna klippte politikerna av banden med allmänheten genom att göra tidningarna beroende av politikerstyrd skattefinansiering.
De etablerade medierna i form av Public Service och de stora pappers-tidningarna SvD, DN, Aftonbladet, Expressen och GP har förvandlats till megafoner som aldrig vågar ifrågasätta makthavarnas värdegrund.
Detta gör man så nitiskt och utan att skämmas att man använder sig av rena lögner och uppdiktade historier för att försvara politikerklassens gemensamma värdegrund..
Den tredje statsmakten är avskaffad, men inte nog med det, i dagarna har en utredning tillsatts för att förändra presstödet så att man inte bara gör pappersburet media beroende av politikernas välvilja utan även finner vägar för att knyta upp digitala media i samma beroendeställning.

onsdag 18 mars 2015

En tickande bomb?

Den tycka synd om attityd som finns och den icke fungerande sopa under mattan integrationen, som pågått länge och som bara fortsätter, löser ingenting. Istället skapas ännu större problem, som inte går att skjuta framför sig hur länge som helst
Att tro att människor, som kommer från en miljö med klantänkande och hederskultur, från länder där man löser konflikter inom den egna klanen genom våld och hämnd möter resonerande, dialogvilliga, men ack så konflikträdda människor.
Resultatet blir inget annat än att dessa välvilliga infödda kommer att marginaliseras i sitt eget land och alltid tvingas backa.
Då behövs ingen längre eftertanka för att inse att oavsett hur många utredningar dumsnälla aningslösa politiker än sitter vid skrivbordet i sin lilla skyddade värld och gör utredningar kommer det inte all lösa några problem.
Enda resultatet är nya dyra, tillkrånglade och meningslösa förslag som bara skulle fungera på papperet.I Sverige finns dessutom sedan länge ett mycket stort antal illegala invandrare. Personer som olagligt stannat kvar trots fått avslag på sina asylansökningar och sådana som kommit till Sverige med giltigt visum, men som sedan stannat kvar.
De här människorna som man inte har någon aning om vilka de egentligen är och varför de är kvar, skapar parallella grå samhällen helt utanför svensk lag och rätt. 
Mängder av nykommande personer som varken styrker identitet, ålder, nationalitet, hemland eller asylskäl gör att Sverige blir ett land med ökande motsättningar, med ett samhälle som verkar brytas sönder och som blir allt farligare för varje dag som går.
Förr eller senare kommer man politikerna tvingas att ta tag i problemet, på ena eller andra sätt, frågan är bara hur långt det ska behöva gå innan man inser verkligheten.
Men fram till dess får nödvändiga samhällsinvesteringar stå tillbaka för asylindustrin och de som får stå för kalaset det är skattebetalarna, det har svenska politiker och journalister fått bestämma.

tisdag 10 mars 2015

Religiösa hot.

När en religion, trosuppfattning eller ideologi strider mot, hotar eller öppet bryter mot demokratins fri och rättigheter är det inte bara en rättighet att kräva att politikerna och politiken agerar, det är en skyldighet!
När det sekulära samhället hotas av religiösa påtryckningar om ändringar av lagar eller anspråk på makt så ska budskapet från alla politiska partier enhälligt och tydligt nej.
De demokratiska sekulära samhällena har redan kämpat länge för att komma bort från präststyret och dess inverkan på samhället och borde, förstå vikten av att i alla lägen alltid försvara de grundläggande demokratiska värderingarna. Den bas och de grundlagar demokratin vilar på saknar helt religiösa faktorer och av den enkla anledningen att man kämpat länge för att göra sig av med teokratin.
Det som pågår i världen i just nu borde vara en väckarklocka och få medborgarna att förstå att skyddandet av den sekulära demokratiska staten är den viktigaste frågan för alla politiska partier oavsett var man står rent ideologiskt
Det är och förblir den demokratiska sekulära statens allra viktigaste uppgift att försvara sig och att skydda medborgarna från alla angrepp, och anspråk som religionen kan tänkas ha på demokratin och på de mänskliga fri och rättigheterna.
Ändå finns det de som kallar den inställningen för rasism, fascism och islamofobi.
Det kommer att bli den sekulära demokratiska statens undergång om vi inte begär att politiken agerar.
Ta upp en historiebok och läs, och försök sedan förklara varför det är så viktigt att vi förflyttar oss tillbaka till ett samhälle styrt av religion och av präster som utses inom den egna gruppen. Och fundera på varför man ska överge demokratin och den sekulära staten till förmån för en religiös diktatur.
Det är dina och mina rättigheter som står på spel, men samhället ser ut att splittras upp i två läger. Ett som vet precis vad som händer och använder varje tänkbar möjlighet för att flytta fram sina positioner och ett annat som förvirrat springer omkring och sätter nedsättande epitet på allt och alla som inte drabbats av sinnesförvirring. En gruppering som spelar den andra sidan rakt i händerna med sin totala brist på kunskap, integritet, insikt och oförmåga till självständigt tänkande.