måndag 6 april 2015

Demokrati i förändring.

Förr hette det att all makt utgår från folket. Idag håller man på att skapa en stat i vilken all makt går ut över folket.
Den härskande politiska klassen misstror medborgarna; den förminskar oss som människor; den fjärmar sig från folket. Vi har fått en maktelit som frikopplar sig från sitt demokratiska mandat; som är hemlighetsfull; som parasiterar på vanligt folk.Politiker föraktar sina medborgare.
Politiker och byråkrater vill bara
ha lydiga jasägare som vet sin plats och som inte ifrågasätter eller käftar emot.
Det finns undersökningar som visar att människor som dras till och stannar kvar i politiska partier gör det för möjligheten till maktutövning i det demokratiska systemet.
Att vara partipolitiskt aktiv är att företräda sitt parti, att ta del i en professionell gemenskap, inte bara vara anhängare av en viss politik eller uppfattning.
Den inställningen delar idag i de flesta fall både partiernas ledning och aktiva medlemmar.
Kanske gör utvecklingen att det inte längre är relevant att tala om partierna som folkrörelse- eller medlemspartier, åtminstone inte som vi tidigare förstått begreppet. Det minskande antalet medlemmar, Ekonomiskt oberoende, tack vare ett frikostigt statligt och kommunalt partistöd, tillsammans med professionalisering, nya kampanjmetoder, medikalisering och avideologisering, har förändrat partiernas karaktär i grunden. Men partiernas unika roll i det demokratiska systemet har inte alls förändrats.
Konsekvenserna av den här utvecklingen kan vi se tydligt. En politikers roll i den nya politiska miljön är inte längre att representera väljarna, utan att föra ut och sälja partiets politik till presumtiva kunder, väljarna.
Utan en stor medlemskår har partierna förlorat den naturliga kopplingen till väljarna och deras intressen. I stället för att vara en del av partiarbetet reduceras väljarna till att bli siffror i opinionsundersökningar. Partierna blir inte längre en länk mellan det civila samhället och staten, utan en del av den statliga propagandaapparaten. Partierna kan sägas ha blivit statliga pr-byråer vars främsta mål ligger i att få väljaren som kund.
I den här miljön får välorganiserade särintressen ett oproportionerligt stort inflytande. En organisation som kan förse partierna med välformulerade problembeskrivningar och argument får betydligt större möjligheter att påverka utformandet av partiets politik, än väljarna som när de inte längre är medlemmar i ett parti saknar möjligheter till ett kollektivt inflytande. Tidigare fanns en naturlig intern motvikt till dem som försökte påverka partierna, som nu försvinner med sjunkande medlemsantal. Tidigare finansierades partiarbetet genom medlemsavgifter, något som tidigare gjorde partierna lyhörda för väljarnas åsikter, men det är något som helt förlorat betydelse när partierna numera blivit ekonomiskt oberoende av sina medlemmar.
Blivande politiker skolas i en organisation där drivkraften för engagemanget är makt och maktutövning för maktens egen skull. Det påverkar helt klart vilka egenskaper, erfarenheter och engagemang våra folkvalda har. Många av dessa yrkespolitiker hamnar inte i politiken för att de är engagerade och vill förbättra samhället, för dom är politik ett jobb och en karriärmöjlighet helt frikopplad från ideologi.
Det vi ser idag är ett samhälle där politiken avlägsnar sig från medborgarna och där medborgarna upplever det som allt svårare ja kanske som helt meningslöst att försöka påverka partiernas politik och inriktning.
Medborgarnas roll i demokratin är inte längre att gå samman, organisera sig och formulera krav på partiernas politik, utan att i opinionsundersökningar och val var och en för sig godkänna eller förkasta de förslag som partiledning och partiledningens spinn doktorer formulerat, baserat på vad dessa tror kan maximera antalet röster.
Var det verkligen såhär vi gräsrötter ville ha det?