fredag 25 september 2015

Tro och verklighet.


Jag är för öppna gränser och värld där människor får röra sig fritt.
Jag anser också att människor skall ha rätt att bosätta sig var de vill, så länge de respekterar andra människors sätt att vara, deras friheter, säkerhet och egendom.
För mig är det även självklart att ingen har rätt att utnyttja sin fria rörlighet för att leva på någon annans bekostnad.
Flyttar man, då ska man vara beredd ta seden där man kommer och att försörja sig själv och de sina.
Det här borde vara självklart och jag hoppas och tror att det är en självklarhet för de allra flesta.
Men verkligheten är något annat. Sverige kallar sig välfärdsstat, men en välfärdsstat som inte alls är byggd för att hantera den situation man nu mer eller mindre självförvållat försatt sig i.
Med en stor invandring, både flyktingar, välfärdsmigranter och sociala turister från andra EU-länder.. Men det är vad vi har och det är bara att gilla läget.
Till det skall vi lägga en migrations-, arbetsförmedlings- och socialbyråkrati som tycks göra mer skada än nytta när det gäller att slussa in nya svenskar i samhället. Såvida man inte anser att en inskolning till hjälplöshet, utanförskap och livslångt bidragsberoende är ett önskvärt normaltillstånd för medborgarna.
Man har dessutom samhällsfunktioner och en regering som helt tappat förmågan att ta initiativ, bära ansvar eller hantera nya situationer. Värst av allt är kanske att statens organ, med polisen som bärare av statens våldsmonopol, inte längre förmår skydda människors säkerhet och egendom, och då spelar det ingen roll om brottsligheten går ner eller upp eller vem som står för lagbrotten, Det är lätt att tro att staten helt enkelt givit upp och låter landet driva in i en anarki.
Det går helt enkelt inte längre att lita på att staten längre klarar av att leva upp till den viktigaste uppgiften, den att e, som innebär att skydda människorna, Men staten lägger stora resurser på att övervaka medborgarna, på ett sätt som mer verkar avsett att skydda staten från medborgarna än att enbart skydda medborgarna.

Bollibompa

Sverige må vara en välfungerande och rik demokratisk nation på papperet. Men det var ett bra tag sedan som kartan slutade återspegla verkligheten. I realiteten har välfärdskontraktet brutits sedan länge. En vanlig medborgare kan inte längre räkna med att vare sig vård, skola eller omsorg levererar ens på den mest elementära anständighetsnivån längre. Polisen och militären är så kraftigt beskurna och vingklippta såväl ideologiskt som organisatoriskt och ekonomiskt att vi rent krasst närmast har att konstatera att vi numera lever i en anarki.

Det spelar ingen roll om det är sociala turister som ockuperar sommarstugor eller privat mark och vansköter den till oigenkännlighet genom att slå upp skitiga läger eller om det är SJ som agerar människosmugglare genom att bjuda alla med utländskt påbrå att åka gratis och fritt genom hela landet. Som skötsam medborgare är du utlämnad åt ditt eget öde. Statsministern fortsätter ignorera det lika brutala som slumpartade knivmordet på Ikea på två skötsamma människor ur det folk han har som främsta uppgift att tjäna och värna.

Mördaren var en man som önskade sig uppehållstillstånd i Sverige, trots att han redan hade beviljats ett sådant i Italien. Hela konceptet med ett Europa som har öppna gränser inom sig och robusta gränser utåt faller ihop som ett korthus. In kommer nu flodvåg efter flodvåg av människor som har satsat fantasisummor och riskerat sina liv efter att ha lystrat till lockropen om paradiset på jorden i norra Europa. Alla vill till Tyskland och Sverige. Väl här tror de inte sina ögon om de hänvisas till slitna vandrarhem mitt ute i Fredrik Reinfeldts famösa öppna fält och ändlösa skogar. Allt i ett land med hög arbetslöshet och en skriande landsomfattande bostadskris.

Majoriteten av de som kommer är, tvärtemot vad propagandan i massmedierna försöker påskina, inte flyktingar från krigets Syrien. De är välfärdsmigranter. Företrädesvis unga och starka muslimska män från Afrika och Mellanöstern som söker sig ett bättre liv i Europa, hellre än att stanna i sina egna hemländer där deras arbetsinsatser skulle behövas. Ovanpå det tillkommer de 2-3 procent jihadister och terrorister som insatta experter bedömer passar på att blanda sig in i folkvandringsströmmarna.

Här och nu, när världen brinner och Sverige mer än någonsin är i akut behov av kompetenta och statsmannamässiga politiska ledare, står vi med en uppsättning clowner till politiker. De skämmer ut Sverige hårt och skoningslöst inför omvärlden och radar upp den ena diplomatiska krisen efter den andra genom att konsekvent förolämpa alla andra länder som envisas med att på sin höjd se Sverige som det varnande exempel hon är. Inrikes fortsätter vanstyret av landet och förnedringen av det svenska folket, som dels rånas på lejonparten av sina inkomster genom den ena skattehöjningen mer absurd än den andra, och dels bespottas genom att sju av åtta partier envisas med att undergräva demokratin med Decemberöverenskommelsen som genom ett trollslag i praktiken gjorde samtliga Alliansväljare i de senaste allmänna valen till röster på sittande rödgröna Bollibomparegeringen.

onsdag 23 september 2015

Biståndspengar.

Socialdemokraternas stoppa huvudet i sanden politik verkar vara grundat på att man endera litar på att media inte informerar om hela sanningen eller att folk inte bryr sig.
För trots att statsminister Löfvens i ett tal i Addis Abeba i somras lovade att inga mer pengar skulle tas från U-landsbiståndet för att bekosta asylmottagandet i Sverige. Det löftet tog det bara två månader för honom att svika och han kommer tvingas svika det igen. Redan nu går 20% av biståndsbudgeten till asylmottagning i Sverige och som det ser ut kommer mer pengar att tas från biståndet.

Varje dag dör 320 barn i mässling. Vaccination är det enda sättet att helt skydda barn mot sjukdomen. Två doser mässlingsvaccin behövs för att få fullgott skydd. För 350 kronor, för de pengar som ensamkommande man kostar per dygn på ett asylboende, kan vi vaccinera femtio barn i ett U-land mot mässling, som i de länderna är en dödlig sjukdom.
350 kronor räcker till 7 000 vattenreningstabletter eller att rena 35 kubikmeter vatten.

Det ska bli väldigt intressant att se om den förklaring Stefan Löfven har till minskningen av biståndet för bland Tanzania, Uganda och Kenya vid migrationstoppmötet i Valetta den 11-12 november överhuvudtaget kommer att redovisas i Svenska media. Och hur han ska förklara för samma församling att löftet han gav i Addis Abeba sveks i stort sett samtidigt som det uttalades.
Vänsterns brukar ofta understryka att Sverige är ett så rikt land att vi inte ska ställa grupp mot grupp, men det är precis vad man gör just nu.
Vi ställer olika gruppers behov mot varandra. Inte bara i Sverige utan även globalt. Att prioritera är att välja bort. Vi väljer ett liv för att kanske låta tiotals dö. Det är den bittra sanningen trots allt vackert prat om allas lika värde.

Problemet med asylinvandringen blir mer och mer komplicerat för varje dag som går. Dels kommer betydligt fler asylsökande än man räknat med och dels verkar dagens situation inte vara något tillfälligt utan något som kommer att fortsätta under lång tid framåt. Det ser inte bättre ut än att man snart till och med måste bygga flyktingläger, med allt vad det kommer innebära. Samtidigt så vet man inte vilka som kommer. Vilka som har ett skyddsbehov och vilka som kanske ”bara” flyr från fattigdom. Samtidigt minskar hjälpen till de som verkligen behöver hjälpen allra mest.
Det är sanningen bakom de fina orden om den humanitära stormakten.

måndag 21 september 2015

Flyktingströmmen.

Sveriges problem när det gäller strömmen av asylsökande är att viljan att hjälpa är så oändligt mycket större än vad förmågan är och någonsin kommer att bli, därför att man existerar i en omvärld av politiska realiteter.
Om alla länder i världen eller åtminstone EU tillämpade Sveriges nuvarande modell av generös flyktingpolitik skulle det möjligen finnas en liten chans att hantera flyktingströmmarna.

Tyvärr är det och kommer att vara en utopi. Och inga andra länder kommer att följa Sveriges exempel och då kommer Sverige förr eller senare att tvingas backa. Förr närmar sig just nu med stormsteg.
I Sverige förekommer näst intill ingen officiell debatt om att flyktingmottagande faktiskt också kräver ekonomiska resurser.
Bristen på debatt och styrning har redan lett till glada överraskningar som tjänstemannabeslutet att ge automatiskt permanent uppehållstillstånd till alla flyktingar från Syrien  som kostade statskassan några tiotal miljarder kronor extra under mandatperioden.
Det börjar i alla fall se ut som om folk inser att fler nya invånare kräver fler skolor, sjukhus, bostäder och mat för dagen, och att sådant kostar pengar. Pengar som måste tas från något håll.
Om EU skulle ena sig om flyktingpolitiken och Sverige bestämmer sig för att vara det enda land som står så fast för sina absoluta ideal om ett generöst flyktingmottagande kommer man dessutom att få ett helt annat  potentiellt värre problem på halsen.

Man kommer att bli det land i princip alla människor vill fly till, och Sverige har inte direkt större potential att lösa flyktingkrisen ensamt än man har som en del i Europa.
skulle det svenska mottagningssystemet inte kunna hantera inflödet, och ingen blir väl gladare av en lösning där man ersätter misären i de turkiska tältlägren genom att människorna migrerar till en ny misär i svenska tältläger.
Oavsett Sverige väljer att följa EU eller gå sin egen väg kommer man att därför sannolikt att tvingas till en mer restriktiv flyktingpolitik i alla fall.

Sverige sitter hel enkelt fast i förre finansministern Kjell-Olof Feldts (S) teorem: ”Det som är ekonomiskt nödvändigt är ofta politiskt omöjligt, och när det har blivit politiskt möjligt är det ekonomiskt för sent”. 
Detta gäller oavsett vem som har rätt om vad i den svenska flyktingpolitiken.

Det spelar ingen roll vad du eller jag anser om fler eller färre flyktingar, eller hjälpa här eller på plats. EU:s politiska intressen och ekonomiska realiteter verkar i en annan riktning än Sverige, och i det sammanhanget står sig aldrig så berömvärd idealitet slätt. När nu saken ställs allt mer på sin spets. Vem tror du får vika sig först: EU eller den svenska regeringen?

lördag 19 september 2015

Flyktingkaoset.

Plötsligt väller immigrantströmmarna in över Europas sydliga gränser. Den sista tiden landvägen i stället för de ofta farliga transporterna i rangliga båtar över ett lynnigt Medelhav. Att migrantströmmarna (varav en okänd del kan betraktas som flyktingar) tagit landvägen genom Serbien till EU.s yttre gräns Ungern, har inneburit större migrantströmmar än tidigare. Denna ström av migranter har tagit EU-länderna på sängen och ett chockat Europa har reagerat både oövertänkt och panikartat. Stefan Löfven har sannolikt gjort rätt i en sak, att vänta med bombastiska uttalanden. När han ändå uttalade sig så gjorde han tyvärr ändå inte detta som en landsfader.

Samtidigt med den enorma tillströmningen av migranter har våra medier drivit en kampanj för att välkomna, som det verkar, ett maximalt antal flyktingar och samtidigt hejda SD:s skenande opinionssiffror. Olika medieföretag får ju i demokratisk ordning driva vilka kampanjer de vill. Men i de böcker jag läst som använts i journalistutbildningar, så är det en journalistisk princip att skildra saker från olika synvinklar (vilket man inte gjort), försöka beskriva konsekvenserna av olika skeenden (vilket man inte gjort) att också skildra skeenden ur ett sakligt perspektiv och inte bara spela på publikens känslor (vilken man uppenbart inte gjort).

Media har inte vad jag sett, en enda gången beskrivit hur Dublinförordningen systematiskt satts ur spel. Här såg vi i SVT hur en polis lakoniskt förklarade att de migranter som vill fara vidare till Finland får väl göra så. Nej! Det får de inte alls om vi på minsta sätt skall upprätthålla skenet av att upprätthålla en av de grundläggande förordningarna i EU, nämligen Dublinförordningen. Inte heller har media fokuserat särskilt mycket på att migranterna främsta intresse verkar vara att välja vilket EU-land de skall ”landa” i. Får man själv tolka TV-bilderna verkar det råda full panik att slippa ett land som Ungern, där det enligt alla tillgängliga uppgifter inte är krig och där Assad inte har något inflytande. De TV-tittare som kan tänka en smula självständigt har dock kunnat fundera lite över själva flyktingstatusen på de migranter som verkar mer desperata att komma till Tyskland eller Sverige, än att lämna Syrien bakom sig.

Det råder närmast masspsykos på asylområdet. Svenska medier bidrar till att den blir allomfattande och ve den som vågar säga något negativt om att människor ”hjälper dem som flytt från krig och förföljelse”. Och ve den som påpekar att IS-krigare finns bland de asylsökande. I TV4 Nyheterna berättade häromdagen en nykommen syrisk ung man, som intervjuades utanför Migrationsverket i Malmö, om detta, att han flytt från IS men nu söker IS-män asyl här samtidigt som han själv och andra offer. Reportern ställde inte en enda följdfråga, det passade väl inte in i det scenarion som man anser ska visas upp.

”Godhetspsykosen” som drabbat folk i många länder och extra starkt i Sverige efter att bilden och historien om den lille döde pojken kablats ut och exploaterats. Den är enorm och den är just sådan att den – i liknelseform – kan betecknas som en psykos. Folk är som förblindade och nästan ingen stannar upp och tänker med hjärnan istället för enbart med hjärtat, som ju inte kan dra slutsatser eller inse att något är allvarligt fel i det scenario vi nu ser. Regeringens representanter och journalisterna går i täten, väldigt många bland dem har helt tappat både sans och balans och tillfogar – genom sin oförmåga (eller ovilja) att använda hjärnan samtidigt som hjärtat – såväl landet som folket och de faktiskt skyddsbehövande stor skada.