fredag 30 oktober 2015

Something is rotten in the state of Denmark.

I Shakespeare’s Hamlet säjer Marcellus ” Something is rotten in the state of Denmark”. Hade Shakespeare skrivit pjäsen idag, kunde nog Marcellus troligen sagt att något är ruttet I den svenska staten.
För det senaste årets politiska utveckling har tillsammans med flyktingkrisen har satt strålkastarljuset på ett antal frågor som just visar att det finns stora svagheter i det svenska samhället som egentligen inte alls har med flyktingar och invandring att göra. Men som man kunna hålla gömda så länge allt fungerat någorlunda bra.
Vad som syns är att myndigheter och politiker kan slå knut på sig själva för att slippa redovisa en sin uppfattning och överlåter gärna till media att styra utvecklingen. Istället uppvisar ledande representanter en total flathet mot de grupper som skriker högst i olika media.
Man verkar ha en närmast total skräck för att bli kallad något av de ack så populära skällsorden, rasist, islamofob eller empatibefriad.
Det visar sig också att Svenska myndigheter viker sig för påtryckargrupper och följer bara gällande lagar och regler när de känner för det. Eller när risken att synas i media är obefintlig.
Det har blivit tydligt att Sverige inte klarar en större katastrof, för landets myndigheter skulle stå helt handfallna och att ingen heller i regeringen verkar kunna fatta ett eget beslut. Möjligen skulle man säga att nu måste alla ta sitt ansvar.
Statsmakten, dvs polisen verkar inte förstå vad som egentligen är deras uppgift utan ägnar sig hellre åt omorganisationer och interna utredningar än att arbeta för trygghet och säkerhet i samhället.
Den svenska arbetsmarknaden är enbart intresserad av att se till att de som redan har arbete får hänga kvar än att fundera på åtgärder för att skapa mer sysselsättning.
Genom ett system med överklaganden och ett enormt administrerade lyckats skapa en bostadsbrist som inte bara är akut idag men som på grund av det stora antalet bostadsbehövande kommer att bli mycket värre, och rent av omöjlig under överskådlig framtid.
Samhällsdebatten fokuserar på gnäll kring konstruerade, närliggande problem istället för att tackla utmaningar på längre sikt.
Politikerna verkar för länge sedan passerat sin kompetensnivå och förstår varken vad som är deras uppgift eller vad de sysslar med.
Media har en politisk agenda och istället för att bevaka omvärlden och kontrollera myndigheterna driver man en egen agenda som leder till att man inte kan lita på att på att de förmedlar en korrekt bild av verkligheten.
Oavsett flyktingkris och nedbrunna asylboenden är det här problem som byggts upp under lång tid tack vara beslut där partierna lyckat göra sig oberoende av sina sympatisörer genom ett jättelikt statligt stöd, och förvandlats från att representera sina väljare till att bli som vimplar som fladdrar med vinden och enda målet är att hålla sig kvar vid makten
Men nu när flyktingkrisen gjort bristerna så tydliga är att verkligen hoppas att väljarna inser vad som hänt och tar sig själva i kragen för att få till en förändring för en bättre framtid.

Döden i medelhavet.


Alla har rätt att söka asyl, vilket upprepats till leda. Men att fly undan krig och dödshot innebär inte att man ska kunna välja vilket land inom EU man skall få slå ned sina bopålar.
Inte om det förhåller sig så som våra medier tjatar om, att människor flyr för sina liv. Dessutom stipulerar Schengenavtalet och alla andra avtal att EU:s yttre gränser skall kontrolleras och bevakas.
Hela innebörden av den inre rörligheten bygger på detta. Där har vi det självklara svaret.
Människor har rätt att söka asyl och skall göra det vid EU:s yttre gränser, företrädesvis blir detta i Grekland, Ungern och Italien. Bygg upp rejäla asylenheter där och satsa rejäla summor på en fungerande hantering.
Inga asylansökningar hanteras någon annanstans än just vid dessa enheter. Asylsökande som dyker ner i t.ex. Sverige eller Danmark hänvisas och bjuds på skjuts till någon av dessa asylenheter.

Men kan Grekland, Italien och Ungern ta emot alla dessa asylsökande? Nej, självklart inte. Ett fördelningssystem, som vi redan sett ett embryo till, fördelar de asylsökande inom EU, kanske med nuvarande fördelningsnyckel som grund.
Grekland, Italien och Ungern slipper ta emot några asylsökande överhuvudtaget mot att de driver asylenheterna som finansieras fullt ut av EU. Systemet skulle fungera om alla länder skickade alla asylsökande till dessa enheter. Trycket av asylsökande skulle snabbt minska dessutom. Helt säkert.

Fortfarande har vi problemet med ”döden på Medelhavet”, människor måste ju ta sig till Italien för att söka asyl. Upprätta ännu en stor asylenhet i Tunisien och stäng Libyens kust med marina enheter. Asylenheten finansieras fullt ut av EU komplett med mutor, allt inkluderat.
Vill vi vara humana kostar det. Alla asylansökningar från norra Afrika behandlas vid enheten i Tunisien. De som ignorerar detta och tar sig över Medelhavet skjutsas tillbaka till Tunisien och asylenheten där.
Efter ett mycket kort tag tar sig knappast någon över Medelhavet på egen hand. Då har vi noll drunknade asylsökande.
Jag tar för givet att alla humanister aldrig slutar applådera detta förslag, som både leder till att alla får söka asyl, samt att ingen drunknar i sina försök att utnyttja sin mänskliga rättighet.

Miljölobbyister.

Om man eldar upp havre som biobränsle är det positivt och kallas förnyelsebar energi och kretslopp, trots att hela havrens kolväteinnehåll blir CO2. Om man låter en ko äta upp samma havre, vilket ger lägre CO2-utsläpp, och binder en del av kolet i gödsel och jordförbättring, samt ger kött och mjölk, kallas det klimatpåverkande CO2.

All biomassa dör förr eller senare, vissnar, ruttnar, förmultnar och bildar CO2 och metan under processen. Naturen har dock uppfunnit maskiner som gör detta snabbare och effektivare, samt omvandlar delar av denna biomassa till kött och mjölk. De maskinerna kallas kor. De drivs till 100% på biobränsle och är en slags robotar som kan skörda detta biobränsle själva. Dock förbränner de inte samtlig biomassa de förbrukar, utan en del av biomassans kol binds i något som kallas gödsel, vilket används till jordförbättring och för att t ex motverka ökenutbredning. En del biomassa binds i kon som kött eller mjölk.
Det CO2 kon släpper ut (och även de små mängderna marknära metan, som snabbt bryts ner till CO2) tas med hjälp av fotosyntesen upp av växter och bli ny biomassa. Som kon äter upp. Detta kallas för kretslopp.
När en ko förbränner biomassa och släpper ut förnyelsebar kretslopp-CO2 kallas kon för en klimatbov och måste förbjudas. Om vi däremot tar biomassan, t ex havre (eller en buske - kor äter även buskar), och eldar upp denna i en värmepanna eller ett kraftvärmeverk  (ja, det sker med havre), där hela biomassan blir CO2 och inget binds i gödsel, då kallas det för förnyelsebar energi och sägs reducera CO2-utsläppen och rädda jorden från klimatförändringar.
Verkligheten är att det spelar ingen roll vad man gör med biomassan - eldar upp den i ett kraftverk eller låter den passera en komage - CO2-utsläppen blir lika stora oavsett och ärförnyelsebar kretslopps-CO2 och sägs inte ha någon klimatpåverkan då det tillhör kretsloppet. Av någon anledning väljer dock "miljörörelsen" att hävda att det inte handlar om kretslopps-CO2 om man låter biomassan passera en komage istället för ett kraftverk.
För övrigt finns det 7.3 miljarder människor, som med sina ineffektiva matsmältningssystem släpper ut massiva mängder metan och enorma mängder CO2 när de stoppar i sig biomassa (prova att äta lite löksoppa eller ärtsoppa, så ska du få se på metanutsläpp som får en ko att skämmas). Med samma logik som för kor så bör vi alltså sluta med människor, eftersom människor släpper ut CO2 och metan  på enorma nivåer. Finns ju dessutom sex gånger så många människor som kor. Eller så lär vi oss att kretslopps-CO2 är kretslopps-CO2 oavsett om man eldar upp det eller äter upp det. Och att metan snabbt bryts ner till CO2. Faktum är att om man inte låter en ko äta upp gräset, så vissnar gräset och bryts ner till ... CO2 och metan ändå. Men man får ingen mat. Det stora motståndet mot kor kan antagligen spåras till att partsinlagan veganer har ett finger med i spelet. Men de som pratar om att vi ska sluta med köttuppfödning och mjölk får gärna förklara vart allt undermåligt spannmål, som inte fungerar för människobruk, ska ta vägen. Ska vi elda upp det i den där värmepannan kanske? Och vad ska vi odla på de marker som bara duger till bete?
Och i ett hållbart jordbruks växtföljd hör vall (="hö") hemma för att låta jorden återhämta sig. Om vi låter vallen ruttna blir resultatet exakt samma som om en ko äter upp den, eller om vi för den delen eldar upp den. Att så många saknar analytisk förmåga är förstås inget nytt. Men det är sorgligt när man samtidigt utmålas som "experter", när man i själva verket bara är okunniga lobbyister.

måndag 26 oktober 2015

Svensk debatt.

Den svenska debatten är synnerligen ängslig och ofta minst sagt förvirrad när det gäller mångkultur. Ordet mångkultur ingår i någon slags sekulär svensk trosbekännelse som vi alla ska bekänna oss till. Men vad menas egentligen? Vad innebär då mångkultur och är mångkultur alltid bra?
Man försöker motivera det mångkulturella genom att påstå att det inte finns någon svensk kultur allt är influenser från andra länder.

Självklart finns det svensk kultur. Att påstå något annat är djupt okunnigt eller avsiktligt manipulerande. Kulturer är inte statiska och de har givetvis olika influenser. Kanelbullar och kaffe är genuint svenskt även om både kaffet och kanelen är importerat. Lucia-traditionen är också djupt rotad hos majoriteten av svenskar liksom julgranen. Att Lucia och julgranen kan härledas till andra länder gör inte våra traditioner osvenska

Det är inget konstigt att människor som flyttar till Sverige har med sig matvanor, åsikter, religion och kvinnosyn. Det är deras kultur och bärare av normer och värderingar. Ingenting av det här förändras bara för att man passerar en passkontroll.

Alla kulturer är inte lika och alla kulturyttringar är inte av godo. Det finns bra och dåliga saker i alla kulturer, svenska såväl som utländska. Det måste man medge och kunna diskutera. Många kulturer i Asien, Mellanöstern och Afrika betonar gästvänlighet på ett föredömligt sätt. Där ligger Sverige långt efter. I Sverige sitter man kring fikabordet och klagar på att ”samhället” eller kommunen inte gör något.

Det finns människor som växer upp i kulturer där kvinnor har små och väldigt begränsade rättigheter. Det finns länder där kristna ses som en andra klassens medborgare och förföljs. Det finns samhällen där judehatet är kulturell basföda. Under senare tid har Sverige tagit emot många som har växt upp med dessa normer och värderingar. Dylika åsikter och vanemönster försvinner inte genom att man ansöker om asyl och de ifrågasätts inte av Migrationsverket
De islamska samhällsgrupperna följer i flera fall sharialagarna och andra grupper vill också tillämpa sina egna seder och förordningar. Det är kanske inte så trevligt för alla de tusentals unga flickor som blir könsstympade. Men ibland kan de gå litet för långt som när en hinduisk familj i London ville bränna en avliden i en öppen eld i trädgården. Detta gick dock inte av miljöskäl.
Det är sådana spännande kulturupplevelser som Mona Sahlin ännu inte mött i Sverige där man bara dansar till små grodorna kring majstången. Vill vi ha kvar ett demokratiskt samhälle byggt på respekt för liv och mänskliga fri- och rättigheter, så måste vi förstå och bekräfta vår egen kultur med dess historia. För det andra måste vi förstå att ingen blir demokratisk, människorättskämpe eller jämlikhetsförespråkare bara för att han eller hon kommer till Sverige.

söndag 25 oktober 2015

Oktober överenskommelsen.

Det är väl ändå rätt märkligt att folk i Sverige inte inser att det här håller inte.
Nu kom en ny uppgörelse om invandringen som knappast kommer att förändra något i sak. Samtidig uppdaterar Migrationsverket som prognos till 190 000 asylsökande i år.
På två år tar man in en kvarts miljon människor. 250 000 personer, som ska ha bostäder, skolor lära sig svenska, ha sjukvård, och försörjning.
Ingen tycks våga fråga hur ska det gå till?
Nej istället kommer vi på måndag att få höra trosvissa politiker komma med samma tjatade klyschor.

  • Sverige står inför en stor utmaning.
  • Vi gör den största humanitära insatsen någonsin.
  • Människor flyr för sina liv undan krig och förföljelse.
  • Men vi har kontroll.
  • Alla kommuner måste ta ansvar.
  • Vi måste se till att andra länder inom EU tar sitt ansvar.
    Vi måste vara ödmjuka inför rådande situation.
  • Just nu är de kanske en kostnad. Men vi får mångfalt igen.
  • De flesta välutbildade och detta utan att det har kostat oss någonting.
  • Vi ska ha en generös asylpolitik.

Lägg sedan till att UNHCR konstaterar att det här är ingen topp utan "the new normal"

Stackars de som bor i Sverige och tror på politikerna, de som får betala kalaset.

fredag 16 oktober 2015

Vänstern och fascismen.

Är det fler än jag som undrar hur vänsterns nyttiga idioter skriker om fascister egentligen tänker när de skriker fascister om sina motståndare?
Vet de överhuvudtaget vad fascism är? Såhär är det faktiskt.

- Fascismen en massrörelse, som vill ha ett elitstyre och meningen är att individen är underställd samhällets behov.
- Fascismen föredrar en reglerad, klassöverskridande ekonomi.
- Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet.
- Fascismen anser sig representera hela befolkningen och därför kan den i helt avvisa förnuftsresonemang och diskussioner.
- Fascismen motsätter sig alla gruppintressen till förmån för samhället som en organisk helhet och motsätter sig därför oberoende fackföreningar och fri företagsamhet
- Fascismen anser att folkets intressen ska tillvaratas genom en så kallad demokrati genom handling, med den subjektivt beskrivna allmänna viljan som grund.

Har jag fel, när jag tycker det känns som om vänstern är de verkliga fascisterna?

söndag 11 oktober 2015

Invandringspolitik II.

Just nu ser vi ett storskaligt haveri för svensk och europeisk flyktingpolitik. Det som nu sker, massomflyttning av människor från krigsområden men också fattiga delar av världen, handlar inte om flyktingpolitik i ordets verkliga mening. Flyktingar är människor som utsätts för direkt hot och förföljelse, inte människor som tar sig hit för att komma bort från fattigdom eller usla villkor i flyktingläger.
Det grundläggande problemet med det som nu sker är att det tvingar fram alltmer restriktiva åtgärder och i slutänden drabbar de med de starkaste flyktingskälen. En inte särskilt kvalificerad gissning är att alla EU-länder snart kommer att ta beslut om att återupprätta nationella gränskontroller.
Svensk flyktingpolitisk debatt är närmast bisarr eftersom okunskap, naivitet och verklighetsflykt fått breda ut sig.
Västvärlden kan inte ha öppna gränser i en globaliserad värld med stora ekonomiska skillnader.
Vi kan inte bevara välfärdssystemen med mycket stor invandring.
Det vi nu ser följden av är föräldragenerationens svek. Många av de som engagerar sig för flyktingar är unga och förstår inte konsekvenserna av den politik som nu håller på att bryta samman.
Politikerna som borde stått upp och förklarat förutsättningarna för en reglerad och invandringspolitik har inte vågat ta på sig den uppgiften utan fokuserat på att behålla makten.
Redan innan de senaste månadernas folkvandring har invandringen till Sverige grunden skadat förmågan att upprätthålla välfärdsstaten.
Kommunerna kommer att tvingas chockhöja skatter för att pengarna sinar. Tro inte annat än att en stor invandring av människor som inte efterfrågas på arbetsmarknaden leder till förödande kostnader och resursbrist inom den offentliga sektorn.
Missförhållanden inom skola, vård och omsorg kan till en betydande del härledas till att invandringen uttömt statens, kommunernas och landstingens förmåga att upprätthålla den service och kvalitet vi förväntar oss.
Den som lever i en fantasivärld och inte tror att det är så rekommenderar jag ett studiebesök på närmaste socialkontor.
Idag finns det inga trovärdiga lösningar på katastrofsituationen. Bara behovet av nya bostäder för dem som kommer hit, om vi inte lyckas avvisa de flesta, handlar om minst 150 miljarder på ett år, dessutom till människor som inte kan betala sin egen hyra.
Och den kostnaden för bostadssektorn, som att bygga ett nytt Helsingborg om året, får vi varje år med dagens höga invandringsnivå. Det kräver ett dramatiskt högre skattetryck.
Dagens unga kommer att få eländiga liv som vuxna genom att politikerna inte i tid återupprättat en fungerande flyktingpolitik, styrt över resurserna mot hjälp i flyktingläger i och i närheten av krigsdrabbade områden och stängt gränserna för ekonomiska flyktingar. Genom hela livet kommer de som i dag är unga att drabbas. En skola i kris, en arbetsmarknad där konkurrensen om jobben hårdnar, allt längre köer till en egen bostad, urholkade välfärdssystem och i slutänden pensioner som är usla jämfört med dagens, det blir facit av dagens haveri för en reglerad invandrings- och flyktingpolitik.
Jag önskar att det jag skriver är en negativ framtidsvision. Tyvärr är det nog så nära sanningen som det går att komma.

fredag 9 oktober 2015

Identitetspolitik.

Vänstergrupper ägnar sig i hög utsträckning åt vad som kallas identitetspolitik Man har sett att det är en effektiv härskarteknik som ger goda möjligheter att tysta de med en åsikt som avviker från den egna gruppens.
Identitetspolitik är politiska ställningstaganden som grundar sig på egenintressen och individernas egna sociala intressegrupper. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper.
Exempel på sådana samhällsgrupper är de som baseras på ras, klass, religion, kön, etnicitet, ideologi, nation, sexuell läggning, kultur.
Identitetspolitik syftar inte till dialog. Istället är den destruktiv. Den går ut på att tysta människor.
Genom hemsnickrade, värdeladdade antaganden skapar identitetspolitiken falska premisser – vars syfte är att ge godtyckliga teser en förment moralisk tyngd.
Detta avskräcker människor från att uttrycka andra åsikter. Det försvårar kritik och rationell analys genom att ersätta fakta och logik med känsloladdad moral som gruppen själv formulerat. Vilket är effektiv härskarteknik.
Identitetspolitiken är det fria ordets fiende och den öppna debattens dödgrävare.
Den är dessutom en ulv i fårakläder. Märkligt nog är det grupper som säger sig kämpa mot rasism och för allas lika värde som ägnar sig åt Identitetspolitik.
Men  i själva verket skiljer identitetspolitiken på folk och folk genom att sortera människor i grupper, grundat som sagts innan, på till exempel hudfärg, etnicitet, kön, sexuella preferenser eller religion.
Raka motsatsen till vad grupperna säger sig stå för.  Resten av samhället har insett detta och håller tack och lov på att lämna sådana tröttsamma fixeringar bakom sig.
Samtidigt tycks identitetspolitikens profeter vilja utgå från något slags postmodern tanke om att det inte finns några bestämda värden eller absoluta sanningar. Vilket blir obegripligt när den själv faktiskt kategoriserar människor utifrån objektivt observerbara egenskaper som hudfärg och kön. Man måste på allvar överväga hur det är ställt med tankeförmågan inom vissa grupper.
Alternativet är mycket enkelt: Att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför staten och alla måste ha rätten att yttra sina åsikter utan att bli angripen som person.

torsdag 1 oktober 2015

“Arma flyktingar”

I det typiska västerländska moraliska självplågeriet låter det som om Europas demokratier bär skulden till kris. Men det primära ansvaret för flyktingkatastrofen ligger hos Syriens diktator al-Assad samt hos dem som militärt stöttar hans regim, som Iran och Ryssland.
Ett stort ansvar bär också förra irakiska premiärministern Malaki som medvetet vägrade ta chansen till nationell försoning samt, faktiskt, det irakiska folket som röstade på sekteristiska partier i stället för sekulära. Man röstade fram destruktion av sitt eget land, trots att alternativ erbjöds. IS medeltida mördarvälde har växt därur och placerat miljoner människor mellan IS och al-Assad.
Världssamfundet kan anklagas för att ha låtit al-Assad och IS härja, utan att sätta stopp. Men det är ett uttryck för att FN är lamslaget, president Obama svag och EU militärt oförmöget. I FN:s säkerhetsråd har Vladimir Putin och Kina vetorätt. Barack Obama talar väl men är inte beredd att handla ens efter att ha satt ultimatum ”hit men inte längre”. EU bygger på att alla, även fanatiker och massmördare, skulle kunna talas till rätta via en Brysselförhandling.
Det vore ärligt om Stefan Löfven erkände dessa svagheter, i stället för att återigen hemfalla åt den svenska ogrundade vurmen för FN. USA och EU borde för länge sedan ha upprättat en med flyg skyddad zon i Syrien, i förening med vapenstöd till kurderna i deras kamp mot IS.
Det andra vi måste tala om gäller gränser. En stats suveränitet förutsätter fysisk kontroll av dess gränser, som Richard Swartz påpekade i sin senaste kolumn (DN 12/9). En stat som låter människor välla in över dess gränser, utan kontroll, har upphört att existera som stat. Schengensamarbetet, med avskaffad passkontroll, förutsätter en stark kontroll av områdets yttre gräns. Utan en sådan kontroll tvingas länder upphäva Schengenregimen. Så sker nu.
Österrike, Tyskland – ja, även Finland uppe i Torneo – har funnit det nödvändigt att återinföra en effektiv gränskontroll. Ansvariga myndigheter i Tyskland rapporterar att åtminstone en fjärdedel av dem som uppger sig vara flyktingar från Syrien inte alls är det. De kommer från andra arabländer, och till och med från Afrika, men har förstått att de lättare tar sig till Nordeuropa om de säger sig komma från Syrien och rent av kan uppvisa ett stulet syriskt pass. Inget land kan någon längre tid avstå från att pröva vilka som kommer över dess gräns. Det måste även Sverige inse.
En tredje aspekt gäller de olika formerna av inflöde av människor. Man kommer inte ifrån att det finns fysiska gränser som kan sätta en rent legalistisk syn ur spel. När det plötsligt har kommit 60.000 från utlandet till München har den gränsen passerats. I internationella medier beskrivs Tyskland och Sverige som två länder med unik kapacitet och ekonomi för att kunna hantera trycket. Realiteten är, som de flesta här vet, en annan.
Samhällsstressen från de volymer vi nu talar om är betydande – på statskassan, på kommunerna, på skolan, på sjukvården, på sammanhållningen, på politiken. Den nordiska välfärdsmodellen förutsätter ett samband mellan arbete och förmåner samt ett förtroendekitt mellan medborgare och stat; båda är under upplösning. Fortsatt förnekande från den politiska och mediala eliten av realiteterna kommer bara att accelerera denna allvarliga process.
För änglakören i svensk debatt, de artister och andra som skriver under alla upprop, ger sympatierna för de syriska flyktingarna hopp om en ”generösare” inställning över hela fältet. Men i själva verket borde omvänd slutsats dras: ju fler vi vill ta emot av syriska flyktingar, varav många är välutbildade och skulle kunna etablera sig väl i Sverige, desto mer angeläget blir det att skärpa övrig invandringspolitik för att skapa utrymme för personer med verkliga flyktingskäl.
Statistiken över beviljade uppehållstillstånd för de åtta första månaderna av 2015 visar att 27.461 gällde fall av familjeanknytning, ytterligare 13.160 arbetskraftsinvandring. Asylfallen var 21 996. Och av dessa var endast 8.031 flyktingar enligt flyktingkonventionen, vartill kom 1.331 som Sverige accepterat att ta från flyktingläger (”kvotflyktingar”). Hela 89 procent av dem som beviljades uppehållstillstånd fick det på andra grunder än som flyktingar enligt FN-konventionen. Merparten med asylskäl har tagits emot som ”skyddsbehövande” enligt vår egen nationella lagstiftning.
Migrationsverkets statistik visar för övrigt att ökningen av asylsökande hittills under 2015 inte hänför sig till Syrien utan till Afghanistan (210 procent), Irak (44 procent), Albanien (58 procent), Kosovo (108 procent), Ukraina (51 procent), Etiopien (149 procent) och Mongoliet (38 procent). Det är begripligt att människor söker sig ett bättre liv, men många av dem uppfyller knappast FN-kriterierna för ”flykting”.
”Den som flyr från krig och förtryck ska kunna få skydd i Sverige. Den som saknar skäl för att stanna ska återvända. Sverige har en reglerad invandring.” Så formulerade sig statsministern i regeringsförklaringen. Det är ord som behöver följas av handling, om vi ska klara det verkliga flyktingproblemet.
Sverige bör införa krav på försörjningsansvar för anhöriginvandring, skärpa kontrollen av arbetskraftsinvandringen (med enklare regler för personer med särskild professionell kompetens än för andra), öka stödet till omhändertagande i närområdet, pröva tillfälliga uppehållstillstånd samt se till att beslut om avvisning också verkställs. 17.000 personer fortsätter, enligt vad som framkom i veckan, att bo i Sverige trots nej till uppehållstillstånd.
Tiggeri på offentlig plats bör också förbjudas. Någon kan hävda att det inte har med flyktingfrågan att göra. Men det utbredda tiggeriet, med åtföljande läger, hör i högsta grad hit. Det inger svenska folket en känsla av att ordningen i landet håller på att upplösas. Denna känsla spiller över även på flyktingfrågan och invandringspolitiken i stort.
Trycket av tiggare från länder som Rumänien och Bulgarien tränger därtill undan sociala brister som Sverige har ansvar för, som de hemlösa i landet (vem talar om dem längre?). Mats Edman påminner i en krönika i Dagens Samhälle (13/8 2015) också om att vi har cirka 50.000 romer som är svenska medborgare. Hela 80 procent av dem befinner sig i permanent utanförskap, ännu efter generationer av liv i Sverige.
De tiggande romerna från Balkan begär inte asyl. De är sina hemländers ansvar. De som organiserar dem utnyttjar en nutida svensk undfallenhet, som djupt skadar hela förtroendet bland svenskar för allt som har med migrationspolitik att göra.
Det är dags att ledande politiker börjar våga tala allvar i de här frågorna, även vid risk att falla i onåd hos änglakören.