Identitetspolitik.

Vänstergrupper ägnar sig i hög utsträckning åt vad som kallas identitetspolitik Man har sett att det är en effektiv härskarteknik som ger goda möjligheter att tysta de med en åsikt som avviker från den egna gruppens.
Identitetspolitik är politiska ställningstaganden som grundar sig på egenintressen och individernas egna sociala intressegrupper. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper.
Exempel på sådana samhällsgrupper är de som baseras på ras, klass, religion, kön, etnicitet, ideologi, nation, sexuell läggning, kultur.
Identitetspolitik syftar inte till dialog. Istället är den destruktiv. Den går ut på att tysta människor.
Genom hemsnickrade, värdeladdade antaganden skapar identitetspolitiken falska premisser – vars syfte är att ge godtyckliga teser en förment moralisk tyngd.
Detta avskräcker människor från att uttrycka andra åsikter. Det försvårar kritik och rationell analys genom att ersätta fakta och logik med känsloladdad moral som gruppen själv formulerat. Vilket är effektiv härskarteknik.
Identitetspolitiken är det fria ordets fiende och den öppna debattens dödgrävare.
Den är dessutom en ulv i fårakläder. Märkligt nog är det grupper som säger sig kämpa mot rasism och för allas lika värde som ägnar sig åt Identitetspolitik.
Men  i själva verket skiljer identitetspolitiken på folk och folk genom att sortera människor i grupper, grundat som sagts innan, på till exempel hudfärg, etnicitet, kön, sexuella preferenser eller religion.
Raka motsatsen till vad grupperna säger sig stå för.  Resten av samhället har insett detta och håller tack och lov på att lämna sådana tröttsamma fixeringar bakom sig.
Samtidigt tycks identitetspolitikens profeter vilja utgå från något slags postmodern tanke om att det inte finns några bestämda värden eller absoluta sanningar. Vilket blir obegripligt när den själv faktiskt kategoriserar människor utifrån objektivt observerbara egenskaper som hudfärg och kön. Man måste på allvar överväga hur det är ställt med tankeförmågan inom vissa grupper.
Alternativet är mycket enkelt: Att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför staten och alla måste ha rätten att yttra sina åsikter utan att bli angripen som person.