Relativism och terror.

Ett vansinnesdåd i Berlin, 12 döda och mer än 40 skadade. För mig är det skrämmande att det finns de som inte tvekar att döda urskillningslöst, män, kvinnor och barn, så många som möjligt, så blodigt som möjligt, därför att de avskyr allt och hatar allt som vi andra står för. Att det är de här krafterna som måste bekämpas, det borde vara självklart för vem som helst

Men när jag surfar runt bland måndagens tidningar hittar jag i Aftonbladet en ledare som oroar sig för att terrorattentatet kan "gynna högerpopulistiska krafter" och det kan försvåra den generösa flyktingpolitiken...
”Terrorattentatet i Berlin kan gynna högerpopulistiska krafter i Tyskland och Europa.

För förbundskansler Angela Merkel innebär det att hennes generösa flyktingpolitik åter kommer att ifrågasättas."

Det är alltså det allvarligaste med attentatet I Berlin.

På vilken planet befinner sig Aftonbladets ledarredaktion?

Om några får halsarna avskurna på IKEA så skall man främst vara orolig för den hämndaktion som kanske kan komma mot den flyktingförläggning mördaren bodde.
Om ett terrordåd inträffar eller om några blir dödade så ska man då främst vara orolig för den "främlingsfientlighet" som kan uppstå?
I Sverige kan därför det absurda hända som "fackeltåg mot rasism, nazism och främlingsfientlighet" efter liknande händelser.
Det finns tydligen de som anser att alla skall känna oro inför Brexit, Trump, Sverigedemokraterna och ökad islamofobi, främlingsfientlighet osv.
Men man behöver inte känna oro inför skjutningar, våldtäkter, jihadism, terrorism och annan brottslighet, ökad otrygghet på gator och torg, bostadsbrist och misslyckad integration, för Sverige har aldrig varit tryggare. Då lägger de som anser sig tillhöra samhällseliten sina huvud på sned och ömkar om "tolerans" och förklarar att faran med sådana händelser är att den så kallade "främlingsfientligheten" riskerar att växa...
Det här är inget annat än resultatet av ett värdegrundsarbete som ska styra människors oro rätt och få folk att omfatta de riktiga värderingarna.

Svenska självbilden

Svenskarna verkar ha två uppfattningar om de som kommer till Sverige migranter. Den ena uppfattningen är att det är arma trashankar precis som de som kom från koncentrationslägren efter kriget. Därför måste vi ta hand om dom som om de vore helt oförmögna att reda sig på egen hand.

Den andra uppfattningen är att Sverige är ett land betydligt mer högtstående och humanitärt än andra länder,. Man har en syn som går ut på att Sverige har lyckats förena Bergspredikans kristna kärlek med det bästa från den franska revolutionen. Inget land har klarat detta bättre än vi i Sverige verkar de flesta tycka. Därför måste Sverige ta ansvar för en värld där medborgarna uppfattas som barn som ännu inte vet sitt bästa.

Detta gäller inte minst migranter från tredje världen, och de som kallas EU-migranter, vilka inte kan bedömas efter samma normer som infödda, då de ännu inte kan anses tillräckligt socialt utvecklade för att ta ansvar för sitt eget handlande.
Begår dessa kriminella handlingar som mord och våldtäkt, inte minst bland de sina, ses det på ett annat sätt.
Denna omedvetna nedlåtenhet som ligger i den attityden finns som något undermedvetet som man inte vill kännas vid och erkänns inte. Den är nämligen inte rasism tror man, trots att det egentligen är just det, utan en handling av det ädla slaget ungefär som bonden som månar om sina husdjur.

De som flyr för sina liv.

Ett uttryck som används i tid och otid i debatten om migrationen är att de som söker asyl i Sverige är att ”de flyr för sina liv” Ett mycket vanligt påstående hos dem som inget hellre vill än att se en fortsatt stor invandring trots enorma kostnader och slitningar för det mottagande landet. Särskilt vanligt var detta påstående under hösten 2015. Inte minst statsminister Stefan Löfvèn använde det ofta – minns talet vid Medborgarplatsen 6 september 2015.

De som använder påståendet redovisar aldrig någon empirisk grund för det, utan intalar sig det utifrån sin självupplevda godhet och uppfinner därifrån beskrivningar om hur det måste ligga till. Tankefiguren tycks vara ungefär som följande: ”Det är krig i Syrien. Människor från Mellanöstern kommer hit. Alltså flyr alla för sina liv. Vi måste öppna gränserna!”.

Man skulle kunna säga att de som använder påståendet har gått in i en migrationspsykotisk bubbla där inga argument från verkligheten biter. De som försöker nyansera saken döms regelmässigt ut som hjärtlösa, främlingsfientliga eller rent av ”rasister”. De som sentimentaliserar de smugglardrivna migranterna är så låsta i sina känslostyrda positioner att de inte kan ta till sig, än mindre inse att det kan finnas bättre och mer etiska alternativ – som dessutom hjälper fler och mer utsatta med samma eller mindre insatta medel – än att öppna gränserna för de som har resurser att ta sig hela vägen till Sverige. Ett sådant mer etiskt och dessutom långsiktigt mer hållbart alternativ skulle kunna vara att stänga gränserna helt, med undantag för arbetskraftsinvandring, för att istället försöka ta hand om de som inte har råd att lämna närområdet. Vidare: se till att mer kraftfullt arbeta för att avsluta krigen, ge fattiga länder institutionellt stöd för att skapa välstånd samt i övrigt endast arbeta med kvotflyktingar.

Som statistik från Migrationsverket visar så kom från januari 2015 till september 2016 endast ca 28 procent av de asylsökande från Syrien och då inte direkt från krigszonen (utom möjligen i några fall).

De flesta av dessa kommer från läger i närområdet (organiserade av bland annat det underfinansierade UNHCR) och de allra flesta har resurser att betala flyktingsmugglare. Och det är inte i första hand fred de söker i Sverige. I sådana fall hade de inte rest 300–500 mil genom en mängd länder som erbjuder just detta. Det är något mer de är ute efter. Kanske en extrem bidragskultur? Inget att säga om det i så fall, utifrån migranternas perspektiv. De försöker naturligtvis optimera sina möjligheter utifrån de incitament som den svenska staten etablerat och offentliggjort. Frågan som våra politiska ledare borde ha ställt sig, om de hade ägt någon form av statsmannaskap, är vad som är optimalt när det gäller att hjälpa dem som har det svårast och samtidigt bevara den civila freden, välstånd och sammanhållning i det mottagande landet.

Godhetsvänstern

Man säger att västvärlden lider av kollektiv patologisk godhetstänkande och en hög grad av självspäkning men varifrån kommer den och är späkning egentligen rätt uttryck?
Och varför är inte Östeuropa drabbat?
Jag menar att det framförallt beror på ett normsystem som bland annat förbjuder oss att kritisera ”den andre” och förbjuder oss att bejaka och försvara oss själva som vita, samt påbjuder ensidig global godhet.
Det mest allvarliga är att det är tabubelagt att kritisera den andre, då det bland annat omöjliggör varje form av diskussion om det lämpliga i att introducera dysfunktionella och efterblivna kulturer i Sverige genom att tillåta massinvandring från tredjevärlden i mångkulturens namn.
Vänstern och de politiskt korrekta tycks tankemässigt vara fastlåsta genom normsystemet till att vara i opposition mot västvärlden, bland annat genom att vara för massinvandringen. Det är tillfredsställelsen med att arbeta emot västvärldens intressen som driver dem. Inte slutresultatet, att Sverige får mer migranter än vad man klarar av att ta hand om på ett värdigt sätt. Men de har genom praktisk handling visat att de själva någonstans djupt därinne nte vill bo med flyktingar. Men de är förhindrade att ens tänka så medvetet.

Att få anklaga och hata är drivkraften. De blir därför helt ställda om de genom ett tankeexperiment får som de vill därför att de förlorar den enda rollen som normsystemet erbjuder dem – opposition.
Partierna och de politiskt korrekta kännetecknas av att inte ha någon plan för invandringen. Att ha en långsiktig plan är att arbeta för samhällets långsiktiga intressen gentemot den andre. Planer hamnar därför inom tabubelagt område.

Politiker har normalt inga problem att ställa grupp mot grupp. När det gäller vita grupper vill säga. Men när det gäller icke-vita grupper mot vita så klarar politikerna inte av att hantera situationen.

De klarar inte av att prioritera svenskar, därför att det är ett brott mot tabut som förbjuder vita att gynna vita. Och de kan spendera hur mycket som helst på invandringsrelaterade kostnader. Det som aldrig har gått att få fram pengar till förut får plötsligt finansiering på löpande räkning.
Att gynna den andre ekonomiskt från de vitas kassakista ses som föredömlig godhet, då det är generöst och går emot de vitas intressen. Slöseri med skattemedel på marginaliserade grupper blir ett mål och ett mått på godhet.
För de som anser sig ha den rätta demokratiska värdegrunden finns ingen stoppknapp när det gäller invandring, valet för dem står inte mellan liten eller stor invandring, nej för deras del finns bara en obegränsad invandring
De ”Allas Lika Värde-troende” säger sig stå för öppenhet, att Sverige behöver öppenhet. Varför Sverige skulle behöva ”öppenhet”, dvs massinvandring av lågutbildade från fattiga dysfunktionella länder, som man knappt vet vilka det är, kan de troende inte förklara. Speciellt som vi samtidigt inte har massinvandring utan en blygsam och problemfri invandring från våra stora handelspartners som exempelvis Japan, USA och Tyskland.

Politikers ego.

Det är märkligt hur en del människor kan tro att de är utsedda till att styra de okunnigas liv, d.v.s. alla andras. Vad jag då främst tänker på politiker i riksdag och regering. Allt vill dessa inavlade politiker lägga sig i. Allt.
Man vill styra och ställa över sådant som de inte har med att göra. Det skall bestämmas över sådant som folk är klart bättre på att att sköta själva. Politikerna tror att de är de som bäst vet hur man ska styra en verksamhet som de varken förstår ,har erfarenhet från eller behärskar.
Det är minst sagt oroande att politikerna på något underligt sätt lyckas lägga under sig mer makt, trots att de redan bevisat att de både saknar inkompetens förmåga att hantera sådant de redan lyckats lägga under sig.
Arrogans och storhetsvansinne i kombination med inkompetens och en fullständigt förlorad kontakt med verkligheten, är vad det verkar handla om.
Vad Sverige behöver är en decentralisering värd namnet, så att beslut fattas i samförstånd med de som berörs av besluten, helst ska besluten tas av individen själv. Olika alternativ ska öppet redovisas, och diskuteras.
Det ska inte ses som ett problem att alla får en möjlighet att delta innan besluten fattas. På många områden är människornas spontana, frivilliga samarbete det enda som kan få saker och ting att fungera.
Vilket samhälle vill man ha? Vill man ha ett ansiktslöst kollektiv, där ingen behöver ta ansvar eller ställas till svars, eller ett samhälle med fria individer? Skatteslav och röstboskap, eller sin egen herre?

Förbjud religiösa bilder?

I en intervjuundersökning bland lokalpolitiker i Skaraborgs län anser var tredje politiker att det ska vara förbjudet att publicera bilder som kan vara kränkande för religionsutövare.

En av de politiker som anser att ett förbud vore bra är  kommunalrådet Leif Walterum i Skövde. Han motiverar sin åsikt såhär: “Det är egentligen onödigt med den typen av provokationer, för det leder ju egentligen inte till något positivt”

Det är skrämmande att så många som 30% av lokalpolitikerna att det här är en bra  idé, speciellt som den här typen av förbud enbart är något som enbart är ett krav från muslimer.
En religion som  gör anspråk på att vilja styra och ställa över människor, reglera hur de skall leva sina liv och i många fall även föreskriva hur samhället skall vara organiserat.
Religionen har påbud om vad man får äta, hur man skall klä sig, vem man får ha sex med, hur man får ha sex, vilka ritualer man skall genomföra vid olika tidpunkter, hur man skall behandla kvinnor, om reproduktiva rättigheter, om brott och straff och om liv och död.
I många samhällen är religionen den statsbärande läran, vilket leder till förtryck, omänskliga straff för sådant som borde vara en privatsak, censur, förföljelse av fritänkare och oliktänkande, klanvälde och teokrati.
Att hävda att man inte skall få kritisera religion är absurt. Det är som att säga att man inte skall få kritisera vissa politiska åsikter.
Religion måste kunna kritiseras och ifrågasättas på samma sätt som alla andra idéer som gör anspråk på att få styra hur människor skall leva sina liv.
Det rimliga förhållningssättet är att alla människor istället skall ha så stor frihet som möjligt att leva sina liv och göra fria val efter eget huvud. Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annans frihet. Till detta kan läggas att alla skall ha lika rättigheter inför staten och den offentliga makten.
Notera att detta ger religiösa människor frihet att ägna sig åt sin tro, så länge de inte stör eller tvingar någon annan vilket är en frihet som islam inte är beredda att tillerkänna alla oss andra.
Åsikts och yttrandefrihet  är den idé som jag anser vara överlägsen.
Men jag kommer inte att tappa sansen och ta till våld bara för att någon annan annan kritiserar, ifrågasätter eller hånar min uppfattning. Det hör till spelets regler och borde vara självklart för var och en.

Islam och kristendom.

Om man sätter sig in om islams rötter, läser det som står i koranen och ser vad deras profet Muhammed och jämför med det budskap som Jesus predikade  så inser man att islam är  någonting helt väsensskilt från kristendomen.  Muhammed var en statsman, en militär ledare som instiftade ett politiskt system baserat på en religion som syftade till att kontrollera staten och alla invånare i de samhällen han erövrade. De tidiga kristna och Jesus hade ingen kontroll över staten. De sökte samexistens och tvingades istället underordna sig staten. Det finns inget i de ursprungliga källorna till kristendomen som förespråkar krig i guds namn, som det finns inom islam.

Det här är grunden till att dagens radikalisering,  en skillnad i förhållandet mellan stat och religion som ger en enorm skillnad mellan kristendom och islam. Att man inte vill inse att  islam som inte haft någon reformation och ingen upplysningstid är en grundläggande orsak till dagens terrorism i religionens namn gör en rejäl tankevurpa.
Detta betyder,  att alla muslimer, som inte lever efter de Koranens och Haditernas regler, inte ska skuldbeläggas, men islam, som religiöst politiskt system har definitivt skuld till att de muslimska terroristerna söker och finner stöd för sitt våld mot  otrogna i texterna och Muhammeds exempel.

Om vi, som samhälle, kunde inse detta. Om vi kunde inse att de vi strider mot inte förvanskar islam, utan istället tar fram dennas religions kärnvärden.
Om vi kunde inse att vi befinner oss i krig mot radikalt islam och inte några förvirrade själar, så skulle vi mer effektivt kunna bekämpa dessa grupper.
Problemen kan inte lösas som imamerna hävdar; mer religion, mer islam i fängelser och skolor.
De skulle bara göra situationen värre.
Det radikaliserar kriminella i fängelserna som sedan rekryteras till terrororganisationer, vilket vi ser exempel på hela tiden. Det distanserar muslimska ungdomar från vårt samhälle, vilket  enbart skulle skapa mer motsättningar mellan grupper. Svaret är istället mindre religion och helst en reformering av islam.

Men en reformation av islam kan aldrig komma utifrån utifrån. Den måste komma inifrån, men den kommer aldrig om  samhället hela tiden försvarar islam och låter muslimerna vara kvar i den bubbla de nu sitter instängda i. Om vi hela tiden försvarar den uppfattning som Sveriges olika muslimska förbund talar för, som går ut på att muslimsk terrorism inte har med islam att göra.

Maximalakustiska principen.

Ju mer makt politikerna har att gynna dem som det är synd om, desto fler blir det som kämpar om att vara mest utsatt. Ju mer politikerna anstränger sig för att göra gott, desto värre problem skapar människor åt sig själva, för att visa att det är just de som det ska tyckas synd om..

Tänk på den högljudda ilskan hos alla rasifierade, alla hud eller hårfärgs förtryckta, alla som känner sig kränkta och alla som varken fått jobb eller bostad av staten och därför visar sin utsatthet och svaghet genom att bränna bilar och kasta sten på polisen, alla som är så förtryckta att de måste ansluta sig till Islamiska staten och skära huvudet av folk i Syrien, alla som förädlat ett rättmätigt hat mot västerlandet för att deras förfäder för några hundra år sedan fördes på slavskepp till Västindien, kvinnor som är argare än bålgetingar för att de varit förtryckta av män sedan skapelsen och nu måste vara så mycket ilsknare för att ge igen allt hat som de tidigare hunsats att hålla inne, alla Prideparader som i eruptioner av utlevelser nu måste släppa fram seklers lagrad, jäsande homoerotik.
På orten har apoteket lagts ned och fabriken stängts så man kan inte försörja sig och bidragen är för låga. Staten måste utlokalisera en större myndighet hit, och det genast.
Dessutom vill jag bara tala om att det är en skandal att Arbetsförmedlingen inte ordnat jobb åt min son som ändå har universitetsexamen i arkeologi. Arkeologer är de som det är mest synd om i hela världen.

Allihop är det synd om och allihop kämpar om att politikerna ska vända sitt ansikte mot dem och ge dem upprättelse i form av det ena eller det andra privilegiet, till exempel kvoterat tillträde till storbolagens styrelser.

Om sjukvården drevs som asylpolitiken.

Tänk dig att svensk sjukvård skulle fungera enligt samma principer som asylsystemet. Då först kanske folk skulle fatta hur extremt ineffektivt och inhumant det är.

Låt mig ta några exempel. På en olycksplats skulle läkarna tvingas först tvingas beta av den kö som de vårdbehövande själva i bildat innan nästa patient kan tas om hand, för läkaren är underställd patienten.

Det skulle inte vara som idag när läkaren prioriterar vem som först behöver hjälp. Ambulanserna skulle gå i skytteltrafik till sjukhuset med lindrigt skadade, medan folk ligger och dör vid olycksplatsen.

De som dör är de som inte klarat av att begära hjälp, eller lyckats få plats i kön. För att jämförelsen med asylmottagningen ska bli rättvis skulle inga ambulanser finnas och all sjukvård skulle flyttas till Övre Norrland och enbart de som de som lyckats ta sig dit skulle få hjälp och vård.

De övriga får klara sig bäst de kan på egen hand. Prioriteringar där görs enbart baserat på den kö som patienternas själva skapat på vårdcentraler och akutmottagningar.

Om totala efterfrågan på vård, trots avståndet, ändå skulle bli besvärande stort så skulle man spränga alla broar över Dalälven, kanske även bygga ett stängsel och förbjuda förflyttning med flyg allt för att försöka lätta lite på trycket.

För att avgöra om patienterna ska sjukskrivas och därmed få en månatlig ersättning från staten så skulle det bli läkarens uppgift att visa på att patienten inte är sjuk.

Men vem kan bevisa att det ändå inte döljer sig något fel på den till synes friska personen?

Rättigheterna att överklaga icke beviljad sjukskrivning skulle vara i närmaste oändliga med obegränsad statlig finansiering av ivriga advokater för att driva rättsliga processer i frågan. Sjukpenning skulle betalas ut tills frågan slutligt avgjorts, kanske ett decennium senare, kanske aldrig.

Om det slutligen trots allt skulle fastställas att en person är frisk så skulle ändå undantag med bibehållen sjukskrivning göras för t.ex. barnfamiljer, precis som undantag görs för asylsökande barnfamiljer som ska mista sin rätt till boende och försörjning efter avslagen asylansökan.

På toppen av allt så skulle sjukskrivningen inte längre vara en individuell fråga. Den som lyckats passera Dalälven, tagit sig till sjukhuset, och där sjukförklarat sig själv skulle därför omtänksamt nog få hela sin familj hämtad och sjukskriven på samma villkor.
Ett sjukvårdssystem med princip och rättighetsfördelning enligt ovanstående skulle nog de allra flesta tycka vore inhumant, ja kanske rent av  vansinnigt. Definitivt inte  humanistiskt, och skulle förstå att följden kan inte bli annat än en total ekonomisk konkurs.
Men konstigt nog verkar många anse att samma synsätt tillämpat på asylfrågan representerar kärnan av samlad klokskap, är självklar och i linje med den svenska självbilden av landet som en humanistisk förebild och att självklart motiverar den gigantiska miljardrullningen inom det asylindustriella komplexet.

Kvotering till styrelser

I Sveriges 30 största börsbolag är nästan alla styrelseledamöter födda mellan 1940 och 1971, de är alltså mellan 43-74 år gamla. 87 procent är antingen utbildade ekonomer, civilingenjörer eller jurister. Baserat på detta jämförs könsfördelningen på dessa utbildningar historiskt, det vill säga när dagens styrelseledamöter tog sina examina, med fördelningen i dagens bolagsstyrelser.

Genom att jämföra könsfördelningen i styrelserna med könsfördelningen på utbildningarna år 1965-1996 visar det sig att andelen kvinnor i dagens styrelser överensstämmer väl med hur fördelningen av kvinnor och män sett ut på utbildningarna. Bland ingenjörer är kvinnor till och med överrepresenterade i styrelserna, det vill säga, sannolikheten att en slumpvis vald kvinna på en civilingenjörsutbildning år 1965-1996 sitter i en styrelse idag är större än sannolikheten att en slumpvis vald man har avancerat till att bli styrelseledamot. Med detta i åtanke är könsfördelningen i dagens bolagsstyrelser inte ett tecken på diskriminering vid valet av ledamöter, utan en återspegling av hur det historiskt har sett ut på landets universitet och högskolor.
Eftersom det krävs erfarenhet för att bli styrelseledamot är det naturligt med viss eftersläpning innan könsfördelningen på universitetsutbildningarna och arbetsmarknaden slår igenom i styrelserna. Med tanke på att många av dagens styrelseledamöter började sina karriärer under 1960- och 70-talen, en tid då kvinnors sysselsättningsgrad var betydligt lägre än männens, är det inte så konstigt att dagens styrelserepresentation inte avspeglar dagens arbetsmarknad, utan gårdagens.

SD i dagens politik.

Problemet med SD är att de verkar ha haft rätt åtminstone om man ser till den omsvängning partierna gjort senaste året. Rätt, men inte nödvändigtvis i sina slutsatser, men däremot i stora delar av verklighetsbeskrivningen.
Det finns en politisk klass som har minimal erfarenhet av hur det är att vara yrkesverksam och att umgås med folk som inte lever av och för partipolitiken.
De stora folkrörelserna som arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen växte fram under demokratins barndom.
Folkrörelserna baserades för det mesta på gemensamma erfarenheter och gemensamma idéer om hur man ville forma framtiden.. De politiska partierna och deras ungdomsorganisationer engagerade många.
Antalet medlemmar var helt avgörande för organisationernas resurser och inflytande. Demokratiska hierarkier byggdes upp, men de i toppen hade för det mesta en stark förankring i den grupp som de företrädde.
Det var därför riksdagen befolkades av stålverksarbetare, bönder, godsägare, lärare, köpmän och professorer. Politiken var inte, som idag, en karriär bland alla andra.

Nu är politiker ett yrke som vid 15 års ålder, absolut inte senare än 20. det är tveklöst det tydligaste exemplet på demokratiernas förfall. Men Sveriges bristfälliga grundlag bidrar till förfallet. Partiorganisationerna har fått alldeles för stor makt, på bekostnad av de folkvaldas mandat. Dessutom är medlemsantalen så låga att medlemsavgifterna saknar praktisk betydelse, men däremot ökar anslagen från det allmänna år efter år.

Den som aldrig har etablerat sig på arbetsmarknaden utanför partisfären har allt att att förlora på att vara en motvalls kärring. Man blir knappast befordrad, mest troligt blir man utfryst.

Det stora problemet är att dessa ängsliga karriärister, som har allt att förlora om de hamnar i onåd, är de som fått makten att styra över landets öde. I ett land som Sverige med konflikträdsla och konsensuskultur och särskild skräck för att bli ansedd att ha fel värdegrund det som anses rätt för stunden blir riksdagspolitikerna enormt skadliga för samhället.. Alla är eniga om att en viss riktning är fullständigt självklar och rätt, men sedan vänder alla nästan samtidigt, från en dag till en annan. Makthavare med en bra yrkeserfarenhet att falla tillbaka vågar däremot bli att bli individualister i det politiska livet. Att man, för att citera Torbjörn Fälldin ibland, måste dagtinga med sin övertygelse och ofta finna sig i majoritetsbeslut är en sak, men vägen dit blir säkerligen en annan med självständiga och trygga beslutsfattare i stället för lismande jasägare.

Värdegrund och religion.

Sverige beskrivs som en demokrati baserat på de rättigheter som fastställts i grundlagen, mötesfrihet organisationsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet.
Vi får alltså yttra oss utanför den av samhällseliten utpekade rådande värderingsnormen, "värdegrunden", utan att riskera lagmässiga konsekvenser, fängelsestraff, böter eller likande.
Men om man ser dagens ordning i Sverige med lite andra ögon är Sverige knappast att betrakta som demokrati snarare en diktatur.

Men för att inse det måste man först inse vad en diktatur avser och har för syfte. Att bestraffa oliktänkande och att pressa oliktänkande  till tystnad eller bekännelse.
Straffen skall avskräcka dissidenter från att yttra sig "felaktigt", de avser att strypa den fria debatten och villkora yttrandefriheten så att diktaturens åsikter kan härska utan motstånd. Dvs. själva motsatsen till demokrati.

Samhällsklimatet i Sverige av idag  är baserat på ett system med målet att få medborgarna att omfatta ett knippe utpekade värderingar som rör mångfald, mångkulturalism, antirasism, jämlikhet, feminism, och det i verkligheten intetsägande luddiga "allas lika värde", extraordinär "tolerans" för inkommande kulturer och religioner och antinationalism.

För att nå målet har staten  gett landets institutioner i uppdrag att fostra människor till bekännelse. Bl.a. i skolornas "värdegrundsarbete".

Det har på något skrämmande sätt blivit tillåtet att offentligt demonisera, förlöjliga och anklaga de som visar tecken på att tvivla på värdegrunden för de mest fruktansvärda saker. Det är en retorik som landets samhällselit systematiskt har upprätthållit; journalister, skribenter, politiker (inklusive landet statsminister) fackföreningar, myndigheter etc.

Ingen aktörvågar avvika från den värdegrund de själv pekat ut. Konsekvenserna blir är förstora.

Detta bildar ett tryck, en osynlig lag, som genomsyrar allt, som genomsyrar samhällsklimatet som genomsyrar debattklimatet och som skrämmer till tystnad.

Om diktaturen utmäter straff enligt lagtexten i syfte att avskräcka folket från att yttra sig eller tycka och tänka "felaktigt", så ger det svenska systemet i princip samma effekt, konsekvens och resultat som en diktatur ger.

Målet för båda handlingarna är ju att stoppa den fria debatten, avskräcka från att tycka "fel", och begränsa yttrandefriheten och med "skräcken som verktyg" sätta villkor för yttrandefriheten. Folk ska  känna rädsla för vad konsekvenserna kan  bli av att tycka eller tänka "fel"..

Skillnaden är att den svenska staten inte sanktionerar bestraffningarna via lagtexten vilket en diktatur gör. Istället har Sverige en tyst oskriven lag som dessutom ständigt kan skifta i innehåll, som i praktik och verklighet utmäter liknande straff som i en diktatur social och karriärmässig utfrysning, avskurna försörjningsmöjligheter, stigmatisering etc.

Resultatet av detta blir den samma för landets yttrandefrihet, åsiktsfrihet och fria debatt, som i den renodlade diktaturen.

Det är märks i Sverige att åsiktsfrihet och yttrandefrihet och den fria debatten om frågor som rör "värderingar", är och har varit villkorade och mycket räddhågsna.

Därför vill jag hellre likna det rådande svenska systemet som ett fundamentalistiskt religionssubstitut snarare än en diktatur.

I Shariastater är det Koranen och dess värderingar som inte får ifrågasättas, i Sverige är det den utpekade "värdegrundens" värderingar.

Oavsett statens inblandning eller inte i detta så blir det svenska systemet inte särskilt åsiktsfrihetligt eller yttrandefrihetligt. Det blir snarare räddhågset och villkorat.

Civilsamhället är tuktat av statens och samhällselitens värdegrund så att resultatet och konsekvensen av detta i praktiken blir den samma.

I Sverige råder officiell pressfrihet, men när nästan ingen journalist vågar eller kan skriva eller yttra sig utanför den rådande värderingsnormens ramar, så i verkligheten är pressfriheten endast formell. Den är nästan lika villkorad och räddhågsen som i en diktatur eller som så tydligt i den religiöst fundamentalistiska staten.

Alla skall tro och bekänna sig (till en Gud eller värdegrunden), den heligaste av alla budord i Sveriges nya statsreligion är den betydelselösa dogmen om "allas lika värde".

En ack så typisk artikel i Expressen.

Jag läser den här artikeln och jag stör mig på  vad kvinnan vill säga.
http://www.expressen.se/…/kvinnofortryck-har-ingen-etnicit…/

Det är inte så att jag tror att hon ljuger, däremot tror jag det är möjligt att hon överdriver lite för att hamra hem sitt budskap på ett kraftfullare sätt, Om det är så är hon inte den första som gjort det. Jag försöker inte heller förneka att det finns vidriga våldtäktsmän och ohyggliga människor som är svenskar, sådana människor finns i alla kulturer och alla slags ursprung.
Jag tror inte heller de flesta som är oroade över ökad vandalism och ett nästan nytt fenomen som gruppvåldtäkter eller gruppofredande av kvinnor tror att alla svenskar är änglar och ingen svensk man någonsin våldtagit en kvinna.
Men, det har inte med saken att göra. Det är bara klassisk teknik att ändra fokus i debatten från en sak till en annan, för man inte vill ta itu med eller prata om en viss sak.
Du kan se politiker göra det dagligen i nästan varenda intervju.
Det irriterar mig att så många av etablissemanget inom media och politik vägrar erkänna att vi har ett allvarligt problem i Sverige idag. Ett enormt problem med vandalism och ökat våld och en ökning av ofredande av kvinnor, med gruppvåldtäkter och brända polisbilar och no go zoner.
Det finns ett samband mellan stor invandring av människor från MENA området meden helt annan inställning till samhället och kvinnor än den svenska.
Statistiken visar att personer med den bakgrunden är överrepresenterade när det gäller våldsbrott, och särskilt våldsbrott mot kvinnor. Varför kan man inte erkänna att det är så? Säg det rakt ut.
Vågar man inte prata öppet om detta och inse att det finns ett problem så kan man heller aldrig lösa det.
Man kan inte sopa saker under mattan för evigt.
Börja inte snacka om att svenska män minsann också kan våldta och det brann en polisbil en gång i tiden också, det det är något vi alla redan vet.
Det hjälper inte kvinnor att man inte vågar erkänna problemet, det hjälper dem inte att poängtera ut att en svensk våldtog någon en gång också. Ta itu med problemet nu, men för att göra det måste man först erkänna att det finns ett problem. Artiklar som den här är till mer skada än nytta för de kvinnor som blir utsatta, därför att man förnekar att det finns problem, och då finns det heller inget att åtgärda.

Om tuppen gal och vinden vänder kan du bli som du är nu.

Antje Jackelén,

 

06.00 Vaknar och ber till Al–… Gud… att han ska guida mig rätt i denna kniviga fråga: Min Gud - eller deras? Vem ska jag välja? Det är givetvis samma osynliga väsen (som varken syns eller hörs) när allt kommer omkring, men... snart måste jag ändå välja vad jag ska kalla Dig i offentliga sammanhang.

……………………

07.00 Frukost med min stab av professionella gråterskor. Vi ber en gemensam bön att det osynliga väsendet i himlen en gång för alla ska stoppa den yttersta ondskan – Sverigedemokraterna. Detta har pågått länge nog nu – snart MÅSTE det vända. Odjurets Tid måste snart vara över…!!

……………………

08.00 Möte med representer för Dom Andra. De både skrämmer och fascinerar med sina skägg och sitt – oss emellan – ganska aggressiva språk… även när de säger ”jag förlåter dig” (vilket de sällan gör)… låter det mer som om de vill rusa ut på gatan och bränna en Amerikansk flagga/piska ihjäl en osjälig häst eller åsna…

….nåja... på nåt sätt måste det ändå gå att jämka ihop våra två trossystem. Vi är inte så olika när allt kommer omkring: vi vänder andra kinden till när nån attackerar oss – de vill hugga huvudet av oliktänkande.

Två sidor av samma mynt.

……………………..

08.30 Medverkar i Morgonteve där jag får en chans att diskutera ovanstående osynliga väsen med Göran Greider och Fredrik Reinfeldt.

Trots ganska olika utgångspunkter är vi rörande överens om att Den Andra Religionen i grunden är nåt bra och nåt vi bör välkomna i Sverige vare sig vi vill eller inte.

Greider är mycket entusiastisk och erkänner att kommunismen länge kämpade mot osynliga hittepåväsen i himlen – att det faktiskt är en av arbetarrörelsens grundpelare; kampen mot hittepå – men att man samtidigt måste kunna omvärdera även vidskepelse – precis som evolution, jämställldhet, barnaga, gemensamma badtider etc.

”Vem säger att just VI i västerlandet alltid har rätt?”

Reinfeldt nickar stelt.

(Intressant detalj, jag noterar att han inte blinkat en enda gång hittills under hela sändningen och att han använder en ljuvligt, manlig deodorant).

”Jag brukade fråga om julgranen har brunnit?” säger han entonigt. ”...men jag har slutat med det. Det religiösa symbolvärdet kan vara kränkande…”

”Men får man då inte reagera förrän det gått SÅ långt..?” frågar programledaren och jag drar efter andan.

Fruktansvärt onödig problematisering.

………………………

09.00 Reklamavbrott och plötsligt plingar det till i allas telefoner.

Terror alert.

Många döda i masskjutning/multipla sprängdåd i Paris och London – samtidigt. Det talas (i svensk media) om en ensam, psykiskt förvirrad gärningsman utan några som helst kopplingar till ni-vet-vad…

Jag ber till Al–…Gud… att det ska vara så. Hellre att det är en kristen den här gången. Låt det vara en munk. En nunna. En diakon. Vad som helst! Bara så att inte den stereotypa bilden av Dom Andra befästs ytterligare. Jag lutar mig fram och viskfrågar programledaren om det är okej att vi pratar i detalj om korstågen när reklamen är slut?

Alla eniga om att det är det allra bästa i det här läget.

…………………………..

10.00 Åker i ilfart från tevehuset till Storkyrkan för att hålla i hastigt arrangerad mässa mot ni-vet-vad-ofobi. Alla goda krafter har samlats för att inte spä på främlingsfientlighet och nazism.

Özz, Jonas och Henrik har på rekordtid satt ihop ett fantastiskt program där de spelar upp dramatiserade nyckelscener ut Profetens liv. Allt medan Malena och Carola framför en rörande barsk nasheed ackompanjerad endast av Kroumata.

Oerhört starkt.

Och ännu starkare blir det när numret plötsligt avbryts av en representant för De Andra som ställer sig upp och ilsket förklarar att musik – hur pietetsfull den än må vara – är ”alkohol för själen” och att det bästa vi kan göra för att hedra gärningsmännen/martyrerna i de ärofyllda framgångarna i Paris/London är att be länge och grundligt på De Andras språk.

Henrik the Town Cryer ringer i sin klocka och understryker visdomsorden med ett eftertryckligt:

”HEAR YE! HEAR YE!”

Alla bugar djupt.

Håller andan.

…………………………….

11.00 Pushnotis från DN i mobilen: nytt terrordåd i Genève. Hundratals människor nermejade av gärningsmän som enligt uppgift ridit in i folkmassa på nåt som liknande kameler och börjat skjuta vilt omkring sig med raketgevär och AK 47:or.

DN:s utsände meddelar att ännu helt obekräftade uppgifter tyder på att massakern kan ha inspirerats av Breivik och att gärningsmännen – som av alla tillgängliga vittnen beskrivs som ”svartmuskiga” – mycket väl kan vara utklädda högerextrema albinos som vill skapa en ”false flag”.

Fruktansvärt!

……………………………

12.00 Tillbaka på kontoret där jag (ånyo) uppvaktas/anfäktas av en grupp yazidier, kopter och maroniter som – även en ödesdiger dag som denna – envisas med att beklaga sig över att de utrotas på löpande band i ”Mellanöstern” och att de inte ”får nåt stöd” av svenska kyrkan i frågan.

Jag förklarar att jag vänder mig mot detta förklenande begrepp – ”mellanöstern”… ”mellan” liksom antyder att denna region skulle vara nån slags parentes. Till vad kan man fråga sig? Det förment civiliserade västerlandet?

Jag visar dem på dörren och uppmanar dem att knacka på porten till ett annat härbärge.

http://www.christianpost.com/…/why-is-the-world-silent-whi…/

……………………………….

12.01 En tupp gal hjärtskärande på avstånd. Märkligt… Detta händer ofta nu för tiden. Var jag än kommer…

…………………………………

12.15 Nyhetsflash från TT i mobilen. Stort terrordåd i Wien. Ett hundratal människor massakrerade med skarpslipade shimitarer och shamshirer. Jag slår på SVT där man berättar att inledande rapporter talar om att gärningsmännen är i ”trettioårsåldern”.

Går in på Daily Mail som bekräftar alla fördomar jag har om denna fruktansvärda tidning: de har redan lagt ut tydliga färgbilder på samma gärningsmän.

Känner hur hjärtat sjunker i bröstet. Otroligt onödigt att göra så i detta läge…. v-a-r-f-ö-r!? Vi visste ju redan att de var i trettioårsåldern… varför måste vi veta hur de ser ut också!!???

Detta spär BARA på främlingsfientlighet.

Folk mår bäst av att INTE få veta.

………………………………….

13.00 Försenad lunch med representanter för De Andra. Jag ikläder mig den erforderliga, svarta dräkt som krävs av mig som kvinna i dessa sammanhang.

Äter sen stående i ett annat rum och får till sist komma in till De Vise Männen och lägga fram ritningarna på den nya, gemensamma samlingslokal som vi bestämt ska byggas där Domkyrkan just nu ligger.

Detta är nåt vi planerat länge eftersom Domkyrkan – i ärlighetens namn – är en enda stor symbol som dagligen kränker De Andra och påminner om det lidande de åsamkades i samband med korstågen för snart 1000 år sen.

De Vise nickar belåtet när jag visar på ritningen hur vår del av anläggningen kommer att ligga längst ner i källaren och att inga uppviglande kors kommer att synas nånstans.

…………………………………

14.00 Intervju med Dagens Nyheter. Ett lättsamt personporträtt där jag passar på att lägga ut texten om vikten av att ta till sig andra kulturer och religioner, exempelvis De Vises som är enormt kärleksfull men som man gör klokt i att benämna med den yttersta respekt och i MYCKET försiktiga ordalag.

Reportern nickar i samförstånd och sätter fingret över munnen i en symbolisk gest.

”Väck inte den björn som sover!” mimar hon tyst.

Jag blundar och mimar tillbaka:

”Precis.”

…………………………………

14.30 Nyhetsflash. Nytt terrordåd i Thailand. Denna gång är det Buddhistmunkar som jagat och misshandlat representanter för De Andra med käppar och knölpåkar.

YES!!!

(Ja, alltså… inte att De Andra blev misshandlade… men att det var buddhister den här gången…)

http://www.bbc.com/news/magazine-22356306

…………………………………

15.00 Näsvis journalist från tidningen Dagen ringer och frågar om jag läst De Andras Heliga Skrift och faktiskt vet vad som står i den?

Lägger på.

…………………………………..

16.00 Krismöte med Gunnar Sjöberg om hans djupt olyckliga uttalande i samband med Bära Kors-gate. Tydligen har han sagt att han är: ”...orolig för att korset blir en distanserande markör, som delar in oss i ett vi och ett dom, och inte det hoppets tecken som jag menar Jesus står för…”

Slutcitat.

Jag påminner Gunnar om att många kan känna sig kränkta av att han talar om ”Jesus” – som om hen vore den enda profeten. Man får inte glömma att Jesus i många sammanhang bara är en obetydlig bifigur och att det – i ärlighetens namn – inte finns ett enda konkret bevis för att han överhuvudtaget existerat.

”Vi skulle lika gärna kunna hävda att Oden och Tor funnits”, säger jag strängt och Gunnar nickar ångerfullt.

Gör om och gör rätt.

Gunnar lämnar rummet krypande på alla fyra och jag får plötslig en oemotståndlig lust att se Francis Ford Coppolas version av ”Dracula”.

https://www.youtube.com/watch?v=j3IIQJFFn4E

…………………………………..

18.00 Går först i massivt fackeltåg genom Stockholm för att protestera mot den våg av nazism som just nu sköljer över hela Europa.

…………………………………….

19.00 Privat samkväm med Tro & Solidaritet. Jag lägger fram skarp protest mot de skärpta asylreglerna som regeringen passade på att lägga fram idag, så här mitt i slappaste slösommaren, så att få ska orka läsa dem eller ens registrera att de klubbats

Ulf påminner – helt riktigt – om att Sverigedemokraterna har ett förflutet i Vit Makt-rörelsen och med ens känns det lite bättre.

Jag frågar Ulf när han tror att regeringen kommer att återgå till en politik som gör det möjligt för Sverige att ta emot 10 000 asylsökande i veckan?

Ulf skruvar obekvämt på sig innan han spontanbrister ut i ”Han har öppnat pärleporten”.

……………………………………….

20.00 Äntligen hemma igen där jag tar en snabb smörgås och ett glas mjölk inann det är dags att åka tillbaka till TV-huset.

Sneglar obeslutsamt på De Andras Helig Skrift som ligger uppslagen på köksbordet. Har tänkt läsa den länge men det tar emot… vem är JAG att sätta mig till doms över – eller ens försöka förstå – deras lagar och regler...?

Läser lite ur Höga Visan istället.

Blir lugn inombords.

……………………………………….

21.00 Medverkar i Aktuellt tillsammans med Göran Greider. Vi ger vår syn på de senaste terrordåden och de förvirrande uppgifter som verkar spridas om att gärningsmännen i en rad olika inlägg på Facebook, Twitter och Facebook svurit trohet till ISIS.

Jag påpekar att vi bör vara väldigt försiktiga med att säga varken bu eller bä innan vi vet hur det egentligen ligger till.

Jag menar, fortfarande vet ingen vem som sköt Palme och det är ett kvarts sekel sen.

Göran tänder en handrullad cigarett och berättar i docerande ordalag om Sykes-Picot-uppgöreslen och andra mörka passager ur kolonialismens historia.

Bra.

Viktigt med historiskt perspektiv just nu; européernas godtyckliga gränsdragning i framför allt norra Afrika skördar dagligen miljontals dödsoffer!

………………………………………….

22.00 Kollar Facebook. Läser hemsk uppdatering på Tino Sanadajis Facebook där han emotsäger Nina Rungs modiga visselblåsande om ensamkommande mäns låga sexualdrift. Fruktansvärt att han får hållas. En uppenbart köpt/kulturellt förvirrad ung man som ställer till ENORM skada med sitt oupphörliga rabblande av fakta och statistik.

När det i slutändan ändå måste vara HJÄRTAT som bestämmer. Och MAGKÄNSLAN som ligger till grund för alla stora politiska beslut och ställningstaganden!

…………………………………………

23.00 Ber en lång bön till Gud. Inte min gud alltså, utan den andre,den som jag länge trott vara densamme men som jag mer och mer inser är Den Ende och Den Rätte:

"Käre, barske, småsinte, fåfänge, sadistiske Herre…

Jag gör mitt bästa.

Jag gör mitt bästa för att tygla den blint älskande, blint förlåtande kristendomen som jag förstår är en förolämpning mot så många människor i detta land.

Men det går långsamt – jag vet – förlåt.

Förlåt Min Tidigare Eftertanke och Mänsklighet.

Din Underdånige Tjänare

I Evig Underkastelse

Antje"

…………………………………………

23.05 Nyhetsflash i mobilen: femhundra kristna levande kokta i olja på torget i Raqqa, homosexuella utkastade från högt torn, gravida kvinnor stenade till döds på torget... barn tvingades halshugga sina egna föräldrar….

Känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.

Sverigedemokraterna.

Denna farsot.

Denna skam för hela Sverige.

När ska vansinnet sluta…???

Förlåt dem Fader – ty det veta icke vad de göra.

(En tupp gal i fjärran).

Bostadsbrist?

Dagens Nyheter gör i en artikel från 2016-07-31 ett stort nummer av att det tar tio år från byggidé och kommunalt beslut om detaljplan fram till färdigt flerbostadshus och att detta inte beror, som man fått lära sig, på trög byråkrati och oändliga överklaganden, utan på att byggföretagen väntar i mer än fem år från antagen detaljplan till inlämnad bygglovsansökan i syfte att begränsa utbudet av lägenheter så att priserna inte ska gå ned.Tidningen antyder att detta är skamligt av byggbolagen:Men hur kan Dagens Nyheter bli upprörd för att byggföretag beter sig rationellt? Jag tror att det beror på de normala men vilseledande föreställningar som ligger bakom det första stycket i citatet ovan. Bostadsbristen i Sverige är enorm! Är den?Det är ungefär på samma sätt med den enorma bostadsbristen. I verkligheten finns den inte. Sanningen är att folk inte har råd att köpa så mycket bostadsyta som de gärna skulle vilja ha. Men i Sverige anser att bostaden är en social rättighet vilket betyder att skattebetalarna ska stå för fiolerna om den enskilde inte har råd.När man läser DNs artikel framgår det att man anser att är ju fan att inte staten går in och betalar för de cirka 50 000 bostäder om året som behövs men, enligt Boverkets larm, inte byggs.Staten, vem är det? Jo det är du och jag och fem miljoner andra skattebetalare. Det är till oss Dagens Nyheter tycker man ska skicka räkningen för det extra byggande som behövs.
Enligt SCB var produktionskostnaden för en lägenhet år 2014 ungefär 2,6 miljoner kronor. Att köpa lägenheten kostade säkert mer för alla kostnadsposter brukar inte vara med i sådana där beräkningar, men det bortser vi från. Räkningen för skattebetalarna blir ändå 50 000 lägenheter gånger 2,6 miljoner kronor vilket blir 130 miljarder kronor om året. Sveriges BNP är ungefär 4 000 miljarder kronor. Vi snackar alltså om en extrakostnad överstigande tre BNP-procent för att bostadslösa, för att gissningsvis  migranter, ska få någonstans att bo. Skulle man då gå på DNs linje, så betyder det en skattehöjning på c:a 26 000 kronor om året i genomsnitt för landets fem miljoner skattebetalare, i genomsnitt lite mer än 2 000 ökad skatt i månaden.Det otäcka är att detta inte bara är en allmän räkneövning om hur illa det kan gå utan tvärtom en rimlig prognos över hur det måste gå med tanke på att staten anser det vara dess uppgift att förse migranter med bostäder. Plus allt det andra som också kostar, förstås, men det är inte ämnet just nu. krönika. Boverkets larm finns här. ”Bostäder är infrastruktur och tillgång på bostäder är nödvändigt för att individer ska kunna etablera sig och utveckla sina liv, men också för att arbetsmarknaden ska fungera och att samhällets ekonomiska tillväxt ska fortgå”, säger Boverket så det är väl självklart att vi skattebetalare ska ta notan. Infrastruktur är ju som vägar och fyrar. Kanske kan man få Luftfartsverket att utnämna privata jetplan till infrastruktur.För den intresserande kan det kanske finnas plats för en liten genom av hur  fungerande marknadsekonomi fungerar. Där är  kostnaden för en produkt oftast baserat på produktionskostnaden. Priset är en annan sak det baseras inte enbart på kostnaden utan där tillkommer faktorer som trender, status (hippfaktorer) och liknande, men den diskussionen får vi ta senare. Men om jag vill köpa  spik, så är grundpriset för järnet eller stålet i spiken =0, när det ligger i marken. Kostnaden är beroende av alla arbetsinsatser som krävs för att jag skall kunna få min spik. Inget annat. Exakt detsamma gäller givetvis för en bostad, som inte är något annat än ett antal hopplockade produkter placerade på en viss plats. Nu är kostnaden och priset för en produkt och dess värde två helt olika saker men väldigt ofta gör man misstaget att sätta likhetstecken mellan de begreppen.Nu vet jag inte vad priset för ett Rolex ur är, men låt oss anta att det är 50 000. Visst skulle jag tycka det vore trevligt att ha en Rolex. Inte tu tal om saken. Men värdet för mig kan aldrig bli mer än vad jag är villig att betala  för den. Så jag sätter värdet till 1.000:-. Att den som betalat 50.000 för den skulle låta mig få köpa för 1.000 kan vi nog se som uteslutet. Här blir inga affärer gjorda.Så tittar vi då på bostäder. Hur ser marknaden ut för ett byggföretag som givetvis måste låna upp produktionskapitalet och lika givetvis vill ha pengarna tillbaka plus en anständig vinst på nerlagt arbete. En snabbtitt ger då vid handen att marknaden för trerumslägenheter för 2,6 miljoner är iskall. Inte en käft är villig, eller kan för den delen plocka fram de pengarna.Nu sätter sig då byggföretaget ner och räknar ut att kåken kommer att stå där på sin plats i femtio år. Då delar vi upp produktionskostnaden på femtio år. Sedan lägger vi till räntan på bygglånet, kostnaderna för driften av fastigheten och vinsten och gör ett avbetalningskontrakt som vi kallar hyra, för att vi då kan komma till en förhoppningsvis acceptabel kostnad för de tänkta brukarna. Helt plötsligt finns nu en marknad för byggarens produkt. Visserligen kan inte alla tänkbara intressenter plocka fram 8.000:- per månad, men tillräckligt många för att bygget skall kunna genomföras. Till de som inte kan betala säger man givetvis att man beklagar, men billigare än så här kan det inte bli. Jag tror inte det finns någon som bygger ett flerfamiljshus baserat på en tänkt hyresintäkt från socialförvaltningen, eftersom den intäkten är betydligt mera osäker än den man får från kunder som gjort ett marknadsmässigt val.Det är säkert riktigt att det finns önskemål om 88.000 lägenheter om året. Lika riktigt är det att ingen producerar 50.000 lägenheter för dem som inte har inkomst nog att betala hyran.Vår tidigare bostadsminister, Herr Kaplan, kom med något uppkast om att sänka produktionskostnaderna genom ändringar i byggnormen, t.ex. genom att ta bort kravet på hiss. Att avdelningen för tänkande har satts på svältkost har man ju anat. Vem bygger en fastighet där man redan på projekteringsstadiet börjar med att stryka bort 20% av marknaden? Vem över 65 år, med sina sinnen i behåll, sätter sig i en bostad på sjätte våningen om det inte finns hiss, för en hyressänkning på en hundralapp?Det är alltså våra politiker, ivrigt påhejade av Det Välfärdsindustriella Komplexet, som genom sitt annonserande om lyckoriket och brist på nödvändigt agerande i migrationsfrågan har åstadkommit den så kallade bostadsbristen, som nu skall betalas med skattemedel eftersom de nykomna inte kan betala sina egna kostnader. Vissa kommuner har även köpt upp bostadsrätter för att fixa tak över huvudet åt människor som inte kan, eller någonsin kommer att kunna betala sin egen boendekostnad.Vilka skattebetalare förutom den så kallade kultureliten, inklusive ett antal tongivande personer med skrivklåda, är det som har gett staten det här mandatet

Kvinnozoner.

Patriarkala traditioner från olika länder har smält ihop till en svensk förortskultur där det religiösa inflytandet är starkt. Det är en feodal mansdominerad kultur som råder, där bröder kontrollerar sina systrar. Att tjejer kontrolleras, kränks och hotas med ryktesspridning sker inte bara i Husby. I januari i år presenterade Varken hora eller kuvad, en organisation som jobbar mot hedersförtryck, en rapport där de intervjuat 1100 ungdomar som bor i Stockholms förorter.
De tillfrågade är mellan 12 och 18 år, och av båda könen.
Hela 82 procent av flickorna uppger att de blir hårt kontrollerade av familjen. Bröder har ansvar för att se till att deras systrar inte är ute på stan eller umgås med killar, och deras vänner hjälper till att hålla koll på vad systern gör.
På så sätt deltar stora delar av lokalsamhället i kontrollen av flickorna. 
Det är i det här sammanhanget som frågan om kvinnozoner på festivaler,  könssegregerade badtider och fritidsgårdar bara för flickor ska ses. Kvinnozoner är en idé som kommer från och drivs av islamisterna. Att det ens diskuteras visar på en skrämmande utveckling och flera steg bakåt när det gäller jämställdhet mellan könen.
Man angriper symptomen inte orsaken. Varför sätter man inte press på männen som inte kan bete sig anständigt istället? Att kvinnor ska beskyddas från sexuella övergrepp genom att erbjudas egna fredade områden kan kanske kortsiktigt låta som en bra idé. Men som vanligt tänker man inte längre än näsan räcker, för snart övergår staketet som ska hålla andra ute till att bli en bur som håller kvinnorna inne. Det är inte svårt inse att den kvinna som tackar nej till kvinnozonen kommer att få veta att hon har sig själv att skylla om hon utsätts för övergrepp.
Vi har en regering som kallar sig feministisk, men som inte vågar upp för att kvinnor ska kunna röra sig överallt utan att känna sig utsatta. Varför går inte Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt ut och säger att vi välkomnar kvinnor överallt i samhället? Svaret är rätt uppenbart, man är livrädd för att tappa röster från de växande grupperna med en bakgrund av islamistisk klan och hederskultur. Både män och kvinnor som påstår sig kämpa för jämlikhet mellan könen måste säga ifrån när de märker att kvinnors frihet begränsas.

Terrordåd och politiker

Nu har vi varit ledsna, vi har visat samhörighet med offren i Nice och de som dödades i Paris. Vi har alla sagt att vi ska hålla ihop och inte låta terroristerna vinna.  Precis som förra gången, gången innan dess och gången dessförinnan.

Man vad har det blivit av det?  Jag tror att jag har fått en överdos av solidaritet.
Hur långt ska det få gå innan man inser att det är handling och inte ord som behövs.
Tror verkligen någon att problemen försvinner bara för att vi säger att vi står enade? Enade i vad? Är det tron på öppna gränser utan personkontroller eller krav? Kan det vara tron på att det går att tolerera intolerans i all evighet utan att det får konsekvenser för samhällets stabilitet?
Kan det vara tron på att bara man är förstående och förlåtande kommer allt att lösa sig till det bästa?
Jag tror inte att svenskarna, som folk, någonsin har stått eniga bakom den linjen.

Politiker, kanske framförallt våra svenska, pratar om att ta ansvar, men vad menar de då? Men oftast verkar det vara någon annan som ska ta det ansvaret, som "nu måste EU ta sitt ansvar för flyktingkrisen".
Att ta ansvar betyder för de allra flesta att leva upp till en skyldighet. Med andra ord är politikerns ansvar att göra vad de har en skyldighet att göra.
Den främsta  skyldigheten som politiker och stat har är att se till medborgarnas säkerhet och trygghet.
När dagens politiska majoritet tolkar ordet ansvar som att öppna landets gränser för alla de som vill komma, av vad skäl det vara månde, menar jag att de har missförstått sitt uppdrag.
Man har intagit en ställning som med all säkerhet strider mot ordet ansvars egentliga betydelse i termer av samhällskontrakt.
Det vill säga de regler både formella och informella som bestämmer statens och medborgarnas skyldigheter gentemot varandra. vilka utgör fundamentet för demokratin. Det är väl ändå så att politikerns uppdrag är att se till medborgarnas väl och ve, inte sitt eget bästa.
Europas politiker struntar fullständigt i att sköta viktigaste uppgift.
Detta gäller högt som lågt, som misslyckandet att skydda medborgarna från  våldtäkter och våldsbrott,  till de  terrordåd som nu sker med jämna mellanrum och som mycket väl kan hända när som helst, var som helst.
Sammantaget måste det leda till att vi väljer politiker som förstår vad ansvar innebär, det kan väl inte vara så att medborgarna ska behöva acceptera en situation där terrordåd blir vardagsmat i Europa.
Det är dags att politiker i ordets verkliga betydelse tar sitt ansvar.

Kriget rycker närmare.

En 31-årig jihadist vid namn Mohamed Lahouaiej Bouhlel massakrerade mer än åttio människor i Nice i södra Frankrike. Han körde över dem med en tung lastbil. Barn krossades. Jihadisten kom ursprungligen från Tunisien, invandrade till Frankrike och fick uppehållstillstånd. Av hans ideologi och handlingar att döma kan vi dock dra slutsatsen att han hatade allt vad Frankrike står för av upplysning, demokrati och vetenskap. Ja, allt det som man var ute och firade på nationaldagen den 14 juli.
De jihadistiska attackerna mot västvärlden kommer så ofta nu. Jag tror att det kommer en tid då man inte hinner med att utlysa sorgedagar, manifestera, hålla tal och tända ljus. Jag kanske låter pessimistisk men min insyn i den islamistiska miljön, vad jag hört, sett och läst, har gjort mig medveten om det bottenlösa hatet mot väst. Jag tror att terrorattackerna kommer att bli fler och större och komma allt tätare inpå varandra. Frågan är när terrorism och kontraterrorism övergår i regelrätt krig.

Vi har haft fred i Västeuropa alltsedan andra världskriget. Om krig utbryter, jag skriver om för det går fortfarande att hindra, blir det sannolikt inte ett krig mellan europeiska stater utan mellan staterna och jihadistgrupper inom nationerna. Decennier av ansvarslös invandringspolitik har skapat en fruktbar grogrund för jihadistisk ideologi och verksamhet. Det handlar inte om terrorgruppen Islamiska staten (IS) eller om Al-Qaida. Det handlar om islamismen, tron på en islamisk stat, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Det handlar om sharia, tron på en gudomlig lag som står över människans förnuft, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Och det handlar om tron på det heliga kriget, jihad, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans.
Det är ur dessa trosuppfattningar som Islamiska staten och alla andra islamistiska terrorgrupper har kommit. IS är bara ett av flera uttryck för en idé, idén om en islamisk stat. Förvisso det mest brutala och barbariska uttrycket. Och denna idé är fast förankrad i Koranen och i profeten Muhammeds undervisning.
Terrorn kommer inte att upphöra förrän muslimerna, öppet och ärligt, granskar sin egen tro. Det finns uppmaningar till våld i Koranen och Muhammed var en krigare, han och hans efterträdare ledde arméer mot de otrogna för att erövra deras länder och införa sin gudomliga lag. Och dessa krig förhärligas ännu i den islamiska undervisningen i moskéer över hela världen, även i Europa.
Muslimska apologeter säger ibland att Islamiska staten inte kan vara islamisk eftersom den också dödar muslimer. Men då glömmer de att nämna att Koranen och Muhammeds undervisning inte bara innehåller uppmaningar till krig mot icke-muslimer utan även muslimer! Dessa muslimer, som räknas till den sanna trons fiender, kallas ”hycklare” eller ”munafiqun” på arabiska. De är fiender eftersom de kallar sig muslimer men inte följer Guds lagar och Muhammeds befallningar. Muhammed ska faktiskt ha bränt ner en moské! Så det heliga kriget riktas inte bara mot icke-muslimer utan även mot hycklare och kättare bland muslimerna. Så har det varit genom hela islams historia. Muhammeds efterträdare, Abu Bakr, förde krig mot muslimer och massakrerade dem eftersom de inte godtog hans ledarskap.
Jihad, det heliga kriget, är bara det mest akuta och extrema uttrycket för ett hat mot väst som omfattar betydligt fler muslimer än det fåtal som tar till vapen för att döda oss. Miljoner och åter miljoner muslimer hatar väst. Så ser verkligheten ut. Att detta hat stundtals leder till våld är föga förvånande. En anledning till hatet är skillnader i värden och världsbild. Opinionsundersökningar visar att skillnaden i sättet att tänka mellan människor i islamvärlden och i västvärlden är oerhörd.
För det första krävs att väst inser att det finns en konflikt och står upp för sina egna värden. På så sätt kan vi med större självförtroende hjälpa de muslimer som vill lämna eller reformera islam. En annan sak är att vi bör erkänna kopplingen mellan islam och jihadism. När vi efter varje jihadistisk attack förnekar denna koppling sviker vi de muslimer som kritiskt har börjat granska sin religion och söker efter riktiga och varaktiga lösningar. Dessa dimridåer skymmer sikten i ett läge då vi behöver klarhet och modet att tänka kritiskt. Det var detta som gjorde att vi européer en gång kunde göra upp med de dåliga sidorna av vår egen tradition och bygga demokratiska, upplysta och toleranta samhällen.
Det var med goda föresatser som européerna genomförde det mångkulturella projektet och välkomnade miljontals invandrare från islamiska länder. Dock tänkte man inte tillräckligt noga på mångkulturens baksida, de negativa effekterna på lång sikt. Jihadisterna är framför allt invandrare och barn till invandrare. Ungefär fem eller sex tusen unga muslimer, europeiska medborgare, har anslutit sig till jihadistiska grupper i Mellanöstern. Kring var och en av dem finns X antal sympatisörer som själva inte tagit steget. USA, Storbritannien och Frankrike för ett krig mot jihadismen utomlands samtidigt som en femtekolonn växer på hemmaplan.
Betänk att det i nuläget, såvitt jag vet, varken finns en bestämd politisk vilja eller en ordentlig plan för hur muslimska invandrare och deras barn ska assimileras i den västerländska kulturen. Den mångkulturella modellen blir alltmer ifrågasatt och få förstår vad den egentligen innebär, men den har inte avskaffats. Och medan vi velar och vacklar sprider sig en beslutsam islamism och ett hat mot väst i våra förorter och ger de unga en identitet, en roll i ett stort drama och något att leva och dö för. Vi kan inte utesluta att jihadister i framtiden inte nöjer sig med enstaka attacker utan i stället inriktar sig på att ta över ett eller flera områden. Tio, tjugo eller trettio jihadister med erfarenhet från kriget i Syrien skulle kunna utkämpa gerillakrig i mindre skala i London, Paris eller Berlin.
För ett tag sedan varnade chefen för den franska säkerhetstjänsten Patrick Calvar att Frankrike står på randen till ett inbördeskrig. Allt som behövdes för att tända gnistan var en eller två jihadistiska attacker. Detta sades alltså före den 14 juli. Hur många attacker till kan vi uthärda? Det är dags att vidta riktiga åtgärder för att bevara freden i Europa. Till de första hör att se över den ansvarslösa invandringspolitiken och kanske även att överge det krackelerande mångkulturella projektet för en mer hållbar assimilationsmodell.

Om kvotering

Man motiverar kvotering med att etnisk och könsbaserad mångfald är viktigt i bolagsstyrelser och andra sammanhang. Etniciteten antas alltså vara en merit eller en svaghet sig. En svaghet om ens grupp är en så kallad överordnad grupp  Tanken om kvotering innebär de facto att kön och etniska skillnader existerar och är så pass viktiga att man bör sträva efter mångfald genom kvotering.
Detta är inget annat än en ytterst obehaglig möjligen välvillig form av rasism men ändå inget annat än ren rasism.!
Man skulle alltså behandla folk olika enbart utifrån kön och  etnicitet. Positiv särbehandling kallas ibland dessa kvoteringsideer.
Men då bortser man från att den väljs bort  blir utsatt för negativ särbehandling.
Då ser man tydligt vad kvotering egentligen innebär, ren smygrasism.

En märklig uppfattning är också att det finns en övertygelse om att speciell blandning av etnicitet och könsfördelning som skulle vara perfekt rättvisa eller optimalt effektiv – lägg  direkt ner den  tanken! Det har aldrig definierats några gruppspecifika egenskaper som skulle skapa denna optimala blandning och om så gjordes vad är det som talar för att de skulle vara positivt för de underrepresenterade grupperna ?
Företrädarna för dessa ack så fina och progressiva kvoteringsideer försöker gömma sig bakom ord som rättvisa, jämlikhet och allas lika värde men är i sanning nakna i sin argumentation. De är i själva verket inget annat än fullblodsrasister när de framhäver kön och hudfärg framför kompetens och erfarenhet.

Samband och kopplingar.

Det finns klara samband mellan äppelträd och äpplen. Likaså finns det klara samband mellan islam och terrorism. Alla muslimer är inte terrorister men i stort sett alla dagens terrorister är muslimer. Och de ser själva islam som grunden och motivationen för sin blodtörstiga verksamhet. Därför blir det patetiskt att kämpa mot terrorismen om man inte samtidigt vågar ifrågasätta islam.
Det finns ismer som har ofrihet och förtryck inbyggt i sin DNA. Därför ska vi aldrig bli förvånade när dessa ismer faktiskt leder till ofrihet och förtryck. Att förneka sambanden är både verklighetsfrämmande och farligt.
Nazismen ledde till Förintelsen. Det var ingen tillfällighet, det fanns med i den nazistiska grundidén. Fascismens ideologi låg till grund för Mussolinis och Francos förtryckarregimer. Maoismen, en kinesisk variant av kommunismen, ledde till ett av historiens värsta folkmord.
Ska detta ses som ”olycksfall i arbetet” med att skapa ett bättre samhälle? Nej, det fanns med i maoismen fundament. Kommunism a la Lenin och Stalin skapade gulagarkipelagen och brutal förföljelse av kristna. Miljoner och åter miljoner människor miste livet.
Endast historieförnekare vägrar se sambandet mellan kommunism och ofrihet. Pol Pots kommunistiska skräckregim iscensatte kallblodigt ett folkmord. Varför? Jo, i ett kommunistiskt DNA saknas respekt för människovärdet och därmed även för mänskliga rättigheter. Rasism och apartheid hörde ihop, det ena gav det andra.
Islamism och terrorism hör också ihop. Så är det och vi måste se sambanden. Annars är vi inte ett dugg bättre än dem som förnekar Hitlers gaskammare eller de som hävdar att öststatskommunismen inte var en riktig kommunism.
Nazism, kommunism och islamism kan inte ge demokratiska frukter. Äppelträd ger inte bananer och islam ger inte frihet.
I varje land där nazism, kommunism eller islam har avgörande inflytande på lagstiftning och rättspraxis, där finns förtryck av oliktänkande, förföljelse av kristna samt statssanktionerad klassificering av människor – en del diskrimineras, andra mördas. Det finns inga exempel på islamska stater som respekterar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Alla ryssar var inte kommunister. Alla tyskar var inte nazister. Alla sydafrikaner stödde inte apartheidregimen. Alla med muslimsk bakgrund stöder inte islamska terrorister. Men vi smyger inte på tå för att inte störa tyskar när vi bekämpar nazismen, eller ryssar när vi fördömer kommunismen.
Nej, vi tar kraftfullt avstånd från både nazistiska och kommunistiska illgärningar. På samma sätt måste vi tveklöst ta avstånd från islamismen.
Många svenskar har daltat med nazister och kommunister under 1900-talet, och nu uppträder samma slags feghet och flirtande med islamister. Hamas och Hizzbollah har samma agenda och drivkraft (i klartext: islam) som Al Quaida, talibaner och Irans ayatollor. De vill inte ha dialog – de vill utplåna Israel och införa islamsk diktatur.
Där de får makt och inflytande förtrycks kvinnor och kristna förföljs. Fri press försvinner och yttrandefrihet likaså. Endast fåkunniga och medlöpare kan bortse från islams roll bland terrorister och despoter.

Nostalgi och inget annat.

Jag växte upp i en by där posten som kommunstyrelsens ordförande var något med det finaste en människa kunde uppnå under sin livstid.
Ett förtroendeuppdrag som gav heder och anseende åt hela familjen, en absolut garanti för att personen och dennes familj var helt oantastliga och allt igenom hederliga människor.
Om någon av dessa hade hittats med fingrarna i syltburken hade det saklöst lett till självmord och familjens uteslutning ur samhällsgemenskapen.
Kommunen sköttes av ordföranden på fritiden och en heltidsanställd kommunalkamrer, också ett uppdrag med anseende, mindre beslut togs utanför någon av affärerna  och mer betydelsefulla på kommunalfullmäktiges ordinarie möten.
Skatten var i linje med övriga europeiska länders och ingen svalt eller for illa, vi hade 2 lokala poliser i kommunen, 3 livsmedelsaffärer, post, bank, distriktssköterska  bussförbindelse, tågstation och en industri av blandad karaktär, sossarna och centern byttes om på ordförandeposten.
Folkets Hus var där man träffades på lördagsdansen, kiosken var öppen långt in på kvällen. Det fanns en simskola som började första veckan i juni oberoende av vattentemperatur, att vara simlärare var frivilliguppdrag som gav uppskattning och gott anseende i belöning.
Det fanns en kombinerad godis och korvkiosk, ett  fik och en bygdegård..
Rika människor sågs på med misstänksamhet och deltog  knappast i de andras dagliga gärningar.
Inte för att de inte fick utan för att rikt folk umgicks med varandra och inte med vanligt folk.
Det här var bara för 60 år sedan.
Min uppfattning är att Sverige idag är ett avsevärt sämre land att leva i än då. Stämningen i samhället har helt ändrat karaktär, idag förefaller de flesta se sig som bättre bemedlade, i alla händelser beter de sig som forna tiders rika.
De bildar små kotterier skilda från andra små kotterier, min teori är det beror på att människor blivit otrygga och rädda av den snabba förändring samhället befinner sig i.
Att vara kommunstyrelsens ordförande idag ses som resultatet av mygel och opportunism, för att slippa ansvar för kommunens handlande anställs en kommundirektör, synnerligen välavlönad.
Kommunen är nu efter kommunsammanslagningarna den störste arbetsgivare i trakten och har fingrarna i alla verksamheter, industrin är i stort sett nedlagd efter några års haltande drift med olika ägare och stödåtgärder.
Banken är borta, likaså posten, så även kiosken och järnvägsstationen . Bussen stannar endast 4 ggr per dag, 2 ggr på vägen till Strömsund  och Sollefteå 2 ggr därifrån.
Bara en butik finns kvar, ICA. Folkets hus är väl snart nedlagt och biblioteket stängt sedan länge.
Pensionärsbostäderna är rivna, liksom hyreshusen, utom ett som blivit flyktingförläggning.
Gamlingarna bor nu på det centrala ålderdomshemmet där de endast har varandra att tala med, skolan nerlagd  och barnen får åka buss till skolan  2 mil bort..
Kiosken är stängd sedan 20 år, badet förfallet och simskolan finns inte mer.
Byns båda pensionat är nerlagda sedan lång tid tillbaka.
Kommunalskatten år så nära 34% man kan komma (33,92%)  och befolkningsunderlaget har minskat stadigt sedan  60-talet.
Det är inte befolkningen som har drivit utvecklingen i Sverige i denna riktning, detta är ett ideologiskt och politiskt projekt där socialdemokraterna varit drivande. Det här har i sin tur lett till uppfattningen att politiker och journalister i Stockholm anser att de vet och kan allt mycket bättre än lantisarna ute i buskarna.
En ide som man lyckats driva igenom fullt ut, i stort sett all statlig verksamhet av betydelse är idag koncentrerad till Stockholm, de flesta kommunala verksamheter är styrda därifrån och endast utförandet lämnas till kommunen att organisera och finansiera.
Resultatet är ett dött lokalsamhälle, obefintlig trygghet, girighet. Pengar har blivit vårt enda mått på framgång och duglighet i livet.
Materiellt har vi det idag oerhört mycket bättre, vi är fetare, ensammare och mer obildade än vi varit sedan folkrörelsernas dagar.
Men vägen till ett bättre samhälle är mycket lång och i vår väg står ett etablissemang utan empati, intelligens, ansvar, drömmar eller annat mål för sin verksamhet än att berika sig själva.
Landet är ruinerat på framtidshopp och nationell stolthet, kulturen i vanära, landsbygdsbefolkningen utrotningshotad, det vi ser hända kunde lika gärna vara taget ur beskrivningen av folkmord.
Sveriges samhällselit kämpar för att kunna mingla med den globala eliten och kastar gärna in Sveriges befolkning och land i ett multikulturellt experiment.
Sveriges politikers måste ställas till ansvar för det totala fiaskot, de borde inte få komma undan med att skylla på  EU. Man kan inte skylla på naivitet eller någon annan i det oändliga, förr eller senare måste ansvar utkrävas.