Miljöpartiet i kris.

Miljöpartitoppen uttalat stöd för ministrar och andra med för svenskar kulturellt udda (islamistiska) idéer har förvånat och förvirrat såväl miljöpartister som andra.

Om Miljöpartiets kopplingar till islamismen var resultatet av en medveten strategi för att nå muslimska väljare eller en följd av naivitet var någonting som media aldrig lyckades reda ut varken före eller efter partiets kongress i våras.

De som vågat ifrågasätta Miljöpartiets migrationspolitik har stämplats som islamofober, men det som nu kommit ut i ljuset är partiets inre utveckling. Islamister och extremister har flyttat fram sina positioner tack vare ett systematiskt  arbete och partiledningens obefintliga kunskap om islamismens verkliga innehåll.

Om det inom  miljöpartiet varit tanken att motverka islamofobi har det istället tack vare ledningens okunskap och synen på miljöpartiet som godhetens vita riddare. Man har istället gynnat islamistiska agendor. Det har funnits en plan som skapades av Mehmet Kaplan. En plan som i sin tydlighet  visar varför  partiet totalhavererat. Men har helt enkelt inte insett att arbete mot islamofobi inte ska bedrivas av islamister eller kulturrelativister.

Syftet för Kaplans plan sägs vara att skapa opinion för ett mera rättssäkert samhälle. Bland annat säger planen:

Vi förordar en neddragning av resurser till polisen… kontraterrorverksamheten (ska) inte tillåtas svälla alltför mycket… Det så kallade kriget mot terrorismen ska bevakas noga… Förtroendeuppdrag inom muslimsk folkrörelse och nykterhetsrörelsen förenklar och säkerställer förankring och ska förstärkas ytterligare… Handlingsplanen mot islamofobi som b.l.a. Yvonne Ruwaida tog fram 2004 ska ligga grund för arbetet… Arbetet mot islamofobi måste  få stöd av andra inom riksdagsgruppen och partistyrelsen då jag (Kaplan) kan uppfattas tala i egen sak… Ekonomiska resurser kan alltid ordnas på något sätt… En tät kontakt med i tur och ordning, gruppledarna, sammankallande i partistyrelsen och MP-Stockholm kommer att säkerställa riktning och hastighet.

Miljöpartiet har valt att blunda för islamistisk syn på jämställdhet, demokrati och sharialagstiftning har dessvärre anammats av partitoppen. Terrorhotet ska alltså medvetet förminskas.

Men det är citatet om att pengar inte är något problem som är särskilt uppseendeväckande och som blivit dagsaktuellt. Media har äntligen börjat berätta om hur demokratiskt tvivelaktiga och islamistiska organisationer beviljats statliga bidrag. Kulturministern talar därför numera om kampen mot radikalisering och att de miljarder som går till civilsamhällets organisationer inte ska göda radikal islamism. Kontrollen över många miljarder kronor som går till civilsamhällets organisationer förefaller dock ha varit usel och har dessvärre gynnat islamistiska rörelser.

Kulturministern och hennes medarbetare har styrt fördelningen av medel till tvivelaktiga organisationer. Vem är säker på att svenska skattemedel inte indirekt finansierat IS-resor?

Om det finns ett enda frågetecken runt någon av de bidragssökande bör det var skäl för att avslå ansökningarna.  Ibland undrar jag varför det inte finns organisationer som "Muslimska feminister" eller "Muslimer mot sharialagar" bland bidragssökarna. Det är sådana som behövs om islam ska kunna reformeras. Eller varför en organisation som faktiskt finns – ”Varken Hora eller Kuvad” - inte får något stöd.

Man borde för länge sedan strypt alla bidrag till obehaglig och odemokratisk islamism. Varför tvekar politikerna?
 Hur kommer det sig att islamisterna fått ett så stort grepp om bidragspåsen?

Den så kallade nystarten i MP har ännu inte åstadkommit några förändringar. Rötan fortsätter dessvärre att spridas inuti ett alltmer splittrat miljöparti. Ett par framträdande figurer har avgått men rötans orsak finns kvar. Till exempel avgick statssekreteraren Yvonne Ruwaida vid regeringsombildningen men återfinns nu som planeringschef i statsrådsberedningen.

De enda förlorarna om miljöpartiet lämnar regeringsmakten är de islamister som infiltrerat partiet för att driva den egna agendan och försäkra sig om stora bidrag. Partiet har byggt ett inkluderande luftslott, en dröm som är totalt avskild från verkligheten.

Hade inte radikala muslimer tillåtits ta för sig av Sverige, hade så hade det svenska folket fortfarande välkomnat invandrare.
Men nu verkar det luta åt motsatsen. Man måste sluta kalla folk för islamofober så snart de framför kritik mot islam, särskilt som kritiken ofta är befogad, dels för att muslimer behöver förstå att en medeltida trosuppfattning  inte går att förena med dagens verklighet.

Svenska politiker 22 mars 2016 efter bomber på Bryssels flygplats

Jag tittar på tv och ser förundrat hur de svenska politikerna står och mumlar:

”Våra tankar går till offrens familjer.”
Jo, det får man ju hoppas.

”Det som har hänt är fasansfullt.”
Jo. De flesta, som inte är radikala muslimer, håller nog med.
Statsministern:
”I dag är våra hjärtan i Bryssel. Terrorism skapar en oro och en förtvivlan.”
”Jag vill påminna om att en av de största terroristerna vi haft i Europa, Breivik, var allt annat än muslim”
Ja. Och hundratals, tusentals oskyldiga offer.

Och så – försvarsministern Peter Hultqvist:
”Det här är ett angrepp på det öppna samhället och på demokratin.”
Men herregud, människa, kan du inte bättre?
Det här är vad jag vill höra i det här läget, inte bara från Hultqvist utan från statsministern som borde skärpa till sig istället för att skjuta den stackars trötte Ygeman framför sig i alla lägen:

”Vi, Sverige och Europa, är alla utsatta för en krigsförklaring från terrorister utan den minsta respekt för människoliv. Just nu koordinerar vi alla resurser vi har.
Vi har skärpt kontrollen vid alla gränser.
Vi maximerar säkerheten så gott vi kan på alla kollektiva färdmedel, på tågstationer och flygplatser.
Och, sist men inte minst, vi släpper inte en ISIS-krigare till över bron, oavsett vem det är eller var vederbörande kommer ifrån.
Sverige ska inte vara ett lyxdagis för perversa människor som tar sig rätten att bränna, skövla, våldta och mörda.
De skyldiga som återvänder hit ska ställas inför domstol omedelbart. Nu är det nog, det räcker.”

Främlingsfientlig.

Vad betyder egentligen ordet?
Är den som  ogillar en för stor invandring främlingsfientlig. Är man främlingsfientlig om man vill ha en ansvarsfull, reglerad och måttlig invandring och inte accepterar helt öppna gränser med ett obegränsat antal migranter

I så fall är sannolikt de flesta av oss främlingsfientliga.
Om du använder ordet, kanske kan du svara på följande frågor.
Är du främlingsfientlig om du väljer ditt sällskap och inte följer med okända, främmande människor till deras bostäder eller exempelvis lånar ut pengar till främlingar?
Är du främlingsfientlig när du inte släpper in okända, främmande personer i din bostad? Varför låter du inte en massa främlingar bo i din bostad?
Om du inte låter du inte bostadslösa obekanta bo i din bostad och låter okända personer ta vad de vill ur ditt kylskåp och ditt skafferi? Är du då främlingsfientlig?
Är du främlingsfientlig när du låser dörren till din bostad innan du går till sängs?
Varför skulle det vara fel att ha begränsning och kontroll på de vi släpper in i landet om du själv vill ha kontroll på vem du släpper in i din bostad. Är du då främlingsfientlig.
Bara för att man är försiktig när det gäller främlingar eller för att man vill ha en begränsad och reglerad invandring, så är innebär inte det att man automatiskt är fientlig mot främlingar eller rasist.
Ordet rasist hade en gång i tiden en betydelse som hade förankring i verkligheten.
Idag har de som förespråkar massinvandring och en positiv inställning till islam urvattnat ordet rasist till att i stort sett kunna gälla vad som helst.
Exempelvis kan de som kallar sig själva för antirasister skrika rasist till de som kritiserar eller avskyr islam.
Av någon okänd anledning rasiststämplar de inte de som avskyr eller kritiserar kristendom eller andra religioner. Tydligen bara om man ogillar islam, som man enligt dem är rasist?
Eftersom alla oavsett hudfärg eller etnicitet kan bli muslimer, så kan man undra vem som egentligen är rasist i detta sammanhang?
Antirasisterna verkar ha en märklig inställning vad som egentligen kan kallas för rasism.

Vargarna på gården.

Det kom en stor flock väderbitna unga vargar till gården. De stod blöta i det kalla regnet utanför grindarna och bönade om att få bli insläppta.
Fåren, gässen och hönsen tyckte synd om dem och ville släppa in dem, men gårdens vakthundar vägrade.
De sa att de kände igen vargarna för vad de var och ville inte utsätta gården för risken.
Men när vakthundarna sov, tog fåren, gässen och hönsen saken i egna händer. De bakband vakthundarna och släppte in vargflocken för att ägna denna all sin moderliga kärlek.
Nu vet man inte riktigt vad som kommer att hända på gården.
Man kan kanske, å ena sidan, tycka att om det, mot all förmodan, visar sig att vargflocken har tänder, borde väl fåren, gässen och hönsen, som var så förslagna att de lyckades bakbinda vakthundarna, kunna hantera situationen?
Vakthundarna var ju för sin del inte mycket till vakthundar, som sov medan vargarna ylade högt utanför grindarna och fåren, gässen och hönsen konspirerade bakom ryggen på dem.
Å andra sidan hade nog vakthundarna aldrig föreställt sig att sammanhållningen inom gården när vargarna ylade utanför staketet var så dålig att de skulle förrådas av sina egna.
Men, varför oroa sig i onödan — det finns säkert ingen anledning, nu när man så kärleksfullt välkomnat vargarna, att tro något annat än att det som händer på gården framöver blir så jättegulligt och hjärtevärmande att man helt säkert kommer att släppa in vargar även på granngårdarna.