Miljöpartiet i kris.

Miljöpartitoppen uttalat stöd för ministrar och andra med för svenskar kulturellt udda (islamistiska) idéer har förvånat och förvirrat såväl miljöpartister som andra.

Om Miljöpartiets kopplingar till islamismen var resultatet av en medveten strategi för att nå muslimska väljare eller en följd av naivitet var någonting som media aldrig lyckades reda ut varken före eller efter partiets kongress i våras.

De som vågat ifrågasätta Miljöpartiets migrationspolitik har stämplats som islamofober, men det som nu kommit ut i ljuset är partiets inre utveckling. Islamister och extremister har flyttat fram sina positioner tack vare ett systematiskt  arbete och partiledningens obefintliga kunskap om islamismens verkliga innehåll.

Om det inom  miljöpartiet varit tanken att motverka islamofobi har det istället tack vare ledningens okunskap och synen på miljöpartiet som godhetens vita riddare. Man har istället gynnat islamistiska agendor. Det har funnits en plan som skapades av Mehmet Kaplan. En plan som i sin tydlighet  visar varför  partiet totalhavererat. Men har helt enkelt inte insett att arbete mot islamofobi inte ska bedrivas av islamister eller kulturrelativister.

Syftet för Kaplans plan sägs vara att skapa opinion för ett mera rättssäkert samhälle. Bland annat säger planen:

Vi förordar en neddragning av resurser till polisen… kontraterrorverksamheten (ska) inte tillåtas svälla alltför mycket… Det så kallade kriget mot terrorismen ska bevakas noga… Förtroendeuppdrag inom muslimsk folkrörelse och nykterhetsrörelsen förenklar och säkerställer förankring och ska förstärkas ytterligare… Handlingsplanen mot islamofobi som b.l.a. Yvonne Ruwaida tog fram 2004 ska ligga grund för arbetet… Arbetet mot islamofobi måste  få stöd av andra inom riksdagsgruppen och partistyrelsen då jag (Kaplan) kan uppfattas tala i egen sak… Ekonomiska resurser kan alltid ordnas på något sätt… En tät kontakt med i tur och ordning, gruppledarna, sammankallande i partistyrelsen och MP-Stockholm kommer att säkerställa riktning och hastighet.

Miljöpartiet har valt att blunda för islamistisk syn på jämställdhet, demokrati och sharialagstiftning har dessvärre anammats av partitoppen. Terrorhotet ska alltså medvetet förminskas.

Men det är citatet om att pengar inte är något problem som är särskilt uppseendeväckande och som blivit dagsaktuellt. Media har äntligen börjat berätta om hur demokratiskt tvivelaktiga och islamistiska organisationer beviljats statliga bidrag. Kulturministern talar därför numera om kampen mot radikalisering och att de miljarder som går till civilsamhällets organisationer inte ska göda radikal islamism. Kontrollen över många miljarder kronor som går till civilsamhällets organisationer förefaller dock ha varit usel och har dessvärre gynnat islamistiska rörelser.

Kulturministern och hennes medarbetare har styrt fördelningen av medel till tvivelaktiga organisationer. Vem är säker på att svenska skattemedel inte indirekt finansierat IS-resor?

Om det finns ett enda frågetecken runt någon av de bidragssökande bör det var skäl för att avslå ansökningarna.  Ibland undrar jag varför det inte finns organisationer som "Muslimska feminister" eller "Muslimer mot sharialagar" bland bidragssökarna. Det är sådana som behövs om islam ska kunna reformeras. Eller varför en organisation som faktiskt finns – ”Varken Hora eller Kuvad” - inte får något stöd.

Man borde för länge sedan strypt alla bidrag till obehaglig och odemokratisk islamism. Varför tvekar politikerna?
 Hur kommer det sig att islamisterna fått ett så stort grepp om bidragspåsen?

Den så kallade nystarten i MP har ännu inte åstadkommit några förändringar. Rötan fortsätter dessvärre att spridas inuti ett alltmer splittrat miljöparti. Ett par framträdande figurer har avgått men rötans orsak finns kvar. Till exempel avgick statssekreteraren Yvonne Ruwaida vid regeringsombildningen men återfinns nu som planeringschef i statsrådsberedningen.

De enda förlorarna om miljöpartiet lämnar regeringsmakten är de islamister som infiltrerat partiet för att driva den egna agendan och försäkra sig om stora bidrag. Partiet har byggt ett inkluderande luftslott, en dröm som är totalt avskild från verkligheten.

Hade inte radikala muslimer tillåtits ta för sig av Sverige, hade så hade det svenska folket fortfarande välkomnat invandrare.
Men nu verkar det luta åt motsatsen. Man måste sluta kalla folk för islamofober så snart de framför kritik mot islam, särskilt som kritiken ofta är befogad, dels för att muslimer behöver förstå att en medeltida trosuppfattning  inte går att förena med dagens verklighet.