Kriget rycker närmare.

En 31-årig jihadist vid namn Mohamed Lahouaiej Bouhlel massakrerade mer än åttio människor i Nice i södra Frankrike. Han körde över dem med en tung lastbil. Barn krossades. Jihadisten kom ursprungligen från Tunisien, invandrade till Frankrike och fick uppehållstillstånd. Av hans ideologi och handlingar att döma kan vi dock dra slutsatsen att han hatade allt vad Frankrike står för av upplysning, demokrati och vetenskap. Ja, allt det som man var ute och firade på nationaldagen den 14 juli.
De jihadistiska attackerna mot västvärlden kommer så ofta nu. Jag tror att det kommer en tid då man inte hinner med att utlysa sorgedagar, manifestera, hålla tal och tända ljus. Jag kanske låter pessimistisk men min insyn i den islamistiska miljön, vad jag hört, sett och läst, har gjort mig medveten om det bottenlösa hatet mot väst. Jag tror att terrorattackerna kommer att bli fler och större och komma allt tätare inpå varandra. Frågan är när terrorism och kontraterrorism övergår i regelrätt krig.

Vi har haft fred i Västeuropa alltsedan andra världskriget. Om krig utbryter, jag skriver om för det går fortfarande att hindra, blir det sannolikt inte ett krig mellan europeiska stater utan mellan staterna och jihadistgrupper inom nationerna. Decennier av ansvarslös invandringspolitik har skapat en fruktbar grogrund för jihadistisk ideologi och verksamhet. Det handlar inte om terrorgruppen Islamiska staten (IS) eller om Al-Qaida. Det handlar om islamismen, tron på en islamisk stat, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Det handlar om sharia, tron på en gudomlig lag som står över människans förnuft, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Och det handlar om tron på det heliga kriget, jihad, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans.
Det är ur dessa trosuppfattningar som Islamiska staten och alla andra islamistiska terrorgrupper har kommit. IS är bara ett av flera uttryck för en idé, idén om en islamisk stat. Förvisso det mest brutala och barbariska uttrycket. Och denna idé är fast förankrad i Koranen och i profeten Muhammeds undervisning.
Terrorn kommer inte att upphöra förrän muslimerna, öppet och ärligt, granskar sin egen tro. Det finns uppmaningar till våld i Koranen och Muhammed var en krigare, han och hans efterträdare ledde arméer mot de otrogna för att erövra deras länder och införa sin gudomliga lag. Och dessa krig förhärligas ännu i den islamiska undervisningen i moskéer över hela världen, även i Europa.
Muslimska apologeter säger ibland att Islamiska staten inte kan vara islamisk eftersom den också dödar muslimer. Men då glömmer de att nämna att Koranen och Muhammeds undervisning inte bara innehåller uppmaningar till krig mot icke-muslimer utan även muslimer! Dessa muslimer, som räknas till den sanna trons fiender, kallas ”hycklare” eller ”munafiqun” på arabiska. De är fiender eftersom de kallar sig muslimer men inte följer Guds lagar och Muhammeds befallningar. Muhammed ska faktiskt ha bränt ner en moské! Så det heliga kriget riktas inte bara mot icke-muslimer utan även mot hycklare och kättare bland muslimerna. Så har det varit genom hela islams historia. Muhammeds efterträdare, Abu Bakr, förde krig mot muslimer och massakrerade dem eftersom de inte godtog hans ledarskap.
Jihad, det heliga kriget, är bara det mest akuta och extrema uttrycket för ett hat mot väst som omfattar betydligt fler muslimer än det fåtal som tar till vapen för att döda oss. Miljoner och åter miljoner muslimer hatar väst. Så ser verkligheten ut. Att detta hat stundtals leder till våld är föga förvånande. En anledning till hatet är skillnader i värden och världsbild. Opinionsundersökningar visar att skillnaden i sättet att tänka mellan människor i islamvärlden och i västvärlden är oerhörd.
För det första krävs att väst inser att det finns en konflikt och står upp för sina egna värden. På så sätt kan vi med större självförtroende hjälpa de muslimer som vill lämna eller reformera islam. En annan sak är att vi bör erkänna kopplingen mellan islam och jihadism. När vi efter varje jihadistisk attack förnekar denna koppling sviker vi de muslimer som kritiskt har börjat granska sin religion och söker efter riktiga och varaktiga lösningar. Dessa dimridåer skymmer sikten i ett läge då vi behöver klarhet och modet att tänka kritiskt. Det var detta som gjorde att vi européer en gång kunde göra upp med de dåliga sidorna av vår egen tradition och bygga demokratiska, upplysta och toleranta samhällen.
Det var med goda föresatser som européerna genomförde det mångkulturella projektet och välkomnade miljontals invandrare från islamiska länder. Dock tänkte man inte tillräckligt noga på mångkulturens baksida, de negativa effekterna på lång sikt. Jihadisterna är framför allt invandrare och barn till invandrare. Ungefär fem eller sex tusen unga muslimer, europeiska medborgare, har anslutit sig till jihadistiska grupper i Mellanöstern. Kring var och en av dem finns X antal sympatisörer som själva inte tagit steget. USA, Storbritannien och Frankrike för ett krig mot jihadismen utomlands samtidigt som en femtekolonn växer på hemmaplan.
Betänk att det i nuläget, såvitt jag vet, varken finns en bestämd politisk vilja eller en ordentlig plan för hur muslimska invandrare och deras barn ska assimileras i den västerländska kulturen. Den mångkulturella modellen blir alltmer ifrågasatt och få förstår vad den egentligen innebär, men den har inte avskaffats. Och medan vi velar och vacklar sprider sig en beslutsam islamism och ett hat mot väst i våra förorter och ger de unga en identitet, en roll i ett stort drama och något att leva och dö för. Vi kan inte utesluta att jihadister i framtiden inte nöjer sig med enstaka attacker utan i stället inriktar sig på att ta över ett eller flera områden. Tio, tjugo eller trettio jihadister med erfarenhet från kriget i Syrien skulle kunna utkämpa gerillakrig i mindre skala i London, Paris eller Berlin.
För ett tag sedan varnade chefen för den franska säkerhetstjänsten Patrick Calvar att Frankrike står på randen till ett inbördeskrig. Allt som behövdes för att tända gnistan var en eller två jihadistiska attacker. Detta sades alltså före den 14 juli. Hur många attacker till kan vi uthärda? Det är dags att vidta riktiga åtgärder för att bevara freden i Europa. Till de första hör att se över den ansvarslösa invandringspolitiken och kanske även att överge det krackelerande mångkulturella projektet för en mer hållbar assimilationsmodell.