Ett svenskt vinter-os skulle inte bli något speciellt lysande evenemang.
Utspritt på många platser med gigantiska avstånd mellan orterna, och till och med en del evenemang i Litauen, och utan en samlad OS-by.
Väder och förhållanden uppe i Åre är vanskliga och de alpina grenarna riskerar att bli avkortade och därmed inte alls vad man förväntar sig av ett OS.
Sannolikt måste det bli det billigaste OS någonsin menat i ekonomiska resurser, och därmed ganska avslaget.
Men som det ser ut i dagens Sverige skulle man ändå anse att det varit det bästa spelen någonsin.
För spelen skulle vara genus, HBTQ, feministiskt, mångkulturellt, klimat och allas lika värde certifierade.
Postmarxistiska regnbågsflaggor vajande lite överallt inför varje tävling, och invigningsceremonin vara en variant av Pride paraden.
De mångkulturella ghettona skulle visas upp som landets stolthet, och flygresor mellan OS-städerna skulle vara förbjudna.
Alla måste åka tåg för att rädda planeten och klimatet.
Spelen skulle i media, främst SVT och DN beskrivas som en succé, trots publikens och de aktivas missnöje.
Inga nybyggnationer eller upprustningar av arenor skulle få ske, istället skulle man skryta med att allt är begagnat och återanvänt.
Den svenska kultur- och kändiseliten skulle arrangera stora offentliga demonstrationer som protest mot att USA:s president Donald Trump planerar att komma som åskådare när USA spelar final i hockeyturneringen.
En imam från någon av landets moskéer erbjuds att officiellt öppna spelen trots sin fullständiga okunskap av vintersport.
Men det måste göras för att inte riskera att den muslimska delen av befolkningen ska bli kränkt utan känna att de är inkluderade.
Sveriges fanbärare i öppningsceremonin kommer att vara en kvinna med ursprung i Afrika, för att visa hur Sverige bekämpar rasismen.
Traditionsenliga nationalhymner vid prisutdelningarna slopas.
Spelens officiella motto heter: Det viktigaste är inte att vinna, utan att en mångfald deltar. Helst med lika utfall och resultat.
Spelen avslutas inte med ett stort fyrverkeri, med tanke på klimathotet, men med att Greta håller tal och undervisar om jordens och hennes generations förväntade undergång om sådär 10 år.
Alla goda värderingar som spelen stod upp för, gör att arrangörerna och det svenska etablissemanget utropar spelen till de bästa någonsin.
Att de aktiva och tillrest publik inte var lika imponerade, är av helt underordnad betydelse...
fredag 7 juni 2019
Svenskt vinter OS.
torsdag 23 maj 2019
Svensk demokrati 2019.
Man kan fråga sig vad som hänt med demokratin, när SVT som ska verka i allmänhetens tjänst tagits över klimathotsfascister, något som ser ut att leda till ett halvtotalitärt samhälle där vissa åsikter förbjuds.
Svenskarna blivit utsatta av Public Service och politiker, för en av svensk historias kraftigaste propagandakampanjer om klimatet.
Därför inte speciellt märkligt att folket blivit totalt hjärntvättade.
Någon debatt om klimatet får inte förekomma i Public Service, och det är inget annat är ren och skär (klimathots)fascism.
Skulle de släppa fram några som någon som inte faller in i den hysteriska kören, skulle de klä av motdebattören fullständigt.
Påståenden om, att 97% av alla forskare är överens, är inget annat är en ren en lögn, att IPCC i sin klimatvetenskapliga rapport WG1, säger att en katastrof kommer inom 12 år, är lika falskt. Att det inte skulle finnas några publicerade peer-reviewuade artiklar som strider mot domedagsscenariot, är ett fullständigt falsarium. Men upprepas lögnerna så tillräckligt ofta av tillräckligt många så blir det en vedertagen sanning.
Svenska folket har röstat fram sju partier som svär sin tro till klimatreligionen och den heliga värdegrunden.
Det åttonde partiet ska till vilket pris som helst hindras att framföra sin avvikande uppfattning och hindras från att få inflytande, för att de tänker ”fel!”
Svensk demokrati i all sin prydnad, anno 2019.
onsdag 22 maj 2019
Politik idag.
Jag tror det här är beviset för hur politiken blivit ett rent maktspel i Sverige. Tidigare drevs politiker av en vilja att förbättra samhället, och den viljan kom till uttryck i valkampanjerna. Man diskuterade sakfrågor.
Numera har politiken blivit en lukrativ syssla där man skolas in i en roll redan från tonåren, och makten är enda drivkraften.
Det är därför politiker kan ändra åsikt över en natt, ljuga eller undanhålla fakta för att nå sitt syfte, makten.
När makten att få bestämma över andra blivit målet, då är ideologi bara ett hinder, då den skulle göra åsiktsbytandet svårare.
Då är det enda som återstår att kampanja med att att kasta skit på sim motståndare och få denne att framstå i så dålig dager som mjöligt.
Svensk politik, speciellt regeringsbildningen och nu EU-valet borde ha gjort skeendet uppenbart för fler. men tydligen är många så låsta i sitt tänkande att de vägrar inse förfallet.
söndag 28 april 2019
Greta-sekten.
Svenska PR-byråernas förening var helt enig om att ge årets Titanpris till Greta Thunbergs PR-kampanj, men Greta tackade nej till priset.
Reklambranschens Titanpris går till nyskapande kommunikation som inspirerar människor och bryter konventioner för hur företag och organisationer kan agera i samhället.
Prisarrangörerna säger sig i pressmeddelande förstår att Greta inte vill bli beblandad med PR-byråer. ”Att de avstår priset är en påminnelse till kommunikationsbranschen om vad som förväntas av oss från en ny generation medborgare och konsumenter.”
Priset från reklambranschen verkar vara en ovälkommen påminnelse för klimatsekten om att Greta har en stor PR-apparat i ryggen, något som klimataktivister gör allt för att förneka.
Det är konstigt hur det där med att rädda klimatet så gott som alltid innebär nya och höjda skatter, mindre pengar till folk, och ingen verkligt fungerade ersättning för existerande energikällor
Klimatfrågan är utan tvivel totalitarismens trojanska häst, nu slickar sig vänsterfascisterna om munnen: Äntligen har vi hittat ett sätt att införa den planekonomin vi alltid önskat oss.
Det är påfallande vilket auktoritärt tänk som ligger bakom väsentliga delar av Gretasektens tankar och klimatfanatism. Det får mig att tänka på nazisternas tanke om den starke ledaren.
Vad dessa auktoritetsdyrkande antiliberala stollar aldrig insett är att när maktövertagandet väl är genomfört så kommer de mest radikala alltid att ta makten och göra processen kort med de kompromissvilliga.
Man kan säga att i skuggan av kampanjen står nästa Hitler eller Stalin beredd att stiga fram när tiden blivit den rätta.
Sverige och Ungern
Det är en ganska märklig debatt som förs i Sverige om Ungern. Man tycks ha blivit totalt hemmablinda och ser inte hur stora likheter det finns med Ungern och Sverige.
I radions P1 var det häromdagen ett reportage i P1s Studio ett om Ungern där man i tydliga ordalag beskrev hur illa det blivit.
Hur oppositionen häcklas med nedsättande epitet, hur alternativa medier beskrevs med l nedsättande och avskräckande begrepp, hur kultur- och presstöd inte delades ut till medier med åsikter som avviker från det godkända, hur regimkritiska personer i praktiken inte kunde vara verksamma inom statstelevisionen, hur folk som inte bekände sig till de rätta åsikterna (regeringens) riskerade att få sparken från myndigheter etc. De intervjuade en vänsteraktivist på plats i Budapest som ostört fick lägga ut texten, och efteråt fick de i studion i Stockholm oja sig och uttrycka sin fasa över det hela.
Det som beskrevs var en ren kopia av hur tillståndet kan beskrivas i Sverige, med skillnaden att i Ungern är det nationalkonservativa som styr och avgör vilka värderingar som är de rätta medan i Sverige är vänsterliberaler tillsammans med postmarxister. Men annars är det precis likadant.
Och det är en ganska märklig upplevelse att höra hur de i studion i Stockholm i inte kan se den solklara likheten.
Det svenska etablissemanget, anser inte att nationalkonservativ ideologi är legitim ideologi. Och man angriper det hela genom att fasas över en så kallad antidemokratiskt samhällsstruktur, trots att den inte alls skiljer sig från hur det ser ut i Sverige.
Värderingarna med lågt migrationsmottagande och vurm för den inhemska kulturen. som Ungern upprätthåller anser det svenska etablissemanget är antidemokratiska.
För åsiktsförtrycket med utfrysta "feltyckare" som riskerar sina jobb, eller som inte får vara verksamma inom skattefinansierade media, eller en opposition och dess sympatisörer som häcklas med nedsättande omdömen, hur alternativa medier beskrivs med avskräckande begrepp, hur lagar och åtgärder som begränsaryttrande och åsiktsfrihet blir fler och fler, och hur kultur och medier måste bekänna sig till rätt värdegrund för att få statligt stöd och liknande är precis som i Sverige, ja kanske till och med värre..
onsdag 10 april 2019
Politik och organiserad brottslighet.
Folk borde betrakta politik på samma sätt som de betraktar organiserad brottslighet.
Målen är ungefär de samma. Och metoderna skiljer sig inte nödvändigtvis åt. Tvång, utpressning och beskyddarverksamhet är några av alla gemensamma verksamhetsgrenar.
Värst av allt är kanske regeringen. Fast där är nog mer som ett fängelse: Fyllt med korkade och misslyckade brottslingar.
Det grundläggande förhållningssättet i inom regeringen är att först så beslutar man. Sedan diskuterar man om det man just gjort var så lyckat. Därefter tar man reda på fakta.
Men Sverige styrs ii praktiken av ansiktslösa, icke-valda byråkrater i något slags post-representativ demokrati. OK, formellt sett är Sverige kanske fortfarande en demokratisk entitet. I vart fall om regering och media får bestämma definitionen. Men i praktiken mer en folkvald demokratur.
Politikerna gör anspråk på att vilja styra och ställa över en allt större del av människors liv. Politiker på riksplanet och myndigheternas byråkrater är helt och hållet övertygade om att de är bättre än alla andra när det gäller att styra ekonomi, företag och utveckling.
Det existerar ingen demokratidebatt i Sverige. Därför förstår varken politikerna, de som vill kalla sig journalister eller vissa av rättsväsendets funktionärer rättsstatens betydelse. Därför undertrycks oönskade sanningar och därför betraktas medborgarnas fri- och rättigheter mest som kuriosa som snarast borde avskaffas. Därför finns det varken utrymme för eller efterfrågan på kvalificerad analys och djup debatt.
C och L kallar sig borgerliga partier men beter sig inte sällan som öststatssocialister. Sossar driver storföretagens ärenden. Alla är förblindade av sin önskan om att få vara med i den Fina Klubben och nedsövda av fringisarna vid köttgrytorna och lobbyisternas champagneluncher. Vilket sammantaget innebär att ingen tycks bry sig när makt flyttar från medborgare till politiken, och från de demokratiska organen till ansiktslösa, icke-valda byråkrater. Korporativism håller på att bli ett normaltillstånd.
Det politikerna ser som kamp mot brottslighet och terrorism med ständigt ökad övervakning och indirekt censur är i dag ett större hot mot det fria, öppna samhället än terrorismen i sig. Morallagstiftning stigmatiserar människor. Det eviga krypskyttet mot fri information och ett fritt och öppet informationsutbyte via internet tycks pågå för evigt. Yttrandefrihet och offentlighetsprincipen tycks inte längre vara någon självklarhet.
Allt medan de allra flesta slutat tänka på själva och i val efter val röstar på samma tomtar som tidigare.
Trots att politikerna struntar totalt i sina väljare tills det drar ihop sig till nästa val.
fredag 8 mars 2019
Kvinnodagen
På kvinnodagen funderar jag på radikalfeminismens artikulerade och allt mer utbredda hat mot ”vita medelålders män”. Att ”män är djur” är bara ett övertydligt exempel. Jag har försökt förstå frågan varför och hur feminismen kunnat hamna i denna hatiska och obegripliga ståndpunkt. Uppfattningarna hävdas dessutom med stor övertygelse och hätsk propaganda.
Universiteten har infört så kallade genusstudier för att försöka vetenskapligt bevisa tesen. Den internationella och svenska me too-rörelsen har förstört flera mäns rykte med åtminstone ett självmord som konsekvens.
Radikalfeminismen har en egen handbok om hur man skall förstöra vita män genom att anklaga dem för sexuella trakasserier: How to Destroy A Man Now (DAMN): A Handbook av ”Angela Confidential Psy. D”. Därifrån hämtade den idag försvagade metoo-rörelsen sin inspiration och handlingsriktning. Läs boken. Det är direkt skrämmande läsning om hur man kan förstöra en mans rykte genom att rikta falska anklagelser om sexuella trakasserier emot honom. Ett annat exempel är den i feministkretsar hyllade Valerie Solanas S.C.U.M. Society for Cutting Up Men. Manifesto.
Feminismen var länge rätten att inte särbehandlas, och rätten till att betraktas som en egen person. Att kvinnor inte är ett kollektiv. För så var det från början. Då hette det att kvinnor är så här. De är hysteriska, de kan inte jobba med tunga yrken, de klarar inte av att vara politiker, att rösta, de ska alla vara hemma och föda barn. Kvinnor är si, kvinnor är så.
Kvinnorna fick den ena rättigheten efter den andra. Tills kvinnorna vann. Men när verkliga konflikter slutade existera så hittade vissa kvinnosakskvinnor, helt sonika på nya allt eftersom.
De kräver att kvinnor ska kvoteras in än här och än där, för kvinnor har egenskaper och med sin kvinnonärvaro bidrar de positivt, på alla sätt.
Så därför har vi nu en Diskrimineringsombudsman, statligt avlönad, tanken med det var från början var att just säkerställa att kvinnor behandlas lika, men som nu i brist på verkliga konflikterna väljer att ge rätt till en kvinna som kräver att få ha kjol på sig när hon jobbar med motorsåg.
Men kvinnan var inte glad för att det inte spelar någon roll att hon är kvinna längre, att hon ses som en individ som är lika kapabel som folk utan bröst att hantera en motorsåg.
Nej, hon kräver att få ha på sig kjol.
Något som feministerna kämpade för att frigöra sig ifrån, för man villa ha rätt att bära långbyxor. Men den här kvinnan hon nöjer sig inte med ett nej. Det har ingen betydelse att det är farligt att ha kjol när man jobbar med sågar, de kan fastna och hon kan dö.
Nej då. Hon anmäler till DO att hon diskrimineras för att hon inte får särbehandlas.
Det mest beklämmande är inte att hon anmälde utan att DO, avlönad av våra skattepengar, dömer till hennes fördel.
Hon har rätt.
Hon blir diskriminerad genom att arbetsgivaren kräver att hon har exakt samma kläder som alla andra, oavsett kön. De har inte avskedat henne, de har bara sagt att nej, kjol kan du inte ha för din egen säkerhet. Det bryter mot föreskrifterna om säker arbetsmiljö.
Det är vad dagens feminister kämpar för. Det är inte längre kamp för att bli behandlad som jämlikar, det är att kamp för att bli särbehandlade Det har blivit kvinnokamp för rätten att bli särbehandlad.
Kan man säga att cirkeln är sluten.
