EU valet och verkligheten

Jag kan inte släppa tankarna på cirkusen kring EU-parlamentsvalet, för mig är det inte förvånade alls att folk inte bryr sig. Varför,jag tänker så,  ja det ska jag försöka förklara.

Det första som  förvånar mig valet av kandidater, det intryck man får är att partierna endera ser EU som en utbildning för påläggskalvar eller en avstjälpningsplats för obekväma eller avdankade partikämpar. När de yngre  vid  de tillfällen de får prata själva verkar alltför många vara oerfarna inom politiken. De verkar inte veta vilka frågor som Europaparlamentet kan besluta om. De tycks ha en dimmig uppfattning hur EU parlamentet fungerar, de verkar tro att de ska kunna förändra världen inser inte att de kommer att vara en försvinnande liten minoritet och att de måste kunna få den partigruppering  de hamnar i att driva frågorna de är intresserade av.

De avdankade däremot går på som om det vore ett kommunalval och tror att EU ska kunna besluta om vad som egentligen är lokala frågor. 

Deras syn på vad som de realistiskt sett ska kunna åstadkomma är även för den här gruppen helt verklighetsfrämmande.

Det andra som förvånar mig att kampanjerna drivs som om det vore ett val till den svenska riksdagen och de som syns i media är partiledarna och inte de som ska väljas.

Det får mig att tro att folk i allmänhet ser ingen skillnad på EU valet och riksdagsvalet,  så varför bry sig?

Det tredje och sista skälet till att inte bry sig är de förväntningar skapade av en massa orealistiska vallöften gör att man har ingen som helst ta kandidaterna på allvar.

Nu när man vill se oss väljare som kunder borde de se sig själva som leverantörer, men den leverantör som lovar lika mycket i sin reklam som politiker men levererar så lite skulle hamna hos marknadsdomstolen.

Nu beror det här inte enbart på politikernas förmåga, för en del åstadkommer faktiskt saker, men vad som är avgörande för framgång eller förlust är hur väl man lever upp till förväntningar.

Så de som genom okunskap, övertro på sig själva eller ren hybris skapar orealistiska förväntningar binder ju ris åt sin egen rygg och bidrar bara till att folk rycker på axlarna.

Slutligen är de etablerade partierna på sätt och vis de stora förlorarna i det här valet, för folk är förhoppningsvis inte dummare än att dom fattar att partiernas fladdrande fram och tillbaka visar att egentligen vill man bara bli invald, för att sedan drabbas av den hårda verkligheten, för vad man ger sig in i verkar man inte ha en aning om