Surt sa räven

När KD:s partiledaren Göran Hägglund i sin valvaka kommenterar Piratpartiet med att säga "Men samtidigt är det ett fattigdomsbevis ur demokratiskt synpunkt att ett parti som har en agenda som inrymmer en promille av det politiska spektrat kan få en sån valframgång"

Tvärt om är det en styrka att svenskarna reagerar. Det visar att demokratin fungerar.
Det här bådar det gott för Piratpartiet, för trots att KD med nöd och näppe klarade en plats i EU parlamentet har han inte insett att de 999 promille av KDs politik engagerar iinga. Sedan kan Ella Bohlin orera för alkoholförbud och att tillåta snus hur mycket hon vill, frågor som istället visar vilka tankar Hägglund har om väljarna. Enligt honom man klarar inte av svårare frågor än snus och sprit.

När Göran Hägglund och hans kamrater i regeringen inser att rättssäkerhet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är villkoren för en fungerande demokrati och försvarar dem, då ska jag börja intressera mig för de övriga 999 promille. Men innan den ordningen är återställd ha jag inga som helst problem med att låta de frågorna vänta.

Faktum är att jag gärna vill veta Göran Hägglunds uppfattning om vad som är viktigare?



 

Eftertankens kranka blekhet

När Lena Mellin i dagens Aftonblad skriver ..."så tror jag att deras (Piratpartiets) höga siffror rymmer en protest mot etablissemanget"
Skulle väl isåfall vara det etablissemangs om representeras av kultursnobbar, bakåtstövare och okunniga politiker som vägrar inse att samhället håller på att förändras till ett globalt kunskapssamhälle.

Jag tror mig förstå att här har vi att göra med någon som fortfarande inte insett vilken betydelse de frågor som Piratpartiet tar upp har för så många människor.

Mellin verkar höra till den grupp som vars kunskap om nätet begränsar sig till e-mail och internet banking.

Men det e-mail och fildelning är mer som flugskit i marginalen, för fortfarande är det alldeles för många som precis som Lena Mellin inte förstått att vad det gäller är balansen mellen det privata och staten.
Folk inser vad politikerna inte har kunskap nog att förstå, nämligen att lagar och databaser håller på att skapa ett övervakningssamhälle utan motstycke i historien.

Ett samhälle där stora företags intressen värderas högre än rätt till ett privatliv. Där jag blir betraktad som en potentiell brottsling som måste övervakas och kontrolleras varje minut.

Låt oss hoppas att PiratPartets representant i Europaparlamentet inser att under året som kommer gäller det att inte försvinna in i dimman i Bryssel och låta sig bli förförd av välavlönade lobbyisters gratismiddagar.

Utan att jobba stenhårt för att även enögda journalister ska inse faran i politikernas okunskap, och att frågorna hålls aktuella så att piratpartiet kommer in i riksdagen efter valet 2010.

EU valet och verkligheten

Jag kan inte släppa tankarna på cirkusen kring EU-parlamentsvalet, för mig är det inte förvånade alls att folk inte bryr sig. Varför,jag tänker så,  ja det ska jag försöka förklara.

Det första som  förvånar mig valet av kandidater, det intryck man får är att partierna endera ser EU som en utbildning för påläggskalvar eller en avstjälpningsplats för obekväma eller avdankade partikämpar. När de yngre  vid  de tillfällen de får prata själva verkar alltför många vara oerfarna inom politiken. De verkar inte veta vilka frågor som Europaparlamentet kan besluta om. De tycks ha en dimmig uppfattning hur EU parlamentet fungerar, de verkar tro att de ska kunna förändra världen inser inte att de kommer att vara en försvinnande liten minoritet och att de måste kunna få den partigruppering  de hamnar i att driva frågorna de är intresserade av.

De avdankade däremot går på som om det vore ett kommunalval och tror att EU ska kunna besluta om vad som egentligen är lokala frågor. 

Deras syn på vad som de realistiskt sett ska kunna åstadkomma är även för den här gruppen helt verklighetsfrämmande.

Det andra som förvånar mig att kampanjerna drivs som om det vore ett val till den svenska riksdagen och de som syns i media är partiledarna och inte de som ska väljas.

Det får mig att tro att folk i allmänhet ser ingen skillnad på EU valet och riksdagsvalet,  så varför bry sig?

Det tredje och sista skälet till att inte bry sig är de förväntningar skapade av en massa orealistiska vallöften gör att man har ingen som helst ta kandidaterna på allvar.

Nu när man vill se oss väljare som kunder borde de se sig själva som leverantörer, men den leverantör som lovar lika mycket i sin reklam som politiker men levererar så lite skulle hamna hos marknadsdomstolen.

Nu beror det här inte enbart på politikernas förmåga, för en del åstadkommer faktiskt saker, men vad som är avgörande för framgång eller förlust är hur väl man lever upp till förväntningar.

Så de som genom okunskap, övertro på sig själva eller ren hybris skapar orealistiska förväntningar binder ju ris åt sin egen rygg och bidrar bara till att folk rycker på axlarna.

Slutligen är de etablerade partierna på sätt och vis de stora förlorarna i det här valet, för folk är förhoppningsvis inte dummare än att dom fattar att partiernas fladdrande fram och tillbaka visar att egentligen vill man bara bli invald, för att sedan drabbas av den hårda verkligheten, för vad man ger sig in i verkar man inte ha en aning om

Hot mot samhället

Efter en vår av debatt kring yttrandefrihet och övervakning, och efter det kampanjandet inför valet till EU parlamentet har jag blivit mer och mer övertygad om att att människor i allmänhet är en viljelös och osjälvständig skock som utnyttjas av så kallade ledare.

Den stora majoriteten använder inte sin förmåga att tänka och reflektera, låter sig manipuleras av lobbyister och korrupta journalister.

Accepterar i stort sett alla halvsanningar och rena lögner som regeringar och de politiskt korrekta serverar dem. Som en följd av detta är vi på väg mot undergången. Nu precis som tidigare så står diktatorerna och väntar i kulissen på rätt tillfälle att utnyttja likgiltiga människors dumhet till sin egen fördel.

Etablerade politiker har insett att det största hotet mot deras plats vid köttgrytorna är de möjligheter som Internet ger oss att själv söka information, bilda oss en egen uppfattning och skapa opinion.

För att försvara sina privilegier och sin makt tar man till alla tänkbara knep till att sprida desinformation,som t.ex att ge sken av att Internet är enbart en plats för pedofiler, grovt kriminella och terrorister.
Man leder det vidare till att internet är till en lekstuga för fildelande ungdomar och ett hot mot vår kultur, något som intet ont anande medborgare måste skyddas mot.

På det sättet hoppas man kunna få kontroll över informationen och de som vissa fisförnäma kulturarbetare kallar, pöbeln. Att dessutom kunna behålla sitt åsiktsmonopol, för i botten ligger vetskapen om att ju mindre folk i allmänhet dess lättare är de att styra.

Det här och allt mygel, lobbyism och ren korruption som redovisas om och kring EU och dess företrädare har gjort mig till EUskeptiker och Piratpartist.

Piratpartist inte så mycket för deras program, men därför att de framstår som det enda alternativet till de etablerade partierna, som fladdrar i opinionsvindarna.

Väl medveten om att makt korrumperar, så var jag står vid nästa val, är en helt öppen historia, baserad på resultat.