Ju mer makt politikerna har att gynna dem som det är synd om, desto fler blir det som kämpar om att vara mest utsatt. Ju mer politikerna anstränger sig för att göra gott, desto värre problem skapar människor åt sig själva, för att visa att det är just de som det ska tyckas synd om..
Tänk på den högljudda ilskan hos alla rasifierade, alla hud eller hårfärgs förtryckta, alla som känner sig kränkta och alla som varken fått jobb eller bostad av staten och därför visar sin utsatthet och svaghet genom att bränna bilar och kasta sten på polisen, alla som är så förtryckta att de måste ansluta sig till Islamiska staten och skära huvudet av folk i Syrien, alla som förädlat ett rättmätigt hat mot västerlandet för att deras förfäder för några hundra år sedan fördes på slavskepp till Västindien, kvinnor som är argare än bålgetingar för att de varit förtryckta av män sedan skapelsen och nu måste vara så mycket ilsknare för att ge igen allt hat som de tidigare hunsats att hålla inne, alla Prideparader som i eruptioner av utlevelser nu måste släppa fram seklers lagrad, jäsande homoerotik.
På orten har apoteket lagts ned och fabriken stängts så man kan inte försörja sig och bidragen är för låga. Staten måste utlokalisera en större myndighet hit, och det genast.
Dessutom vill jag bara tala om att det är en skandal att Arbetsförmedlingen inte ordnat jobb åt min son som ändå har universitetsexamen i arkeologi. Arkeologer är de som det är mest synd om i hela världen.
Allihop är det synd om och allihop kämpar om att politikerna ska vända sitt ansikte mot dem och ge dem upprättelse i form av det ena eller det andra privilegiet, till exempel kvoterat tillträde till storbolagens styrelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar