torsdag 4 augusti 2016

Bostadsbrist?

Dagens Nyheter gör i en artikel från 2016-07-31 ett stort nummer av att det tar tio år från byggidé och kommunalt beslut om detaljplan fram till färdigt flerbostadshus och att detta inte beror, som man fått lära sig, på trög byråkrati och oändliga överklaganden, utan på att byggföretagen väntar i mer än fem år från antagen detaljplan till inlämnad bygglovsansökan i syfte att begränsa utbudet av lägenheter så att priserna inte ska gå ned.Tidningen antyder att detta är skamligt av byggbolagen:Men hur kan Dagens Nyheter bli upprörd för att byggföretag beter sig rationellt? Jag tror att det beror på de normala men vilseledande föreställningar som ligger bakom det första stycket i citatet ovan. Bostadsbristen i Sverige är enorm! Är den?Det är ungefär på samma sätt med den enorma bostadsbristen. I verkligheten finns den inte. Sanningen är att folk inte har råd att köpa så mycket bostadsyta som de gärna skulle vilja ha. Men i Sverige anser att bostaden är en social rättighet vilket betyder att skattebetalarna ska stå för fiolerna om den enskilde inte har råd.När man läser DNs artikel framgår det att man anser att är ju fan att inte staten går in och betalar för de cirka 50 000 bostäder om året som behövs men, enligt Boverkets larm, inte byggs.Staten, vem är det? Jo det är du och jag och fem miljoner andra skattebetalare. Det är till oss Dagens Nyheter tycker man ska skicka räkningen för det extra byggande som behövs.
Enligt SCB var produktionskostnaden för en lägenhet år 2014 ungefär 2,6 miljoner kronor. Att köpa lägenheten kostade säkert mer för alla kostnadsposter brukar inte vara med i sådana där beräkningar, men det bortser vi från. Räkningen för skattebetalarna blir ändå 50 000 lägenheter gånger 2,6 miljoner kronor vilket blir 130 miljarder kronor om året. Sveriges BNP är ungefär 4 000 miljarder kronor. Vi snackar alltså om en extrakostnad överstigande tre BNP-procent för att bostadslösa, för att gissningsvis  migranter, ska få någonstans att bo. Skulle man då gå på DNs linje, så betyder det en skattehöjning på c:a 26 000 kronor om året i genomsnitt för landets fem miljoner skattebetalare, i genomsnitt lite mer än 2 000 ökad skatt i månaden.Det otäcka är att detta inte bara är en allmän räkneövning om hur illa det kan gå utan tvärtom en rimlig prognos över hur det måste gå med tanke på att staten anser det vara dess uppgift att förse migranter med bostäder. Plus allt det andra som också kostar, förstås, men det är inte ämnet just nu. krönika. Boverkets larm finns här. ”Bostäder är infrastruktur och tillgång på bostäder är nödvändigt för att individer ska kunna etablera sig och utveckla sina liv, men också för att arbetsmarknaden ska fungera och att samhällets ekonomiska tillväxt ska fortgå”, säger Boverket så det är väl självklart att vi skattebetalare ska ta notan. Infrastruktur är ju som vägar och fyrar. Kanske kan man få Luftfartsverket att utnämna privata jetplan till infrastruktur.För den intresserande kan det kanske finnas plats för en liten genom av hur  fungerande marknadsekonomi fungerar. Där är  kostnaden för en produkt oftast baserat på produktionskostnaden. Priset är en annan sak det baseras inte enbart på kostnaden utan där tillkommer faktorer som trender, status (hippfaktorer) och liknande, men den diskussionen får vi ta senare. Men om jag vill köpa  spik, så är grundpriset för järnet eller stålet i spiken =0, när det ligger i marken. Kostnaden är beroende av alla arbetsinsatser som krävs för att jag skall kunna få min spik. Inget annat. Exakt detsamma gäller givetvis för en bostad, som inte är något annat än ett antal hopplockade produkter placerade på en viss plats. Nu är kostnaden och priset för en produkt och dess värde två helt olika saker men väldigt ofta gör man misstaget att sätta likhetstecken mellan de begreppen.Nu vet jag inte vad priset för ett Rolex ur är, men låt oss anta att det är 50 000. Visst skulle jag tycka det vore trevligt att ha en Rolex. Inte tu tal om saken. Men värdet för mig kan aldrig bli mer än vad jag är villig att betala  för den. Så jag sätter värdet till 1.000:-. Att den som betalat 50.000 för den skulle låta mig få köpa för 1.000 kan vi nog se som uteslutet. Här blir inga affärer gjorda.Så tittar vi då på bostäder. Hur ser marknaden ut för ett byggföretag som givetvis måste låna upp produktionskapitalet och lika givetvis vill ha pengarna tillbaka plus en anständig vinst på nerlagt arbete. En snabbtitt ger då vid handen att marknaden för trerumslägenheter för 2,6 miljoner är iskall. Inte en käft är villig, eller kan för den delen plocka fram de pengarna.Nu sätter sig då byggföretaget ner och räknar ut att kåken kommer att stå där på sin plats i femtio år. Då delar vi upp produktionskostnaden på femtio år. Sedan lägger vi till räntan på bygglånet, kostnaderna för driften av fastigheten och vinsten och gör ett avbetalningskontrakt som vi kallar hyra, för att vi då kan komma till en förhoppningsvis acceptabel kostnad för de tänkta brukarna. Helt plötsligt finns nu en marknad för byggarens produkt. Visserligen kan inte alla tänkbara intressenter plocka fram 8.000:- per månad, men tillräckligt många för att bygget skall kunna genomföras. Till de som inte kan betala säger man givetvis att man beklagar, men billigare än så här kan det inte bli. Jag tror inte det finns någon som bygger ett flerfamiljshus baserat på en tänkt hyresintäkt från socialförvaltningen, eftersom den intäkten är betydligt mera osäker än den man får från kunder som gjort ett marknadsmässigt val.Det är säkert riktigt att det finns önskemål om 88.000 lägenheter om året. Lika riktigt är det att ingen producerar 50.000 lägenheter för dem som inte har inkomst nog att betala hyran.Vår tidigare bostadsminister, Herr Kaplan, kom med något uppkast om att sänka produktionskostnaderna genom ändringar i byggnormen, t.ex. genom att ta bort kravet på hiss. Att avdelningen för tänkande har satts på svältkost har man ju anat. Vem bygger en fastighet där man redan på projekteringsstadiet börjar med att stryka bort 20% av marknaden? Vem över 65 år, med sina sinnen i behåll, sätter sig i en bostad på sjätte våningen om det inte finns hiss, för en hyressänkning på en hundralapp?Det är alltså våra politiker, ivrigt påhejade av Det Välfärdsindustriella Komplexet, som genom sitt annonserande om lyckoriket och brist på nödvändigt agerande i migrationsfrågan har åstadkommit den så kallade bostadsbristen, som nu skall betalas med skattemedel eftersom de nykomna inte kan betala sina egna kostnader. Vissa kommuner har även köpt upp bostadsrätter för att fixa tak över huvudet åt människor som inte kan, eller någonsin kommer att kunna betala sin egen boendekostnad.Vilka skattebetalare förutom den så kallade kultureliten, inklusive ett antal tongivande personer med skrivklåda, är det som har gett staten det här mandatet

tisdag 2 augusti 2016

Kvinnozoner.

Patriarkala traditioner från olika länder har smält ihop till en svensk förortskultur där det religiösa inflytandet är starkt. Det är en feodal mansdominerad kultur som råder, där bröder kontrollerar sina systrar. Att tjejer kontrolleras, kränks och hotas med ryktesspridning sker inte bara i Husby. I januari i år presenterade Varken hora eller kuvad, en organisation som jobbar mot hedersförtryck, en rapport där de intervjuat 1100 ungdomar som bor i Stockholms förorter.
De tillfrågade är mellan 12 och 18 år, och av båda könen.
Hela 82 procent av flickorna uppger att de blir hårt kontrollerade av familjen. Bröder har ansvar för att se till att deras systrar inte är ute på stan eller umgås med killar, och deras vänner hjälper till att hålla koll på vad systern gör.
På så sätt deltar stora delar av lokalsamhället i kontrollen av flickorna. 

Det är i det här sammanhanget som frågan om kvinnozoner på festivaler,  könssegregerade badtider och fritidsgårdar bara för flickor ska ses. 
Kvinnozoner är en idé som kommer från och drivs av islamisterna. Att det ens diskuteras visar på en skrämmande utveckling och flera steg bakåt när det gäller jämställdhet mellan könen.
Man angriper symptomen inte orsaken. 
Varför sätter man inte press på männen som inte kan bete sig anständigt istället? Att kvinnor ska beskyddas från sexuella övergrepp genom att erbjudas egna fredade områden kan kanske kortsiktigt låta som en bra idé. Men som vanligt tänker man inte längre än näsan räcker, för snart övergår staketet som ska hålla andra ute till att bli en bur som håller kvinnorna inne. Det är inte svårt inse att den kvinna som tackar nej till kvinnozonen kommer att få veta att hon har sig själv att skylla om hon utsätts för övergrepp.
Vi har en regering som kallar sig feministisk, men som inte vågar upp för att kvinnor ska kunna röra sig överallt utan att känna sig utsatta. 
Varför går inte Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt ut och säger att vi välkomnar kvinnor överallt i samhället? Svaret är rätt uppenbart, man är livrädd för att tappa röster från de växande grupperna med en bakgrund av islamistisk klan och hederskultur. Både män och kvinnor som påstår sig kämpa för jämlikhet mellan könen måste säga ifrån när de märker att kvinnors frihet begränsas.

måndag 1 augusti 2016

Terrordåd och politiker


Nu har vi varit ledsna, vi har visat samhörighet med offren i Nice och de som dödades i Paris. Vi har alla sagt att vi ska hålla ihop och inte låta terroristerna vinna.  Precis som förra gången, gången innan dess och gången dessförinnan.

Man vad har det blivit av det?  Jag tror att jag har fått en överdos av solidaritet.
Hur långt ska det få gå innan man inser att det är handling och inte ord som behövs.
Tror verkligen någon att problemen försvinner bara för att vi säger att vi står enade? Enade i vad? Är det tron på öppna gränser utan personkontroller eller krav? Kan det vara tron på att det går att tolerera intolerans i all evighet utan att det får konsekvenser för samhällets stabilitet?
Kan det vara tron på att bara man är förstående och förlåtande kommer allt att lösa sig till det bästa?
Jag tror inte att svenskarna, som folk, någonsin har stått eniga bakom den linjen.

Politiker, kanske framförallt våra svenska, pratar om att ta ansvar, men vad menar de då? Men oftast verkar det vara någon annan som ska ta det ansvaret, som "nu måste EU ta sitt ansvar för flyktingkrisen".
Att ta ansvar betyder för de allra flesta att leva upp till en skyldighet. Med andra ord är politikerns ansvar att göra vad de har en skyldighet att göra.
Den främsta  skyldigheten som politiker och stat har är att se till medborgarnas säkerhet och trygghet.
När dagens politiska majoritet tolkar ordet ansvar som att öppna landets gränser för alla de som vill komma, av vad skäl det vara månde, menar jag att de har missförstått sitt uppdrag.
Man har intagit en ställning som med all säkerhet strider mot ordet ansvars egentliga betydelse i termer av samhällskontrakt.
Det vill säga de regler både formella och informella som bestämmer statens och medborgarnas skyldigheter gentemot varandra. vilka utgör fundamentet för demokratin. D
et är väl ändå så att politikerns uppdrag är att se till medborgarnas väl och ve, inte sitt eget bästa.
Europas politiker struntar fullständigt i att sköta viktigaste uppgift.
Detta gäller högt som lågt, som misslyckandet att skydda medborgarna från  våldtäkter och våldsbrott,  till de  terrordåd som nu sker med jämna mellanrum och som mycket väl kan hända när som helst, var som helst.
Sammantaget måste det leda till att vi väljer politiker som förstår vad ansvar innebär, det kan väl inte vara så att medborgarna ska behöva acceptera en situation där terrordåd blir vardagsmat i Europa.
Det är dags att politiker i ordets verkliga betydelse tar sitt ansvar.

tisdag 19 juli 2016

Kriget rycker närmare.

En 31-årig jihadist vid namn Mohamed Lahouaiej Bouhlel massakrerade mer än åttio människor i Nice i södra Frankrike. Han körde över dem med en tung lastbil. Barn krossades. Jihadisten kom ursprungligen från Tunisien, invandrade till Frankrike och fick uppehållstillstånd. Av hans ideologi och handlingar att döma kan vi dock dra slutsatsen att han hatade allt vad Frankrike står för av upplysning, demokrati och vetenskap. Ja, allt det som man var ute och firade på nationaldagen den 14 juli.
De jihadistiska attackerna mot västvärlden kommer så ofta nu. Jag tror att det kommer en tid då man inte hinner med att utlysa sorgedagar, manifestera, hålla tal och tända ljus. Jag kanske låter pessimistisk men min insyn i den islamistiska miljön, vad jag hört, sett och läst, har gjort mig medveten om det bottenlösa hatet mot väst. Jag tror att terrorattackerna kommer att bli fler och större och komma allt tätare inpå varandra. Frågan är när terrorism och kontraterrorism övergår i regelrätt krig.

Vi har haft fred i Västeuropa alltsedan andra världskriget. Om krig utbryter, jag skriver om för det går fortfarande att hindra, blir det sannolikt inte ett krig mellan europeiska stater utan mellan staterna och jihadistgrupper inom nationerna. Decennier av ansvarslös invandringspolitik har skapat en fruktbar grogrund för jihadistisk ideologi och verksamhet. Det handlar inte om terrorgruppen Islamiska staten (IS) eller om Al-Qaida. Det handlar om islamismen, tron på en islamisk stat, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Det handlar om sharia, tron på en gudomlig lag som står över människans förnuft, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Och det handlar om tron på det heliga kriget, jihad, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans.
Det är ur dessa trosuppfattningar som Islamiska staten och alla andra islamistiska terrorgrupper har kommit. IS är bara ett av flera uttryck för en idé, idén om en islamisk stat. Förvisso det mest brutala och barbariska uttrycket. Och denna idé är fast förankrad i Koranen och i profeten Muhammeds undervisning.
Terrorn kommer inte att upphöra förrän muslimerna, öppet och ärligt, granskar sin egen tro. Det finns uppmaningar till våld i Koranen och Muhammed var en krigare, han och hans efterträdare ledde arméer mot de otrogna för att erövra deras länder och införa sin gudomliga lag. Och dessa krig förhärligas ännu i den islamiska undervisningen i moskéer över hela världen, även i Europa.
Muslimska apologeter säger ibland att Islamiska staten inte kan vara islamisk eftersom den också dödar muslimer. Men då glömmer de att nämna att Koranen och Muhammeds undervisning inte bara innehåller uppmaningar till krig mot icke-muslimer utan även muslimer! Dessa muslimer, som räknas till den sanna trons fiender, kallas ”hycklare” eller ”munafiqun” på arabiska. De är fiender eftersom de kallar sig muslimer men inte följer Guds lagar och Muhammeds befallningar. Muhammed ska faktiskt ha bränt ner en moské! Så det heliga kriget riktas inte bara mot icke-muslimer utan även mot hycklare och kättare bland muslimerna. Så har det varit genom hela islams historia. Muhammeds efterträdare, Abu Bakr, förde krig mot muslimer och massakrerade dem eftersom de inte godtog hans ledarskap.
Jihad, det heliga kriget, är bara det mest akuta och extrema uttrycket för ett hat mot väst som omfattar betydligt fler muslimer än det fåtal som tar till vapen för att döda oss. Miljoner och åter miljoner muslimer hatar väst. Så ser verkligheten ut. Att detta hat stundtals leder till våld är föga förvånande. En anledning till hatet är skillnader i värden och världsbild. Opinionsundersökningar visar att skillnaden i sättet att tänka mellan människor i islamvärlden och i västvärlden är oerhörd.
För det första krävs att väst inser att det finns en konflikt och står upp för sina egna värden. På så sätt kan vi med större självförtroende hjälpa de muslimer som vill lämna eller reformera islam. En annan sak är att vi bör erkänna kopplingen mellan islam och jihadism. När vi efter varje jihadistisk attack förnekar denna koppling sviker vi de muslimer som kritiskt har börjat granska sin religion och söker efter riktiga och varaktiga lösningar. Dessa dimridåer skymmer sikten i ett läge då vi behöver klarhet och modet att tänka kritiskt. Det var detta som gjorde att vi européer en gång kunde göra upp med de dåliga sidorna av vår egen tradition och bygga demokratiska, upplysta och toleranta samhällen.
Det var med goda föresatser som européerna genomförde det mångkulturella projektet och välkomnade miljontals invandrare från islamiska länder. Dock tänkte man inte tillräckligt noga på mångkulturens baksida, de negativa effekterna på lång sikt. Jihadisterna är framför allt invandrare och barn till invandrare. Ungefär fem eller sex tusen unga muslimer, europeiska medborgare, har anslutit sig till jihadistiska grupper i Mellanöstern. Kring var och en av dem finns X antal sympatisörer som själva inte tagit steget. USA, Storbritannien och Frankrike för ett krig mot jihadismen utomlands samtidigt som en femtekolonn växer på hemmaplan.
Betänk att det i nuläget, såvitt jag vet, varken finns en bestämd politisk vilja eller en ordentlig plan för hur muslimska invandrare och deras barn ska assimileras i den västerländska kulturen. Den mångkulturella modellen blir alltmer ifrågasatt och få förstår vad den egentligen innebär, men den har inte avskaffats. Och medan vi velar och vacklar sprider sig en beslutsam islamism och ett hat mot väst i våra förorter och ger de unga en identitet, en roll i ett stort drama och något att leva och dö för. Vi kan inte utesluta att jihadister i framtiden inte nöjer sig med enstaka attacker utan i stället inriktar sig på att ta över ett eller flera områden. Tio, tjugo eller trettio jihadister med erfarenhet från kriget i Syrien skulle kunna utkämpa gerillakrig i mindre skala i London, Paris eller Berlin.
För ett tag sedan varnade chefen för den franska säkerhetstjänsten Patrick Calvar att Frankrike står på randen till ett inbördeskrig. Allt som behövdes för att tända gnistan var en eller två jihadistiska attacker. Detta sades alltså före den 14 juli. Hur många attacker till kan vi uthärda? Det är dags att vidta riktiga åtgärder för att bevara freden i Europa. Till de första hör att se över den ansvarslösa invandringspolitiken och kanske även att överge det krackelerande mångkulturella projektet för en mer hållbar assimilationsmodell.

tisdag 5 juli 2016

Om kvotering


Man motiverar kvotering med att etnisk och könsbaserad mångfald är viktigt i bolagsstyrelser och andra sammanhang. Etniciteten antas alltså vara en merit eller en svaghet sig. En svaghet om ens grupp är en så kallad överordnad grupp  Tanken om kvotering innebär de facto att kön och etniska skillnader existerar och är så pass viktiga att man bör sträva efter mångfald genom kvotering.
Detta är inget annat än en ytterst obehaglig möjligen välvillig form av rasism men ändå inget annat än ren rasism.!
Man skulle alltså behandla folk olika enbart utifrån kön och  etnicitet. Positiv särbehandling kallas ibland dessa kvoteringsideer.
Men då bortser man från att den väljs bort  blir utsatt för negativ särbehandling.
Då ser man tydligt vad kvotering egentligen innebär, ren smygrasism.

En märklig uppfattning är också att det finns en övertygelse om att speciell blandning av etnicitet och könsfördelning som skulle vara perfekt rättvisa eller optimalt effektiv – lägg  direkt ner den  tanken! Det har aldrig definierats några gruppspecifika egenskaper som skulle skapa denna optimala blandning och om så gjordes vad är det som talar för att de skulle vara positivt för de underrepresenterade grupperna ?
Företrädarna för dessa ack så fina och progressiva kvoteringsideer försöker gömma sig bakom ord som rättvisa, jämlikhet och allas lika värde men är i sanning nakna i sin argumentation. De är i själva verket inget annat än fullblodsrasister när de framhäver kön och hudfärg framför kompetens och erfarenhet.

onsdag 29 juni 2016

Samband och kopplingar.

Det finns klara samband mellan äppelträd och äpplen. Likaså finns det klara samband mellan islam och terrorism. Alla muslimer är inte terrorister men i stort sett alla dagens terrorister är muslimer. Och de ser själva islam som grunden och motivationen för sin blodtörstiga verksamhet. Därför blir det patetiskt att kämpa mot terrorismen om man inte samtidigt vågar ifrågasätta islam.
Det finns ismer som har ofrihet och förtryck inbyggt i sin DNA. Därför ska vi aldrig bli förvånade när dessa ismer faktiskt leder till ofrihet och förtryck. Att förneka sambanden är både verklighetsfrämmande och farligt.
Nazismen ledde till Förintelsen. Det var ingen tillfällighet, det fanns med i den nazistiska grundidén. Fascismens ideologi låg till grund för Mussolinis och Francos förtryckarregimer. Maoismen, en kinesisk variant av kommunismen, ledde till ett av historiens värsta folkmord.
Ska detta ses som ”olycksfall i arbetet” med att skapa ett bättre samhälle? Nej, det fanns med i maoismen fundament. Kommunism a la Lenin och Stalin skapade gulagarkipelagen och brutal förföljelse av kristna. Miljoner och åter miljoner människor miste livet.
Endast historieförnekare vägrar se sambandet mellan kommunism och ofrihet. Pol Pots kommunistiska skräckregim iscensatte kallblodigt ett folkmord. Varför? Jo, i ett kommunistiskt DNA saknas respekt för människovärdet och därmed även för mänskliga rättigheter. Rasism och apartheid hörde ihop, det ena gav det andra.
Islamism och terrorism hör också ihop. Så är det och vi måste se sambanden. Annars är vi inte ett dugg bättre än dem som förnekar Hitlers gaskammare eller de som hävdar att öststatskommunismen inte var en riktig kommunism.
Nazism, kommunism och islamism kan inte ge demokratiska frukter. Äppelträd ger inte bananer och islam ger inte frihet.
I varje land där nazism, kommunism eller islam har avgörande inflytande på lagstiftning och rättspraxis, där finns förtryck av oliktänkande, förföljelse av kristna samt statssanktionerad klassificering av människor – en del diskrimineras, andra mördas. Det finns inga exempel på islamska stater som respekterar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Alla ryssar var inte kommunister. Alla tyskar var inte nazister. Alla sydafrikaner stödde inte apartheidregimen. Alla med muslimsk bakgrund stöder inte islamska terrorister. Men vi smyger inte på tå för att inte störa tyskar när vi bekämpar nazismen, eller ryssar när vi fördömer kommunismen.
Nej, vi tar kraftfullt avstånd från både nazistiska och kommunistiska illgärningar. På samma sätt måste vi tveklöst ta avstånd från islamismen.
Många svenskar har daltat med nazister och kommunister under 1900-talet, och nu uppträder samma slags feghet och flirtande med islamister. Hamas och Hizzbollah har samma agenda och drivkraft (i klartext: islam) som Al Quaida, talibaner och Irans ayatollor. De vill inte ha dialog – de vill utplåna Israel och införa islamsk diktatur.
Där de får makt och inflytande förtrycks kvinnor och kristna förföljs. Fri press försvinner och yttrandefrihet likaså. Endast fåkunniga och medlöpare kan bortse från islams roll bland terrorister och despoter.

lördag 18 juni 2016

Nostalgi och inget annat.



Jag växte upp i en by där posten som kommunstyrelsens ordförande var något med det finaste en människa kunde uppnå under sin livstid.
Ett förtroendeuppdrag som gav heder och anseende åt hela familjen, en absolut garanti för att personen och dennes familj var helt oantastliga och allt igenom hederliga människor.
Om någon av dessa hade hittats med fingrarna i syltburken hade det saklöst lett till självmord och familjens uteslutning ur samhällsgemenskapen.
Kommunen sköttes av ordföranden på fritiden och en heltidsanställd kommunalkamrer, också ett uppdrag med anseende, mindre beslut togs utanför någon av affärerna  och mer betydelsefulla på kommunalfullmäktiges ordinarie möten.
Skatten var i linje med övriga europeiska länders och ingen svalt eller for illa, vi hade 2 lokala poliser i kommunen, 3 livsmedelsaffärer, post, bank, distriktssköterska  bussförbindelse, tågstation och en industri av blandad karaktär, sossarna och centern byttes om på ordförandeposten.
Folkets Hus var där man träffades på lördagsdansen, kiosken var öppen långt in på kvällen. Det fanns en simskola som började första veckan i juni oberoende av vattentemperatur, att vara simlärare var frivilliguppdrag som gav uppskattning och gott anseende i belöning.
Det fanns en kombinerad godis och korvkiosk, ett  fik och en bygdegård..
Rika människor sågs på med misstänksamhet och deltog  knappast i de andras dagliga gärningar.
Inte för att de inte fick utan för att rikt folk umgicks med varandra och inte med vanligt folk.
Det här var bara för 60
år sedan.
Min uppfattning är att Sverige idag är ett avsevärt sämre land att leva i än då. Stämningen i samhället har helt ändrat karaktär, idag förefaller de flesta se sig som bättre bemedlade, i alla händelser beter de sig som forna tiders rika.
De bildar små kotterier skilda från andra små kotterier, min teori är det beror på att människor blivit otrygga och rädda av den snabba förändring samhället befinner sig i.
Att vara kommunstyrelsens ordförande idag ses som resultatet av mygel och opportunism, för att slippa ansvar för kommunens handlande anställs en kommundirektör, synnerligen välavlönad.
Kommunen är nu efter kommunsammanslagningarna den störste arbetsgivare i trakten och har fingrarna i alla verksamheter, industrin är i stort sett nedlagd efter några års haltande drift med olika ägare och stödåtgärder.
Banken är borta, likaså posten, så även kiosken och järnvägsstationen . Bussen stannar endast 4 ggr per dag, 2 ggr på vägen till Strömsund  och Sollefteå 2 ggr därifrån.
Bara en butik finns kvar, ICA. Folkets hus är väl snart nedlagt och biblioteket stängt sedan länge.
Pensionärsbostäderna är rivna, liksom hyreshusen, utom ett som blivit flyktingförläggning.
Gamlingarna bor nu på det centrala ålderdomshemmet där de endast har varandra att tala med, skolan nerlagd  och barnen får åka buss till skolan  2 mil bort..

Kiosken är stängd sedan 20 år, badet förfallet och simskolan finns inte mer.
Byns båda pensionat är nerlagda sedan lång tid tillbaka.
Kommunalskatten år så nära 34% man kan komma (33,92%)  och befolkningsunderlaget har minskat stadigt sedan  
60-talet.
Det är inte befolkningen som har drivit utvecklingen i Sverige i denna riktning, detta är ett ideologiskt och politiskt projekt där socialdemokraterna varit drivande. Det här har i sin tur lett till uppfattningen att politiker och journalister i Stockholm anser att de vet och kan allt mycket bättre än lantisarna ute i buskarna.
En ide som man lyckats driva igenom fullt ut, i stort sett all statlig verksamhet av betydelse är idag koncentrerad till Stockholm, de flesta kommunala verksamheter är styrda därifrån och endast utförandet lämnas till kommunen att organisera och finansiera.
Resultatet är ett dött lokalsamhälle, obefintlig trygghet, girighet. Pengar har blivit vårt enda mått på framgång och duglighet i livet.
Materiellt har vi det idag oerhört mycket bättre, vi är fetare, ensammare och mer obildade än vi varit sedan folkrörelsernas dagar.
Men vägen till ett bättre samhälle är mycket lång och i vår väg står ett etablissemang utan empati, intelligens, ansvar, drömmar eller annat mål för sin verksamhet än att berika sig själva.
Landet är ruinerat på framtidshopp och nationell stolthet, kulturen i vanära, landsbygdsbefolkningen utrotningshotad, det vi ser hända kunde lika gärna vara taget ur beskrivningen av folkmord.
Sveriges samhällselit kämpar för att kunna mingla med den globala eliten och kastar gärna in Sveriges befolkning och land i ett multikulturellt experiment.
Sveriges politikers måste ställas till ansvar för det totala fiaskot, de borde inte få komma undan med att skylla på  EU. Man kan inte skylla på naivitet eller någon annan i det oändliga, förr eller senare måste ansvar utkrävas.