onsdag 29 juni 2016

Samband och kopplingar.

Det finns klara samband mellan äppelträd och äpplen. Likaså finns det klara samband mellan islam och terrorism. Alla muslimer är inte terrorister men i stort sett alla dagens terrorister är muslimer. Och de ser själva islam som grunden och motivationen för sin blodtörstiga verksamhet. Därför blir det patetiskt att kämpa mot terrorismen om man inte samtidigt vågar ifrågasätta islam.
Det finns ismer som har ofrihet och förtryck inbyggt i sin DNA. Därför ska vi aldrig bli förvånade när dessa ismer faktiskt leder till ofrihet och förtryck. Att förneka sambanden är både verklighetsfrämmande och farligt.
Nazismen ledde till Förintelsen. Det var ingen tillfällighet, det fanns med i den nazistiska grundidén. Fascismens ideologi låg till grund för Mussolinis och Francos förtryckarregimer. Maoismen, en kinesisk variant av kommunismen, ledde till ett av historiens värsta folkmord.
Ska detta ses som ”olycksfall i arbetet” med att skapa ett bättre samhälle? Nej, det fanns med i maoismen fundament. Kommunism a la Lenin och Stalin skapade gulagarkipelagen och brutal förföljelse av kristna. Miljoner och åter miljoner människor miste livet.
Endast historieförnekare vägrar se sambandet mellan kommunism och ofrihet. Pol Pots kommunistiska skräckregim iscensatte kallblodigt ett folkmord. Varför? Jo, i ett kommunistiskt DNA saknas respekt för människovärdet och därmed även för mänskliga rättigheter. Rasism och apartheid hörde ihop, det ena gav det andra.
Islamism och terrorism hör också ihop. Så är det och vi måste se sambanden. Annars är vi inte ett dugg bättre än dem som förnekar Hitlers gaskammare eller de som hävdar att öststatskommunismen inte var en riktig kommunism.
Nazism, kommunism och islamism kan inte ge demokratiska frukter. Äppelträd ger inte bananer och islam ger inte frihet.
I varje land där nazism, kommunism eller islam har avgörande inflytande på lagstiftning och rättspraxis, där finns förtryck av oliktänkande, förföljelse av kristna samt statssanktionerad klassificering av människor – en del diskrimineras, andra mördas. Det finns inga exempel på islamska stater som respekterar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Alla ryssar var inte kommunister. Alla tyskar var inte nazister. Alla sydafrikaner stödde inte apartheidregimen. Alla med muslimsk bakgrund stöder inte islamska terrorister. Men vi smyger inte på tå för att inte störa tyskar när vi bekämpar nazismen, eller ryssar när vi fördömer kommunismen.
Nej, vi tar kraftfullt avstånd från både nazistiska och kommunistiska illgärningar. På samma sätt måste vi tveklöst ta avstånd från islamismen.
Många svenskar har daltat med nazister och kommunister under 1900-talet, och nu uppträder samma slags feghet och flirtande med islamister. Hamas och Hizzbollah har samma agenda och drivkraft (i klartext: islam) som Al Quaida, talibaner och Irans ayatollor. De vill inte ha dialog – de vill utplåna Israel och införa islamsk diktatur.
Där de får makt och inflytande förtrycks kvinnor och kristna förföljs. Fri press försvinner och yttrandefrihet likaså. Endast fåkunniga och medlöpare kan bortse från islams roll bland terrorister och despoter.

lördag 18 juni 2016

Nostalgi och inget annat.



Jag växte upp i en by där posten som kommunstyrelsens ordförande var något med det finaste en människa kunde uppnå under sin livstid.
Ett förtroendeuppdrag som gav heder och anseende åt hela familjen, en absolut garanti för att personen och dennes familj var helt oantastliga och allt igenom hederliga människor.
Om någon av dessa hade hittats med fingrarna i syltburken hade det saklöst lett till självmord och familjens uteslutning ur samhällsgemenskapen.
Kommunen sköttes av ordföranden på fritiden och en heltidsanställd kommunalkamrer, också ett uppdrag med anseende, mindre beslut togs utanför någon av affärerna  och mer betydelsefulla på kommunalfullmäktiges ordinarie möten.
Skatten var i linje med övriga europeiska länders och ingen svalt eller for illa, vi hade 2 lokala poliser i kommunen, 3 livsmedelsaffärer, post, bank, distriktssköterska  bussförbindelse, tågstation och en industri av blandad karaktär, sossarna och centern byttes om på ordförandeposten.
Folkets Hus var där man träffades på lördagsdansen, kiosken var öppen långt in på kvällen. Det fanns en simskola som började första veckan i juni oberoende av vattentemperatur, att vara simlärare var frivilliguppdrag som gav uppskattning och gott anseende i belöning.
Det fanns en kombinerad godis och korvkiosk, ett  fik och en bygdegård..
Rika människor sågs på med misstänksamhet och deltog  knappast i de andras dagliga gärningar.
Inte för att de inte fick utan för att rikt folk umgicks med varandra och inte med vanligt folk.
Det här var bara för 60
år sedan.
Min uppfattning är att Sverige idag är ett avsevärt sämre land att leva i än då. Stämningen i samhället har helt ändrat karaktär, idag förefaller de flesta se sig som bättre bemedlade, i alla händelser beter de sig som forna tiders rika.
De bildar små kotterier skilda från andra små kotterier, min teori är det beror på att människor blivit otrygga och rädda av den snabba förändring samhället befinner sig i.
Att vara kommunstyrelsens ordförande idag ses som resultatet av mygel och opportunism, för att slippa ansvar för kommunens handlande anställs en kommundirektör, synnerligen välavlönad.
Kommunen är nu efter kommunsammanslagningarna den störste arbetsgivare i trakten och har fingrarna i alla verksamheter, industrin är i stort sett nedlagd efter några års haltande drift med olika ägare och stödåtgärder.
Banken är borta, likaså posten, så även kiosken och järnvägsstationen . Bussen stannar endast 4 ggr per dag, 2 ggr på vägen till Strömsund  och Sollefteå 2 ggr därifrån.
Bara en butik finns kvar, ICA. Folkets hus är väl snart nedlagt och biblioteket stängt sedan länge.
Pensionärsbostäderna är rivna, liksom hyreshusen, utom ett som blivit flyktingförläggning.
Gamlingarna bor nu på det centrala ålderdomshemmet där de endast har varandra att tala med, skolan nerlagd  och barnen får åka buss till skolan  2 mil bort..

Kiosken är stängd sedan 20 år, badet förfallet och simskolan finns inte mer.
Byns båda pensionat är nerlagda sedan lång tid tillbaka.
Kommunalskatten år så nära 34% man kan komma (33,92%)  och befolkningsunderlaget har minskat stadigt sedan  
60-talet.
Det är inte befolkningen som har drivit utvecklingen i Sverige i denna riktning, detta är ett ideologiskt och politiskt projekt där socialdemokraterna varit drivande. Det här har i sin tur lett till uppfattningen att politiker och journalister i Stockholm anser att de vet och kan allt mycket bättre än lantisarna ute i buskarna.
En ide som man lyckats driva igenom fullt ut, i stort sett all statlig verksamhet av betydelse är idag koncentrerad till Stockholm, de flesta kommunala verksamheter är styrda därifrån och endast utförandet lämnas till kommunen att organisera och finansiera.
Resultatet är ett dött lokalsamhälle, obefintlig trygghet, girighet. Pengar har blivit vårt enda mått på framgång och duglighet i livet.
Materiellt har vi det idag oerhört mycket bättre, vi är fetare, ensammare och mer obildade än vi varit sedan folkrörelsernas dagar.
Men vägen till ett bättre samhälle är mycket lång och i vår väg står ett etablissemang utan empati, intelligens, ansvar, drömmar eller annat mål för sin verksamhet än att berika sig själva.
Landet är ruinerat på framtidshopp och nationell stolthet, kulturen i vanära, landsbygdsbefolkningen utrotningshotad, det vi ser hända kunde lika gärna vara taget ur beskrivningen av folkmord.
Sveriges samhällselit kämpar för att kunna mingla med den globala eliten och kastar gärna in Sveriges befolkning och land i ett multikulturellt experiment.
Sveriges politikers måste ställas till ansvar för det totala fiaskot, de borde inte få komma undan med att skylla på  EU. Man kan inte skylla på naivitet eller någon annan i det oändliga, förr eller senare måste ansvar utkrävas.

onsdag 23 mars 2016

Miljöpartiet i kris.


Miljöpartitoppen uttalat stöd för ministrar och andra med för svenskar kulturellt udda (islamistiska) idéer har förvånat och förvirrat såväl miljöpartister som andra.
Om Miljöpartiets kopplingar till islamismen var resultatet av en medveten strategi för att nå muslimska väljare eller en följd av naivitet var någonting som media aldrig lyckades reda ut varken före eller efter partiets kongress i våras.
De som vågat ifrågasätta Miljöpartiets migrationspolitik har stämplats som islamofober, men det som nu kommit ut i ljuset är partiets inre utveckling. Islamister och extremister har flyttat fram sina positioner tack vare ett systematiskt  arbete och partiledningens obefintliga kunskap om islamismens verkliga innehåll.
Om det inom  miljöpartiet varit tanken att motverka islamofobi har det istället tack vare ledningens okunskap och synen på miljöpartiet som godhetens vita riddare. Man har istället gynnat islamistiska agendor. Det har funnits en plan som skapades av Mehmet Kaplan. En plan som i sin tydlighet  visar varför  partiet totalhavererat. Men har helt enkelt inte insett att arbete mot islamofobi inte ska bedrivas av islamister eller kulturrelativister.
Syftet för Kaplans plan sägs vara att skapa opinion för ett mera rättssäkert samhälle. Bland annat säger planen:
Vi förordar en neddragning av resurser till polisen… kontraterrorverksamheten (ska) inte tillåtas svälla alltför mycket… Det så kallade kriget mot terrorismen ska bevakas noga… Förtroendeuppdrag inom muslimsk folkrörelse och nykterhetsrörelsen förenklar och säkerställer förankring och ska förstärkas ytterligare… Handlingsplanen mot islamofobi som b.l.a. Yvonne Ruwaida tog fram 2004 ska ligga grund för arbetet… Arbetet mot islamofobi måste  få stöd av andra inom riksdagsgruppen och partistyrelsen då jag (Kaplan) kan uppfattas tala i egen sak… Ekonomiska resurser kan alltid ordnas på något sätt… En tät kontakt med i tur och ordning, gruppledarna, sammankallande i partistyrelsen och MP-Stockholm kommer att säkerställa riktning och hastighet.
Miljöpartiet har valt att blunda för islamistisk syn på jämställdhet, demokrati och sharialagstiftning har dessvärre anammats av partitoppen. Terrorhotet ska alltså medvetet förminskas.
Men det är citatet om att pengar inte är något problem som är särskilt uppseendeväckande och som blivit dagsaktuellt. Media har äntligen börjat berätta om hur demokratiskt tvivelaktiga och islamistiska organisationer beviljats statliga bidrag. Kulturministern talar därför numera om kampen mot radikalisering och att de miljarder som går till civilsamhällets organisationer inte ska göda radikal islamism. Kontrollen över många miljarder kronor som går till civilsamhällets organisationer förefaller dock ha varit usel och har dessvärre gynnat islamistiska rörelser.
Kulturministern och hennes medarbetare har styrt fördelningen av medel till tvivelaktiga organisationer. Vem är säker på att svenska skattemedel inte indirekt finansierat IS-resor?
Om det finns ett enda frågetecken runt någon av de bidragssökande bör det var skäl för att avslå ansökningarna.  Ibland undrar jag varför det inte finns organisationer som "Muslimska feminister" eller "Muslimer mot sharialagar" bland bidragssökarna. Det är sådana som behövs om islam ska kunna reformeras. Eller varför en organisation som faktiskt finns – ”Varken Hora eller Kuvad” - inte får något stöd.
Man borde för länge sedan strypt alla bidrag till obehaglig och odemokratisk islamism. Varför tvekar politikerna?
 Hur kommer det sig att islamisterna fått ett så stort grepp om bidragspåsen?
Den så kallade nystarten i MP har ännu inte åstadkommit några förändringar. Rötan fortsätter dessvärre att spridas inuti ett alltmer splittrat miljöparti. Ett par framträdande figurer har avgått men rötans orsak finns kvar. Till exempel avgick statssekreteraren Yvonne Ruwaida vid regeringsombildningen men återfinns nu som planeringschef i statsrådsberedningen.
De enda förlorarna om miljöpartiet lämnar regeringsmakten är de islamister som infiltrerat partiet för att driva den egna agendan och försäkra sig om stora bidrag. Partiet har byggt ett inkluderande luftslott, en dröm som är totalt avskild från verkligheten.

Hade inte radikala muslimer tillåtits ta för sig av Sverige, hade så hade det svenska folket fortfarande välkomnat invandrare.
Men nu verkar det luta åt motsatsen. Man måste sluta kalla folk för islamofober så snart de framför kritik mot islam, särskilt som kritiken ofta är befogad, dels för att muslimer behöver förstå att en medeltida trosuppfattning  inte går att förena med dagens verklighet.

Svenska politiker 22 mars 2016 efter bomber på Bryssels flygplats

Jag tittar på tv och ser förundrat hur de svenska politikerna står och mumlar:

”Våra tankar går till offrens familjer.”

Jo, det får man ju hoppas.

”Det som har hänt är fasansfullt.”
Jo. De flesta, som inte är radikala muslimer, håller nog med.
Statsministern:
”I dag är våra hjärtan i Bryssel. Terrorism skapar en oro och en förtvivlan.”
”Jag vill påminna om att en av de största terroristerna vi haft i Europa, Breivik, var allt annat än muslim”

Ja. Och hundratals, tusentals oskyldiga offer.

Och så – försvarsministern Peter Hultqvist:
”Det här är ett angrepp på det öppna samhället och på demokratin.”
Men herregud, människa, kan du inte bättre?
Det här är vad jag vill höra i det här läget, inte bara från Hultqvist utan från statsministern som borde skärpa till sig istället för att skjuta den stackars trötte Ygeman framför sig i alla lägen:

”Vi, Sverige och Europa, är alla utsatta för en krigsförklaring från terrorister utan den minsta respekt för människoliv. Just nu koordinerar vi alla resurser vi har.
Vi har skärpt kontrollen vid alla gränser.
Vi maximerar säkerheten så gott vi kan på alla kollektiva färdmedel, på tågstationer och flygplatser.
Och, sist men inte minst, vi släpper inte en ISIS-krigare till över bron, oavsett vem det är eller var vederbörande kommer ifrån.
Sverige ska inte vara ett lyxdagis för perversa människor som tar sig rätten att bränna, skövla, våldta och mörda.
De skyldiga som återvänder hit ska ställas inför domstol omedelbart. Nu är det nog, det räcker.”

måndag 7 mars 2016

Främlingsfientlig.


Vad betyder egentligen ordet?
Är den som  ogillar en för stor invandring främlingsfientlig. Är man främlingsfientlig om man vill ha en ansvarsfull, reglerad och måttlig invandring och inte accepterar helt öppna gränser med ett obegränsat antal migranter
I så fall är sannolikt de flesta av oss främlingsfientliga.
Om du använder ordet, kanske kan du svara på följande frågor.
Är du främlingsfientlig om du väljer ditt sällskap och inte följer med okända, främmande människor till deras bostäder eller exempelvis lånar ut pengar till främlingar?
Är du främlingsfientlig när du inte släpper in okända, främmande personer i din bostad? Varför låter du inte en massa främlingar bo i din bostad?
Om du inte låter du inte bostadslösa obekanta bo i din bostad och låter okända personer ta vad de vill ur ditt kylskåp och ditt skafferi? Är du då främlingsfientlig?
Är du främlingsfientlig när du låser dörren till din bostad innan du går till sängs?
Varför skulle det vara fel att ha begränsning och kontroll på de vi släpper in i landet om du själv vill ha kontroll på vem du släpper in i din bostad. Är du då främlingsfientlig.
Bara för att man är försiktig när det gäller främlingar eller för att man vill ha en begränsad och reglerad invandring, så är innebär inte det att man automatiskt är fientlig mot främlingar eller rasist.
Ordet rasist hade en gång i tiden en betydelse som hade förankring i verkligheten.
Idag har de som förespråkar massinvandring och en positiv inställning till islam urvattnat ordet rasist till att i stort sett kunna gälla vad som helst.
Exempelvis kan de som kallar sig själva för antirasister skrika rasist till de som kritiserar eller avskyr islam.
Av någon okänd anledning rasiststämplar de inte de som avskyr eller kritiserar kristendom eller andra religioner. Tydligen bara om man ogillar islam, som man enligt dem är rasist?
Eftersom alla oavsett hudfärg eller etnicitet kan bli muslimer, så kan man undra vem som egentligen är rasist i detta sammanhang?
Antirasisterna verkar ha en märklig inställning vad som egentligen kan kallas för rasism.

onsdag 2 mars 2016

Vargarna på gården.

Det kom en stor flock väderbitna unga vargar till gården. De stod blöta i det kalla regnet utanför grindarna och bönade om att få bli insläppta.
Fåren, gässen och hönsen tyckte synd om dem och ville släppa in dem, men gårdens vakthundar vägrade.
De sa att de kände igen vargarna för vad de var och ville inte utsätta gården för risken.
Men när vakthundarna sov, tog fåren, gässen och hönsen saken i egna händer. De bakband vakthundarna och släppte in vargflocken för att ägna denna all sin moderliga kärlek.
Nu vet man inte riktigt vad som kommer att hända på gården.
Man kan kanske, å ena sidan, tycka att om det, mot all förmodan, visar sig att vargflocken har tänder, borde väl fåren, gässen och hönsen, som var så förslagna att de lyckades bakbinda vakthundarna, kunna hantera situationen?
Vakthundarna var ju för sin del inte mycket till vakthundar, som sov medan vargarna ylade högt utanför grindarna och fåren, gässen och hönsen konspirerade bakom ryggen på dem.
Å andra sidan hade nog vakthundarna aldrig föreställt sig att sammanhållningen inom gården när vargarna ylade utanför staketet var så dålig att de skulle förrådas av sina egna.
Men, varför oroa sig i onödan — det finns säkert ingen anledning, nu när man så kärleksfullt välkomnat vargarna, att tro något annat än att det som händer på gården framöver blir så jättegulligt och hjärtevärmande att man helt säkert kommer att släppa in vargar även på granngårdarna.

onsdag 18 november 2015

Sverige i tiden.

Jag (som bor utomlands) blir skrämd när jag märker att människor i Sverige drar sig för att säga vad de tycker. De är livrädda för att de ska tycka något som är "fel".
Det här beteendet måste ha med den svenska konsensuskulturen att göra, att man är rädd för att riskera att bli påhoppad, att man ska bli utpekad som rasist, nazist eller islamofob.
Det är oroande att människor har blivit så rädda för varandra, för vad andra skall tycka om dem, att de inte vågar redovisa sin åsikt.
Grupptanken är utbredd, det är människor som skriker högst är de som kontrollerar vad som får sägas, även om det de har att säga är trams eller rena dumheter.
Samtidigt vet svenska folket att det är mycket som blivit helt fel i Sverige.
Man har insett att staten inte längre kan upprätthålla lag och ordning.
Man vet att byråkrati och administration blivit viktigare än kärnverksamhet inom vård och omsorg.
De flesta har insett att välfärdsstaten är inget annat än ett pyramidspel som bygger på ständig tillväxt.
Man förstår att Sverige inte kan ta emot hur många flyktingar som helst.
Man ser vänskapskorruption och svågerpolitik som breder ut sig inom opinionsbildning och politiken.
Man oroas av att Sverige saknar försvarsmakt värd namnet och att krisberedskapen är obefintlig.
Man förstår den ständigt utökade att massövervakningen kan bli ett problem.
Folk begriper att de inte får valuta för skattepengarna, trots att Sverige har bland de absolut högsta skatterna i världen.
Men att staten inte förmår sköta det den bör sköta, det hindrar inte makthavarna från att peta i folks liv. Politikerna sätter upp morallagar, skapar brott utan offer och inskränker människors frihet, men förmår inte ta tag i framtidsfrågor utan klamrar sig fast vid makten.
Så vad händer i flathetens förlovade land? Det blir lite som i det gamla Östtyskland. Människor suckar och bygger en sorts mental skyddsmur runt sig själva och sina närmaste.
Man går till jobbet och gör det man skall, varken mer eller mindre.
Egna initiativ, ansvarstagande och sunt förnuft förekommer knappast.
Fria medborgare förvandlas i många små steg till passiva undersåtar.
Resignationen breder ut sig och gaphalsarnas idiotier får fortsätta, därför att men ser inte att det  ens är lönt att försöka protestera.