Kriget rycker närmare.

En 31-årig jihadist vid namn Mohamed Lahouaiej Bouhlel massakrerade mer än åttio människor i Nice i södra Frankrike. Han körde över dem med en tung lastbil. Barn krossades. Jihadisten kom ursprungligen från Tunisien, invandrade till Frankrike och fick uppehållstillstånd. Av hans ideologi och handlingar att döma kan vi dock dra slutsatsen att han hatade allt vad Frankrike står för av upplysning, demokrati och vetenskap. Ja, allt det som man var ute och firade på nationaldagen den 14 juli.
De jihadistiska attackerna mot västvärlden kommer så ofta nu. Jag tror att det kommer en tid då man inte hinner med att utlysa sorgedagar, manifestera, hålla tal och tända ljus. Jag kanske låter pessimistisk men min insyn i den islamistiska miljön, vad jag hört, sett och läst, har gjort mig medveten om det bottenlösa hatet mot väst. Jag tror att terrorattackerna kommer att bli fler och större och komma allt tätare inpå varandra. Frågan är när terrorism och kontraterrorism övergår i regelrätt krig.

Vi har haft fred i Västeuropa alltsedan andra världskriget. Om krig utbryter, jag skriver om för det går fortfarande att hindra, blir det sannolikt inte ett krig mellan europeiska stater utan mellan staterna och jihadistgrupper inom nationerna. Decennier av ansvarslös invandringspolitik har skapat en fruktbar grogrund för jihadistisk ideologi och verksamhet. Det handlar inte om terrorgruppen Islamiska staten (IS) eller om Al-Qaida. Det handlar om islamismen, tron på en islamisk stat, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Det handlar om sharia, tron på en gudomlig lag som står över människans förnuft, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Och det handlar om tron på det heliga kriget, jihad, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans.
Det är ur dessa trosuppfattningar som Islamiska staten och alla andra islamistiska terrorgrupper har kommit. IS är bara ett av flera uttryck för en idé, idén om en islamisk stat. Förvisso det mest brutala och barbariska uttrycket. Och denna idé är fast förankrad i Koranen och i profeten Muhammeds undervisning.
Terrorn kommer inte att upphöra förrän muslimerna, öppet och ärligt, granskar sin egen tro. Det finns uppmaningar till våld i Koranen och Muhammed var en krigare, han och hans efterträdare ledde arméer mot de otrogna för att erövra deras länder och införa sin gudomliga lag. Och dessa krig förhärligas ännu i den islamiska undervisningen i moskéer över hela världen, även i Europa.
Muslimska apologeter säger ibland att Islamiska staten inte kan vara islamisk eftersom den också dödar muslimer. Men då glömmer de att nämna att Koranen och Muhammeds undervisning inte bara innehåller uppmaningar till krig mot icke-muslimer utan även muslimer! Dessa muslimer, som räknas till den sanna trons fiender, kallas ”hycklare” eller ”munafiqun” på arabiska. De är fiender eftersom de kallar sig muslimer men inte följer Guds lagar och Muhammeds befallningar. Muhammed ska faktiskt ha bränt ner en moské! Så det heliga kriget riktas inte bara mot icke-muslimer utan även mot hycklare och kättare bland muslimerna. Så har det varit genom hela islams historia. Muhammeds efterträdare, Abu Bakr, förde krig mot muslimer och massakrerade dem eftersom de inte godtog hans ledarskap.
Jihad, det heliga kriget, är bara det mest akuta och extrema uttrycket för ett hat mot väst som omfattar betydligt fler muslimer än det fåtal som tar till vapen för att döda oss. Miljoner och åter miljoner muslimer hatar väst. Så ser verkligheten ut. Att detta hat stundtals leder till våld är föga förvånande. En anledning till hatet är skillnader i värden och världsbild. Opinionsundersökningar visar att skillnaden i sättet att tänka mellan människor i islamvärlden och i västvärlden är oerhörd.
För det första krävs att väst inser att det finns en konflikt och står upp för sina egna värden. På så sätt kan vi med större självförtroende hjälpa de muslimer som vill lämna eller reformera islam. En annan sak är att vi bör erkänna kopplingen mellan islam och jihadism. När vi efter varje jihadistisk attack förnekar denna koppling sviker vi de muslimer som kritiskt har börjat granska sin religion och söker efter riktiga och varaktiga lösningar. Dessa dimridåer skymmer sikten i ett läge då vi behöver klarhet och modet att tänka kritiskt. Det var detta som gjorde att vi européer en gång kunde göra upp med de dåliga sidorna av vår egen tradition och bygga demokratiska, upplysta och toleranta samhällen.
Det var med goda föresatser som européerna genomförde det mångkulturella projektet och välkomnade miljontals invandrare från islamiska länder. Dock tänkte man inte tillräckligt noga på mångkulturens baksida, de negativa effekterna på lång sikt. Jihadisterna är framför allt invandrare och barn till invandrare. Ungefär fem eller sex tusen unga muslimer, europeiska medborgare, har anslutit sig till jihadistiska grupper i Mellanöstern. Kring var och en av dem finns X antal sympatisörer som själva inte tagit steget. USA, Storbritannien och Frankrike för ett krig mot jihadismen utomlands samtidigt som en femtekolonn växer på hemmaplan.
Betänk att det i nuläget, såvitt jag vet, varken finns en bestämd politisk vilja eller en ordentlig plan för hur muslimska invandrare och deras barn ska assimileras i den västerländska kulturen. Den mångkulturella modellen blir alltmer ifrågasatt och få förstår vad den egentligen innebär, men den har inte avskaffats. Och medan vi velar och vacklar sprider sig en beslutsam islamism och ett hat mot väst i våra förorter och ger de unga en identitet, en roll i ett stort drama och något att leva och dö för. Vi kan inte utesluta att jihadister i framtiden inte nöjer sig med enstaka attacker utan i stället inriktar sig på att ta över ett eller flera områden. Tio, tjugo eller trettio jihadister med erfarenhet från kriget i Syrien skulle kunna utkämpa gerillakrig i mindre skala i London, Paris eller Berlin.
För ett tag sedan varnade chefen för den franska säkerhetstjänsten Patrick Calvar att Frankrike står på randen till ett inbördeskrig. Allt som behövdes för att tända gnistan var en eller två jihadistiska attacker. Detta sades alltså före den 14 juli. Hur många attacker till kan vi uthärda? Det är dags att vidta riktiga åtgärder för att bevara freden i Europa. Till de första hör att se över den ansvarslösa invandringspolitiken och kanske även att överge det krackelerande mångkulturella projektet för en mer hållbar assimilationsmodell.

Om kvotering

Man motiverar kvotering med att etnisk och könsbaserad mångfald är viktigt i bolagsstyrelser och andra sammanhang. Etniciteten antas alltså vara en merit eller en svaghet sig. En svaghet om ens grupp är en så kallad överordnad grupp  Tanken om kvotering innebär de facto att kön och etniska skillnader existerar och är så pass viktiga att man bör sträva efter mångfald genom kvotering.
Detta är inget annat än en ytterst obehaglig möjligen välvillig form av rasism men ändå inget annat än ren rasism.!
Man skulle alltså behandla folk olika enbart utifrån kön och  etnicitet. Positiv särbehandling kallas ibland dessa kvoteringsideer.
Men då bortser man från att den väljs bort  blir utsatt för negativ särbehandling.
Då ser man tydligt vad kvotering egentligen innebär, ren smygrasism.

En märklig uppfattning är också att det finns en övertygelse om att speciell blandning av etnicitet och könsfördelning som skulle vara perfekt rättvisa eller optimalt effektiv – lägg  direkt ner den  tanken! Det har aldrig definierats några gruppspecifika egenskaper som skulle skapa denna optimala blandning och om så gjordes vad är det som talar för att de skulle vara positivt för de underrepresenterade grupperna ?
Företrädarna för dessa ack så fina och progressiva kvoteringsideer försöker gömma sig bakom ord som rättvisa, jämlikhet och allas lika värde men är i sanning nakna i sin argumentation. De är i själva verket inget annat än fullblodsrasister när de framhäver kön och hudfärg framför kompetens och erfarenhet.

Samband och kopplingar.

Det finns klara samband mellan äppelträd och äpplen. Likaså finns det klara samband mellan islam och terrorism. Alla muslimer är inte terrorister men i stort sett alla dagens terrorister är muslimer. Och de ser själva islam som grunden och motivationen för sin blodtörstiga verksamhet. Därför blir det patetiskt att kämpa mot terrorismen om man inte samtidigt vågar ifrågasätta islam.
Det finns ismer som har ofrihet och förtryck inbyggt i sin DNA. Därför ska vi aldrig bli förvånade när dessa ismer faktiskt leder till ofrihet och förtryck. Att förneka sambanden är både verklighetsfrämmande och farligt.
Nazismen ledde till Förintelsen. Det var ingen tillfällighet, det fanns med i den nazistiska grundidén. Fascismens ideologi låg till grund för Mussolinis och Francos förtryckarregimer. Maoismen, en kinesisk variant av kommunismen, ledde till ett av historiens värsta folkmord.
Ska detta ses som ”olycksfall i arbetet” med att skapa ett bättre samhälle? Nej, det fanns med i maoismen fundament. Kommunism a la Lenin och Stalin skapade gulagarkipelagen och brutal förföljelse av kristna. Miljoner och åter miljoner människor miste livet.
Endast historieförnekare vägrar se sambandet mellan kommunism och ofrihet. Pol Pots kommunistiska skräckregim iscensatte kallblodigt ett folkmord. Varför? Jo, i ett kommunistiskt DNA saknas respekt för människovärdet och därmed även för mänskliga rättigheter. Rasism och apartheid hörde ihop, det ena gav det andra.
Islamism och terrorism hör också ihop. Så är det och vi måste se sambanden. Annars är vi inte ett dugg bättre än dem som förnekar Hitlers gaskammare eller de som hävdar att öststatskommunismen inte var en riktig kommunism.
Nazism, kommunism och islamism kan inte ge demokratiska frukter. Äppelträd ger inte bananer och islam ger inte frihet.
I varje land där nazism, kommunism eller islam har avgörande inflytande på lagstiftning och rättspraxis, där finns förtryck av oliktänkande, förföljelse av kristna samt statssanktionerad klassificering av människor – en del diskrimineras, andra mördas. Det finns inga exempel på islamska stater som respekterar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Alla ryssar var inte kommunister. Alla tyskar var inte nazister. Alla sydafrikaner stödde inte apartheidregimen. Alla med muslimsk bakgrund stöder inte islamska terrorister. Men vi smyger inte på tå för att inte störa tyskar när vi bekämpar nazismen, eller ryssar när vi fördömer kommunismen.
Nej, vi tar kraftfullt avstånd från både nazistiska och kommunistiska illgärningar. På samma sätt måste vi tveklöst ta avstånd från islamismen.
Många svenskar har daltat med nazister och kommunister under 1900-talet, och nu uppträder samma slags feghet och flirtande med islamister. Hamas och Hizzbollah har samma agenda och drivkraft (i klartext: islam) som Al Quaida, talibaner och Irans ayatollor. De vill inte ha dialog – de vill utplåna Israel och införa islamsk diktatur.
Där de får makt och inflytande förtrycks kvinnor och kristna förföljs. Fri press försvinner och yttrandefrihet likaså. Endast fåkunniga och medlöpare kan bortse från islams roll bland terrorister och despoter.

Nostalgi och inget annat.

Jag växte upp i en by där posten som kommunstyrelsens ordförande var något med det finaste en människa kunde uppnå under sin livstid.
Ett förtroendeuppdrag som gav heder och anseende åt hela familjen, en absolut garanti för att personen och dennes familj var helt oantastliga och allt igenom hederliga människor.
Om någon av dessa hade hittats med fingrarna i syltburken hade det saklöst lett till självmord och familjens uteslutning ur samhällsgemenskapen.
Kommunen sköttes av ordföranden på fritiden och en heltidsanställd kommunalkamrer, också ett uppdrag med anseende, mindre beslut togs utanför någon av affärerna  och mer betydelsefulla på kommunalfullmäktiges ordinarie möten.
Skatten var i linje med övriga europeiska länders och ingen svalt eller for illa, vi hade 2 lokala poliser i kommunen, 3 livsmedelsaffärer, post, bank, distriktssköterska  bussförbindelse, tågstation och en industri av blandad karaktär, sossarna och centern byttes om på ordförandeposten.
Folkets Hus var där man träffades på lördagsdansen, kiosken var öppen långt in på kvällen. Det fanns en simskola som började första veckan i juni oberoende av vattentemperatur, att vara simlärare var frivilliguppdrag som gav uppskattning och gott anseende i belöning.
Det fanns en kombinerad godis och korvkiosk, ett  fik och en bygdegård..
Rika människor sågs på med misstänksamhet och deltog  knappast i de andras dagliga gärningar.
Inte för att de inte fick utan för att rikt folk umgicks med varandra och inte med vanligt folk.
Det här var bara för 60 år sedan.
Min uppfattning är att Sverige idag är ett avsevärt sämre land att leva i än då. Stämningen i samhället har helt ändrat karaktär, idag förefaller de flesta se sig som bättre bemedlade, i alla händelser beter de sig som forna tiders rika.
De bildar små kotterier skilda från andra små kotterier, min teori är det beror på att människor blivit otrygga och rädda av den snabba förändring samhället befinner sig i.
Att vara kommunstyrelsens ordförande idag ses som resultatet av mygel och opportunism, för att slippa ansvar för kommunens handlande anställs en kommundirektör, synnerligen välavlönad.
Kommunen är nu efter kommunsammanslagningarna den störste arbetsgivare i trakten och har fingrarna i alla verksamheter, industrin är i stort sett nedlagd efter några års haltande drift med olika ägare och stödåtgärder.
Banken är borta, likaså posten, så även kiosken och järnvägsstationen . Bussen stannar endast 4 ggr per dag, 2 ggr på vägen till Strömsund  och Sollefteå 2 ggr därifrån.
Bara en butik finns kvar, ICA. Folkets hus är väl snart nedlagt och biblioteket stängt sedan länge.
Pensionärsbostäderna är rivna, liksom hyreshusen, utom ett som blivit flyktingförläggning.
Gamlingarna bor nu på det centrala ålderdomshemmet där de endast har varandra att tala med, skolan nerlagd  och barnen får åka buss till skolan  2 mil bort..
Kiosken är stängd sedan 20 år, badet förfallet och simskolan finns inte mer.
Byns båda pensionat är nerlagda sedan lång tid tillbaka.
Kommunalskatten år så nära 34% man kan komma (33,92%)  och befolkningsunderlaget har minskat stadigt sedan  60-talet.
Det är inte befolkningen som har drivit utvecklingen i Sverige i denna riktning, detta är ett ideologiskt och politiskt projekt där socialdemokraterna varit drivande. Det här har i sin tur lett till uppfattningen att politiker och journalister i Stockholm anser att de vet och kan allt mycket bättre än lantisarna ute i buskarna.
En ide som man lyckats driva igenom fullt ut, i stort sett all statlig verksamhet av betydelse är idag koncentrerad till Stockholm, de flesta kommunala verksamheter är styrda därifrån och endast utförandet lämnas till kommunen att organisera och finansiera.
Resultatet är ett dött lokalsamhälle, obefintlig trygghet, girighet. Pengar har blivit vårt enda mått på framgång och duglighet i livet.
Materiellt har vi det idag oerhört mycket bättre, vi är fetare, ensammare och mer obildade än vi varit sedan folkrörelsernas dagar.
Men vägen till ett bättre samhälle är mycket lång och i vår väg står ett etablissemang utan empati, intelligens, ansvar, drömmar eller annat mål för sin verksamhet än att berika sig själva.
Landet är ruinerat på framtidshopp och nationell stolthet, kulturen i vanära, landsbygdsbefolkningen utrotningshotad, det vi ser hända kunde lika gärna vara taget ur beskrivningen av folkmord.
Sveriges samhällselit kämpar för att kunna mingla med den globala eliten och kastar gärna in Sveriges befolkning och land i ett multikulturellt experiment.
Sveriges politikers måste ställas till ansvar för det totala fiaskot, de borde inte få komma undan med att skylla på  EU. Man kan inte skylla på naivitet eller någon annan i det oändliga, förr eller senare måste ansvar utkrävas.

Miljöpartiet i kris.

Miljöpartitoppen uttalat stöd för ministrar och andra med för svenskar kulturellt udda (islamistiska) idéer har förvånat och förvirrat såväl miljöpartister som andra.

Om Miljöpartiets kopplingar till islamismen var resultatet av en medveten strategi för att nå muslimska väljare eller en följd av naivitet var någonting som media aldrig lyckades reda ut varken före eller efter partiets kongress i våras.

De som vågat ifrågasätta Miljöpartiets migrationspolitik har stämplats som islamofober, men det som nu kommit ut i ljuset är partiets inre utveckling. Islamister och extremister har flyttat fram sina positioner tack vare ett systematiskt  arbete och partiledningens obefintliga kunskap om islamismens verkliga innehåll.

Om det inom  miljöpartiet varit tanken att motverka islamofobi har det istället tack vare ledningens okunskap och synen på miljöpartiet som godhetens vita riddare. Man har istället gynnat islamistiska agendor. Det har funnits en plan som skapades av Mehmet Kaplan. En plan som i sin tydlighet  visar varför  partiet totalhavererat. Men har helt enkelt inte insett att arbete mot islamofobi inte ska bedrivas av islamister eller kulturrelativister.

Syftet för Kaplans plan sägs vara att skapa opinion för ett mera rättssäkert samhälle. Bland annat säger planen:

Vi förordar en neddragning av resurser till polisen… kontraterrorverksamheten (ska) inte tillåtas svälla alltför mycket… Det så kallade kriget mot terrorismen ska bevakas noga… Förtroendeuppdrag inom muslimsk folkrörelse och nykterhetsrörelsen förenklar och säkerställer förankring och ska förstärkas ytterligare… Handlingsplanen mot islamofobi som b.l.a. Yvonne Ruwaida tog fram 2004 ska ligga grund för arbetet… Arbetet mot islamofobi måste  få stöd av andra inom riksdagsgruppen och partistyrelsen då jag (Kaplan) kan uppfattas tala i egen sak… Ekonomiska resurser kan alltid ordnas på något sätt… En tät kontakt med i tur och ordning, gruppledarna, sammankallande i partistyrelsen och MP-Stockholm kommer att säkerställa riktning och hastighet.

Miljöpartiet har valt att blunda för islamistisk syn på jämställdhet, demokrati och sharialagstiftning har dessvärre anammats av partitoppen. Terrorhotet ska alltså medvetet förminskas.

Men det är citatet om att pengar inte är något problem som är särskilt uppseendeväckande och som blivit dagsaktuellt. Media har äntligen börjat berätta om hur demokratiskt tvivelaktiga och islamistiska organisationer beviljats statliga bidrag. Kulturministern talar därför numera om kampen mot radikalisering och att de miljarder som går till civilsamhällets organisationer inte ska göda radikal islamism. Kontrollen över många miljarder kronor som går till civilsamhällets organisationer förefaller dock ha varit usel och har dessvärre gynnat islamistiska rörelser.

Kulturministern och hennes medarbetare har styrt fördelningen av medel till tvivelaktiga organisationer. Vem är säker på att svenska skattemedel inte indirekt finansierat IS-resor?

Om det finns ett enda frågetecken runt någon av de bidragssökande bör det var skäl för att avslå ansökningarna.  Ibland undrar jag varför det inte finns organisationer som "Muslimska feminister" eller "Muslimer mot sharialagar" bland bidragssökarna. Det är sådana som behövs om islam ska kunna reformeras. Eller varför en organisation som faktiskt finns – ”Varken Hora eller Kuvad” - inte får något stöd.

Man borde för länge sedan strypt alla bidrag till obehaglig och odemokratisk islamism. Varför tvekar politikerna?
 Hur kommer det sig att islamisterna fått ett så stort grepp om bidragspåsen?

Den så kallade nystarten i MP har ännu inte åstadkommit några förändringar. Rötan fortsätter dessvärre att spridas inuti ett alltmer splittrat miljöparti. Ett par framträdande figurer har avgått men rötans orsak finns kvar. Till exempel avgick statssekreteraren Yvonne Ruwaida vid regeringsombildningen men återfinns nu som planeringschef i statsrådsberedningen.

De enda förlorarna om miljöpartiet lämnar regeringsmakten är de islamister som infiltrerat partiet för att driva den egna agendan och försäkra sig om stora bidrag. Partiet har byggt ett inkluderande luftslott, en dröm som är totalt avskild från verkligheten.

Hade inte radikala muslimer tillåtits ta för sig av Sverige, hade så hade det svenska folket fortfarande välkomnat invandrare.
Men nu verkar det luta åt motsatsen. Man måste sluta kalla folk för islamofober så snart de framför kritik mot islam, särskilt som kritiken ofta är befogad, dels för att muslimer behöver förstå att en medeltida trosuppfattning  inte går att förena med dagens verklighet.

Svenska politiker 22 mars 2016 efter bomber på Bryssels flygplats

Jag tittar på tv och ser förundrat hur de svenska politikerna står och mumlar:

”Våra tankar går till offrens familjer.”
Jo, det får man ju hoppas.

”Det som har hänt är fasansfullt.”
Jo. De flesta, som inte är radikala muslimer, håller nog med.
Statsministern:
”I dag är våra hjärtan i Bryssel. Terrorism skapar en oro och en förtvivlan.”
”Jag vill påminna om att en av de största terroristerna vi haft i Europa, Breivik, var allt annat än muslim”
Ja. Och hundratals, tusentals oskyldiga offer.

Och så – försvarsministern Peter Hultqvist:
”Det här är ett angrepp på det öppna samhället och på demokratin.”
Men herregud, människa, kan du inte bättre?
Det här är vad jag vill höra i det här läget, inte bara från Hultqvist utan från statsministern som borde skärpa till sig istället för att skjuta den stackars trötte Ygeman framför sig i alla lägen:

”Vi, Sverige och Europa, är alla utsatta för en krigsförklaring från terrorister utan den minsta respekt för människoliv. Just nu koordinerar vi alla resurser vi har.
Vi har skärpt kontrollen vid alla gränser.
Vi maximerar säkerheten så gott vi kan på alla kollektiva färdmedel, på tågstationer och flygplatser.
Och, sist men inte minst, vi släpper inte en ISIS-krigare till över bron, oavsett vem det är eller var vederbörande kommer ifrån.
Sverige ska inte vara ett lyxdagis för perversa människor som tar sig rätten att bränna, skövla, våldta och mörda.
De skyldiga som återvänder hit ska ställas inför domstol omedelbart. Nu är det nog, det räcker.”

Främlingsfientlig.

Vad betyder egentligen ordet?
Är den som  ogillar en för stor invandring främlingsfientlig. Är man främlingsfientlig om man vill ha en ansvarsfull, reglerad och måttlig invandring och inte accepterar helt öppna gränser med ett obegränsat antal migranter

I så fall är sannolikt de flesta av oss främlingsfientliga.
Om du använder ordet, kanske kan du svara på följande frågor.
Är du främlingsfientlig om du väljer ditt sällskap och inte följer med okända, främmande människor till deras bostäder eller exempelvis lånar ut pengar till främlingar?
Är du främlingsfientlig när du inte släpper in okända, främmande personer i din bostad? Varför låter du inte en massa främlingar bo i din bostad?
Om du inte låter du inte bostadslösa obekanta bo i din bostad och låter okända personer ta vad de vill ur ditt kylskåp och ditt skafferi? Är du då främlingsfientlig?
Är du främlingsfientlig när du låser dörren till din bostad innan du går till sängs?
Varför skulle det vara fel att ha begränsning och kontroll på de vi släpper in i landet om du själv vill ha kontroll på vem du släpper in i din bostad. Är du då främlingsfientlig.
Bara för att man är försiktig när det gäller främlingar eller för att man vill ha en begränsad och reglerad invandring, så är innebär inte det att man automatiskt är fientlig mot främlingar eller rasist.
Ordet rasist hade en gång i tiden en betydelse som hade förankring i verkligheten.
Idag har de som förespråkar massinvandring och en positiv inställning till islam urvattnat ordet rasist till att i stort sett kunna gälla vad som helst.
Exempelvis kan de som kallar sig själva för antirasister skrika rasist till de som kritiserar eller avskyr islam.
Av någon okänd anledning rasiststämplar de inte de som avskyr eller kritiserar kristendom eller andra religioner. Tydligen bara om man ogillar islam, som man enligt dem är rasist?
Eftersom alla oavsett hudfärg eller etnicitet kan bli muslimer, så kan man undra vem som egentligen är rasist i detta sammanhang?
Antirasisterna verkar ha en märklig inställning vad som egentligen kan kallas för rasism.