tisdag 6 juni 2017

Godhet en mildare form av dumhet?

Sveriges väg från ett välfungerande, samhälle till ett land som kämpar med ökad oro, otrygghet och allt större revor i välfärdssystemet stavas misslyckad integration. I decennier har den svenska integrationspolitiken präglats av naivitet och styrts av principer baserade på omhändertagande, offerideologi, relativism och godtrogenhet, snarare än på krav, förnuft och rättvisa.
Den som sökt sig till Sverige, undan krig, förtryck, förföljelse eller fattigdom har omedelbart informerats om Sina rättigheter. Utan krav på motprestation har vederbörande erbjudits bostad, bidrag och utbildning. Det svenska samhället har nästan slagit knut på sig själv i sin iver att tillgodose och möta de nya svenskarnas krav och behov.

Sverige ställer upp med tolkar och hemspråksundervisning, ser till att blanketter och broschyrer översätts till diverse språk, ordnat med specialkost och bönerum i skolan, understödjer religiösa grupper och kulturföreningar med generösa ekonomiska bidrag, accepterar barnäktenskap och månggifte, inför speciella badtider for kvinnor, tvingar arbetsgivare att acceptera slöjor, bara för att nämna något.
Det ar fullt möjligt att leva ett helt liv i Sverige utan att lära sig tala svenska och utan att anpassa sig en millimeter till svenska värderingar.

Konsekvensen har blivit segregation och att parallella samhällen växer fram.
Den svenska integrationspolitiken har alltför länge styrts av en banal godhet, en naiv välvilja. 0m man så vill — en önskan 0m att vara "god " och "göra gott " utan att reflektera över konsekvenserna av sina handlingar och beslut. Alltför många beslut har fattats utifrån känslomässiga bevekelsegrunder.
Men nu när vindarna har vänt, så är det troligen för sent, nu återstår bara att bita i det sura äpplet. Men trots det kommer svenska folket om drygt ett år att rösta in samma inkompetenta och verklighetsfrånvändapersoner för ytterligare fyra år.