onsdag 30 september 2009

Med små små steg mot avgrunden

Aldrig tidigare i historien  har privata näringsidkare och kvasi-kompetenta myndigheter haft så stor makt och insyn i vårt privatliv som nu. När man börjar inskränka på rättigheter som vi tagit för givna, ja till och med skrutit om,  som yttrandefrihet , brevhemlighet och offentlighetsprincip  är det väl naturligt att reagera. Tyvärr är det alldeles för få som tänker och engaerar sig.  Jag upplever alldeles för ofta om att människor i allmänhet är en viljelös och osjälvständig skock som utnyttjas av så kallade ledare. Den stora majoriteten använder inte sin förmåga att tänka och reflektera, utan accepterar i stort sett alla halvsanningar och rena lögner som politiker använder som sanna argument. 

Man ser dagligen exempel på hur skrupelfria politiker och organisationer inte drar sig för att utnyttja likgiltiga människors dumhet till sin egen fördel. Det är så talande i frihetsdebatten att politiker som begår det ena övergreppet efter det andra på vårt rättssamhälle LJUGER så ofta, ibland till och helt uppenbara lögner; ACTA-avtalet som inte skulle handla om någon sorts lagstiftning.  IPRED som  bara skulle förhindra yrkesmässig kopiering etc.

Därför kommer nästa strid om fri och rättigheter, att handla om hur vi medborgare skall kunna reglera och övervaka våra politiker, avskaffa deras motiv till korruption, deras privilegier, osv. Om totalövervakning sker av den enskilde medborgaren, är det dags att medborgaren får möjlighet att övervaka allt våra folkvalda gör.

Det djävulska med vad  som händer är stt det sker med små små steg som var och ett är för litet för att ruska liv i de liknöjda som  tycks tro att politikerna är ärliga, och pålitliga.

Man inser inte att politikers strävan att kontrollera kunskap och information syftar till att behålla privilegier och makt. Det mest skrämmande är ändå inte politikernas strävan efter kontroll, mer skrämmande ändå är de som säger “Jag har rent mjöl  i påsen och inget att frukta”. Det var väl så judarna i Tyskland tänkte när raslagarna kom på trettiotalet och vad fick de för det?

Gammelpartier i all ära men  partistöd som aldrig borde ha införts utan en folkomröstning har gjort partierna oberoende av sina medlemmar, och tyvärr har inget annat parti än PP trovärdighet i frihetsfrågorna efter den skit de andra partierna genomfört. Det kommer inte heller att räcka med att ta bort FRA och IPRED för att återvinna förtroendet, eftersom vi alla vet hur lätt partierna ändrar sig om de tror de kan tjäna på det.

Så tas ytterligare ett steg.

I en artikel i Ny teknik idag ser jag att iNederländerna man provar ett  ssytem i för att kunna debitera en flexibel bilskatt beroende på när och var bilen körs.

Med en sk telematikmodul i bilen så kan man följa ett fordon var det befinner sig och när.

http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article646802.ece

Ska vi starta en vadslagningstävling om hur lång tid det kommer att ta innan vi har ett EU direktiv som säger att insamlat data ska sparas i många många år och vara tillgängligt för Europol som hjälpmedel för att stoppa grov brottslighet, terrorister och barnporr?

fredag 18 september 2009

Representativ diktatur?

Har inte den svenska såkallade representativa demokratin blivit en baklängesdemokrati, som egentligen blivit en sorts representativ diktatur.

Vad är det som gör att jag ser det så? Tänk efter en stund. Lagar stiftas i det tysta, hemlighet, utan insyn från allmänheten i partikanslier och riksdagsutskott. Det här visar sig genom att fler och fler hoppar av från riksdagen då man inte anser sig kunna påverka. Det låter väldigt fint och man slår sig för bröstet och framhåller Sverige som ett exempel vad gäller transparens i statens beslutsfattande. Vi har ju en unik offentlighetsprincip i sverige…, Men är det mer än en floskel, politiska beslut fattas i obskyra kotterier långt bortom offentlighetsprincip i utskott, regerings och partikanslier ofta medverkar lobbyister och särintressen för att försäkra att förslagen blir de rätta. Är det inte så, utformas förslagen av politiskt tillsatta helt anonyma tjänstemän så kallade experter som är helt ansvarsbefriade vad gäller de förslag man kommer med.

Riksdagens roll är inte längre att besluta om lagar och kontrollera regeringen, utan uppgift verkar ha blivit att attestera redan fattade beslut och att sedan försvara och förankra  besluten hos partiernas medlemmar.

De etablerade partierna får visserligen färre och färre medlemmar men vad spelar det för roll när partistödet gör att partierna inte behöver medlemmar längre. Man klarar galant ändå att lhålla partiets byråkrativ vid liv. Räcker inte pengarna till, kan man lätt höja partistödet.

Politikernas uppgift har blivit att föra ut, försvara, och förankra partielitens ideer, inte att lyssna på dem de ska representera. Partiernas kommunikation har drag av ett propagandainstrument där kommunikationen bara går uppifrån och ner.

Vi har fått ett samhälle styrt av en priviligierad elit inte en demokrati. Svensk demokrati fungerar inte som det en gång var tänkt.  Många, för att inte säga de flesta riksdagmän anser sig inte representera sina väljare utan sitt parti. Lydiga förmedlare av partikansliernas budskap.

För mig är den nuvarande situationen mycket närmare en diktatur än fungerande demokrati. Visserligen inte en person som diktator, män väl ett partikansli. Vi har en representativ diktatur inte demokrati. Tyvärr gäller även den här situationen inom EU där direktiv förhandlas fram i största hemlighet, och lobbyister och särintressen sitter med och utformar för texterna. Samtycker sedan inte boskapen om förslagen, ja då blir det en andra, en tredje, en fjärde  läsning till dess att packet röstar rätt.

Det var den lätta biten, problemformuleringen, men lösningen en del kan vara att föra tillbaka makt till riksdagen eller införa öppna utskottsmöten, minska politikernas klåfingrighet och låta besluten fattas på gräsrotsnivå i de flesta fall. De som omfattas av ett beslut, ska kunna påverka. Slopa partistöden så att partierna finansieras av medlemmarna och förbjud anonyma bidragsgivare. det här borde kunna vara ett första litet steg mot en bättre tingens ordning.

måndag 14 september 2009

Är det så här det ska sluta.

Jag har tidigare gått in på en website om nutidshistoria, ingen speciell site, utan bara texter om nutidshistoria.

Men idag när jag försökte gå in på sidan fick jag istället upp det här:

AT&T Personal Web Pages

  • CONTENT BLOCKED

Man ska numera registrera sig för att kunna titta på sidor som tidigare varit helt fritt.

Förklaringen kommer när man går in under FAQ

Jag klistrar:

A word on copyright infringement: In the early days of the Internet, content was free to all, available to be shared. Although there are parts of the Net that are still that way, other sites now include copyrighted material. Copyrighted material is the property of the owner and the owner can take you to court if you make a digital copy (say, on your personal home page) without permission. Often you may see the (c) indicating a copyrighted work, but the material does not have to be marked to be entitled to copyright protection. Third parties can similarly own and legally restrict your copying of trademarks, photographs, and other intellectual property.

Var det såhär vi ville ha det?

söndag 13 september 2009

Pensionärer i kläm.

När jag sitter och funderar över vad som kan göra att SD har framgångar inom stora pensionärsgrupper ramlade jag över ett räkneexempel som kan vara en del av förklaringen.

För att förstå hur skatter för pensionärer utomlands fungerar behöver man veta  vad en av de minst kända sskatterna i Sverige är, nämligen SINK.

SINK står för särskild inkomstskatt och är något som alla svenska pensionärer bosatta utanför Sverige drabbas av. Utom de som bosatt sig i Frankrike, då betalar man bara skatt i Frankrike. SINK uppgår till  25% och är en dispositiv skatt, det vill säga att en person som betalar SINK inte får göra några som helst avdrag.

Så tillbaka till räkneexemplet. 

För att belysa hur stor skillnaden är mellan tre personer som vardera har 10.000 kr i månaden i svensk pension och en hyra på 5.000 kr/månad, ser det ut så här:
Alf bor i Sverige och får förutom pension 3.249 kr/månad i bostadstillägg -> 5.985 kr/månad kvar att leva på.
Bo bor utanför Sverige och betalar SINK, inga bostadstillägg
-> 3.097 kr/månad kvar att leva på.
Cesar bor i Portugal men är inte längre svensk medborgare, ingen SINK  -> 4.300 kr/månad kvar att leva på.

Så olika kan det bli  bor man utomland betalar man skatt men har inga av de förmåner som en person bosatt i Sverige har.

Jaha då frågar sig vän av ordning vad det här har med Sverigedmokraterna att göra. 

Låt oss då tilla på Daniel (65 år) flyttade som anhörig ivandrare till Sverige. Eftersom han aldrig arbetat i Sverige får han ingen pension. Istället betalar Försäkringskassan hans bostad, 6 200 kr/månad. Djamal får också ett skattefritt belopp på 4.831 kr/månad.
Daniel  har råd med en bättre bostadsstandard. Alf kan bara få bidrag upp till 4.650 kr/månad för sitt boende. Om man tar hänsyn till storleken på bostadsbidragen får faktiskt Daniel  ett litet lyxigare liv än Alf.

Och där tror jag att en av anledningarna till SDs framgångar inom pensionärsgruppen ligger.

Det finns överhuvudtaget ingen politiker i riksdagen som är intresserad av att diskutera det här, man är väl rädd för att inte vara politiskt korrekt, eller är det för att man inte vill bli anklagade för att vara rasist eller ett offer för den svenska avundsjuka? jag vet inte men man kan ju alltid fundera.

måndag 7 september 2009

Blir man förvånad?

Idag skriver SVD Paul Simon vill inte alls att den uppmärksammade pjäsen The Sound of silence med musik av Simon & Garfunkel stoppas. Stjärnan är upprörd över att musikjätten Universal hindrat föreställningen i Stockholm och säger att de inte har någon rätt att företräda honom.

Med den uppmärksamhet upphovsrättsdebatten  fått måste jag säga att jag är iallafall inte förvånad över hurUniveral agerat. Tydligen har man inom upphovsrättsindustrin bestämt sig för att som en sista suck förstöra den sista gnuttan goodwill.

Det här är bara ett exempel i raden på hur sjuk en bransch kan bli.

Reformeras inte upphovsrätten  i grunden kommer mediaindustrin att förgöra kultur och motverka syftet att stärka kulturen.

Det måste göras ännu tydligare att upphovsrätt är inte samma sak som äganderätt.