Greta-sekten.

Svenska PR-byråernas förening var helt enig om att ge årets Titanpris till Greta Thunbergs PR-kampanj, men Greta tackade nej till priset.

Reklambranschens Titanpris går till nyskapande kommunikation som inspirerar människor och bryter konventioner för hur företag och organisationer kan agera i samhället.

Prisarrangörerna säger sig i pressmeddelande förstår att Greta inte vill bli beblandad med PR-byråer. ”Att de avstår priset är en påminnelse till kommunikationsbranschen om vad som förväntas av oss från en ny generation medborgare och konsumenter.”

Priset från reklambranschen verkar vara en ovälkommen påminnelse för klimatsekten om att Greta har en stor PR-apparat i ryggen, något som klimataktivister gör allt för att förneka.

Det är konstigt hur det där med att rädda klimatet så gott som alltid innebär nya och höjda skatter, mindre pengar till folk, och ingen verkligt fungerade ersättning för existerande energikällor

Klimatfrågan är utan tvivel totalitarismens trojanska häst, nu slickar sig vänsterfascisterna om munnen: Äntligen har vi hittat ett sätt att införa den planekonomin vi alltid önskat oss.

Det är påfallande vilket auktoritärt tänk som ligger bakom väsentliga delar av Gretasektens tankar och klimatfanatism. Det får mig att tänka på nazisternas tanke om den starke ledaren.
Vad dessa auktoritetsdyrkande antiliberala stollar aldrig insett är att när maktövertagandet väl är genomfört så kommer de mest radikala alltid att ta makten och göra processen kort med de kompromissvilliga.
Man kan säga att i skuggan av kampanjen står nästa Hitler eller Stalin beredd att stiga fram när tiden blivit den rätta.

Sverige och Ungern

Det är en ganska märklig debatt som förs i Sverige om Ungern. Man tycks ha blivit totalt hemmablinda och ser inte hur stora likheter det finns med Ungern och Sverige.
I radions P1 var det häromdagen ett reportage i P1s Studio ett om Ungern där man i tydliga ordalag beskrev hur illa det blivit.

Hur oppositionen häcklas med nedsättande epitet, hur alternativa medier beskrevs med l nedsättande och avskräckande begrepp, hur kultur- och presstöd inte delades ut till medier med åsikter som avviker från det godkända, hur regimkritiska personer i praktiken inte kunde vara verksamma inom statstelevisionen, hur folk som inte bekände sig till de rätta åsikterna (regeringens) riskerade att få sparken från myndigheter etc. De intervjuade en vänsteraktivist på plats i Budapest som ostört fick lägga ut texten, och efteråt fick de i studion i Stockholm oja sig och uttrycka sin fasa över det hela.

Det som beskrevs var en ren kopia av hur tillståndet kan beskrivas i Sverige, med skillnaden att i Ungern är det nationalkonservativa som styr och avgör vilka värderingar som är de rätta medan i Sverige är vänsterliberaler tillsammans med postmarxister. Men annars är det precis likadant.

Och det är en ganska märklig upplevelse att höra hur de i studion i Stockholm i inte kan se den solklara likheten.

Det svenska etablissemanget, anser inte att nationalkonservativ ideologi är legitim ideologi. Och man angriper det hela genom att fasas över en så kallad antidemokratiskt samhällsstruktur, trots att den inte alls skiljer sig från hur det ser ut i Sverige.

Värderingarna med lågt migrationsmottagande och vurm för den inhemska kulturen. som Ungern upprätthåller anser det svenska etablissemanget är antidemokratiska.

För åsiktsförtrycket med utfrysta "feltyckare" som riskerar sina jobb, eller som inte får vara verksamma inom skattefinansierade media, eller en opposition och dess sympatisörer som häcklas med nedsättande omdömen, hur alternativa medier beskrivs med avskräckande begrepp, hur lagar och åtgärder som begränsaryttrande och åsiktsfrihet blir fler och fler, och hur kultur och medier måste bekänna sig till rätt värdegrund för att få statligt stöd och liknande är precis som i Sverige, ja kanske till och med värre..

Politik och organiserad brottslighet.

Folk borde betrakta politik på samma sätt som de betraktar organiserad brottslighet.
Målen är ungefär de samma. Och metoderna skiljer sig inte nödvändigtvis åt. Tvång, utpressning och beskyddarverksamhet är några av alla gemensamma verksamhetsgrenar.
Värst av allt är kanske regeringen. Fast där är nog mer som ett fängelse: Fyllt med korkade och misslyckade brottslingar.
Det grundläggande förhållningssättet i inom regeringen är att först så beslutar man. Sedan diskuterar man om det man just gjort var så lyckat. Därefter tar man reda på fakta.
Men Sverige styrs ii praktiken av ansiktslösa, icke-valda byråkrater i något slags post-representativ demokrati. OK, formellt sett är Sverige kanske fortfarande en demokratisk entitet. I vart fall om regering och media får bestämma definitionen. Men i praktiken mer en folkvald demokratur.
Politikerna gör anspråk på att vilja styra och ställa över en allt större del av människors liv. Politiker på riksplanet och myndigheternas byråkrater är helt och hållet övertygade om att de är bättre än alla andra när det gäller att styra ekonomi, företag och utveckling.
Det existerar ingen demokratidebatt i Sverige. Därför förstår varken politikerna, de som vill kalla sig journalister eller vissa av rättsväsendets funktionärer rättsstatens betydelse. Därför undertrycks oönskade sanningar och därför betraktas medborgarnas fri- och rättigheter mest som kuriosa som snarast borde avskaffas. Därför finns det varken utrymme för eller efterfrågan på kvalificerad analys och djup debatt.
C och L kallar sig borgerliga partier men beter sig inte sällan som öststatssocialister. Sossar driver storföretagens ärenden. Alla är förblindade av sin önskan om att få vara med i den Fina Klubben och nedsövda av fringisarna vid köttgrytorna och lobbyisternas champagneluncher. Vilket sammantaget innebär att ingen tycks bry sig när makt flyttar från medborgare till politiken, och från de demokratiska organen till ansiktslösa, icke-valda byråkrater. Korporativism håller på att bli ett normaltillstånd.
Det politikerna ser som kamp mot brottslighet och terrorism med ständigt ökad övervakning och indirekt censur är i dag ett större hot mot det fria, öppna samhället än terrorismen i sig. Morallagstiftning stigmatiserar människor. Det eviga krypskyttet mot fri information och ett fritt och öppet informationsutbyte via internet tycks pågå för evigt. Yttrandefrihet och offentlighetsprincipen tycks inte längre vara någon självklarhet.
Allt medan de allra flesta slutat tänka på själva och i val efter val röstar på samma tomtar som tidigare.
Trots att politikerna struntar totalt i sina väljare tills det drar ihop sig till nästa val.