Asyl och uppehållstillstånd.

Jag har bott utanför Sverige i mer än 20 år. Jag har dessutom en fru som invandrat till Sverige och mitt perspektiv utifrån det. Precis som t.ex. de utlandsfödda moderaterna Hanif Bali och Benjamin Dousa anser jag att Sverige måste sluta vara så blåögt naiva och sluta sätta upp dubbla måttstockar.

Dousa anser att invandring kan vara fri men att man måste ta bort bidragen i så fall. Det är möjligt att Centerpartiet har samma åsikt, men Centern dras ner av en godhetsretorik som bland annat lett till att man ser genom fingrarna vad gäller bedrägeriet med "ensamkommande barn" och “bortappade” id-handlingar.

Många invandrare till Sverige är djupt förorättade över över den så kallade gymnasieamnestin, eftersom den sätter upp dessa dubbla måttstockar.
Det är att säga "när/om ni kallar er barn så får ni stanna, och vi ger er dessutom en massa pengar". Naiviteten visar sig i att media inte heller granskar bedrägeriet, utan hellre återkommer med snyftartiklar.

Centerns velighet och Miljöpartiets envisa vägran att se att det finns problem är nog rätt symptomatisk för den svenska naiviteten. Det förtjänar sägas att Centern är det parti med störst skillnad i stöd mellan inrikes och utrikes födda. Även SD har en mindre skillnad mellan dessa två grupper, sett till procent av de totala väljarna.

Samtidigt så finns det indikationer på att partier som C, MP och S har fått en hel del "klanröster", som det brukar kallas. Ordet i sig är förstås känsligt, som vanligt är, för man får inte, eller vill inte, törs inte, säga något negativt om invandrare i Sverige. Annat är det med skåningar och Sverigedemokrater, som kan påstås vara det största hotet sedan andra världskriget. Men islam är bara positivt, säger man från det politiskt korrekta hållet.

Problem med hedersvåld och -förtryck? Nejdå, för det är så svårt definiera vad "heder" betyder, och förtrycket skapas säkerligen av män så det är inget kulturellt problem. Så säger etablissemanget. Man hittar alltid något sätt att vifta bort problemen eller dölja dem i nya begrepp och omformuleringar.

Jag kan inte hjälpa att känna att det svenska etablissemanget bor i ett slott där de festar hela tiden, med kokain och alkohol nära till hands som håller dem drogade. Någon annan förklaring kan jag egentligen inte se.

Tänk om en kristen sekt hade börjat sprida sig, där man har en kvinnofientlig kristen tolkning, totalitära drag, och tar över områden där man  vill ha egen rättskipning. Detta hade givetvis omedelbart hamnat i media och man hade diskuterat hur man skulle förhindra att sekten spred sig.

Men när det är en islamsk sekt som gör detsamma så hummas det lite och sen så diskuterar man, hur man ska undvika att stigmatisera islam, eller att ställa olika grupper mot varandra.. Man ger glatt fundamentalisterna ekonomiskt stöd och  lokaler att vistas i, och när de klagar på diskriminering så anordnar man snart ett möte där man från politiskt håll intygar att man vi i Sverige inte alls tycker illa om islam.

Alltså: dubbla måttstockar.

Till detta kan läggas att vi inte ens vill utvisa dem som begår grova brott i landet.
Alla jag pratar med i andra länder ser det som en självklarhet att man utvisar invandrare som begår brott, men i Sverige har man snärjt in sig i snällhet och att tycka synd om förövare.

Det verkar vara omöjligt att inser vad det innebär när man har en stor invandring, försörjer och klumpar ihop så många invandrare att de dessutom aldrig behöver anstränga sig för att bli en del av det övriga samhället.. Jag har tyvärr ingen tro på att det kommer att förbättras.

Politikerna satsar en massa pengar på integrationsprojekt som aldrig leder till något, men det ger lite godhetspoäng. Man utgår från att "vi" måste hjälpa "dem". I länder som USA måste man klara sig själv från första stund, och om man inte kan förtjäna sitt uppehälle så blir man hemlös.

Jag väntar fortfarande på när vi kan diskutera huruvida de som kommer hit är flyktingar eller ekonomiska migranter. Återigen är det naiviteten och de dubbla måttstockarna som råder i Sverige, för vi "utgår" från att alla som kommer hit flyr från krig och förtryck, eftersom utlänningar tydligen inte kan ljuga. Även om vi själva anser att Sverige är ett av världens bästa länder, så vägrar man att inse att människor i t.ex. Afghanistan kanske flyttar hit för att få ett bättre liv.

Man kan t.o.m. i en och samma artikel läsa att en afghan å ena sidan "riskerar livet" om han skickas tillbaka, och å andra sidan "hade förhoppningar om att bli något i Sverige", och å tredje sidan att han "levde som andra klassens medborgare i Iran". Journalisterna verkar inte ens inse att dessa tre påståenden är motsägelsefulla.

Sådan är debatten: Helt baserad baserad på lögner och godhetsnaivitet. Nästan så att man undrar om journalisterna avsiktligt skriver så att läsarna ska kunna läsa mellan raderna. Men när jag pratar med vanligt folk om det så är det många som inte förstår det ändå.

Nej, det är nog inte så mycket att göra åt längre. Som det ser ut just nu så misstänker jag att våra politikers mål är att öka på folkutbytet och på alla sätt dölja de negativa effekterna, så att när svensken till slut inser vad som hänt är "hen" redan i minoritet. Kanske är det lika bra.

Svensk politiskt sammanbrott 2019-09-05

Min uppfattning har blivit att politiker oberoende av parti slutit leden och strävar efter att etablera sig som härskande klass. Det enda som håller dem tillbaka är de ganska sällan återkommande allmänna valen.

Riksdagsvalen indikerar ju att det just när det gäller möjligheten att rösta finns en viss demokrati och konkurrens mellan de olika partierna. Men då valet är klart och kohandlandet och kattrakandet efter egna fördelar för de inblandade, både politikerna personligen och partierna, påbörjas, då struntar man i väljarnas åsikter. Då går det bra att ”över partigränserna” hitta på olika piruetter som ofta går stick i stäv mot vad väljarnas trodde de röstat för.

Helt förödande blir det då detta kombineras med Sveriges valsystem, där politikerna själva bestämmer vilka personer folket kan rösta på I praktiken är det partiledningarna som utser sig själva och därefter sina efterträdare.

Vi som röstar har bara att bekräfta de val partiledningarna gjort, utan annan möjlighet än att föredra en nyans av politiker framför en annan, inte politiken som sådan, den ligger fast.

Man måste forma ett bättre alternativ för hur Sverige styrs.

Man måste finna vägar framåt, man behöver något positivt att kämpa för i stället för att förtvivlas inför nutid och framtid.

Man måste formulera en handlingsplan för folkets och kulturens framtid i Sverige under och efter det ekonomiska och politiska kaos man tycks vara på väg in i.

Goda men avskräckande exempel ändringen på detta kaos och politikernas bristande respekt för väljarna är t.ex. av grundlagen, Afghanamnestin och överenskommelsen i januari, de 63 punkterna, som skedde helt ovanför väljarnas huvuden.
De inblandade partierna betraktar nog detta som demokratiskt eftersom de genom val har fått makten på laglig väg och pratat sig samman utan att blanda in SD, eller att fråga sig vad väljarna egentligen ville.
Det tas beslut som väljarna aldrig fått ta ställning till.

Ett högaktuellt exempel är den diskussion angående gängbrottsligheten som nu skall påbörjas och där SD har uteslutits. Sjuklöverpartierna har nu slutit leden och formerat sig som en härskande klass. Dessutom har man sett till att ingen kan hållas ansvarig när inget händer, för "alla" har varit med och fått säga sitt.
De enda som tjänar på spektaklet är SD som kan påstå att vi har lösningen men den vill man inte veta av.

Men lyssna på Löfvens retorik när något går fel så är det ju allas ansvar. Om inte det beror det på att "vi" har varit naiva. Man kan fråga sig vilka vi han talar om för väljarna har aldrig getts någon möjlighet att påverka och kan därför heller inte ha något ansvar.
Denna delvis nya retorik är som klippt och skuren för svensk flockmentalitet och ängslighet.

Det känns som man försöker säga att det är inte vi, politikerna som fattat besluten som varit naiva, nej det är Sverige har varit naivt!

En medborgare, som går och röstar kan få för sig rent vidskepliga ting, som att politikernas naiva migrationspolitik, asylrättens haveri, oförmågan att utvisa de som uppehåller sig illegalt i landet, misslyckad integration inte kan finnas med som orsak till den ökande gängkriminaliteten.
Då blir det viktigt att den store ledaren att förklara för undersåten i det ”starka samhället”, att i det ”starka samhället” så håller alla ihop, alla tycker lika och bekänner sig till "de godas" värdegrund, det är direkt osolidariskt att rikta kritik mot ”de ansvariga”, för politikerna kan inte vara ansvariga i ”det starka samhället”., de har ju bara varit naiva. Nej, alla har ansvar för kriminaliteten och våldsdåden av gängkriminella.

När någonting går bra och enskilda svenskar eller kollektiv som det svenska damlandslaget lyckas då är det egentligen regeringen och socialdemokraternas förtjänst. När däremot utvecklingen går åt fel håll så är det allas och ingens ansvar.
All kritik kommer från utan tvekan från illojala medborgare som har en oanständig värdegrund och en sviktande Sverigebild.
Dessa rester från ett medborgarnas samhälle måste bort och folket måste inse att i ”det starka samhället” så är allla ansvariga för allt negativt.
Somliga däremot, utan att tveka, kan påstå sig ha byggt själva landet och ligga bakom allt välsingnelsebringande i den bästa av världar; ”det starka samhället”-. Ett samhälle där vi håller ihop.