Min uppfattning har blivit att politiker oberoende av parti slutit leden och strävar efter att etablera sig som härskande klass. Det enda som håller dem tillbaka är de ganska sällan återkommande allmänna valen.
Riksdagsvalen indikerar ju att det just när det gäller möjligheten att rösta finns en viss demokrati och konkurrens mellan de olika partierna. Men då valet är klart och kohandlandet och kattrakandet efter egna fördelar för de inblandade, både politikerna personligen och partierna, påbörjas, då struntar man i väljarnas åsikter. Då går det bra att ”över partigränserna” hitta på olika piruetter som ofta går stick i stäv mot vad väljarnas trodde de röstat för.
Helt förödande blir det då detta kombineras med Sveriges valsystem, där politikerna själva bestämmer vilka personer folket kan rösta på I praktiken är det partiledningarna som utser sig själva och därefter sina efterträdare.
Vi som röstar har bara att bekräfta de val partiledningarna gjort, utan annan möjlighet än att föredra en nyans av politiker framför en annan, inte politiken som sådan, den ligger fast.
Du dömer inte för hårt, vi behöver fler sanningssägare samt fora för information och debatt.
Man måste forma ett bättre alternativ för hur Sverige styrs.
Man måste finna vägar framåt, man behöver något positivt att kämpa för i stället för att förtvivlas inför nutid och framtid.
Man måste formulera en handlingsplan för folkets och kulturens framtid i Sverige under och efter det ekonomiska och politiska kaos man tycks vara på väg in i.
Goda men avskräckande exempel ändringen på detta kaos och politikernas bristande respekt för väljarna är t.ex. av grundlagen, Afghanamnestin och överenskommelsen i januari, de 63 punkterna, som skedde helt ovanför väljarnas huvuden.
De inblandade partierna betraktar nog detta som demokratiskt eftersom de genom val har fått makten på laglig väg och pratat sig samman utan att blanda in SD, eller att fråga sig vad väljarna egentligen ville.
Det tas beslut som väljarna aldrig fått ta ställning till.
Ett högaktuellt exempel är den diskussion angående gängbrottsligheten som nu skall påbörjas och där SD har uteslutits. Sjuklöverpartierna har nu slutit leden och formerat sig som en härskande klass. Dessutom har man sett till att ingen kan hållas ansvarig när inget händer, för "alla" har varit med och fått säga sitt.
De enda som tjänar på spektaklet är SD som kan påstå att vi har lösningen men den vill man inte veta av.
Men lyssna på Löfvens retorik när något går fel så är det ju allas ansvar. Om inte det beror det på att "vi" har varit naiva. Man kan fråga sig vilka vi han talar om för väljarna har aldrig getts någon möjlighet att påverka och kan därför heller inte ha något ansvar.
Denna delvis nya retorik är som klippt och skuren för svensk flockmentalitet och ängslighet.
Det känns som man försöker säga att det är inte vi, politikerna som fattat besluten som varit naiva, nej det är Sverige har varit naivt!
En medborgare, som går och röstar kan få för sig rent vidskepliga ting, som att politikernas naiva migrationspolitik, asylrättens haveri, oförmågan att utvisa de som uppehåller sig illegalt i landet, misslyckad integration inte kan finnas med som orsak till den ökande gängkriminaliteten.
Då blir det viktigt att den store ledaren att förklara för undersåten i det ”starka samhället”, att i det ”starka samhället” så håller alla ihop, alla tycker lika och bekänner sig till "de godas" värdegrund, det är direkt osolidariskt att rikta kritik mot ”de ansvariga”, för politikerna kan inte vara ansvariga i ”det starka samhället”., de har ju bara varit naiva. Nej, alla har ansvar för kriminaliteten och våldsdåden av gängkriminella.
När någonting går bra och enskilda svenskar eller kollektiv som det svenska damlandslaget lyckas då är det egentligen regeringen och socialdemokraternas förtjänst. När däremot utvecklingen går åt fel håll så är det allas och ingens ansvar.
All kritik kommer från utan tvekan från illojala medborgare som har en oanständig värdegrund och en sviktande Sverigebild.
Dessa rester från ett medborgarnas samhälle måste bort och folket måste inse att i ”det starka samhället” så är allla ansvariga för allt negativt.
Somliga däremot, utan att tveka, kan påstå sig ha byggt själva landet och ligga bakom allt välsingnelsebringande i den bästa av världar; ”det starka samhället”-. Ett samhälle där vi håller ihop.
