Jag har bott utanför Sverige i mer än 20 år. Jag har dessutom en fru som invandrat till Sverige och mitt perspektiv utifrån det. Precis som t.ex. de utlandsfödda moderaterna Hanif Bali och Benjamin Dousa anser jag att Sverige måste sluta vara så blåögt naiva och sluta sätta upp dubbla måttstockar.
Dousa anser att invandring kan vara fri men att man måste ta bort bidragen i så fall. Det är möjligt att Centerpartiet har samma åsikt, men Centern dras ner av en godhetsretorik som bland annat lett till att man ser genom fingrarna vad gäller bedrägeriet med "ensamkommande barn" och “bortappade” id-handlingar.
Många invandrare till Sverige är djupt förorättade över över den så kallade gymnasieamnestin, eftersom den sätter upp dessa dubbla måttstockar.
Det är att säga "när/om ni kallar er barn så får ni stanna, och vi ger er dessutom en massa pengar". Naiviteten visar sig i att media inte heller granskar bedrägeriet, utan hellre återkommer med snyftartiklar.
Centerns velighet och Miljöpartiets envisa vägran att se att det finns problem är nog rätt symptomatisk för den svenska naiviteten. Det förtjänar sägas att Centern är det parti med störst skillnad i stöd mellan inrikes och utrikes födda. Även SD har en mindre skillnad mellan dessa två grupper, sett till procent av de totala väljarna.
Samtidigt så finns det indikationer på att partier som C, MP och S har fått en hel del "klanröster", som det brukar kallas. Ordet i sig är förstås känsligt, som vanligt är, för man får inte, eller vill inte, törs inte, säga något negativt om invandrare i Sverige. Annat är det med skåningar och Sverigedemokrater, som kan påstås vara det största hotet sedan andra världskriget. Men islam är bara positivt, säger man från det politiskt korrekta hållet.
Problem med hedersvåld och -förtryck? Nejdå, för det är så svårt definiera vad "heder" betyder, och förtrycket skapas säkerligen av män så det är inget kulturellt problem. Så säger etablissemanget. Man hittar alltid något sätt att vifta bort problemen eller dölja dem i nya begrepp och omformuleringar.
Jag kan inte hjälpa att känna att det svenska etablissemanget bor i ett slott där de festar hela tiden, med kokain och alkohol nära till hands som håller dem drogade. Någon annan förklaring kan jag egentligen inte se.
Tänk om en kristen sekt hade börjat sprida sig, där man har en kvinnofientlig kristen tolkning, totalitära drag, och tar över områden där man vill ha egen rättskipning. Detta hade givetvis omedelbart hamnat i media och man hade diskuterat hur man skulle förhindra att sekten spred sig.
Men när det är en islamsk sekt som gör detsamma så hummas det lite och sen så diskuterar man, hur man ska undvika att stigmatisera islam, eller att ställa olika grupper mot varandra.. Man ger glatt fundamentalisterna ekonomiskt stöd och lokaler att vistas i, och när de klagar på diskriminering så anordnar man snart ett möte där man från politiskt håll intygar att man vi i Sverige inte alls tycker illa om islam.
Alltså: dubbla måttstockar.
Till detta kan läggas att vi inte ens vill utvisa dem som begår grova brott i landet.
Alla jag pratar med i andra länder ser det som en självklarhet att man utvisar invandrare som begår brott, men i Sverige har man snärjt in sig i snällhet och att tycka synd om förövare.
Det verkar vara omöjligt att inser vad det innebär när man har en stor invandring, försörjer och klumpar ihop så många invandrare att de dessutom aldrig behöver anstränga sig för att bli en del av det övriga samhället.. Jag har tyvärr ingen tro på att det kommer att förbättras.
Politikerna satsar en massa pengar på integrationsprojekt som aldrig leder till något, men det ger lite godhetspoäng. Man utgår från att "vi" måste hjälpa "dem". I länder som USA måste man klara sig själv från första stund, och om man inte kan förtjäna sitt uppehälle så blir man hemlös.
Jag väntar fortfarande på när vi kan diskutera huruvida de som kommer hit är flyktingar eller ekonomiska migranter. Återigen är det naiviteten och de dubbla måttstockarna som råder i Sverige, för vi "utgår" från att alla som kommer hit flyr från krig och förtryck, eftersom utlänningar tydligen inte kan ljuga. Även om vi själva anser att Sverige är ett av världens bästa länder, så vägrar man att inse att människor i t.ex. Afghanistan kanske flyttar hit för att få ett bättre liv.
Man kan t.o.m. i en och samma artikel läsa att en afghan å ena sidan "riskerar livet" om han skickas tillbaka, och å andra sidan "hade förhoppningar om att bli något i Sverige", och å tredje sidan att han "levde som andra klassens medborgare i Iran". Journalisterna verkar inte ens inse att dessa tre påståenden är motsägelsefulla.
Sådan är debatten: Helt baserad baserad på lögner och godhetsnaivitet. Nästan så att man undrar om journalisterna avsiktligt skriver så att läsarna ska kunna läsa mellan raderna. Men när jag pratar med vanligt folk om det så är det många som inte förstår det ändå.
Nej, det är nog inte så mycket att göra åt längre. Som det ser ut just nu så misstänker jag att våra politikers mål är att öka på folkutbytet och på alla sätt dölja de negativa effekterna, så att när svensken till slut inser vad som hänt är "hen" redan i minoritet. Kanske är det lika bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar