Tänk dig att svensk sjukvård skulle fungera enligt samma principer som asylsystemet. Då först kanske folk skulle fatta hur extremt ineffektivt och inhumant det är.
Låt mig ta några exempel. På en olycksplats skulle läkarna tvingas först tvingas beta av den kö som de vårdbehövande själva i bildat innan nästa patient kan tas om hand, för läkaren är underställd patienten.
Det skulle inte vara som idag när läkaren prioriterar vem som först behöver hjälp. Ambulanserna skulle gå i skytteltrafik till sjukhuset med lindrigt skadade, medan folk ligger och dör vid olycksplatsen.
De som dör är de som inte klarat av att begära hjälp, eller lyckats få plats i kön. För att jämförelsen med asylmottagningen ska bli rättvis skulle inga ambulanser finnas och all sjukvård skulle flyttas till Övre Norrland och enbart de som de som lyckats ta sig dit skulle få hjälp och vård.
De övriga får klara sig bäst de kan på egen hand. Prioriteringar där görs enbart baserat på den kö som patienternas själva skapat på vårdcentraler och akutmottagningar.
Om totala efterfrågan på vård, trots avståndet, ändå skulle bli besvärande stort så skulle man spränga alla broar över Dalälven, kanske även bygga ett stängsel och förbjuda förflyttning med flyg allt för att försöka lätta lite på trycket.
För att avgöra om patienterna ska sjukskrivas och därmed få en månatlig ersättning från staten så skulle det bli läkarens uppgift att visa på att patienten inte är sjuk.
Men vem kan bevisa att det ändå inte döljer sig något fel på den till synes friska personen?
Rättigheterna att överklaga icke beviljad sjukskrivning skulle vara i närmaste oändliga med obegränsad statlig finansiering av ivriga advokater för att driva rättsliga processer i frågan. Sjukpenning skulle betalas ut tills frågan slutligt avgjorts, kanske ett decennium senare, kanske aldrig.
Om det slutligen trots allt skulle fastställas att en person är frisk så skulle ändå undantag med bibehållen sjukskrivning göras för t.ex. barnfamiljer, precis som undantag görs för asylsökande barnfamiljer som ska mista sin rätt till boende och försörjning efter avslagen asylansökan.
På toppen av allt så skulle sjukskrivningen inte längre vara en individuell fråga. Den som lyckats passera Dalälven, tagit sig till sjukhuset, och där sjukförklarat sig själv skulle därför omtänksamt nog få hela sin familj hämtad och sjukskriven på samma villkor.
Ett sjukvårdssystem med princip och rättighetsfördelning enligt ovanstående skulle nog de allra flesta tycka vore inhumant, ja kanske rent av vansinnigt. Definitivt inte humanistiskt, och skulle förstå att följden kan inte bli annat än en total ekonomisk konkurs.
Men konstigt nog verkar många anse att samma synsätt tillämpat på asylfrågan representerar kärnan av samlad klokskap, är självklar och i linje med den svenska självbilden av landet som en humanistisk förebild och att självklart motiverar den gigantiska miljardrullningen inom det asylindustriella komplexet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar