Svensk demokratisk parodi.

Sveriges författning, regeringsformen säger att all makt utgår från folket.
Men så fungerar det inte. Det är istället en mycket liten grupp på kanske 20-25 personer som i verkligheten styr landet.
Den verkliga makten finns hos de personer som sedan tonåren träget arbetat sig upp i partihierarkin och sitter där skyddade av valberedningar och ett system där man sedan länge gjort sig oberoende av medlemmarna, med hjälp ett frikostigt skattefinansierat partistöd.

Den här gruppen politiker kan sedan göra uppgörelser med varandra, utan att behöva söka stöd hos folket.

Att makten har koncentrerats till en liten elit blev som allra tydligast när man gjorde den så kallade decemberöverenskommelsen ingicks och man med ett handslag eliminerade oppositionen.

Att sedan riksdagsledamöterna godkände detta påstått politiska genidrag visade de med smärtsam tydlighet att grundlagen inte fungerar och att Sverige i praktiken styrs som ett feodalt medeltida klansamhälle.

Vad decemberöverenskommelsen byggde på är tanken att när väljaren väl lagt sin röst kan politikerna besluta om vad som helst utan att väljarna överhuvudtaget behöver tillfrågas. Du kan inte påverka det för partierna styr och de partier som släppts in i den styrande gruppen har i princip avskaffat demokratin och inrättat en fåtalsstyrd diktatur.

Riksdagen har 349 ledamöter. Om det då är 20 personer som i verkligheten styr så vilka besätter då de övriga 329 stolarna? Det är av partierna utvalda personer som folket egentligen inte vill ha men partierna ändå tycker ska sitta där.
Man kan verkligen fråga sig hur många skulle bli omvalda om Sverige haft direkta personval i enmansvalkretsar på samma sätt som I Storbritannien.
75-80% kanske, men det skulle definitivt inte bli som nu när sparkade uppenbart odugliga ministrar kommer tillbaka som första namn på valsedeln.

Så varför finns då dessa 329 ledamöter där? Kan det vara ett sätt för den styrande gruppen att skydda sin makt och belöna dessa fogliga personer som aldrig kommer att skapa problem.
I ett personalvalssystem kunde personer med integritet och ett starkt stöd i hemtrakten inte tappa huvudet om väljarna skickade honom till Stockholm.
Men så fungerar nu inte det svenska politiska systemet.
Den svenska författningen ger företräde åt någon som väljarna får sig pådyvlad av partierna, personer vars enda funktion är att vara lojal mot partiledningen.
Är de det, väljs de om, val efter val, men hävdar de en egen åsikt försvinner de snabbt ut ur politiken.

Är det konstigt att många människor då känner sig maktlösa när de som väljs som deras representanter visar sig representera den styrande eliten, istället för sina väljare?
Är det konstigt att politikerföraktet växer och många inte har någon större tilltro till det politiska systemet?

1970-94 var mandatperioderna tre år, de fyraåriga valperioderna tillkom för att ge politikernas arbetsro. De skulle inte behöva fara runt för att förklara och redovisa vad de hållit på med.
Den reformen har fungerat enastående väl eftersom valet 2014 visade att väljarna varken har fått förklarat eller förstått vad politikerna håller på med.
Man kanske inte ens frågat sig, utan åtminstone de flesta tror blint på partiernas helt orimliga löften.
Och av alla tecken att döma kommer det inte bli annorlunda I årets val. Det troliga är att det kommer att bli mer uppgörelser utom synhåll för väljarna, mer maktspel och väljarförakt.

Skogsbränder.

Att inte svenska folket säger att nu får det  faktiskt vara nog.
Hycklerskan Annie Lööf uttalade sig om brister på helikoptrar och hjälp från militären, och försökte påstå att det var liksom Löfvéns fel.
Reportern ställde för ovanlighetens skull en motfråga: "Men det var under er tid vid makten som alla dessa nedskärningar ägde rum?" Då blev hon närmast svarslös och kunde bara komma med det sedvanliga pladdret hon repeterat in under kursen i medieträning.

Jag hoppas verkligen att man inser vilken patetisk figur hon är och att ingen kommer rösta på henne i valet.

När Sveriges statsminister, Stefan Löfven, får frågan om hur han ser på kritiken från oppositionen, svarar han: ”De får ägna sig åt vad de vill. Jag bryr mig faktiskt inte.”
Statsministern bemöter alltså den högst berättigade kritiken med detta uttalande.

När reportern sedan frågar: “Har du någon vision om Sveriges framtida krisberedskap” svarar  Stefan Löfven: ”Jag kan inte föregripa en utredning som nu pågår!” Det är en osannolik arrogans, från en regeringschef.

Ännu värre blir det när man vet att det enda som hände efter den stora skogsbranden 2014  var att man tillsatte en utredning som Löfvén förpassade till runda arkivet under skrivbordet utan åtgärd 2015.

Man kan ifrågasätta många saker när det gäller svensk  krishantering, men när regeringens enda åtgärd 2014 var att tillsätta en utredning som ignorerades och att man nu som enda åtgärd tillsätter en ny utredning.
Förtjänar verkligen någon av dessa självgoda politiker nytt förtroende?

Vad fan får jag?

Sveriges pensionärer är nu fattigast i hela Norden. 40 000 inom äldrevården lider av näringsbrist och 100 000 därtill ligger i riskzonen. En 90-åring begick självmord efter han nekades välfärd av kommunen, smärtorna blev till slut för mycket att hantera. En annan pensionär nekades ambulans när han drabbades av stroke.
Samtidigt läser jag att staten ska spendera 548 miljoner på genusforskning fram tills 2020.
Ibn Rushd med kopplingar till Muslimska Brödraskapet fick 48 miljoner i skattebidrag 2016.
Staten spenderade 6-7 miljoner på ett ”levande konstverk” som i princip går ut på att betala en person för att göra ingenting. Göteborgs stad betalade 100’000 kronor till ett konstprojekt där en kvinna tar på sig en burka i Frankrike – eftersom det är olagligt i Frankrike.
Detta är såklart långt ifrån enda flummet som finansieras via dina skattepengar. Uppskattningar visar att 2016 spenderades 168 miljoner kronor på diverse konstprojekt.
Samtidigt läser jag att traumavård för våldtäktsoffer läggs ner, för politikerna vill fokusera på nyanlända istället. Men ifall politikerna skulle sluta höja sina löner varje år som går kanske vi hade haft råd med båda?
Sedan 1994 har politikerna höjt sina löner med 141 procent, samtidigt som de agerat för att göra Sverige sämre. Samma människor som predikar om ”allas lika värde” tillhör en yrkesgrupp vars löner ökar snabbare än alla andras. Det är poliser och lärare som behöver lönehöjningar, inte folkförrädarna som satt oss i denna situation.10 000 livsviktiga operationer ställdes in på sjukhusen i Stockholms län och 7 av 10 läkare skickar hem patienter för tidigt. Så illa är det att döende patienter tvingas flytta sina sista timmar i livet, på grund av platsbrist.
Detta medan politiker som missköter sitt jobb får 2,5 miljoner i avgångsvederlag. En summa motsvarandes 96 månadslöner för en undersköterska.
Vi tvingas betala presstöd, som gick på 538 miljoner 2017 och ändå ska höjas med 20 procent nästkommande åren. Förstår du hur absurt detta är?
Om din journalistik är så dålig att ingen vill läsa den förtjänar du att gå under som företag. Varför ska staten rycka in för att rädda tidningar folket inte vill ha?
Men vet du vad som är värst av allt?
Svenskarna vet inte ens hur mycket de betalar i skatt. Det finns heller ingen klar översikt av hur pengarna spenderas. Vad jag nämnt här i artikeln är alltså toppen på ett isberg. Officiellt sägs det att vår skatt ligger på 31 procent men då räknar man inte med alla dolda avgifter som finns. Vissa uppskattningar hävdar att skatten egentligen ligger på 75 procent.
Så frågan vi alla bör ställa oss är: Vad fan får jag?Jag lever i ett land där jag är rädd för att bli allvarligt sjuk, för jag kan inte förlita mig på att samhället tar hand om mig.
Åtta av tio med vårdbehov nekas assistansersättning av Försäkringskassan. Sjuka människor berättar hur de måste sälja både bil och hund för att överleva, då Försäkringskassan numera nekar sjukpenning även för de som har doktorsintyg.
Cancerpatienter i Sverige dör enbart för att vårdköerna är för långa, vilket gör att cancern hunnit sprida sig för långt i kroppen innan det blir dags för operation. Så illa är det att läkare själva slår larm för andra gången medan politikerna struntar i katastrofen.
Politikerna struntar i oss.
Samtidigt som ni kallar oss rasister och predikar om allas lika värde, ställer ni invandrare mot svenskar och politiker mot folket. Uppenbarligen är inte alla lika värda i Sverige.
Det finns heller ingen koppling mellan höga skatter och högre välfärd. Snarare tvärtom. Lafferkurvan visar att nyttan med skatt skärs av efter en viss procent, och Sverige ligger över den procenten. Höga skatter gör även politikerna bortskämda. De börjar känna att de kan göra lite vad som helst, eftersom så mycket pengar kommer in ändå – och när det inte är din egen plånbok blir korruptionspotentialen för hög.
Tydligt exempel på detta är Socialdemokraterna. De spenderade åtta miljoner på att få fler i utanförskapsområden att rösta, samtidigt som utanförskapsområden är sossarnas starkaste valfästen. Ska mina skattepengar verkligen gå till att garantera goda valresultat åt ett parti jag ogillar?
Aftonbladet visade att offentliga Sverige lägger cirka 5 700 miljoner på ”representation” varje år. Med andra ord, kommunfester och lyxresor där man lever livet och sätter notan på skattebetalarna. Behöver en kommun verkligen spendera 4,2 miljoner på personalfest?
Det är så konstigt för mig, som traditionellt charmats av vänstervärderingar, att plötsligt stå längre till höger än Moderaterna. Jag är vänster i hjärtat men höger i metoderna. Jag tror följande är viktigt för att rädda välfärden.

Att missköta skattepengar borde vara olagligt med fängelsetid som straff. Inte mesig böter. Vi måste kräva ansvar och konsekvenser av de som uppoffrar välfärd för personlig lyx.

Sänk skatterna. Påbörja utredning för att ta bort alla bidrag som inte går till grundläggande infrastruktur. Till exempel saker som religiösa samfund, flummkonst, pseudovetenskap och media. Underhållning av kyrkor och museum kan bli undantag då det berör vårt kulturarv, men generellt behövs en mer sparsam attityd i maktens korridorer.
Det enda politiska parti jag känner till som vill väcka frågan om skatteslöseri på allvar är Medborgerlig Samling. De föreslog nyligen att flera myndigheter borde läggas ned, vilket är en bra början.
MED skiljer sig från andra partier i det att de vill motverka karriärpolitiker. De saknar även den problematiska historian som både Socialdemokraterna och Alliansen delar. Det är viktigt att påpeka att både högern och vänstern har misskött sitt uppdrag med folkets intäkter.
Det sjukaste av allt är att jag vill betala skatt.
Jag vill att mina pengar ska gå till polisen som befinner sig i kris, sjukhusen som inte klarar av att behandla patienter i tid, och socialbidrag till de som kämpar med att hitta jobb eller lider av ohälsa. Militär som kan försvara vårt demokratiska system och bra skolor för nästkommande generationer.
Jag vill att pengarna ska gå till grundläggande infrastruktur såsom som järnvägar, elektricitet, vatten, vägar och avlopp. Just nu har inte ens trafikverketkoll på läget och det är en tidsfråga innan vi får en tågolycka som kräver liv.
Jag vill att mina pengar ska gå till att garantera god levnadsstandard för alla medborgare i Sverige, fattiga såväl som rika, sjuka såväl som friska.
Jag vill detta, för att det inte är verkligheten just nu.
Så bespara mig ytliga klyschor om högerpopulism, allas lika värde och solidaritet. Det handlar om vanliga människors rätt till trygghet och transparens.
Alla vi har goda skäl att förargas och ställa oss frågan: Vad fan får jag?

Islam och kvinnosyn.

Om nu muslimska kvinnor måste klä sig på ett visst sätt för att muslimska män är så taskigt uppfostrade att de inte kan hantera att se lite av en kvinnas hår eller hud utan att få kåtslag, då är det väl för hundra gubbar männen som ska uppfostras inte kvinnorna.

Ska det vara så svårt att begripa? men svenskarna verkar vara helt hopplösa när det gäller att säga ifrån. 
Man tassar som katten runt het gröt.

Varför demonstrerar inte alla dessa goda svenska feminister som ylar som stuckna grisar om allas lika värde varje dag mot muslimernas uppfattning att kvinnan är bara värd hälften mot en man eller anser man verkligen att det är kvinnorna som ska anpassa sig? Det övergår tammef-n mitt förstånd.

Lika märkligt är att, det säkerligen är kvinnorna som uppfostrar sina söner, men de stackars mödrarna är väl kuvade redan från vaggan.
Och det här finns det svenskar som försvarar. Man tar sig för pannan.
Man jamsar runt för den stenåldersuppfattning man har vad gäller kvinnor inom islam och blir så förbannad att man kan få hjärtinfarkt av mindre.
Man kan inte kan säga rakt ut att nu får ni för f-n lägga av. Det här kom vi bort ifrån för hundratals år sedan.
Istället jamsar man på som om det viktigaste av allt är att inte stöta sig med muslimerna.
Ynkedom är vad det är, inget annat är ren ynkedom.

Så delar den feministiska regeringen ut hundratals miljoner till organisationer som kämpar med näbbar och klor för att behålla stenåldersåsikterna istället för att säga som riktiga feminister borde göra "så länge ni inte kraftfullt motarbetar den här unkna kvinnosynen på ett märkbart sätt, får ni inte ett enda öre i bidrag" punkt slut.
Eller vill man kanske att tiotusentals kvinnor i Sverige ska leva med ett halvt människovärde. Ni och ert allas lika värde.

Till råga på allt elände är det en kvinnlig minister som godkänner att bidragen betalas ut. Man bbaa döööör!

Svenskt feministiskt systerskap Ja jäklar!

Sagan om det lilla, lilla landet med den stora, fina värdegrunden.

Det var en gång ett land som hette Sverige. Det var ett land där det var gott att leva.
Där rådde fred, demokrati och jämlikhet. I det landet fanns ingen rasism, nazism eller fascism.
Begrepp som "islamofobi", "xenofobi" eller "homofobi" etc. var inget som någon ens hade hört talas om.

Man kunde titta på Tv och se Hylands hörna, Nygammalt, Drutten och Gena, Dallas, Rötter eller Jakobs stege utan att fundera på könsmaktsordningen, eller intersektionell postkolonial analys av vitheten som norm ur ett binärt transgenderperspektiv. Man kunde till och med äta små goda bakverk rullade i antingen pärlsocker, eller kokosflingor, utan att fundera på om deras namn var kränkande mot någon folkgrupp eller inte.

I det landet lekte barn tillsammans, både pojkar och flickor.
De lekte dunken, kurragömma, hoppade hopprep eller lekte cowboy och indian i skogen.
På sommaren gick de i simskola i någon sjö dit taxin skjutsade dem och där kunde de lära sig simma och ta baddaren, grodan, fisken och magistern i både järn, brons, silver och guld.
På vintern åkte de pulka, snowracer, skidor och skridskor.
Annars lekte de ryska posten, frågade chans, gick på skoldans eller spelade kort, yatzy eller monopol.

I det landet arbetade mammorna och papporna.
Vissa mammor jobbade mer och andra mindre. Vissa hade lön och andra inte, eller bara delvis.
Några valde att vara hemma med sina barn när de var små och andra hade inte samma möjlighet.
Många valde att arbeta av fri vilja, vissa med lön och andra med annan belöning än pengar.

I det landet arbetade människor tillsammans och stretade mot ett gemensamt mål. Ärlighet och hederlighet premierades.
Män var män och kvinnor var kvinnor. Flickor var flickor och pojkar var pojkar.
Djur var djur och människor var människor.
Sjuka och handikappade hjälptes man åt att ta hand om.

I det landet var några rika och andra lite mindre rika.
Några var arbetare och andra var direktörer. Sedan fanns det bönder som kunde vara både det ena och det andra. Man tyckte inte alltid lika, men man kunde sätta sig ned och prata och så småningom komma överens.

Ibland var man överens om att man inte tyckte lika.
Till skolan kunde barn och ungdomar gå och få en chans att visa vad de gick för och mötas på lika villkor och sedan bli bedömda efter prestation och inte för vem de var, eller vilken bakgrund de hade.

Eftersom landet Sverige var gott att leva i kom en dag landets politiker på den geniala iden att Sverige borde bli en humanitär stormakt.
En feministisk sådan till och med.
För att man ville stå upp för alla människors lika värde och kvinnors rättigheter i synnerhet.

Dessförinnan hade en politiker sagt att nu var det dags för invånarna i Sverige att öppna sina hjärtan.
Det fanns ju hur mycket plats som helst i landet. Det hade han sett när han åkte flygplan över Norrlands skogar.

I det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden innebar uttrycket "Öppna sina hjärtan" och principen om "allas lika värde" att alla som ville, kände sig nödställda eller ville försöka få ett bättre liv kunde komma till Sverige.
Sverige var ju ett så rikt land och man ville gärna dela med sig av sitt överflöd, till andra, som inte var lika lyckligt lottade.

Här kunde alla få ta med sig sin kultur och sina normer och värderingar och leva med dem fullt ut.
Någon inhemsk svensk kultur fanns ju ändå inte. Här gällde allt åt alla och i Sverige byggs inga murar.
Gränser dödar och vi klarar det tillsammans.
I Sverige hade vi ju sin fina värdegrund och principen om "allas lika värde".

Eftersom alla var lika mycket värda så slöt man en tyst överenskommelse om att om Benny slog Mohammed så var det ett hatbrott, men om Mohammed slog Benny så skulle man absolut inte berätta att det var Mohammed som hade gjort det.
Det kunde nämligen vara både islamofobi, hat och rasism, att säga så.
Om man ville skriva om det i dagspressen så skulle naturligtvis Muhammeds bild vara suddig så han inte kunde kännas igen. och hans namn döljas.
Benny kunde man däremot publicera både en bild på, skriva ut hans fullständiga namn och gärna bostadsort och om han sympatiserade med något parti, som man ansåg inte hade den rätta värdegrunden, eller stod upp för principen om alla människors lika värde.

På det sättet visade tidningen minsann för alla att man var god, hade rätt värdegrund och stod upp för alla människors lika värde.

I det lilla landet Sverige som bestämt sig för att vara en feministisk humanitär stormakt ville man naturligtvis värna om kvinnors rättigheter.
Därför tyckte man att det var en ypperlig idé att ta in väldigt många unga män i landet som kom från länder med patriarkala strukturer där kvinnan var värd hälften av vad en man var värd.

Dessa placerade man på särskilda hem som kallades HVB hem (Hem för Vård eller Boende) med kvinnlig personal och försåg dem med fickpengar, busskort och gymkort.
De kvinnor som kom från andra länder såg man naturligtvis till att de fick behålla sin rätt att vara hemmafruar, föda många barn samt inte minst, de fick inte klä sig som de ville eller gå ut ensamma..

Om de giftes bort som minderåriga eller fick delar av sitt underliv bortskurna var det helt I sin ordning, för det var mycket viktigt att inte peka ut människor som grupper, eller antyda att det kunde hänga ihop med en viss religion.

Nu hände det sig så att det fanns några i det lilla, lilla landet som inte var helt nöjda med utvecklingen.
De gillade inte bilbränder, att det kastades handgranater, eller att folk mördade varandra med automatgevär.

De gillade heller inte att det talades om allt fler våldtäkter, men där de varje gång fick de höra att överfallsvåldtäkter i grupp var något som minsann Kalle, Johan och Pelle alltid sysslat med sedan urminnes tider och att det var så de vita männen betett sig I alla tider och inget annat.
Andra gillade helt enkelt inte utvecklingen med ökade klyftor och segregerade parallellsamhällen.

Men i det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden fick då alla som protesterade, eller opponerade sig, höra att de inte stod upp för principen om alla människors lika värde. Och något fulare brott fanns inte i den feministiska humanitära stormakten Sverige.

Det betydde att man inte bekände sig till den heliga statsfeministiska läran och principen om alla människors lika värde, fast ingen egentligen kunde berätta i vilken valuta människors liv skulle värderas i.

Och straffet var naturligtvis att dessa personer skulle mobbas ut, uteslutas från olika sociala sammanhang och att deras inflytande skulle begränsas på alla plan.
Självklart skulle alla människor uppmanas att ta avstånd från dem, eftersom de motsatte sig principen om alla människors lika värde, något av de mest hemska brotten man kunde göra sig skyldig till. Nästan allvarligare än att smita från skatten.

I det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden började till slut allt fler undra om det där med att vara en feministisk humanitär stormakt verkligen var en så bra idé.
Men då fick de höra att de förmodligen var både rasister, nazister och fascister.

Så i det underbara, vackra och trygga landet Sverige har den feministiska humanitära stormakten numera sett till så att det vimlar av rasister, nazister och fascister.
Om man är rädd för alternativa fakta kan man alltid läsa Expressen., DN eller Aftonbladet. De redovisar precis som SVT objektiv, konsekvensneutral fakta i alla lägen.

Snipp, snapp, snut så var sagan slut!
Poff och där gick luften ut!"

Herrefolket

03 March 2018 13:49

Sverige är åtminstone enligt svenskar bosatta i landet det bästa landet i världen att bo i.

Det har redovisats i ett antal intervjuundersökningar att uppemot 97% av de tillfrågade anser just Sverige är bäst. Trots att väldigt få av de tillfrågade bott i något annat land och bland de som gjort det är det försvinnande del som bott i fler än ett annat land.
Det kan vara onödigt  onödigt, för det vet ju alla att Sverige är förträffligt. Det Sverige där man tror sig vara så otroligt duktiga och vet hur alla ska sköta sig för att uppnå ordning och perfektion i det perfekta samhället, det är då man undrar varför är då  inte Sverige paradiset på jorden?
Det är bara att ta en titt på landet så vet man att Sverige borde hålla käft och göra sin egen hemläxa. Men svenskar vet ju bäst och har ingenting att lära av andra, därför måste man om och om igen försöka uppfinna hjulet. Trots att det för det mesta misslyckas. Det blir ju ändå aldrig runt. vilket lett till att det knappast finns något annat land som raserar sin välfärd i samma takt.

Den svenska förträffligheten kan få en vuxen människa att gråta. Och våra grannländer att storskratta.

Men vad kan den här märkliga oförmågan att se sina egna brister bero på?

Det påstås från visst håll att Sverige är ett av världens minst rasistiska länder, Men den motsatta tanken slår mig. Kan det istället vara så att Sverige är ett av de mest rasistiska länderna.

Ett land där den nazistiska tron på herrefolket överlevt?

Ett land bestående av människor överlägsna alla andra? Eller sagt på ett annat sätt befolkat av en överlägsen ras. Undantaget skulle möjligen kunna vara de som inte röstade på Trump I USA…

De politiskt korrekta står för den tydligaste rasismen då de tydliggör gränserna hela tiden med hänvisning på något oklart definierat som man kallar en humanistisk värdegrund. Man gör dessutom vad man kan för att tysta de med en annan uppfattning.

Visst, de har säkert en god intention. Men ibland slår det totalt fel och de goda avsikterna river ner mer än de bygger upp.

I Sverige är det många som blir kränkta å andras vägnar, men är inte det egentligen en idiotförklaring av de som inte har vett nog att känna sig kränkta.

Den strukturella rasismen i alla led visar sig på många olika sätt, och det paradoxala är att de politiskt korrektas godhet I förlängningen blir rasism. Motsatt rasism blir också rasism.

Men tillbaka till svenskarnas herrefolksmentalitet

Den kravlöshet som så många goda ser som humanism, blir inget annat än rå rasism och nedsättande för den som blir utsatt för den. Herrefolket ser det som godhet, när man behandlar invandrare som hjälplösa mindre vetande, som måste tas om hand och daltas med för de begriper inte bättre. En tanke som är lika bakvänd som när man skämmer bort barn på alla sätt, så att de aldrig ska behöva uppleva och hantera den minsta motgång.

Herrefolkstanken har gjort att när det gäller migranter har man förlorat förmågan att se dem som vuxna människor och betraktar dem istället som okunniga försvarslösa barn istället för att behandla dom precis som man behandlar alla andra vuxna.

Den undermedvetna tanken verkar vara att man kan inte kräva något av invandrarna. De begriper inte det lika bra som vi svenskar gör, ide är ju inte indoktrinerade I den svenska modellens värdegrund.

Vi måste vara snälla och låta dom hållas för de förstår ju inte bättre. .

Man agar inte barn som inget begriper. Det är precis den här svenska herrefolksmentaliteten som gör Sverige till det ett av de mest fördomsfulla och rasistiska länderna.