Jag hoppas att jag snart ska få se inlägg från de som varit så ivriga att jämföra SD med den utveckling som ledde till nazisternas maktövertagande i Tyskland på trettiotalet med den utveckling som skett i Sverige det senaste halvåret.
Sverige har fått en statligt finansierad instution som i mångt och mycket beter sig som nazitysklands Ministerium för folkupplysning och propaganda. Visserligen benämnt Public service, men känt barn har många namn.
Under cirkusen kring regeringsbildningen har man skapat en konstellation som kan jämföras med DDRs Socialistiska Enhetsparti. Man har inte kommit ända fram till nazisternas enpartistat, ännu men man verkar vara på god väg.
Man har lyckats blockera två partier V och SD från inflytande och därigenom kommit runt problemen med att det sprids oönskade åsikter som stör. Det har dessutom under förra året kommit förslag från regeringen på grundlagsändringar för att avskaffa offentlighetsprincipen.
Nazisterna gick rakt på sak, och förbjöd vissa partier. Att man inte gjort det i Sverige beror kanske på att man känner sig inte helt säker i sadeln metoderna är olika men inriktning och mål är detsamma, att motverka att fel åsikter får möjlighet att påverka samhällsdebatten.
Till sist har man lyckats reducera riksdagens roll till något som liknar folkkongresserna i kommuniststyrda stater, Besluten fattas av enhetspartiets ledning I hemliga möten och läggs fram för att vidimeras av folkkongressen. I Sverige sker det med decemberöverenskommelser och januariöverenskommelser. Även här är man inte riktigt framme men inriktningen är tydlig.
Nazisterna i Tyskland var mer rakt på sak och upplöste riksdagen, så även här är man inte riktigt framme men inriktningen är tydlig.
Det är helt tydligt vart sverige är på väg men trots de uppenbara likheterna är det Svenska folket helt förblindade i av den djupa indoktrineringen.
Nazisterna ville ha snabba förändringar men Sveriges politiker har insett att det är de små små stegen som ger bestående resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar