Sverige idag.

Personer som gillade Sverige som det var förut, som uppskattade det som fanns här då och inte vill ha till exempel böneutrop där de bor, oavsett vad anledningen till det må vara, utmålas som inskränkta, egoister, främlingsfientliga eller rasister.

Det här  resultatet är följden av naiva, dåligt informerade politiker, som inte såg några som helst negativa konsekvenser med en stor invandring, snarare tvärt om.

Som invånare går det inte längre att värja sig emot det som sker och rygga för de svåra frågorna, även om man vill.

Sverige har förändrats på djupet och frågan nu är snarare hur förändrat det kommer att bli och hur fort det kommer att gå. Många drar sig för att ta de personliga och känslomässiga konsekvenserna av att man ger sig in i detta getingbo av värderingar, religion och kultur. Något som utnyttjas av en aktivistisk minoritet Befolkningen har helt enkelt hamnat i en rävsax.

Men invandringen blev inte så som politikerna lät påskina.
Det är ett gemensamt trauma som Sverige bär på.

I det här läget hade vi verkligen behövt eftertänksamma ödmjuka politiker med insikt om vad befolkningen varit med om och upplever av den stora förändring som pågår.

Istället fick man en rödgrön regering med stöd av C och L som tillsammans utgör de partier som visat minst förståelse för ovanstående utveckling.

Snarare har dessa partier gjort extremt tydliga markeringar mot de partier och personer som vill och försöker lyfta även svårare och kulturellt relaterad problematik.  Frågor, som även om man inte vill, förr eller senare måste man ta tag i Samhällsproblemen i all ära, men vad kommer hända i Sverige med den stora och ökande skillnaden mellan befolkningens upplevelse och politikernas drömbild av verkligheten