Sverige blir allt mer dysfunktionellt. Det senaste: En miljard kronor i bostads- och barnbidrag och andra bidrag, förskingrades till människor utomlands bara förra året. Somliga är säkert svenskar, många är det förmodligen inte. Som exempelvis Iraks tidigare försvarsminister, som håvade in svenska bidragspengar samtidigt som han stakade ut Iraks försvarspolitik mot full lön i hemlandet.
Afghanska terrorister i Tyskland har nu avslöjats med att planera ett terrordåd mot Sveriges riksdag, av samma typ som massakern i Bataclan-teatern i Paris 2015.
Hur kunde Sverige, ett av världens mest välfungerande länder, hamna här?
Det finns två svar.
Det första, massinvandringen. Vi tog hit Mellanöstern och det blev som Mellanöstern.
Det andra. Media som valde att under årtionden att tysta ner problemen som följde i massinvandringens spår. Istället valde man att prata om kompetensregn och att invandring var en investering för framtiden.
Problem som hade kunnat förhindras om det inte vore för den uppblåsta bilden om Sverige som den humanitära stormakten och förebild för resten av världen.
Jag har svårt att se att särskilt många svenskar 1990 önskade att Rinkeby eller Rosengård skulle bli utländska ghetton.
Ändå blev det så eftersom de rapporter som kritiskt beskrev utvecklingen aldrig redovisades i media och den del av allmänheten som faktiskt sade nej, blev snabbt stämplade som rasister, nazister och islamofober. Ja, till och med bruna råttor som borde gasas.
Forskare och skribenter som försökte uppmärksamma problemen brunsmetades på ledarsidor och stämplades som främlingsfientliga fascister. De blev utfrysta och flera blev dessutom arbetslösa. Locket lades på och utvecklingen fortsatte.
Medietystnaden skapade en destruktiv cykel: Når sedan politikerna som för länge sedan tappat kontakten med både väljare och verklighet inte fick information via medierna opinionen om utvecklingen och behövde därför inte befatta sig med problemen utan kunde avförda kritiken som högerextremism.
Allmänheten i sin tur var uppväxta i det Sverige där på heder och samvete verkligen betydde något. Som att andra människor gick att lita på och att politiker och myndigheter styr upp Sverige i deras ställe så att de kan leva sina vardagsliv i lugn och ro. Man litade på politikerna, på media och på myndigheterna. Så utvecklingen rullade på helt ostört och så bara fortsatte det.
Men nu har allt gått så långt att majoriteten inte längre kan undgå att se problemen. Men visst är det fortfarande bara ett fåtal svenskar som rånas av utländska gäng, våldtas, mördas eller får sina bostäder bombade. Men den ökade otryggheten den sprider sig och välfärdens försämring märks nu för de flesta.
Svenskar kommer att tvingas arbeta betydligt längre än till 65 för en rimlig pension. En utvecklig till en stor del beroende på Sverige har importerat en utländsk befolkning som ska försörjas genom skattepengar, skatter som går till ett system som bygger på att ett folk tar hand om sina egna generationer – inte hela världens.
Lägg sedan att en stor del av den utifrån kommande utländsk befolkning inte ser sig som svenskar och som inte alls är lojala mot Sverige, och därför inte anpassar sig och följer det svenska frihetliga tillitssystemet.
De har kommit hit för att få förmåner och för att få en lugn tillvaro. Inte för att arbeta för Sveriges bästa. Som Iraks före detta försvarsminister och dennes gelikar.
Alla svenskar, utom kanske den rikaste procenten som inte behöver skattepengar för att leva gott på ålderdomen, kommer att påverkas av denna utveckling.
Att vara för massinvandring, och att blunda för problemen, gick så länge det inte kostade mig själv är vad som nu ska betalas.
Då gick det att godhetsmarkera genom utspel om kärlek till hela världen. Men så är inte längre fallet.
Folket har faktiskt börjat inse verkligheten och att de blivit förda bakom ljuset av media och de så kallade empatiska humanisterna..Det här kommer att få stor påverkan på landet, politiken och medierna. Men ändå är det här bara början.
Frågan man kan ställa sig är: Kommer man att lyckat komma tillbaka till samhället som fungerade baserat på tillit och ärlighet eller är det redan för sent.
Jag vill gärna tro på det förra men pessimisten i mig tror på det motsatta.,
Allt har nämligen gått så långt att inget tyder på att insikten, när den väl accepterats kommer att leda till något annat än ytterligare problem. Grupper kommer att ställas mot grupper.
Det är bara att hoppas att det inte kommer att medföra upplopp och kravaller.
Hårda lösningar hade kunnat förhindras om media redan från början hade varit ärliga och öppet berättat om problemen med massinvandringen. Men med undantag för somliga modiga alternativmediakanaler och oberoende journalister, så svek journalistskrået.
Priset får vi alla nu betala.
Det media måste göra nu för att inte ställa sig i vägen för de förändringar som krävs till är att från och med nu börja beskriva helheten, sammanhangen och koppla samman trådarna. Göra det som bara alternativmedia hittills har gjort. Den bild som då kommer att framträda är att massinvandringen måste stoppoas, för Sveriges och för svenska folkets bästa.
Denna väg är medias enda sätt att göra bot och återvinna lite av det förtroende som de mycket snabbt har raserat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar