Den följande texten är kopierad från bulletin och bara det gör väl att et är få som kommer att läsa den. Att det sedan är en läng text gör det inte lättare.
Men skam den som ger upp.
Sveriges största nyhetsprogram heter Rapport. Den dagliga huvudsändningen klockan 19.30 når emellanåt en miljon tittare eller fler. Därmed är det sannolikt det svenska nyhetsprogram som har störst genomslag. Det är ett skäl att titta närmare på hur programmet skildrar konflikten i Mellanöstern.
Enligt SVT är Rapport avsett att vara “en rak dagskrönika där vi presenterar det viktigaste som hänt i Sverige och världen. Tittaren ska få överblick och förståelse för nyheterna under dagen i en noga utvald och väl berättad ordning.”
Men den som bara får sin information om kriget i Gaza från Rapport lär inte förstå särskilt mycket av vad som händer där och varför. Och det just på grund av Rapports noggranna urval av nyheter och den berättelse som därmed formas.
Under fem veckor, 35 kvällar från den 8 januari till den 11 februari, förekom 25 inslag som på olika sätt berörde kriget i Gaza i sändningen 19.30. Den övergripande bild som tonar fram under dessa veckor och alla dessa inslag är att detta inte är ett krig mellan Israel och terrorgruppen Hamas – det är ett angrepp av Israel mot en försvarslös civilbefolkning i Gaza, mot kvinnor och barn. Vilket för övrigt också råkar vara den bild Hamas vill ge.
I den mån Hamas alls är närvarande i Rapports berättelse är det huvudsakligen som kuliss, som skuggor i bakgrunden. Vad Hamas ägnar sig åt medan Israel bombar, utöver att via sin hälsomyndighet samla in uppgifter om antalet dödade, måste för den som tittar på Rapport framstå som något av en gåta. Vad Hamas har som mål, vad deras ledare säger, hur deras styrkor opererar, är helt klart inget som Rapportredaktionen tycker har intresse för tittarna. Det är i alla fall inget som föranleder några inslag.
Israeliska förluster nämns inte. Ingen enda gång under dessa fem veckor, inte i något av de 25 inslagen, talas det om hur många israeliska soldater som dödats under striderna i Gaza, vilket förstärker bilden av att detta inte är ett krig, utan ett hämningslöst angrepp mot en försvarslös motpart. Ingen enda gång nämns hur många raketer Hamas eller någon av de andra palestinska terrorgrupperna i Gaza avfyrat mot Israel, även om raketbeskjutning pågick också under de här veckorna. Inte en enda gång sägs något om de hundratusentals israeler som evakuerats, tvingats lämna sina hem, på grund av kriget och raketbeskjutningen från Gaza men också från Libanon.
Hamas ledare har inte tigit sig igenom detta snart halvårslånga krig. Tvärtom har de vid flera tillfällen i ordalag som inte gärna kan missförstås förklarat att deras avsikt är att upprepa terrordådet den 7 oktober, igen och igen och igen, tills staten Israel inte längre existerar. Inte heller detta är något Rapport bedömer att publiken behöver veta för att “få överblick och förståelse”.
Läs även: Skogkär: Gasljusjournalistik i statstelevisionen
Till skillnad från rapporteringen om kriget i Ukraina får inga militära experter komma till tals för att förklara militära strategier, hur styrkeförhållandena ser ut, hur slagfältet ser ut, beskriva svårigheterna med strid i tät bebyggelse med försåtsmineringar överallt, mot en fiende som strider i civila kläder, från civila hem, moskéer, skolor och sjukhus. Inget sägs om hur Hamas systematiskt gömmer sig bland och bakom civilbefolkningen, hur det leder till civila förluster och att det är ett krigsbrott att använda mänskliga sköldar. Under dessa fem veckor är sådana perspektiv helt frånvarande i Rapport.
Att Hamas ägnat flera år och miljarder dollar åt att bygga ett över tio mil långt nätverk av betongförstärkta tunnlar under stora delar av Gaza, där de själva gömmer sig, men inte satsat en dollar på skyddsrum åt befolkningen, är inget som förtjänar att lyftas fram enligt Rapportredaktionen.
I flera sändningar nämns Hamas israeliska gisslan. Men det är när inslagen handlar om förhandlingar om vapenvila, om protester mot den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu, eller olika manifestationer i Israel anordnade av anhöriga till gisslan. Gisslans situation där de befinner sig i Gaza, i Hamas våld, vad de får utstå där, är däremot inte ett ämne för Rapport.
För Rapporttittaren måste det framstå som om detta krig fortgår endast för att Israel vill det och att om det någon gång ska få ett slut, så vilar det helt och hållet på Israel. Att Hamas också har detta avgörande i sin hand, att Hamas när som helst kan göra slut på kriget och lidandet i Gaza, är en tanke som Rapport aldrig nuddar vid.
De få gånger israeler får komma till tals är när de protesterar mot Netanyahu och kräver vapenvila i hopp om att gisslan ska släppas. Men då passar de också in i Rapports omsorgsfullt tillrättalagda beskrivning av verkligheten. Den enda längre intervjun med en israel som förekommer är när Mellanösternkorrespondenten Samir Abu Eid letat upp en ung kvinnlig vapenvägrare, 15-åriga Sofia Orr. Inslaget avslutas med att Orr säger:
“Jag kan inte delta i våld från en apartheidregim som Israel nu gör mot palestinierna. För Israel är den mycket starkare parten, Israel styr konfliktens inriktning. Så länge Israel fortsätter styra med extremt våld besvaras det med extremt våld.”
Ska vi tro att det bara är en tillfällighet att uppmärksamhet ges åt just åsikter som så väl överensstämmer med det perspektiv Rapport förmedlar i sina sändningar?
När SVT bemöter kritik mot att ett inslag varit partiskt hänvisar de ansvariga i regel till att rapporteringen måste ses i sin helhet, att enskilda inslag aldrig kan redovisa allt som är relevant. Granskningsnämnden, vars uppgift det är att bedöma om public service lever upp till kraven på saklighet och opartiskhet, arbetar med samma utgångspunkt. Ett program eller inslag i taget bedöms.
På så sätt kan den samlade bilden bli och förbli hur skev som helst. Ett bättre exempel på det än Rapports bevakning av Gazakonflikten lär vara svårfunnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar