Hycklande antirasister.

Frånvaron av en seriös integrations- och migrationsdebatt på ledarsidor, ja i media överhuvudtaget gör mig grundligt besviken på journalistkåren och det så kallade politiska etablissemanget. Då räknar jag inte det som skrivits  till exempel av Aftonbladets ledarredaktion. En redaktion som med sin mästrande grötmyndigt i tre år sagt att alla som velat ifrågasätta dagens integrationspolitik är främlingsfientliga rasister och islamofober  och att de tänker fel och borde genomgå en korrigerande utbildning.

När man sedan kollar upp var dessa goda och empatiska  personer bor så hittar hittar man dom på områden som Södermalm, Östermalm, Bromma villastad, Lidingö eller Djursholm- Då blir hyckleriet riktigt uppenbart: "Vi älskar mångkultur, men vi kan inte tänka oss att bo i den miljön själva. Men de som bor där och inte gillar det är rasister! och måste upplysas om det”.

Detta hyckleri delar de dock med många i den övre medelklassen. Man kan helt enkelt googla på de här “godhjärtade” antirasisterna, då hittar man att de allra flesta är de som fått ett bra fått bra jobb efter utbildningen och som snabbt bosatt sig i idylliska villaområden eller hippa bostadsrätter i Stockholms innerstad, samtidigt som de vurmar för de illegala invandrarna och mångkulturens förträfflighet men rynkar kollektivt  på näsan åt de "lågutbildade arbetslösa intoleranta SD-väljare".

Det här hyckleriet är en av de saker jag föraktar mest när det gäller den migrations- och integrationspolitiska debatten. Människor som sjunger migrationens lovsång och älskar att hata de som inte gör det, men samtidigt ser till att bosätta sig helsvenskt, arbeta på arbetsplatser där den mest exotiska är en försvenskad iranier som kommit hit för mer än 30 år sedan eller en indisk dataingenjör, samt placera sina barn i skolor, helst friskolor, där alla talar ren svenska. Samtidigt har de mage att kalla kritiker av den rådande politiken för rasister. Inser de inte att de själva agerar precis som de allra värsta rasisterna?