Flyktingkrisen 2.

Något som är svårt för de flesta men som tydligen är helt omöjligt för en politiker är att erkänna att jag hade fel.
Nu är det så många politiker som satsat hela sin prestige på att Sverige klarar av hur många flyktingar som helst att de kommer hellre låta hela svenska samhället rasa ihop än att erkänna att nu sitter vi i skiten ordentligt.
Var håller godhetsapostlarna Schyffert och Ernman hus nu? De kanske passar på och låter flyktingarna bo hemma hos sig och dela på en pizza.
Hur var det nu i verkligheten med alla de "lönsamhetsrapporter" alla beräkningar om "vinst på sikt", som presenterats?
Det är klart det bär emot att behöva sätta på sig dumstruten och öppet erkänna att man varit ansvarslös med skattebetalarnas pengar och i stora delar vilselett folket en längre tid.
Men att kräva ansvar av politikerna lär inte leda till någonting, eftersom politiker aldrig har och kommer aldrig att behöva ställas till svars. På sin höjd kan de tvingas avgå, men med en väl tilltaget avgångsvederlag och en fet pension.
Men flyktingproblemet är inte bara ett politikerproblem utan har i stor utsträckning skapats av okunniga och ansvarslösa MP/V-journalister hos SVT, Sveriges Radio, DN och Aftonbladet som istället för att ställa frågor som "Hur mycket kommer detta kosta skattebetalarna, var ska flyktingarna bo? Hur ska vår skola klara denna mängd elever som inte hanterar svenska språket?
Istället för att informera medborgarna om fakta, i syfte att låta människor själva bilda sig en uppfattning har istället haft en egen agenda, och i många fall med rena lögner tagit på sig rollen att uppfostra medborgarna i vad som är rätt och vad som är fel.
PK-erans totala idioti, vilar tungt på dessa så kallade journalisters axlar!
Det kan faktiskt på sin plats att de frågade sig själva; De ”flyktingar” som kommer idag, från Tyskland och Danmark kan man verkligen hävda att dessa "människor flyr för sina liv"?
Det går att ställa en mängd frågor som slår hål på MP/V -politik och alla korkade påståenden från de som enbart tänker med hjärtat och lämnat hjärnan på annan ort.
Men framför allt vill jag se att någon enda vettig människa i journalistkåren (om det nu finns någon kvar) ställer frågan vad gör vi sedan då?
Vi har fyllt alla gymnastiksalar, ishallar, scoutstugor nedlagda skolor och tomma kontorslokaler med "unga män på jakt efter ett bättre liv" . Vad händer nästa månad, om ett halvår, om ett år?
Ska de fortsätta bo i gymnastiksalar och scoutstugor, Vem ska betala för dem? Hur ska de få arbete och var ska de bo?
Framförallt frågan måste man få ställa frågan: Sökte de sig verkligen ända till Sverige för att få bo i en gympasal eller i migrationsverkets korridorer?
För ingen med vett i huvudet kan hävda att de flytt till Sverige med risk för sina liv: För det är väl inte livsfarligt att vistas i något av de 7-9 fredliga europeiska länder de passerade på vägen hit?
Jag har frågat många politiskt aktiva svenskar de flesta av dom rödgröna, vad gör man sedan? Men det enda svar jag fått ”det får vi ta då”, just nu måste vi rädda alla de som flyr från krig och död.
Men jag kan ändå inte låta bli att tro att är kanske inte fel att tänka längre än näsan räcker.
Men jag hoppas för de som bor i Sverige att jag har fel.