onsdag 30 september 2009

Med små små steg mot avgrunden

Aldrig tidigare i historien  har privata näringsidkare och kvasi-kompetenta myndigheter haft så stor makt och insyn i vårt privatliv som nu. När man börjar inskränka på rättigheter som vi tagit för givna, ja till och med skrutit om,  som yttrandefrihet , brevhemlighet och offentlighetsprincip  är det väl naturligt att reagera. Tyvärr är det alldeles för få som tänker och engaerar sig.  Jag upplever alldeles för ofta om att människor i allmänhet är en viljelös och osjälvständig skock som utnyttjas av så kallade ledare. Den stora majoriteten använder inte sin förmåga att tänka och reflektera, utan accepterar i stort sett alla halvsanningar och rena lögner som politiker använder som sanna argument. 

Man ser dagligen exempel på hur skrupelfria politiker och organisationer inte drar sig för att utnyttja likgiltiga människors dumhet till sin egen fördel. Det är så talande i frihetsdebatten att politiker som begår det ena övergreppet efter det andra på vårt rättssamhälle LJUGER så ofta, ibland till och helt uppenbara lögner; ACTA-avtalet som inte skulle handla om någon sorts lagstiftning.  IPRED som  bara skulle förhindra yrkesmässig kopiering etc.

Därför kommer nästa strid om fri och rättigheter, att handla om hur vi medborgare skall kunna reglera och övervaka våra politiker, avskaffa deras motiv till korruption, deras privilegier, osv. Om totalövervakning sker av den enskilde medborgaren, är det dags att medborgaren får möjlighet att övervaka allt våra folkvalda gör.

Det djävulska med vad  som händer är stt det sker med små små steg som var och ett är för litet för att ruska liv i de liknöjda som  tycks tro att politikerna är ärliga, och pålitliga.

Man inser inte att politikers strävan att kontrollera kunskap och information syftar till att behålla privilegier och makt. Det mest skrämmande är ändå inte politikernas strävan efter kontroll, mer skrämmande ändå är de som säger “Jag har rent mjöl  i påsen och inget att frukta”. Det var väl så judarna i Tyskland tänkte när raslagarna kom på trettiotalet och vad fick de för det?

Gammelpartier i all ära men  partistöd som aldrig borde ha införts utan en folkomröstning har gjort partierna oberoende av sina medlemmar, och tyvärr har inget annat parti än PP trovärdighet i frihetsfrågorna efter den skit de andra partierna genomfört. Det kommer inte heller att räcka med att ta bort FRA och IPRED för att återvinna förtroendet, eftersom vi alla vet hur lätt partierna ändrar sig om de tror de kan tjäna på det.

Inga kommentarer: