söndag 11 januari 2015

Demokratin överlever den?

För sådär 20 år sedan var den gemensamma tanken att nationellt självbestämmande, oberoende och suveränitet var det som höll ihop Sverige.
Kolonialism som då var något negativt har numera blivit något positivt under benämningen flyktingpolitik. Något som dessutom på något sätt blivit positivt.

En annan förändring som skett är att beteenden som tidigare betraktades som oönskade eller olämpliga har kommit att bli olagliga och straffbara.
Man har fått ett medieklimat där man högst ogärna diskuterar invandringen, dess konsekvenser, omfattning och kostnader. I stället har man fått en debatt där man undviker det viktigaste och hänger sig åt mindre väsentliga frågor som integration och rasism.

I samma veva har begreppet rasism förlorat sin ursprungliga betydelse och i stället blivit synonymt med ifrågasättandet av invandringspolitiken.
En rasist är någon som kritiserar dagens invandringspolitik.
Hänger verkligen människors lika värde och mänskliga rättigheter ihop med en diskussion om invandringspolitiken? Kan vi ha en oreglerad invandring, vilket Sverige har i praktiken, men ändå förvänta oss att det inte påverkar samhället i stort?

Ett växande demokratiproblem är att yttrandefriheten blir mer och mer begränsad. Åsikter kriminaliseras, yrkesförbud uppstår genom stigmatisering och ren mobbning,
Realiteter i dagens Sverige. Men ännu mer skrämmande är att från politiskt håll kommer förslag och åtgärder som gör att vi sakta men säkert går i en totalitär riktning.
Efter varje terrorhandling tas ytterligare steg för ökad kontroll och övervakning av alla medborgare utan urskiljning. Något som förvärrar den redan nu dåliga positionen för demokratin.

Bristen på en demokratisk debatt i media och en total brist på interndemokrati i de politiska har lett till en tydlig likriktning inom partierna och till en utfrysning av kritiker som har skrämt folk tyll tystnad och fått många att vända sig från politiken.
Att sedan media på opportunistiskt utnyttjat den här bristen har skapat en opinion som få vågar ifrågasätta.

Är det inte dags att vi ser till att förnuftet återvänder, eller ska vi låta demokratin gå förlorad genom att fler och fler dissidenter mobbas, genom att tabun etableras och ifrågasättande röster tvingas till tystnad och vi andra sitter still i båten och låter det ske.

Inga kommentarer: