måndag 21 september 2015

Flyktingströmmen.

Sveriges problem när det gäller strömmen av asylsökande är att viljan att hjälpa är så oändligt mycket större än vad förmågan är och någonsin kommer att bli, därför att man existerar i en omvärld av politiska realiteter.
Om alla länder i världen eller åtminstone EU tillämpade Sveriges nuvarande modell av generös flyktingpolitik skulle det möjligen finnas en liten chans att hantera flyktingströmmarna.

Tyvärr är det och kommer att vara en utopi. Och inga andra länder kommer att följa Sveriges exempel och då kommer Sverige förr eller senare att tvingas backa. Förr närmar sig just nu med stormsteg.
I Sverige förekommer näst intill ingen officiell debatt om att flyktingmottagande faktiskt också kräver ekonomiska resurser.
Bristen på debatt och styrning har redan lett till glada överraskningar som tjänstemannabeslutet att ge automatiskt permanent uppehållstillstånd till alla flyktingar från Syrien  som kostade statskassan några tiotal miljarder kronor extra under mandatperioden.
Det börjar i alla fall se ut som om folk inser att fler nya invånare kräver fler skolor, sjukhus, bostäder och mat för dagen, och att sådant kostar pengar. Pengar som måste tas från något håll.
Om EU skulle ena sig om flyktingpolitiken och Sverige bestämmer sig för att vara det enda land som står så fast för sina absoluta ideal om ett generöst flyktingmottagande kommer man dessutom att få ett helt annat  potentiellt värre problem på halsen.

Man kommer att bli det land i princip alla människor vill fly till, och Sverige har inte direkt större potential att lösa flyktingkrisen ensamt än man har som en del i Europa.
skulle det svenska mottagningssystemet inte kunna hantera inflödet, och ingen blir väl gladare av en lösning där man ersätter misären i de turkiska tältlägren genom att människorna migrerar till en ny misär i svenska tältläger.
Oavsett Sverige väljer att följa EU eller gå sin egen väg kommer man att därför sannolikt att tvingas till en mer restriktiv flyktingpolitik i alla fall.

Sverige sitter hel enkelt fast i förre finansministern Kjell-Olof Feldts (S) teorem: ”Det som är ekonomiskt nödvändigt är ofta politiskt omöjligt, och när det har blivit politiskt möjligt är det ekonomiskt för sent”. 
Detta gäller oavsett vem som har rätt om vad i den svenska flyktingpolitiken.

Det spelar ingen roll vad du eller jag anser om fler eller färre flyktingar, eller hjälpa här eller på plats. EU:s politiska intressen och ekonomiska realiteter verkar i en annan riktning än Sverige, och i det sammanhanget står sig aldrig så berömvärd idealitet slätt. När nu saken ställs allt mer på sin spets. Vem tror du får vika sig först: EU eller den svenska regeringen?

Inga kommentarer: