Flyktingkaoset.

Plötsligt väller immigrantströmmarna in över Europas sydliga gränser. Den sista tiden landvägen i stället för de ofta farliga transporterna i rangliga båtar över ett lynnigt Medelhav. Att migrantströmmarna (varav en okänd del kan betraktas som flyktingar) tagit landvägen genom Serbien till EU.s yttre gräns Ungern, har inneburit större migrantströmmar än tidigare. Denna ström av migranter har tagit EU-länderna på sängen och ett chockat Europa har reagerat både oövertänkt och panikartat. Stefan Löfven har sannolikt gjort rätt i en sak, att vänta med bombastiska uttalanden. När han ändå uttalade sig så gjorde han tyvärr ändå inte detta som en landsfader.

Samtidigt med den enorma tillströmningen av migranter har våra medier drivit en kampanj för att välkomna, som det verkar, ett maximalt antal flyktingar och samtidigt hejda SD:s skenande opinionssiffror. Olika medieföretag får ju i demokratisk ordning driva vilka kampanjer de vill. Men i de böcker jag läst som använts i journalistutbildningar, så är det en journalistisk princip att skildra saker från olika synvinklar (vilket man inte gjort), försöka beskriva konsekvenserna av olika skeenden (vilket man inte gjort) att också skildra skeenden ur ett sakligt perspektiv och inte bara spela på publikens känslor (vilken man uppenbart inte gjort).

Media har inte vad jag sett, en enda gången beskrivit hur Dublinförordningen systematiskt satts ur spel. Här såg vi i SVT hur en polis lakoniskt förklarade att de migranter som vill fara vidare till Finland får väl göra så. Nej! Det får de inte alls om vi på minsta sätt skall upprätthålla skenet av att upprätthålla en av de grundläggande förordningarna i EU, nämligen Dublinförordningen. Inte heller har media fokuserat särskilt mycket på att migranterna främsta intresse verkar vara att välja vilket EU-land de skall ”landa” i. Får man själv tolka TV-bilderna verkar det råda full panik att slippa ett land som Ungern, där det enligt alla tillgängliga uppgifter inte är krig och där Assad inte har något inflytande. De TV-tittare som kan tänka en smula självständigt har dock kunnat fundera lite över själva flyktingstatusen på de migranter som verkar mer desperata att komma till Tyskland eller Sverige, än att lämna Syrien bakom sig.

Det råder närmast masspsykos på asylområdet. Svenska medier bidrar till att den blir allomfattande och ve den som vågar säga något negativt om att människor ”hjälper dem som flytt från krig och förföljelse”. Och ve den som påpekar att IS-krigare finns bland de asylsökande. I TV4 Nyheterna berättade häromdagen en nykommen syrisk ung man, som intervjuades utanför Migrationsverket i Malmö, om detta, att han flytt från IS men nu söker IS-män asyl här samtidigt som han själv och andra offer. Reportern ställde inte en enda följdfråga, det passade väl inte in i det scenarion som man anser ska visas upp.

”Godhetspsykosen” som drabbat folk i många länder och extra starkt i Sverige efter att bilden och historien om den lille döde pojken kablats ut och exploaterats. Den är enorm och den är just sådan att den – i liknelseform – kan betecknas som en psykos. Folk är som förblindade och nästan ingen stannar upp och tänker med hjärnan istället för enbart med hjärtat, som ju inte kan dra slutsatser eller inse att något är allvarligt fel i det scenario vi nu ser. Regeringens representanter och journalisterna går i täten, väldigt många bland dem har helt tappat både sans och balans och tillfogar – genom sin oförmåga (eller ovilja) att använda hjärnan samtidigt som hjärtat – såväl landet som folket och de faktiskt skyddsbehövande stor skada.