Bostadsbrist?

Dagens Nyheter gör i en artikel från 2016-07-31 ett stort nummer av att det tar tio år från byggidé och kommunalt beslut om detaljplan fram till färdigt flerbostadshus och att detta inte beror, som man fått lära sig, på trög byråkrati och oändliga överklaganden, utan på att byggföretagen väntar i mer än fem år från antagen detaljplan till inlämnad bygglovsansökan i syfte att begränsa utbudet av lägenheter så att priserna inte ska gå ned.Tidningen antyder att detta är skamligt av byggbolagen:Men hur kan Dagens Nyheter bli upprörd för att byggföretag beter sig rationellt? Jag tror att det beror på de normala men vilseledande föreställningar som ligger bakom det första stycket i citatet ovan. Bostadsbristen i Sverige är enorm! Är den?Det är ungefär på samma sätt med den enorma bostadsbristen. I verkligheten finns den inte. Sanningen är att folk inte har råd att köpa så mycket bostadsyta som de gärna skulle vilja ha. Men i Sverige anser att bostaden är en social rättighet vilket betyder att skattebetalarna ska stå för fiolerna om den enskilde inte har råd.När man läser DNs artikel framgår det att man anser att är ju fan att inte staten går in och betalar för de cirka 50 000 bostäder om året som behövs men, enligt Boverkets larm, inte byggs.Staten, vem är det? Jo det är du och jag och fem miljoner andra skattebetalare. Det är till oss Dagens Nyheter tycker man ska skicka räkningen för det extra byggande som behövs.
Enligt SCB var produktionskostnaden för en lägenhet år 2014 ungefär 2,6 miljoner kronor. Att köpa lägenheten kostade säkert mer för alla kostnadsposter brukar inte vara med i sådana där beräkningar, men det bortser vi från. Räkningen för skattebetalarna blir ändå 50 000 lägenheter gånger 2,6 miljoner kronor vilket blir 130 miljarder kronor om året. Sveriges BNP är ungefär 4 000 miljarder kronor. Vi snackar alltså om en extrakostnad överstigande tre BNP-procent för att bostadslösa, för att gissningsvis  migranter, ska få någonstans att bo. Skulle man då gå på DNs linje, så betyder det en skattehöjning på c:a 26 000 kronor om året i genomsnitt för landets fem miljoner skattebetalare, i genomsnitt lite mer än 2 000 ökad skatt i månaden.Det otäcka är att detta inte bara är en allmän räkneövning om hur illa det kan gå utan tvärtom en rimlig prognos över hur det måste gå med tanke på att staten anser det vara dess uppgift att förse migranter med bostäder. Plus allt det andra som också kostar, förstås, men det är inte ämnet just nu. krönika. Boverkets larm finns här. ”Bostäder är infrastruktur och tillgång på bostäder är nödvändigt för att individer ska kunna etablera sig och utveckla sina liv, men också för att arbetsmarknaden ska fungera och att samhällets ekonomiska tillväxt ska fortgå”, säger Boverket så det är väl självklart att vi skattebetalare ska ta notan. Infrastruktur är ju som vägar och fyrar. Kanske kan man få Luftfartsverket att utnämna privata jetplan till infrastruktur.För den intresserande kan det kanske finnas plats för en liten genom av hur  fungerande marknadsekonomi fungerar. Där är  kostnaden för en produkt oftast baserat på produktionskostnaden. Priset är en annan sak det baseras inte enbart på kostnaden utan där tillkommer faktorer som trender, status (hippfaktorer) och liknande, men den diskussionen får vi ta senare. Men om jag vill köpa  spik, så är grundpriset för järnet eller stålet i spiken =0, när det ligger i marken. Kostnaden är beroende av alla arbetsinsatser som krävs för att jag skall kunna få min spik. Inget annat. Exakt detsamma gäller givetvis för en bostad, som inte är något annat än ett antal hopplockade produkter placerade på en viss plats. Nu är kostnaden och priset för en produkt och dess värde två helt olika saker men väldigt ofta gör man misstaget att sätta likhetstecken mellan de begreppen.Nu vet jag inte vad priset för ett Rolex ur är, men låt oss anta att det är 50 000. Visst skulle jag tycka det vore trevligt att ha en Rolex. Inte tu tal om saken. Men värdet för mig kan aldrig bli mer än vad jag är villig att betala  för den. Så jag sätter värdet till 1.000:-. Att den som betalat 50.000 för den skulle låta mig få köpa för 1.000 kan vi nog se som uteslutet. Här blir inga affärer gjorda.Så tittar vi då på bostäder. Hur ser marknaden ut för ett byggföretag som givetvis måste låna upp produktionskapitalet och lika givetvis vill ha pengarna tillbaka plus en anständig vinst på nerlagt arbete. En snabbtitt ger då vid handen att marknaden för trerumslägenheter för 2,6 miljoner är iskall. Inte en käft är villig, eller kan för den delen plocka fram de pengarna.Nu sätter sig då byggföretaget ner och räknar ut att kåken kommer att stå där på sin plats i femtio år. Då delar vi upp produktionskostnaden på femtio år. Sedan lägger vi till räntan på bygglånet, kostnaderna för driften av fastigheten och vinsten och gör ett avbetalningskontrakt som vi kallar hyra, för att vi då kan komma till en förhoppningsvis acceptabel kostnad för de tänkta brukarna. Helt plötsligt finns nu en marknad för byggarens produkt. Visserligen kan inte alla tänkbara intressenter plocka fram 8.000:- per månad, men tillräckligt många för att bygget skall kunna genomföras. Till de som inte kan betala säger man givetvis att man beklagar, men billigare än så här kan det inte bli. Jag tror inte det finns någon som bygger ett flerfamiljshus baserat på en tänkt hyresintäkt från socialförvaltningen, eftersom den intäkten är betydligt mera osäker än den man får från kunder som gjort ett marknadsmässigt val.Det är säkert riktigt att det finns önskemål om 88.000 lägenheter om året. Lika riktigt är det att ingen producerar 50.000 lägenheter för dem som inte har inkomst nog att betala hyran.Vår tidigare bostadsminister, Herr Kaplan, kom med något uppkast om att sänka produktionskostnaderna genom ändringar i byggnormen, t.ex. genom att ta bort kravet på hiss. Att avdelningen för tänkande har satts på svältkost har man ju anat. Vem bygger en fastighet där man redan på projekteringsstadiet börjar med att stryka bort 20% av marknaden? Vem över 65 år, med sina sinnen i behåll, sätter sig i en bostad på sjätte våningen om det inte finns hiss, för en hyressänkning på en hundralapp?Det är alltså våra politiker, ivrigt påhejade av Det Välfärdsindustriella Komplexet, som genom sitt annonserande om lyckoriket och brist på nödvändigt agerande i migrationsfrågan har åstadkommit den så kallade bostadsbristen, som nu skall betalas med skattemedel eftersom de nykomna inte kan betala sina egna kostnader. Vissa kommuner har även köpt upp bostadsrätter för att fixa tak över huvudet åt människor som inte kan, eller någonsin kommer att kunna betala sin egen boendekostnad.Vilka skattebetalare förutom den så kallade kultureliten, inklusive ett antal tongivande personer med skrivklåda, är det som har gett staten det här mandatet