Terrordåd och politiker

Nu har vi varit ledsna, vi har visat samhörighet med offren i Nice och de som dödades i Paris. Vi har alla sagt att vi ska hålla ihop och inte låta terroristerna vinna.  Precis som förra gången, gången innan dess och gången dessförinnan.

Man vad har det blivit av det?  Jag tror att jag har fått en överdos av solidaritet.
Hur långt ska det få gå innan man inser att det är handling och inte ord som behövs.
Tror verkligen någon att problemen försvinner bara för att vi säger att vi står enade? Enade i vad? Är det tron på öppna gränser utan personkontroller eller krav? Kan det vara tron på att det går att tolerera intolerans i all evighet utan att det får konsekvenser för samhällets stabilitet?
Kan det vara tron på att bara man är förstående och förlåtande kommer allt att lösa sig till det bästa?
Jag tror inte att svenskarna, som folk, någonsin har stått eniga bakom den linjen.

Politiker, kanske framförallt våra svenska, pratar om att ta ansvar, men vad menar de då? Men oftast verkar det vara någon annan som ska ta det ansvaret, som "nu måste EU ta sitt ansvar för flyktingkrisen".
Att ta ansvar betyder för de allra flesta att leva upp till en skyldighet. Med andra ord är politikerns ansvar att göra vad de har en skyldighet att göra.
Den främsta  skyldigheten som politiker och stat har är att se till medborgarnas säkerhet och trygghet.
När dagens politiska majoritet tolkar ordet ansvar som att öppna landets gränser för alla de som vill komma, av vad skäl det vara månde, menar jag att de har missförstått sitt uppdrag.
Man har intagit en ställning som med all säkerhet strider mot ordet ansvars egentliga betydelse i termer av samhällskontrakt.
Det vill säga de regler både formella och informella som bestämmer statens och medborgarnas skyldigheter gentemot varandra. vilka utgör fundamentet för demokratin. Det är väl ändå så att politikerns uppdrag är att se till medborgarnas väl och ve, inte sitt eget bästa.
Europas politiker struntar fullständigt i att sköta viktigaste uppgift.
Detta gäller högt som lågt, som misslyckandet att skydda medborgarna från  våldtäkter och våldsbrott,  till de  terrordåd som nu sker med jämna mellanrum och som mycket väl kan hända när som helst, var som helst.
Sammantaget måste det leda till att vi väljer politiker som förstår vad ansvar innebär, det kan väl inte vara så att medborgarna ska behöva acceptera en situation där terrordåd blir vardagsmat i Europa.
Det är dags att politiker i ordets verkliga betydelse tar sitt ansvar.