I demokratier uppstår ofta det problemet att medborgarna har en annan uppfattning än deras representanter, politikerna.
De, det vill säga politikerna, eller rättare sagt de krafter som drar i trådarna och styr politikerna (lobbyister), nyttjar då två standardmetoder för att komma undan medborgarnas motstånd. Men egentligen bara köra över opinionen..
Den första metoden är de små stegens tyranneri. Den går ut på att ytterst sakta införa förändringen i små små steg där det ena bygger på det föregående steget det finns hur många exempel på hur detta fungerar, ett närliggande exempel är införandet av FRA lagen, ett annat Datalagringsdirektivet. Andra exempel är det multikulturella samhället, förslavande av medborgarna genom miljö/energi-propaganda eller nedläggningen av Sveriges försvar.
Den andra standardmetoden är lite mer sofistikerad, men ändå mycket enkel att förstå. Den är baserad på den tyske filosofen Hegels rön om människan och har fått sitt namn efter denne - Hegels dialektik. På svenska kan metoden kallas Problem-Reaktion-Lösning. I all sin enkelhet går metoden ut på att man utsätter medborgarna för ett påstått problem, tex. global uppvärmning (så länge nu den lögnen höll) eller den så kallade EUROkrisen (den lögnen håller än). Medborgarna reagerar sedan på detta problem och media gör sig till talesperson för medborgarnas reaktion och blåser upp problemet i känd stil för att sälja lösnummer, allt med sken av att problemet måste lösas. Det tredje steget och sista inträffar när politikerna nu fått medborgarna med sig för den lösning av problemet de önskat sig, något som som medborgarna tidigare var helt emot.
När sedan sent omsider medborgarna inser att de blivit förda bakom ljuset är det för sent att ändra något, och nu kan lobbyisterna lätt få politikerna fortsätta på den inslagna väg genom att utnyttja de små stegens tyranneri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar