Tack vare ett frikostigt partistöd har de etablerade politiska partierna gjort sig ekonomiskt oberoende av sina medlemmar och kan därför helt enkelt strunta i medlemmarna som förvandlats till inget annat än röstboskap.
Titta bara på vilka som kommer till partiernas nomineringsmöten när namnen på röstsedlarna ska bestämmas. En majoritet är just de med politik som födkrok, arroganta strebrar som aldrig varit en del av samhället. Och som verkar kunna gå hur långt som helst för att behålla platsen vid stora köttgrytan. För deras del är det knappast fråga om ideologi, utan snarare att få ha lönen kvar.
Väljarföraktet visas i all önskvärd tydlighet genom att politiker kunna skaffa sig förmåner som normalsvensken aldrig kan drömma om. Helt oreglerad arbetstid, inget krav på närvaro i riksdag eller fullmäktige. Orealistiskt höga löner med tanke på prestation, generösa pensionsvillkor, fantastisk sjukförsäkring, fria resor i första klass, traktamenten, fri "tjänstebostad", listan kan bli mycket längre.
Det är tråkigt att behöva säga det, men enda sättet att få till en förändring är att inte rösta på något av de etablerade partierna, Kalle Anka partiet, Musse Pigg partiet eller vad som helst utom att blankrösta, eller rösta på de etablerade. En blankröst är egentligen en röst på det segrande partiet...
Jag är ganska övertygad om att en stor del av SD framgång i opinionen beror på att många människor ser inte annat än att de etablerade partierna är till förvillelse lika, och ägnar mest tid till ett käbbel, där man istället för att få resultat anstränger sig för att kunna kasta så mycket skit på de andra, för att dra uppmärksamheten från sina egna tillkortakommanden.
Med andra tror jag att många som stöttar SD gör det för att de ser inget annat alternativ till dagens alenierade politikerfrälse, och känner att man hamnat i en demokratur där man i praktiken saknar möjlighet att påverka partierna, och att opinionen styrs av media i symbios med partiadeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar