Nu har man i Sverige dragit på sig ett i det närmaste oöverstigligt problem. IS-terroristerna och deras familjer som vill "tillbaka hem" till Sverige.
Senast idag läste jag om en kvinna som "flytt" från Somalia till Sverige, men livet där var inte som hon förväntade sig så hon reste till Syrien och gick med i IS och nu är det snyftreportage om hur svårt det är för henne och hennes barn.
Vad är det egentligen för fel på svenska journalister som skriver reportage och tycker synd om de som med öppna ögon gått med i en terrorsekt, men knappast ett enda reportage om terroristernas offer.
Vilka är de här som propagerar för att förvandla Sverige till en fristad för terrorister som i många islamiserade områden ses som hjältar?
Vad är det som gör att svenska folket i val efter val röstar på de partier som för fem tio år sedan lade grunden till dagens situation.
De skyddas av journalister och av media, medan det enda parti som varnat för konsekvenserna av en storskalig invandring från länder i islamistiska länder i Mellanöstern och Afrikas horn, beskrivs som roten till allt ont.
En invandring som i praktiken har skett utan begränsningar och id-kontroller och utan några genomtänkta principer för urval.
Att påstå att det skulle leda till att vi fick en så stort antal radikala islamister att varje svensk kommun skulle behöva förhålla sig till vår tids motsvarighet till nazism och frivilliga SS soldater, och tvingas skapa handlingsplaner för att förhindra ideologiskt motiverade massmord och ha färdiga planer för att uppträda vid ett eventuellt större terrordåd, Det var det säkraste sättet att bli förklarad som inte önskvärd och i det närmaste förklaras fredlös.
Hur ser de nu på det som händer nu? De som som då ville gasa bruna råttor eller något ännu värre
Nu kanske antyder de kanske lite försiktigt att det fanns problem, men att vi måste se optimistiskt på framtiden
Men påstår också att det fortfarande bara är rasister och främlingsfientliga som kan ha intresse av att varna för riskerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar