Invandringspolitik II.

Just nu ser vi ett storskaligt haveri för svensk och europeisk flyktingpolitik. Det som nu sker, massomflyttning av människor från krigsområden men också fattiga delar av världen, handlar inte om flyktingpolitik i ordets verkliga mening. Flyktingar är människor som utsätts för direkt hot och förföljelse, inte människor som tar sig hit för att komma bort från fattigdom eller usla villkor i flyktingläger.
Det grundläggande problemet med det som nu sker är att det tvingar fram alltmer restriktiva åtgärder och i slutänden drabbar de med de starkaste flyktingskälen. En inte särskilt kvalificerad gissning är att alla EU-länder snart kommer att ta beslut om att återupprätta nationella gränskontroller.
Svensk flyktingpolitisk debatt är närmast bisarr eftersom okunskap, naivitet och verklighetsflykt fått breda ut sig.
Västvärlden kan inte ha öppna gränser i en globaliserad värld med stora ekonomiska skillnader.
Vi kan inte bevara välfärdssystemen med mycket stor invandring.
Det vi nu ser följden av är föräldragenerationens svek. Många av de som engagerar sig för flyktingar är unga och förstår inte konsekvenserna av den politik som nu håller på att bryta samman.
Politikerna som borde stått upp och förklarat förutsättningarna för en reglerad och invandringspolitik har inte vågat ta på sig den uppgiften utan fokuserat på att behålla makten.
Redan innan de senaste månadernas folkvandring har invandringen till Sverige grunden skadat förmågan att upprätthålla välfärdsstaten.
Kommunerna kommer att tvingas chockhöja skatter för att pengarna sinar. Tro inte annat än att en stor invandring av människor som inte efterfrågas på arbetsmarknaden leder till förödande kostnader och resursbrist inom den offentliga sektorn.
Missförhållanden inom skola, vård och omsorg kan till en betydande del härledas till att invandringen uttömt statens, kommunernas och landstingens förmåga att upprätthålla den service och kvalitet vi förväntar oss.
Den som lever i en fantasivärld och inte tror att det är så rekommenderar jag ett studiebesök på närmaste socialkontor.
Idag finns det inga trovärdiga lösningar på katastrofsituationen. Bara behovet av nya bostäder för dem som kommer hit, om vi inte lyckas avvisa de flesta, handlar om minst 150 miljarder på ett år, dessutom till människor som inte kan betala sin egen hyra.
Och den kostnaden för bostadssektorn, som att bygga ett nytt Helsingborg om året, får vi varje år med dagens höga invandringsnivå. Det kräver ett dramatiskt högre skattetryck.
Dagens unga kommer att få eländiga liv som vuxna genom att politikerna inte i tid återupprättat en fungerande flyktingpolitik, styrt över resurserna mot hjälp i flyktingläger i och i närheten av krigsdrabbade områden och stängt gränserna för ekonomiska flyktingar. Genom hela livet kommer de som i dag är unga att drabbas. En skola i kris, en arbetsmarknad där konkurrensen om jobben hårdnar, allt längre köer till en egen bostad, urholkade välfärdssystem och i slutänden pensioner som är usla jämfört med dagens, det blir facit av dagens haveri för en reglerad invandrings- och flyktingpolitik.
Jag önskar att det jag skriver är en negativ framtidsvision. Tyvärr är det nog så nära sanningen som det går att komma.