Svensk debatt.

Den svenska debatten är synnerligen ängslig och ofta minst sagt förvirrad när det gäller mångkultur. Ordet mångkultur ingår i någon slags sekulär svensk trosbekännelse som vi alla ska bekänna oss till. Men vad menas egentligen? Vad innebär då mångkultur och är mångkultur alltid bra?
Man försöker motivera det mångkulturella genom att påstå att det inte finns någon svensk kultur allt är influenser från andra länder.

Självklart finns det svensk kultur. Att påstå något annat är djupt okunnigt eller avsiktligt manipulerande. Kulturer är inte statiska och de har givetvis olika influenser. Kanelbullar och kaffe är genuint svenskt även om både kaffet och kanelen är importerat. Lucia-traditionen är också djupt rotad hos majoriteten av svenskar liksom julgranen. Att Lucia och julgranen kan härledas till andra länder gör inte våra traditioner osvenska

Det är inget konstigt att människor som flyttar till Sverige har med sig matvanor, åsikter, religion och kvinnosyn. Det är deras kultur och bärare av normer och värderingar. Ingenting av det här förändras bara för att man passerar en passkontroll.

Alla kulturer är inte lika och alla kulturyttringar är inte av godo. Det finns bra och dåliga saker i alla kulturer, svenska såväl som utländska. Det måste man medge och kunna diskutera. Många kulturer i Asien, Mellanöstern och Afrika betonar gästvänlighet på ett föredömligt sätt. Där ligger Sverige långt efter. I Sverige sitter man kring fikabordet och klagar på att ”samhället” eller kommunen inte gör något.

Det finns människor som växer upp i kulturer där kvinnor har små och väldigt begränsade rättigheter. Det finns länder där kristna ses som en andra klassens medborgare och förföljs. Det finns samhällen där judehatet är kulturell basföda. Under senare tid har Sverige tagit emot många som har växt upp med dessa normer och värderingar. Dylika åsikter och vanemönster försvinner inte genom att man ansöker om asyl och de ifrågasätts inte av Migrationsverket
De islamska samhällsgrupperna följer i flera fall sharialagarna och andra grupper vill också tillämpa sina egna seder och förordningar. Det är kanske inte så trevligt för alla de tusentals unga flickor som blir könsstympade. Men ibland kan de gå litet för långt som när en hinduisk familj i London ville bränna en avliden i en öppen eld i trädgården. Detta gick dock inte av miljöskäl.
Det är sådana spännande kulturupplevelser som Mona Sahlin ännu inte mött i Sverige där man bara dansar till små grodorna kring majstången. Vill vi ha kvar ett demokratiskt samhälle byggt på respekt för liv och mänskliga fri- och rättigheter, så måste vi förstå och bekräfta vår egen kultur med dess historia. För det andra måste vi förstå att ingen blir demokratisk, människorättskämpe eller jämlikhetsförespråkare bara för att han eller hon kommer till Sverige.