Valet 2014

Alla indikatorer spår att alliansen  kommer  att förlora valet till hösten, vilket i och för sig inte förvånar eftersom de har utan tvekan haft den skadligaste politiken för Sverige sedan Olof Palmes dagar. Det positiva med att att alliansen kommer förlora valet i höst  med skulle väl,  för deras del (alliansens), vara är att det är dags för en ny självrannsakan och eftersom SAP och kompani kommer regera under den värsta europeiska ekonomiska depressionen i mannaminne finns det teoretiskt sett en chans till att alliansen kan komma tillbaka 2018 med nya tag. Troligtvis kommer det inte att ske.
Vi kommer sannolikt att få leva med ett sossegäng i ett par valperioder  till och som konsekvens kommer SD växa och troligen vara största eller näst största parti 2018, vilket betyder att allra senast då kommer (M) och SAP regera tillsammans.
Man skulle ju kunna gråta för sakernas tillstånd, men eftersom jag sedan många år flytt det horribelt självgoda Sverige och dess systembolag, köper jag mig hellre vin i butiken  på hörnet och skålar för det som kunde ha varit och skrattar sedan åt eländet.

Sverige i tiden.

Sverige är en fullt utvecklad socialiststat där statens bästa inte folkets står först i arbetsordningen oavsett om det är alliansen eller den röd-gröna röran som håller i rodret.
Die dummen Schweden, Blue eyed Swedes, Suéco burros… är haranger om svensken, vi ses som lite bakom flötet i vår omvärld.
Svensken har ett piedestal-tänkande och indoktrinerats att tro att man i vår omvärld ser på Sverige som ett föredöme. Ett land som gjort och fortfarande gör allting rätt
Jag har under alla dessa år jag bott utomlands knappast hört något om Sverige bortsett från en eller annan idrottsprestation
Men den Grandiosa självbilden vårdas ömt i landet där ingen är så bra som vi.

Var och varannan vecka läser jag om något som inte fungerar i landet Så_Bra_Vi_Är. Från gamla som behandlas illa till poliser som avrättar folk på gator och i deras sina hem. Infrastruktur som inte underhålls, folk som vägras vård, en skola med sämre resultat år efter år, åldringar som tvingas ha toaletthink i vardagsrummet när de inte klarar att gå i trappan och äldre par som inte får bo tillsammans.. Det är det som svensken tror är världens bästa välfärd och världens bästa skola.
Svenskar, ett folk som verkar ha ryggrad som överkokt spagetti tillåter att detta fortgår år efter år.
Sverige är en skendemokrati, där endast godkända åsikter accepteras. Definitivt inget bättre föredöme än vilken annan socialistdiktatur som helst.

Sverige ett bra exempel på en demokratur.
Redan 1965 skrev Vilhelm Moberg "I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.”

Inför EU valet

Utan demokrati tar maktmissbruk över.

EU är i princip samma typ av organisation som Sovjetunionen var. EU styrs av kommissionen som är icke folkvalda "opartiska" tjänstemän. Kommissionen lagstiftar och lägger fram lagförslag som ministerrådet godkänner.
Ministerrådet består av icke-folkvalda ministrar och regeringstjänstemän från de olika EU-länderna.
 Europaparlamentet består av 700 folkvalda ledamöter från EU:s medlemsländer och parlamentet skall i vissa fall godkänna lagförslag innan de kan bli lag.
Tyvärr är detta en formsak – kommissionen och ministerrådet har ett icke-formellt men absolut inflytande över parlamentet.
EU:s väljare kan därför inte vare sig direkt eller indirekt påverka EU:s lagstiftning som gäller före svensk lag, även före svensk grundlag.
Eftersom i EU maktutövning och lagstiftning inte kontrolleras av ett folkvald parlament utan av oberoende tjänstemän så finns i EU ingen demokratisk stat och unionen är heller inte demokratisk.

Detta liknar vad som fanns i diktaturens Sovjetunion med centralkommittén, ministerrådet och parlamentet. Även där var parlamentet folkvalt men saknade makt.
Liksom det är i EU, så var det också i Sovjetunionen slöseri, inkompetens, mutor, korruption och maktmissbruk förödande för samhället.
I Sovjet rasade systemet, EU består än. Men jag tror inte EU har en chans att i längden bestå i nuvarande form. Skall EU resa sig måste det bli en demokrati, annars kommer det inte ens att bestå lika länge som Sovjetunionen.

Naiva politiker.

Det som skrämmer mig är inte bara att de rasistiska partiernas mandat kan komma att öka, utan också att de troligen kommer kunna bilda en egen grupp i parlamentet skriver Birgitta Ohlsson i Expressen idag den femte januari 2014.
http://www.expressen.se/debatt/ohlsson-ta-chansen--rosta-bort-intoleransen/?fb_action_ids=599925200079788&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object
Men det som skrämmer mig mer är politikernas totala oförmåga att ta sig an de problem som gör att partier de försöker stoppa bara växer.
Det är till stora dela politiker som Birgitta Ohlsson som skapat förutsättningarna för de här partierna och politikernas enda försvar mot det är att försöka tiga ihjäl opinionen.
Varför ska jag överhuvudtaget rösta på något av vad Birgitta Ohlsson kallar demokratiska partier? De är ansvariga för att vi har den situation vi har idag.
De har sett till att klyftorna mellan de som har och de som inte har bara växer.
Extremisterna blir fler och fler. Frustrationen växer. Den sociala oro som ligger under ytan söker enkla svar men möts av fegt hymlande, mumlande politiska företrädare som prioriterar egna positioner, med höga löner och bra förmåner, ostörd nattsömn, interna möten och fredagsmys med tacos istället för att se vad som händer i dagens samhälle och uppleva ilskan på ort och ställe.
Istället för att komma med en massa pladder borde Birgitta Ohlsson, som för övrigt inte har den minsta erfarenhet av verkligheten utanför politiken, vara ute för att se hur verkligheten ser ut vid fyratiden på natten då extremisternas krig övergått i öppen strid mot poliser
Vid den tiden ligger dessa folkvalda istället och sussar sött i sina larmade bostäder, bakom stängsel och kodlås i områden enbart bebodda av likasinnade välbärgade familjer. Och de här partierna vill hon att vi ska rösta på. Jo jag tackar jag.

Europaparlamentariker och skatt

Nu diskuterar EUparlamentet åtgärder för att komma åt skattesmitning inom EU. Men nog verkar som om de stora skattesmitarna finns inom EU-parlamentet självt.
Hur många av er vet att en vanlig ledamot av Europaparlamentet har en (total) ekonomisk ersättning som är 7,5 gånger högre än genomsnittslönen i deras respektive hemländer?
Parlamentarikerna har en månadslön på 82 000 kronor (7 665 euro), som kan beskattas både av EU och hemlandet. Detta belopp är baserat på 38,5 procent av grundlönen för en domare vid EG-domstolen. – läs mer på: http://www.europaportalen.se/2009/06/sa-mycket-tjanar-en-eu-parlamentariker-0#sthash.zcuafhfU.dpuf
Sverige är ett av få länder vars ledamöter betalar nationell skatt på parlamentslönen. Det vanliga är att ledamöter och eurobyråkrater betalar bara 10-15% i "EU-skatt", vilket i stort sett bara motsvarar kostnaden för deras egna sjuk/sjukvårdsförsäkringar och pensioner.

Ledamöterna har utöver lönen ungefär 4 000 skattefria euro per månad för icke redovisningspliktiga kontorsutgifter. Många stoppar dessa pengar i egen ficka.

Ledamöterna får även drygt 300 euro per dag i skattefritt traktamente, bara för att visa sig på jobbet. Till det kommer resekostnader.

Allt detta betalas snällt av skattebetalarna.

Det kanske bara är jag som är grinig. Men jag tycker att det låter väldigt falskt när de här människorna börjar oja sig över medborgarnas vilja att betala skatt.
Vem var det som sa ”Kasta inte sten när du bor i glashus”

Från tidningen Riksdag och Departement

Idag kopierar jag från tidningen Riksdag och Departement och förvånas av att se hur mycket pengar partierna har.

Snart meddelar Partibidragsnämnden hur höga statliga bidrag riksdagspartierna får för år 2014.

Men för vissa partier är bidraget en liten del av inkomsten. För Centerpartiet, som tillhör ett av Europas rikaste partier, utgör det statliga partibidraget en spottstyver. Under 2012 redovisade partiet tillgångar på ungefär en och en halv miljard kronor. Alliansvännerna i Folkpartiet hade tillgångar som bara motsvarade två procent av den summan år 2012, 30 miljoner kronor.

Centerpartiets välfyllda skattkistor beror på en framgångsrik försäljning av Centerpress år 2005, ett partiägt företag som ägde tio lokaltidningar. Försäljningen drog in 1,8 miljarder till partikassan. Under valkampanjerna 2006 och 2010 brände partiet pengar i samma storlek som Moderaterna och Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är det näst mest välnärda partiet i Sverige, med tillgångar på en halv miljard vid slutet av 2012. Och partiet har också många kranar att vrida på för att fylla kistorna. Under 2012 drog partiet in 66 miljoner på lotterier och tog emot fackliga anslag på sammanlagt 13 miljoner.

Parti          Tillgångar 2012     Partibidrag 2012
S               565 miljoner           46,8 miljoner
M              126 miljoner          42,5 miljoner
MP             16 miljoner           14,4 miljoner
FP              30 miljoner           14,5 miljoner
C                1,5 miljarder         14,1 miljoner
SD              35 miljoner           11,9 miljoner
KD             29 miljoner           12,7 miljoner
V                16 miljoner           12,5 miljoner

Sverigedemokraterna har traditionellt finansierat partiet genom att styra pengar från partidistrikten till den centrala partiorganisationen. Innan partiet hamnade i riksdagen byggde man upp partikassan genom kommunala bidrag.

Efter riksdagsinträdet fortsatte denna ordning. Efter ett kongressbeslut år 2011 sänkte man den summa partidistrikten var tvungna att skicka vidare till ledningen från 40 procent till 25 procent, och numera går pengarna oavkortat till partiets valfond, den pott som ska finansiera partiets valkampanj.

Även partiets kvinnoförbund SD-kvinnor, med omkring 200 medlemmar år 2012 och ett statligt bidrag på 1,4 miljoner, avsatte under 2012 en halv miljon till valfonden som har växt från fem miljoner till 13 miljoner år 2012.

Moderaterna hade vid samma period en valfond på 20 miljoner, men ska enligt redovisningen avsätta ytterligare 30 miljoner till den under 2013. Miljöpartiet redovisar också sin valfond, den uppgick vid slutet av 2012 till 2,8 miljoner.

Partibidragsnämnden skulle ha fattat beslut om partiernas bidrag för 2014 i förra veckan men måste vänta på grund av att alla handlingar inte har kommit in i tid. Beslut kan tidigast fattas på onsdag.

Den demokratiska statens kris.

Det är påtagligt att vi har en kris i den demokratiska staten. Tydligast syns detta i sjunkande förtroende för institutioner och politiker i hela EU. Likaså i USA där massövervakningen och den militariserade säkerhetsstaten nått oanade höjder. Den totala övervakningen av medborgarna, som så att säga automatiskt är misstänkta säkerhetsrisker tills motsatsen är bevisad, har nu nått längre i den västerländska demokratin än den någonsin gjorde i de kommunistdiktaturer vi en gång kritiserade.
Demokratins kris är också tydlig i de massprotester som följt finanskrisen och efter att EU tvingar medborgarna att betala för bankernas spekulationer utan att detta leder till reglering av finansmarknaden. Problemet är tydligast i Grekland som tvingats acceptera 60 procents ungdomsarbetslöshet för att betala lån till tyska och franska banker. För en grekisk ungdom utan framtidsutsikter har EU blivit ett främmande, auktoritärt och hotfull maskineri som styr över Greklands politik utan demokratisk legitimitet. EU har blivit ett säkerhetshot.
Det nya postdemokratiska samhället är inte öppet odemokratiskt men valen och yttrandefriheten har urholkats och förlorat i innebörd. I Sverige har vi fortfarande hyggligt förtroende för demokratin även om det minskar. Men hoten mot yttrandefriheten i Sverige är överhängande. Det tydligaste exemplet är när den grundlagsbefästa meddelar- och yttrandefriheten inskränks på arbetsplatser. Meddelarfriheten är till för att anställda ska kunna uppmärksamma media på regelbrott inom den offentliga sektorn och är därmed centralt för en fungerande kontroll. Men den omfattar bara offentliganställda och därför sker en gradvis avdemokratisering när det offentliga privatiseras eller läggs ut på entreprenad. I det vinstdrivande och konkurrerande företaget gäller endast lojalitet. Men meddelar- och yttrandefriheten hotas också inom den offentliga sektorn.
Som anställd företräder man plötsligt inte längre det offentliga på medborgarnas uppdrag utan ett särintresse där man måste tänka på den egna myndighetens varumärke och den direkta ekonomiska bestraffning eller belöning som är kopplad till detta.
Vi har lagstiftning mot hatbrott och ärekränkning. Men när vi tillåter en enskild arbetsgivare att införa egna lokala inskränkningar så får vi en utomlegal reglering. Med andra ord en upplösning av rättsstaten.Därmed finns i systemet ett inbyggt incitament som verkar som ett långsamt gift. Gradvis men effektivt eroderar det bort demokratins grundval och långsamt omformas den offentliga verksamheten tills man inte längre känner igen den. Fokus på ekonomi ersätter visionen om demokrati. Det postdemokratiska samhället är också ekonomismens envälde.