onsdag 3 juni 2009

Hot mot samhället

Efter en vår av debatt kring yttrandefrihet och övervakning, och efter det kampanjandet inför valet till EU parlamentet har jag blivit mer och mer övertygad om att att människor i allmänhet är en viljelös och osjälvständig skock som utnyttjas av så kallade ledare.

Den stora majoriteten använder inte sin förmåga att tänka och reflektera, låter sig manipuleras av lobbyister och korrupta journalister.

Accepterar i stort sett alla halvsanningar och rena lögner som regeringar och de politiskt korrekta serverar dem. Som en följd av detta är vi på väg mot undergången. Nu precis som tidigare så står diktatorerna och väntar i kulissen på rätt tillfälle att utnyttja likgiltiga människors dumhet till sin egen fördel.

Etablerade politiker har insett att det största hotet mot deras plats vid köttgrytorna är de möjligheter som Internet ger oss att själv söka information, bilda oss en egen uppfattning och skapa opinion.

För att försvara sina privilegier och sin makt tar man till alla tänkbara knep till att sprida desinformation,som t.ex att ge sken av att Internet är enbart en plats för pedofiler, grovt kriminella och terrorister.
Man leder det vidare till att internet är till en lekstuga för fildelande ungdomar och ett hot mot vår kultur, något som intet ont anande medborgare måste skyddas mot.

På det sättet hoppas man kunna få kontroll över informationen och de som vissa fisförnäma kulturarbetare kallar, pöbeln. Att dessutom kunna behålla sitt åsiktsmonopol, för i botten ligger vetskapen om att ju mindre folk i allmänhet dess lättare är de att styra.

Det här och allt mygel, lobbyism och ren korruption som redovisas om och kring EU och dess företrädare har gjort mig till EUskeptiker och Piratpartist.

Piratpartist inte så mycket för deras program, men därför att de framstår som det enda alternativet till de etablerade partierna, som fladdrar i opinionsvindarna.

Väl medveten om att makt korrumperar, så var jag står vid nästa val, är en helt öppen historia, baserad på resultat.

1 kommentar:

Farmorgun sa...

Jag tror att många politiker är situationens fångar och inte alls så "skurkaktiga" som det kan förefalla. Utan mera att det handlar om att riksdagen arbetar på ett sätt, som underlättar den slapphet som vi sett prov på. Anne-Marie Pålsson har ju nyss lättat på förlåten och Johan Linander kvitterade på sin blogg att det är i utskotten som politiken bestäms. Andra i riksdagen röstar med honom, när det gäller "hans" frågor och i gengäld röstar han med dem, när det gäller "deras" frågor, eftersom han litar på att dom behärskar sitt område så som han behärskar sitt.

Med den arbetsdelning som pågår, borde kanske arvodet sänkas ;-)