Att sitta i riksdagen är en lukrativ födkrok

Politiker, oavsett parti, är de största skattemedelsslösarna i vårt samhälle. De roffar åt sig, får arbetsfria inkomster i decennier, generösa pensionsavtal, flyger första klass, bor på lyxhotell, får hyror betalda för hundratusentals kronor etc etc för våra skattepengar.
Den 4 april skrev en insändarskribent i DN - Bernt Jacobson - under rubriken ”Var rädda om våra folkvalda politiker” om ”mediedreven” som politikerna sägs utsättas för. Hr Jacobson glömde att det inte går några drev om inte en räv springer före.
Skribenten oroade sig även för att ”mediernas fortsatta hänsynslösa jakt på våra politiker kommer att göra det svårare att rekrytera personer till politiska uppdrag.” Jag tror inte herr Jacobson har någon som helst anledning till oro. Så länge de folkvalda har kvar sina höga löner, gigantiska förmåner, generösa pensionsavtal mm lär de välja att ”arbeta ” som politiker. Det politiska frälset påverkas aldrig av besparingar och nedskärningar. Det politiska frälset omfattas inte av arbetslinjen. Där är det bidragslinjen som gäller. De får sluta jobba som 50-åringar och kan sedan leva gott på den skattefinansierade inkomstgarantin tills de går i pension.
Riksdagsledamöternas grundlön är 57 000 kr/mån. De får 80 procent av grundarvodet plus eventuella tillägg i inkomstgaranti dvs minst 45 600 kr/mån i ett år. De som fyllt 50 år får inkomstgaranti på mellan 30 000 och drygt 50 000 kr/månaden fram till pensionen.
Eftersom minst 30 procent av riksdagens traditionella arbete ”outsourcats” till EU är frågan vad 349 riksdagsledamöter à 57 000 kr/månaden och 650 medarbetare gör för sina höga löner?
Utbetalningarna av inkomstgarantin är rekordhöga. 2011 betalades 63,3 miljoner ut till f d ledamöter som inte orkat skaffa ett nytt jobb. 2004 var utbetalningarna 20 miljoner kr och mellan 2004 – 2008 ca 30 miljoner kr. per år.
Det arbete som i Alliansens värld främjar allt från Gulag och Auschwitz till arbetslinjen gäller inte politikerna själva.
För några år sedan intervjuade Stefan Wahlberg f d riksdagsledamöter i TV3-programmet Insider Maud Ekendahl, som fram till 2006 var riksdagsledamot för Moderaterna och får 33 665 kr /mån. Hon konstaterade: ” Är jag berättigad till att få den här garantin då är man ju dum om man går ut och jobbar, och söker ett jobb.” Moderaternas Stig Bertilsson får – trots en årsinkomst på 42 miljoner kr som företagare – 115 000 kr om året i inkomstgaranti.
Centerns Vivianne Gerdin, som sedan 2006 fått 38 980 kr/mån raljerade: ”ha,ha,ha - du menar att jag skulle söka jobb. Eller vadå?” Enligt DN:s ledare den 17 mars 2012 släpar sig Lena Klevenås - som var riksdagsledamot för S under perioden 1991-98 - fortfarande fram på inkomstgarantin. Enligt egen utsago skulle hon ”bara tjäna 2 000 kr netto mer i månaden som lärare och det var det inte värt.”
Lennart Sacrédeus (54) kd får 42 601 kr/mån t o m den 31 maj 2022 och moderaten Henrik S Järrel (63) som har inkomstgaranti från 2006 får 34 154 skattekronor i månaden.
Bengt Wittbom (M) har en inkomstgaranti på 21 058 kr /mån sedan 1994.
Ulf Björklund, kd som slutade i riksdagen 2002 har 32 034 kr i månaden ”Jag kan ju inte hjälpa att reglerna är som de är.”
De rödgröna vilar på lagrarna
Socialdemokraterna Göran Persson (S) får 44 414 kr/mån t o m den 31 mars 2025 och Christina Hagberg uppbär 43 693 kr/mån t o m 30 november 2023. Eva Johansson (S) har 30 930 kr/mån sedan 2002 och Sören Lekberg (S) med 33 863 kr/mån också sedan 2002 anser att han ”bara följer reglerna”
Miljöpartisten Mikael Johansson (51) får inkomstgaranti på 44 414 kr/mån t o m 31 mars 2025.
Vänsterpartisten Inga Lantz har sedan 1988 haft 33 792 kr/ mån i inkomstgaranti: ”jag har fått en ekonomisk trygghet sedan jag slutade i riksdagen. Så jag har kunnat måla, skriva – ja, levt ett gott liv.”
Alice Åström (V) får sin arbetsbefriade inkomst på 50 263 kr/mån t o m den 31 november 2024. Gudruns Schymans inkomstgaranti löper från 2006 och är 20 008 kr/mån.
Svag efterfrågan på ”jobbcoacher” på ”riksdagiset”
Enligt Riksdag & departement har det varit ”svag efterfrågan på de jobbcoacher som Riksdagen anställt för att hjälpa de riksdagsledamöter som lämnade Riksdagen efter valet 2010 att hitta ett jobb.” Under 16 månader hade endast fem f d riksdagsledamöter anlitat en coach/karriärrådgivare för att hitta ett nytt arbete. 15 av de 126 ledamöter som blev arbetsbefriade 2010 har utnyttjat de inköpta konsulttjänsterna från Lernia. ”Rådgivningsinsatserna för att underlätta återgången till yrkesverksamhet” tycks vara ett kraftfullt slag i luften.
Riksdagsledamöterna behöver bla hjälp med ”karriärtester, starta eget-info, intervjuträning och med att skriva cv.” Man kan kanske tycka att en f d lagstiftare skall kunna skriva en meritförteckning – givetvis under förutsättning att de har någon – utan konsulthjälp. Att det behövs en särskild utbildningsinsats för detta stärker knappast förtroendet för politikerna.
De rödgröna är överrepresenterade bland bidragstagarna men arbetslinjen har inte heller slagit igenom bland alliansens f d riksdagsledamöter.
Miljöpartisten Gunvor G Ericson funderade i R&D på ”varför så få utnyttjat jobbcoacherna” och undrade om ”det är fel på det som jobbcoacherna erbjuder?” Svaret är givet: varför arbeta när man kan ta det lugnt och leva gott på skattebetalarnas pengar?
Arbetslinjepartiets Magdalena Andersson tycker ”det är jättebra att 20 använt jobbcoacherna.”
Det är givetvis stötande att f d riksdagsledamöter får månadslöner på upp till 50 000 kr/mån för att göra ingenting och att sex års riksdagstjänstgöring är en garanti för livstids försörjning.
Statsrådens förmåner
Statsråden drar in stora summor - ca 80 000 kr - varje år genom att maximalt utnyttja reglerna för dubbel bosättning.
Bland övriga statsrådsförmåner kan nämnas gratis resor (flyg,tåg,SL mm plus fri tillgång till statsrådsbilar) mobil/fast telefon, tidning, dator, fax, teater/opera, fri medicin, rabatterad sjukvård, högre sjuk- och föräldraersättningar än andra, kostförmåner mm mm. Och som kronan på verket står skattebetalarna för deras begravning. Trots alla dessa förmåner är många inte nöjda utan sätter i system att tillskansa sig ännu mer.
Den 28 oktober 2011 skrev Maria Crofts i DN att ”statsråden drar in stora summor varje år på att inte vara skrivna med sina familjer och utnyttjar på så sätt maximalt reglerna för dubbel bosättning. ” Statsrådet Tobias Billström är t ex folkbokförd i Malmö medan familjen är skriven i en övernattningslägenhet på 92 kvm i Stockholm. Statsrådet Billström kan därmed kvittera ut 80 000 kr om året i kostnadsersättning och löneförstärkning. Även centerledaren och statsrådet Annie Lööf maximerar sin inkomst genom att vara skriven i en bostadsrätt i Värnamo, där hennes man tidigare bott, samtidigt som hon delar en bostadsrätt i Stockholm med maken. F d statsrådet Tolgfors är skriven i Örebro och familjen i Nacka vilket gett en inkomstförstärkning på 80 000 kr om året för dubbelt boende.
Den som till äventyrs tror att de som ägnar sitt liv åt politik åtminstone i viss mån styrs av idéer om solidaritet, rättvisa och anständighet har uppenbarligen fel. Det kan inte vara rimligt att arbetsföra f d politiker försörjer sig på den skattefinansierade inkomstgarantin när pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa får det allt sämre ekonomiska villkor. Politikerna lever långt ifrån den verklighet där vi andra dväljes.