söndag 24 mars 2013

Politisk drivkraft.

Förr var den politiska drivkraften viljan till förändring. Nu är den strävan efter makt. På bekostnad av folkets välbefinnande
För inte så väldigt många år sedan var resonemanget inom partierna "vi vill bygga ett bättre samhälle, och vi tror att det ska gå till såhär". Sedan hände något i samhället. På 80-talet bestämde sig företagsledarna för att deras övergripande mål var att maximera vinsten och inget annat. Man skrev svävande och floskelfyllda mission statements i presentationerna, men i praktiken var företagens syfte att dra in pengar på bekostnad av allt annat. Efter några år slog resonemanget igenom inom politiken som började betraktas som en idrottsmatch där målet är att besegra motståndarlaget och inget annat. Det resonemanget spred sig sedan till media och till en del av väljarna.
Se till exempel på hur valen hanteras av TV. Jämför med hur fotboll presenteras.
En bieffekt av detta är att utrymmet för eget tänkande inom "lagen" minskat radikalt, för nu är det VI MOT DOM och den som inte är lagspelare är ett hinder och måste bytas ut. Extremen av detta ser vi i USA där konstruktivt politiskt arbete gjorts snudd på omöjligt sedan neocon-rörelsen fick fäste och drev lagtänkandet till oanade nivåer.
Även här i Sverige röstar politiker utan att tveka emot förslag som de egentligen tycker är bra, bara för att förslagen lagts av motståndarsidan. Varje "förlorad" strid ses som en förlorad poäng i den större matchen.
De svenska partiernas partibeskrivningar borde vara ärliga: "Vårt partis syfte är att vinna val. Vi vill ta makten och behålla den. I övrigt vill vi gynna våra sponsorer." Kort, enkelt och ärligt.
Det handlar inte längre om landets bästa, det handlar inte om att ge medborgarna ett bättre liv. Det här allt eller inget tänkandet leder till att alla nyanser försvinner. Allt blir svartvitt, och alla försök till resonemang och kompromiss upphör att existera.
Det är då vi får partiledningar som struntar i vad den egna stämman säger, för det väljarna röstat fram skulle kunna påverka chanserna att vinna matchen. Det är då folkets inflytande helt upphör. Demokratin förvandlas till något annat.
Politikens många partier förvandlas till två lag, som har snarlik uppställning på plan och identisk taktik. Det är därför man inte längre kan skilja höger från vänster när man läser utspelen i tidningarna, om man inte kollar vem som sagt vad.
Detta gör de nya SocialModeraterna till två partier med trekvarts ideologi, och övriga "stödpartier" har blivit bänkvärmare som sitter där enbart för att ge laget fullt antal på plan.
Som den fete killen i skolan och den spinkige nörden med glasögonen som blir valda sist till lagen och aldrig får vara med och spela på riktigt.
Riksdagen, som borde vara en plats där de smartaste och visaste utbyter idéer och försöker forma landet till en bättre plats att leva, har förvandlats något tomt och ödsligt där en idé i taget presenteras och ena sidan rituellt säger nej och den andra rituellt säger ja och slutresultatet baseras enbart på matematik från valnatten.
Tänkandet utförs av ett halvdussin människor, som baserar partiernas planer mer på PR-mässighet än på nyttan för samhället.
Jag tycker det är ett hån mot väljarna.
Det är bland annat därför jag har så svårt att förstå de som fortfarande röstar på något av de stora blockpartierna. De partierna är upptagna med sitt eget spel, och har inte tid att bygga ett fungerande samhälle. Det är upp till oss väljare att degradera dem till schackspelare i en park och låta nya partier ta deras plats. Partier som fortfarande har Sveriges och medborgarnas väl som mål.
Det sägs att makt korrumperar, men det är inte riktigt det som hänt. Det här är mer en fråga om att viljan till makt tagit över så totalt att inget annat finns kvar. Makt för dess egen skull.
Inte ens ondska finns kvar som svepskäl.

2 kommentarer:

Mattias sa...

Otroligt bra! Du skriver för bra för en blogg, du borde starta en tidning

Lars Holmgren sa...

Hur hittade du mig? Jag skriver bara av mig min frustration över det som händer just nu inom politiken.