Hotet mot demokratin.

De allra flesta i vårt land tar demokratin för given. Det är kanske därför som utvecklingen går åt helt fel håll. Hoten mot det fria, öppna demokratiska samhället är så många att det borde vara lätt för politiker och medborgarna att stå upp till demokratins försvar. Men så är det absolut inte.

Politiker ur alla läger, på alla nivåer, visar att de antingen inte förstår vad demokrati innebär eller vilka förutsättningar som krävs för  en fungerande demokrati, eller vilket är ännu värre, att de inte bryr sig.
Det kan till och med vara så illa att de ser öppenhet och fri debatt som ett hot. Det finns ingen skillnad mellan olika individer vare sig de säger sig vara socialister, liberaler eller konservativa.
Man tummar på medborgerliga fri- och rättigheter, man struntar i rättsstatens grundläggande principer, man inför övervakningslagar och överlåter mer och mer av maktutövningen till privata intressen eller anonyma tjänstemän.

Det här har i sin tur lett till att statligt anställda tror sig spela med samma regler som anställda i privata företag. De inser inte att i ett  privat företag måste man ha kundernas förtroende och förtjäna pengarna. Men att statlig verksamhet finansieras med skatter som man kan driva in med våld om så behövs, och att medborgarna betalar skatt för att få en tjänst eller service.

Men problemen finns inte bara inom landet. Det sträcker sig hela vägen från EU:s institutioner via regering till såväl landsting som minsta kommunala nämnd.
 
EU kanske den intuition där det är lättast att se det här. EUs beslutsvägar är inte bara obegripligt och odemokratiskt i största allmänhet. Inslagen av korporativism tydliga, där särintressen och politiker gör upp i hemlighet bakom slutna dörrar helt utanför den demokratiska processen.

Allt mer makt överförs till anställda byråkrater, som inte har något demokratiskt mandat och som genom lagar om anställningstrygghet inte kan ställas till ansvar eller avskedas annat än vid mycket grava misstag. EU har ständigt ökad centralstyrning inbyggd i systemet, vilket leder till att medborgarnas inflytande minskas.
Ta euro-projektet som exempel. Det är inte bara en idiotisk idé. Det sätter också ljuset på systemfelen i EU. Även om euro-krisen kan sägas vara självförvållad, så avslöjar den att dagens ledare och dagens system inte förmår hantera verkligt allvarliga problem
.
I och med att politik mer och mer blivit ett yrke, inte något man ägnar sig åt en vilja och övertygelse, vågar inte dagens politiker, som i de flesta fall inte har ett yrke att falla tillbaka på, fatta de nödvändiga besluten. Trots att de flesta oftast inser vad som borde göras. De vågar helt inte ta risken att inte bli omvalda. Istället skjuter man problemen framför sig på ett sätt som är smärtsamt att se.

Det mest paradoxala i det här sammanhanget är att demokratin kan vara sin egen dödgrävare. Det krävs egentligen bara två riksdagsbeslut med val däremellan för att avskaffa demokratin. Nu är det här mindre troligt, men dess då troligare är att politikerklassen steg för steg urholkar demokratin och låter demokrati ersättas av demokratur, Det här är en väg som vi tyvärr redan är inne på.

För den som inte känner till begreppet demokratur så är ett begrepp skapat av den franske sociologen Gerard Mermet, och betecknar ett samhälle som till ytan är, till namnet, en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och allmän yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för en del politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende, där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger man tillhör, där man riskerar att bli av med sitt arbete för sina åsikters skull, där man som inte politiskt korrekt grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare och där staten ser mellan fingrarna med detta.
Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte följs av staten själv eller dess företrädare.

Man måste också vara väl medveten om att i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd, själva inte uppfattar att de lever i en demokratur, utan den av staten eller lobbyister understödda propagandan genom etablerat massmedia skildrar på så sätt en annan bild av verkligheten av till exempel invandringen, integration, ekonomin, mångkultur, eller samhällsutveckling. Media har därför en avsevärd roll i sammanhanget, eftersom media kan forma en befolkning till majoritet i politiska frågor och därför förändra utgångspunkten i de allmänna valen.

I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia  domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.
 
Och nu kommer tiotusenkronorsfrågan.  Kan man lita på att folket och samhället i stort går in och tryggar demokratin, när politiker och byråkrater klantat till det.

Man skulle vilja att det är så. Man kan bara hoppas att det är så. Men det är inte alls säkert eller självklart. Kanske inte ens troligt. Risken är stor att man med hjälp av nyttiga idioter inom massmedia, alla övervakningslagar som redan införts och den censur av Internet man stävar mot gör att det blir allt svårare att framföra en avvikande åsikt och den vägen få till en förändring.
 
Berättigad, rättmätig och begriplig kritik leder dessvärre inte alltid rätt av sig själv. Frågan är vem/vilka  som tar den åt sig. Som regel blir det oftast en förenklad populism och politiker som planerar att använda en kris eller ett missnöje för sina egna syften.
Det är helt begripligt med tanke på EUs finanskris att folk är förbannade och vad de är förbannade på.
Men att man då kräver mer makt till de politiker som ställde till med eländet, gör att det blir alldeles förbaskat tokigt.
Titta vad som händer i Grekland. Det är väl inte konstigt att de som förlorat arbetet eller fått lönen sänkt eller pensionen halverad demonstrerar. Men att tro att de politiker som ställt till eländet eller nazister skulle kunna lösa problemen är rent av enfaldigt.

 I takt med att de traditionella demokratiska värdena gröpts ur av politiker och byråkrater blir politiken och samhällsdebatten allt mer känslobaserad och irrationell. Vilket öppnar dörren för i stort sett vad som helst. Folkdomstolar, deportationer, dödsstraff, etnisk rensning eller Gud vet vad..
  
Det enda dagens nickedockor till politiker klarar av, det är att göra saken värre. Man har dessutom sett till att bygga upp en aldrig tidigare skådad övervakningsapparat klar att sättas i händerna på en ny Stalin eller Hitler som just nu i bakgrunden avvaktar rätt ögonblick…